Valp/Unghund - klarar 'otroligt' lite (eller?)

[inverterad]

Jag har noll problem med detta så länge hon mår bra i fråga Men för mig har det känts som att hon inte är på något harmoniskt ställe just då haha. Hon kan liksom flåsa som attan, som att det är stressigt för henne. Inte bara flås för att hon sprungit. Jag vill ju bara att lillan skall må toppen!! Det finns liksom glädjefnatten och sen finns det ett annat typ av fnatt. Vet inte hur jag skall förklara. Jag tycker det svåra är när jag inte kan nå henne. Hennes bett är annorlunda då, hon har liksom ingen kontroll. Vilket känns som överslag imo. Skulle jag lyfte upp henne då, så hugger hon hej vilt, skulle lätt kunna ta en bit av ansiktet haha. Så fort hon varvat ner lite så skulle hon aldrig göra det.

Jag tänker inte alls att hon är trött rent fysiskt utan mentalt. Hade verkligen velat röra mer på mig, för min egen skull haha.

För min del skulle jag aldrig i livet få för mig att lyfta upp en 5-6-månaders unghund mitt i ett fnatt.... känns som att be om att bli biten.

Måste du få kontakt med henne just då? Kan du inte bara låta henne "fnatta ur"?


Vad händer om du struntar i henne och fortsätter gå, bara?

Nä, det är ju inte harmoniskt att ha känslorna "all over the place", men det är ju så det är för mänskliga tonåringar så jag tänker att hundar i samma utvecklingsfas upplever livet lite likadant. Hormoner och livet och känslorna bara tar över ibland. Inget konstigt utan nåt som går över med tiden (eller åtminstone blir hanterbart).

 

[mesk]

Min Labbe var också överdrivet vild som valp men hon blev mycket mera harmonisk när jag lärde henne hämta kastade bollar. Hämta saker är ju vad hon är avlad för och dessutom får hon springa av sig. Hon älskar verkligen att jaga bollar, det är bättre än att gå promenader. Sedan kan man kasta ut i högt gräs så hon får leta lite, eller så går vi ner till sjön och kastar i vattnet så hon får simma. Och en jag känner fick sin Berner Sennen mer harmonisk när hon började dra kärror med den, och det är ju åtminstone delvis vad de hundarna är avlade att göra. Att låta en hund göra vad de är skapta för verkar fylla deras djupt liggande behov.

Yes! Vi lägger grunden för apportering och tränar dels på att inte få gå ut till alla apporter, hämta och minnesbilder just nu. Ibland kör vi uppstyrd träning med ett gäng andra. Där varvar vi små övningar, kontakt och passivitet. Men ibland blir det några sekvenser på prommisarna och hemma. I övrigt peppar jag alltid henne när hon bär saker

 

[mesk]

För min del skulle jag aldrig i livet få för mig att lyfta upp en 5-6-månaders unghund mitt i ett fnatt.... känns som att be om att bli biten.

Måste du få kontakt med henne just då? Kan du inte bara låta henne "fnatta ur"?


Vad händer om du struntar i henne och fortsätter gå, bara?

Nä, det är ju inte harmoniskt att ha känslorna "all over the place", men det är ju så det är för mänskliga tonåringar så jag tänker att hundar i samma utvecklingsfas upplever livet lite likadant. Hormoner och livet och känslorna bara tar över ibland. Inget konstigt utan nåt som går över med tiden (eller åtminstone blir hanterbart).

Haha nu är hon så stor att jag sällan gör det. Men när hon var yngre fick jag lov att göra det. Så att hon kunde komma ner i varv. Sedan kunde vi fortsätta. Om hon går i koppel och jag bara fortsätter gå så får man ont i händerna. Hon rusar vänster-höger i kopplet och far upp och biter en. Ibland kastar jag ut lite godis för att avleda henne. Får man hennes fokus för en sekund så kan man gå lite fotgående och belöna henne ofta och så är det fine.

Lös, ja, då brukar jag ju låta henne vara. Problemet som jag ser det är att hon ibland inte slutar fnatta. Det kan vara läääänge. Inga 5 mins fnatt vi pratar om. Ibland är det så och då går det ju enkelt att avleda och så fortsätter man. Men om 60 min i skogen bara är stressstresssttess så känns det inte toppen för mig? Haha. Men jag kanske överanalyserar?

 

[inverterad]

Haha nu är hon så stor att jag sällan gör det. Men när hon var yngre fick jag lov att göra det. Så att hon kunde komma ner i varv. Sedan kunde vi fortsätta. Om hon går i koppel och jag bara fortsätter gå så får man ont i händerna. Hon rusar vänster-höger i kopplet och far upp och biter en. Ibland kastar jag ut lite godis för att avleda henne. Får man hennes fokus för en sekund så kan man gå lite fotgående och belöna henne ofta och så är det fine.

Lös, ja, då brukar jag ju låta henne vara. Problemet som jag ser det är att hon ibland inte slutar fnatta. Det kan vara läääänge. Inga 5 mins fnatt vi pratar om. Ibland är det så och då går det ju enkelt att avleda och så fortsätter man. Men om 60 min i skogen bara är stressstresssttess så känns det inte toppen för mig? Haha. Men jag kanske överanalyserar?

Men menar du att det ibland är 60 minuters helt okontrollerat fnattrusande runt runt i skogen, helt okontaktbar och utan att lukta, kissa, ta kontakt med dig, andra lugnare aktiviteter? Trots att du rör dig framåt hela tiden?

 

[Snurrfian]

Haha nu är hon så stor att jag sällan gör det. Men när hon var yngre fick jag lov att göra det. Så att hon kunde komma ner i varv. Sedan kunde vi fortsätta. Om hon går i koppel och jag bara fortsätter gå så får man ont i händerna. Hon rusar vänster-höger i kopplet och far upp och biter en. Ibland kastar jag ut lite godis för att avleda henne. Får man hennes fokus för en sekund så kan man gå lite fotgående och belöna henne ofta och så är det fine.

Lös, ja, då brukar jag ju låta henne vara. Problemet som jag ser det är att hon ibland inte slutar fnatta. Det kan vara läääänge. Inga 5 mins fnatt vi pratar om. Ibland är det så och då går det ju enkelt att avleda och så fortsätter man. Men om 60 min i skogen bara är stressstresssttess så känns det inte toppen för mig? Haha. Men jag kanske överanalyserar?

Men om du har varit på både valpkurs och unghundskurs, vad säger instrukrören? För det måste väl uppstå även där?
Vid 6 månader var min lös i skogen 1-2 h varje/varannan dag utan problem, hjärngympa på olika sätt, trickträning osv. Men han är jakthund och tanken var att han skulle bli trygg och jobba självständigt. Jag förstår helt ärligt inte hur det kan vara stressstressstress att röra sig fritt i skogen, hunden borde nosa, undersöka och upptäcka. Jag skulle i ditt fall ta kontakt med instruktör och be denne se hur ni är tillsammans.

 

[mesk]

Men menar du att det ibland är 60 minuters helt okontrollerat fnattrusande runt runt i skogen, helt okontaktbar och utan att lukta, kissa, ta kontakt med dig, andra lugnare aktiviteter? Trots att du rör dig framåt hela tiden?

Nu blev det visst ett långt svar här haha.

Ja, jag skulle inte säga att det tillhör det absolut vanligaste längre. Men det sker. När vi kommit hem från en sådan tur har hon ju såklart varit varvad och jag har undrat vad tusan det gav henne egentligen? Mer än stress. Efter sådana turer har jag försökt att strukturera upp turerna lite. Där vi kanske gör lite lugnande övningar i början och i slutet. Hon får söka lite godis och annat ganska kravlöst när vi hänger där.

Hon har kommit superlångt. Hon hade så svårt att varva ner förut. Nu kan vi besöka vänner och där kan hon somna. Det är ytterst sällan några som helst problem hemma. Vi kommer hem och hon vilar/sover nästan direkt efter vi kommit innanför dörren. Klart hon är igång ibland och leker för sig själv eller att vi interagerar med varandra. Men tidigare var hon seriöst ett monster haha! Har verkligen försökt att styra hennes energi, fokuserat på att träna passivitet och det har absolut gett effekt. Tidigare kunde vi inte gå ut och plocka blåbär eller svamp. För då hängde hon i röven på allt och alla seriöst hela tiden. Nu är det mer episoder av lite galna fnatt då och då. Så ser absolut att vi kommit långt!

Jag har bara så jädra svårt att läsa henne ibland. Förstår att ingen här kommer kunna göra det såklart. Men tänkte om det fanns grejer man kunde göra ute för att sänka hennes stress. Så att hon kan njuta fullt ut utan att kanske varva till tusen hehe. Eller att jag hela tiden måste bromsa/dämpa henne och på så vis bygger upp frustration om du förstår?

 

[Red_Chili]

När mina varit 6 månader gamla så har de levt vuxenhundsliv, men såklart inte kommit lika långt i tex lydnadsträning som en vuxen hund (har dock lagt upp träningen på samma sätt).

Nu har jag en helt annan typ av hund, men mina får direkt som småvalpar lära sig att ute är man vild, inne tar man det lugnt. Sedan tränar och leker vi tillsammans och gör det svårare och mer krävande allt eftersom hunden lär sig mer.

Men, även nu när min yngsta är 6 1/2 år gammal så leker hon rodeohäst i kopplet om hon blir uttråkad. Då kastar hon sig runt, gör piruetter när kopplet stoppar upp, morrar åt sig själv och antingen plockar upp en pinne eller biter mig i armen. Enda sättet att få henne att sluta är att korta upp kopplet och bara gå.

Så gör hon dock bara när hon är understimulerad. Just nu har vi tex en lugnare period eftersom min äldsta är sjuk och jag inte får ihop det helt så att båda är nöjda. Därför under långpromenaden började min 6åring att jaga efter cyklar, försöka springa fram till folk, hänga sig framåt i kopplet och dra som en idiot samtidigt som hon skällde när hon såg andra hundar, kasta sig upp på stenar i skogen för att lika snabbt hoppa ner igen och försöka gräva en grop och sedan hoppa iväg och leka med en pinne... Kaos! Det jag gjorde då var att gå till ett avskilt ställe där hon kunde få vara lös. Sedan sprang hon. Herregud så fort det gick! Vi gjorde några inkallningsövningar också. Efter 5 minuter lös så gick hon åter igen prydligt i kopplet utan att bry sig ett smack om varken cyklar, människor eller mötande hundar. Det jag vill säga är att det inte är konstigt om en hund är vild och galen ibland. Det gäller "bara" att lära känna sin hund och lista ut varför.

Känner du dig osäker så håller jag med de i tråden som tipsar om att prata med en instruktör som kan se er live. Kanske skulle ni införa någon helt annan typ av träning? Shejpa fram olika tricks kanske? Eller lära in lydnadsmoment? Även om ni inte har för avsikt att tävla lydnad kan det vara guld värt att träna sådant med vissa hundar, för att få just lite lugn och fokus och få dem att tänka till lite.

 

[inverterad]

Nu blev det visst ett långt svar här haha.

Ja, jag skulle inte säga att det tillhör det absolut vanligaste längre. Men det sker. När vi kommit hem från en sådan tur har hon ju såklart varit varvad och jag har undrat vad tusan det gav henne egentligen? Mer än stress. Efter sådana turer har jag försökt att strukturera upp turerna lite. Där vi kanske gör lite lugnande övningar i början och i slutet. Hon får söka lite godis och annat ganska kravlöst när vi hänger där.

Hon har kommit superlångt. Hon hade så svårt att varva ner förut. Nu kan vi besöka vänner och där kan hon somna. Det är ytterst sällan några som helst problem hemma. Vi kommer hem och hon vilar/sover nästan direkt efter vi kommit innanför dörren. Klart hon är igång ibland och leker för sig själv eller att vi interagerar med varandra. Men tidigare var hon seriöst ett monster haha! Har verkligen försökt att styra hennes energi, fokuserat på att träna passivitet och det har absolut gett effekt. Tidigare kunde vi inte gå ut och plocka blåbär eller svamp. För då hängde hon i röven på allt och alla seriöst hela tiden. Nu är det mer episoder av lite galna fnatt då och då. Så ser absolut att vi kommit långt!

Jag har bara så jädra svårt att läsa henne ibland. Förstår att ingen här kommer kunna göra det såklart. Men tänkte om det fanns grejer man kunde göra ute för att sänka hennes stress. Så att hon kan njuta fullt ut utan att kanske varva till tusen hehe. Eller att jag hela tiden måste bromsa/dämpa henne och på så vis bygger upp frustration om du förstår?

Nosarbete är otroligt tröttande och lugnande och kräver fokus på ett sätt som gör att hunden kommer ner i varv. Så kanske du kan prova uppletanderutor, eller lägga ett spår, eller liknande. Ätande är ju också lugnande så godisrutor, godisträd eller spår med godisgömmor i gör att du får både en lugnande aktivitet och en lugnande belöning.

Jag tycker det låter väldigt extremt med 60 minuters fnatt utan att nosen kopplas på eller hon blir kontaktbar. Det skulle jag tolka som understimulans (som många varit inne på) snarare än stress. Men det är ju lite dubbelt - hon låter som en individ som har lätt till stress och svårt att varva ner, så du behöver nog fortsätta jobba på en tydlig av- och påknapp, även utomhus (verkar ju som du fått till det inne, superbra! Men det ska funka lika bra i skogen som hemma).

Så kanske låta henne rusa av sig, sen låta henne gå en godisruta/köra ett uppletande, vila i skogen på en filt tills hon varvar ner, sen springa lös igen, sen godisruta/godisträd etc. Alltså att hon får växla mellan aktivitet och passivitet och fokus.

Jag tror också vi människor har olika nivåer för vad vi tolkar som "stress" och vad vi tolkar som "en intensiv hund". Där handlar det ju som många skrivit om att ha en instruktör som kan hjälpa dig att läsa henne och se vad hon behöver i olika situationer. Det är inte helt säkert att det du tänker på som "stress" är ett enda beteende, utan det kan vara flera beteenden där inte alla behöver brytas eller omfokuseras.

 

[mesk]

Men om du har varit på både valpkurs och unghundskurs, vad säger instrukrören? För det måste väl uppstå även där?
Vid 6 månader var min lös i skogen 1-2 h varje/varannan dag utan problem, hjärngympa på olika sätt, trickträning osv. Men han är jakthund och tanken var att han skulle bli trygg och jobba självständigt. Jag förstår helt ärligt inte hur det kan vara stressstressstress att röra sig fritt i skogen, hunden borde nosa, undersöka och upptäcka. Jag skulle i ditt fall ta kontakt med instruktör och be denne se hur ni är tillsammans.

Nope. Hon är en stjärna i sådana situationer. Fokus på mig och kan vara passiv när det krävs. Som sagt, vi har jobbat mycket på att kunna slappna av då det varit svårt för henne.

Det är inte alltid vad hon gör, det är HUR hon gör det. Haha vet inte hur jag skall förklara det bättre? Klart hon skall få upptäcka och undersöka. Det är ju därför jag tar henne till ställen där hon kan få vara lös två gånger per dag. Men på hennes värsta dag så rusade hon runt, dödade stubbar, grävde upp rötter, fick fnatt, rusarusarusa och sen började hon jaga sin svans. Det är stress i mina ögon. Hade hon lallat runt och grävt, hoppat och busat och dödat stubbar så hade jag väl inte funderat på stress direkt. Jag undrar ju själv hur skogen kan vara stressig. Där har vi ju hängt ända sedan hon var liten. Men då satte jag kanske mig ner och lät henne undersöka. Sedan började jag själv strosa och numer kanske jag går. Även om vi pausar och leker eller kör godisträd osv. Det är inte ofta hon jagar svansen men du kanske kan förstå sinnesstämningen? Även om svansjagandet inte kommer så är det snarlikt.

Tanken med denna donna är också att hon skall få jaga och även jobba med sök. Två grejer hon verkligen älskar.

 

[Red_Chili]

Hur är hennes föräldrar, syskon och övrig nära släkt? har du kontakt med uppfödaren och vad säger i så fall denne om det här beteendet?

 

[mesk]

Nosarbete är otroligt tröttande och lugnande och kräver fokus på ett sätt som gör att hunden kommer ner i varv. Så kanske du kan prova uppletanderutor, eller lägga ett spår, eller liknande. Ätande är ju också lugnande så godisrutor, godisträd eller spår med godisgömmor i gör att du får både en lugnande aktivitet och en lugnande belöning.

Jag tycker det låter väldigt extremt med 60 minuters fnatt utan att nosen kopplas på eller hon blir kontaktbar. Det skulle jag tolka som understimulans (som många varit inne på) snarare än stress. Men det är ju lite dubbelt - hon låter som en individ som har lätt till stress och svårt att varva ner, så du behöver nog fortsätta jobba på en tydlig av- och påknapp, även utomhus (verkar ju som du fått till det inne, superbra! Men det ska funka lika bra i skogen som hemma).

Så kanske låta henne rusa av sig, sen låta henne gå en godisruta/köra ett uppletande, vila i skogen på en filt tills hon varvar ner, sen springa lös igen, sen godisruta/godisträd etc. Alltså att hon får växla mellan aktivitet och passivitet och fokus.

Jag tror också vi människor har olika nivåer för vad vi tolkar som "stress" och vad vi tolkar som "en intensiv hund". Där handlar det ju som många skrivit om att ha en instruktör som kan hjälpa dig att läsa henne och se vad hon behöver i olika situationer. Det är inte helt säkert att det du tänker på som "stress" är ett enda beteende, utan det kan vara flera beteenden där inte alla behöver brytas eller omfokuseras.

Ja, exakt det du skriver nu är det jag känner!! Många gånger har jag funderat, gör vi för lite? Men samtidigt har hon haft ett enormt behov av sin sömn, råkade man rubba den minsta lilla så var hon inte trevlig. Så då drog jag ner på aktiviteterna och försökte införa med lugn. Gav effekt.

Vi kör ofta lek och sen behöva hålla lite fokus/lugn innan vi kör igång igen. Hon har idag superbra impulskontroll i lek och träning.

Som sagt, vi kör godisrutor
/godisträd men inte så mycket spår just nu då vi kör sök. Hon får söka apporter i högt gräs/skog. Men också människor. Typ patrullstig och fritt sök (fast helt kravlöst utan kommandon eller dyl). Hon jobbar naturligt väldigt fint med vinden. Superkul att se!

Tänker att en 6-månaders valp/unghund som får vara lös i skog och mark varje dag, träna sök 1-2 gånger i veckan och lite apportering 1 gång i veckan plus diverse berikningar under prommisarna/utevistelserna inte borde vara understimulerad? När vi tränar sök blir det ofta heldagar men med vila i bil mellan varven. Det är också sök på hennes nivå. Inga krav mer än att vi skall ha kul. Samma med apporteringen. Vi kör en gång i veckan med ett annat gäng då vi varvar passivitet, lite jaktfot, några små övningar och sen tränar vi på det hemmavid.

Ja, jag vill ju ha en arbetstokig hund som vuxen så kan jag bara rikta hennes energi så kommer det bli toppen. Som sagt, vi har kommit sjukt långt redan. Vardagen är ändå rätt harmonisk och jag är så imponerad av hur hon går och lägger sig hemma, hos andra och hos veterinären/på café osv.

Men vill absolut få till lite mer harmoni ute utan att för den delen plocka bort hennes lycka eller rus! Så klart hon skall få fnatta och bara vara valp/unghund helt kravlöst!!

 

[mesk]

Hur är hennes föräldrar, syskon och övrig nära släkt? har du kontakt med uppfödaren och vad säger i så fall denne om det här beteendet?

Mamman är rätt lugn medan pappan har mer driv. Vet att pappans kullsyskon också är några racerkaniner.

Jag vet att flera kullsyskon är rätt ”jobbiga” i brist på bättre ord. Två till är lika galna utomhus men de flesta andra har väl rätt svårt att varva ner. Vet iaf två som har det rätt jobbigt hemma. Där valpen biter/skäller och donar. Alltså, det gör ju alla valpar. Men det är på en annan nivå. Då bor ändå dessa syskon hos människor som tidigare haft arbetande retrievers. Så det är inte ovant hundfolk. De är extremt bitiga och bestämda små individer.

Jag själv känner att det är skoj. Så länge jag kan lära mig och henne att styra hennes energi. Vilket jag tror kommer, dels med hennes mognad och ju mer jag lär känna henne. Vi har som sagt kommit långt redan nu.

Jag ville ha en galen hund och det fick jag haha. Vill som sagt bara att hon skall må så bra som möjligt och har funderat på om hon får för lite/för mycket och har själv känt att det varit svårg att avgöra. När hon blir sådär överdrivet hoppig/bitig så tänker ju jag att ”oj, nu blev det visst lite för mycket” och så kanske jag försöker få henne att varva ner och ta oss hem. Men det kanske är fel tänk? Då hon som sagt inte blir såhär när andra hundar är med. Kanske behöver hon hålla med fokus då? Kanske får hon utlopp för sin energi på ett annat sätt än när vi interagerar med varandra? Borde vi leka ännu mer än vad vi gör? Osv.

 

[Bulldoozer]

Det bästa är att ta hjälp av nån som ser er "live"..
Dock så har du en golden av jakttyp och de jag stött på har haft outsinlig energi och du kanske fått en riktig arbetsmaskin?
Att mina hundar kan få fnatt efter långpromenad eller tom mer ansträngande motion ser jag inte som nåt konstigt. Dom är uppvärmda och kanske lite uppe i varv och jag blir inte orolig för att de har ev överslag eller stresspåslag för det. Finns möjlighet får de ösa ur sig en stund och sen är det lugn och ro som gäller.
Vår bc på snart året har haft en del sånt utan att jag öht funderat på hans mående utan det har antingen varit att han är uppe I varv efter en aktivitet eller att han är i behov av mer aktivitet än vad han fått. Känner inget behov av att överanalysera vad han känner eller att han skulle må dåligt av sin stress utan han kan hantera den själv och varva ner efter en stund. När han var mindre begränsade jag hans rörelseutrymme en stund om jag märkte att han inte kom ner i varv på egen hand men numera så säger jag vara åt han att gå och lägga sig. Sen är han liksom din hund gjord för att jobba och märker jag att han är rastlös så behöver han antagligen jobba ur sig och då är det ju bara att han får göra det.

Har en bekant som har liknande problem att hon upplever att hennes unghund blir "triggad" av för upphetsande aktiviteter och börjar bita och blir okontaktbar. Hennes lösning är att undvika sånt. Min lösning är att försöka ta tillvara och rikta och kanalisera den energin i tex fartiga moment i träningen där den behövs.

Min högenergihund (en corgi) börjar jag tex oftast vår lyfnadsträning med moment som inkallning, rutan, runda kon där vi har nytta av energin istället för att gå in med en hund full av överskottsenergi och börja traggla fotgående och behöva jobba i motvind med att hela tiden dämpa henne. Kör vi de fartiga momenten först så blir det en mycket bättre träning där jag tar tillvara hennes energi och när jag sen kommer till lugnare moment så kan hon koncentrera sig bättre när hon inte har myror i brallan. Varför jobba i motvind när man kan träna så att hunden får lättare att lyckas?

 

[mesk]

Det bästa är att ta hjälp av nån som ser er "live"..
Dock så har du en golden av jakttyp och de jag stött på har haft outsinlig energi och du kanske fått en riktig arbetsmaskin?
Att mina hundar kan få fnatt efter långpromenad eller tom mer ansträngande motion ser jag inte som nåt konstigt. Dom är uppvärmda och kanske lite uppe i varv och jag blir inte orolig för att de har ev överslag eller stresspåslag för det. Finns möjlighet får de ösa ur sig en stund och sen är det lugn och ro som gäller.
Vår bc på snart året har haft en del sånt utan att jag öht funderat på hans mående utan det har antingen varit att han är uppe I varv efter en aktivitet eller att han är i behov av mer aktivitet än vad han fått. Känner inget behov av att överanalysera vad han känner eller att han skulle må dåligt av sin stress utan han kan hantera den själv och varva ner efter en stund. När han var mindre begränsade jag hans rörelseutrymme en stund om jag märkte att han inte kom ner i varv på egen hand men numera så säger jag vara åt han att gå och lägga sig. Sen är han liksom din hund gjord för att jobba och märker jag att han är rastlös så behöver han antagligen jobba ur sig och då är det ju bara att han får göra det.

Har en bekant som har liknande problem att hon upplever att hennes unghund blir "triggad" av för upphetsande aktiviteter och börjar bita och blir okontaktbar. Hennes lösning är att undvika sånt. Min lösning är att försöka ta tillvara och rikta och kanalisera den energin i tex fartiga moment i träningen där den behövs.

Min högenergihund (en corgi) börjar jag tex oftast vår lyfnadsträning med moment som inkallning, rutan, runda kon där vi har nytta av energin istället för att gå in med en hund full av överskottsenergi och börja traggla fotgående och behöva jobba i motvind med att hela tiden dämpa henne. Kör vi de fartiga momenten först så blir det en mycket bättre träning där jag tar tillvara hennes energi och när jag sen kommer till lugnare moment så kan hon koncentrera sig bättre när hon inte har myror i brallan. Varför jobba i motvind när man kan träna så att hunden får lättare att lyckas?

Håller absolut med dig i dina sista punkter där. Absolut något att tänka på. Det är lite som att plocka bort saker man inte vill att valpen skall bita på för att slippa konflikt.

Haha övertänkaren, det är jag. Jag tror jag fastnat i en bubbla av att dämpa. Då det varit det som hittills gett mest effekt. Att jag varit rädd för att driva upp henne. Men nu är hon ju unghund/på väg att bli unghund och hon kanske har större behov av andra sidan nu. Men att jag är kvar i dämpa-bubblan. Vilket är så trist, för jag vill ju verkligen att hon skall ha energi och lycka!!

Jag skrattar ju aldrig så mycket som när vi leker ihop. Nu, om någon gång, är ju leken extremt viktig eftersom att resten av världen just nu är väldigt spännande. Valid points!

 

[Bulldoozer]

Alltså jag tycker inte det låter som särskilt mycket aktivitet för en sex månaders hund av arbetande ras. Tay vår bc körde två-tre agility pass i veckan då, korta såklart och varierade. Ett pass vallning, hängde med nån sväng på lydnadsträning, lösspring varje dag i markerna med tre hundkompisar samt träning nästan varje promenad på inkallning, stanna, ligg m.m. samt lite trickträning och annat när man tränar med de andra hundarna.
Han kör ju inte så mycket fler pass idag men lite längre och mer avancerade med högre kriterier.

 

[tuaphua]

Mamman är rätt lugn medan pappan har mer driv. Vet att pappans kullsyskon också är några racerkaniner.

Jag vet att flera kullsyskon är rätt ”jobbiga” i brist på bättre ord. Två till är lika galna utomhus men de flesta andra har väl rätt svårt att varva ner. Vet iaf två som har det rätt jobbigt hemma. Där valpen biter/skäller och donar. Alltså, det gör ju alla valpar. Men det är på en annan nivå. Då bor ändå dessa syskon hos människor som tidigare haft arbetande retrievers. Så det är inte ovant hundfolk. De är extremt bitiga och bestämda små individer.

Jag själv känner att det är skoj. Så länge jag kan lära mig och henne att styra hennes energi. Vilket jag tror kommer, dels med hennes mognad och ju mer jag lär känna henne. Vi har som sagt kommit långt redan nu.

Jag ville ha en galen hund och det fick jag haha. Vill som sagt bara att hon skall må så bra som möjligt och har funderat på om hon får för lite/för mycket och har själv känt att det varit svårg att avgöra. När hon blir sådär överdrivet hoppig/bitig så tänker ju jag att ”oj, nu blev det visst lite för mycket” och så kanske jag försöker få henne att varva ner och ta oss hem. Men det kanske är fel tänk? Då hon som sagt inte blir såhär när andra hundar är med. Kanske behöver hon hålla med fokus då? Kanske får hon utlopp för sin energi på ett annat sätt än när vi interagerar med varandra? Borde vi leka ännu mer än vad vi gör? Osv.

Jag tänkte faktiskt på det när jag läste tråden, på andra hundar alltså.
Träffar hon andra hundar något? Jag tycker det kan vara till stor hjälp både i form av att få utlopp för energi, socialt, stimulera hjärnan och ev lära sig av en äldre hund.

I övrigt så gör nog vår 14-veckors valp nog mer än din. Hon sover en hel del. Men hon och syrran på 6 månader röjer ju mkt när hon är vaken.

När vi fick hem minsta illbattingen insåg vi hur mkt stimulans de får av varann, psykiskt som fysiskt. 6-månaders blev plötsligt en tålmodig och ödmjuk tjej från att ha varit en tuff buse. Nu behöver jag inte leka av/motionera ur henne direkt. Vi kan träna och hon är redo och med en direkt IOM att hon och syrran får utlopp för sånt jag förut inte riktigt kunde matcha på samma sätt.
Min 6-månaders lever typ som mina vuxna gjort. Man får ju ta hänsyn till att hon inte är bekant med alla miljöer och att hon inte är lika utbildad som en äldre. Så det kan ju bli mkt nya intryck att smälta. Men i övrigt är det ju samma.

 

[mesk]

Alltså jag tycker inte det låter som särskilt mycket aktivitet för en sex månaders hund av arbetande ras. Tay vår bc körde två-tre agility pass i veckan då, korta såklart och varierade. Ett pass vallning, hängde med nån sväng på lydnadsträning, lösspring varje dag i markerna med tre hundkompisar samt träning nästan varje promenad på inkallning, stanna, ligg m.m. samt lite trickträning och annat när man tränar med de andra hundarna.
Han kör ju inte så mycket fler pass idag men lite längre och mer avancerade med högre kriterier.

Ja, jag kanske får tänka om helt enkelt. Min förra hund var också en arbetande hund. Men vid 6 månader var det mest kravlöst lallande och upptäcka världen. Självklart tränade vi moment till olika saker, oftast genom lek. Jobbade på vår relation, berikade promenaderna och all typ av vardagslydnad och annat smått och gott hemma. Sen skedde saker rätt naturligt och vi utökade turerna, fick in lite mer krav i träningen osv. Men har haft mycket svårare att läsa av denna donna och är som sagt kanske lite färgad av att jag behövt köra så mycket passivitet med henne för att hon skall vara harmonisk i vardagen.

 

[mesk]

Jag tänkte faktiskt på det när jag läste tråden, på andra hundar alltså.
Träffar hon andra hundar något? Jag tycker det kan vara till stor hjälp både i form av att få utlopp för energi, socialt, stimulera hjärnan och ev lära sig av en äldre hund.

I övrigt så gör nog vår 14-veckors valp nog mer än din. Hon sover en hel del. Men hon och syrran på 6 månader röjer ju mkt när hon är vaken.

När vi fick hem minsta illbattingen insåg vi hur mkt stimulans de får av varann, psykiskt som fysiskt. 6-månaders blev plötsligt en tålmodig och ödmjuk tjej från att ha varit en tuff buse. Nu behöver jag inte leka av/motionera ur henne direkt. Vi kan träna och hon är redo och med en direkt IOM att hon och syrran får utlopp för sånt jag förut inte riktigt kunde matcha på samma sätt.
Min 6-månaders lever typ som mina vuxna gjort. Man får ju ta hänsyn till att hon inte är bekant med alla miljöer och att hon inte är lika utbildad som en äldre. Så det kan ju bli mkt nya intryck att smälta. Men i övrigt är det ju samma.

Yes, vi har dels en granne som också har en jaktgolden. Vi går tillsammans någon gång i veckan, jag är hundvakt ibland och vice versa. Vi tränar också ihop då.

Ja, hon sover väldigt mycket min hund. Men hon blir också en mycket trevligare hund när hon får sin sömn. Så det tar jag tillvara på och är glad över. Men skall absolut försöka lägga in mer träning om än lekträning för att se om det gör skillnad för henne. Låta henne jobba lite mer Kanske försöka utöka sträckorna vi rör oss (mest för min skull som längtar efter att få röra mig mer i skog och mark haha). Om det ger effekt så kommer jag vara världens lyckligaste och inte fatta varför jag inte fattat det tidigare! Har verkligen tänkt, oj, nu är det för mycket. Dags att dra hem.

 

[Snurrfian]

Nope. Hon är en stjärna i sådana situationer. Fokus på mig och kan vara passiv när det krävs. Som sagt, vi har jobbat mycket på att kunna slappna av då det varit svårt för henne.

Det är inte alltid vad hon gör, det är HUR hon gör det. Haha vet inte hur jag skall förklara det bättre? Klart hon skall få upptäcka och undersöka. Det är ju därför jag tar henne till ställen där hon kan få vara lös två gånger per dag. Men på hennes värsta dag så rusade hon runt, dödade stubbar, grävde upp rötter, fick fnatt, rusarusarusa och sen började hon jaga sin svans. Det är stress i mina ögon. Hade hon lallat runt och grävt, hoppat och busat och dödat stubbar så hade jag väl inte funderat på stress direkt. Jag undrar ju själv hur skogen kan vara stressig. Där har vi ju hängt ända sedan hon var liten. Men då satte jag kanske mig ner och lät henne undersöka. Sedan började jag själv strosa och numer kanske jag går. Även om vi pausar och leker eller kör godisträd osv. Det är inte ofta hon jagar svansen men du kanske kan förstå sinnesstämningen? Även om svansjagandet inte kommer så är det snarlikt.

Tanken med denna donna är också att hon skall få jaga och även jobba med sök. Två grejer hon verkligen älskar.

Jag säger fortfarande att du bör ta hjälp av en instruktör som kan följa med dig ut i skogen. Massakern stubbar kan min numera 3 åring få för sig bara för att det är kul. Blir han alldeles uppspelt ute ställer jag krav, sånt jag vet att han kan utan att behöva tänka först och när han börjar koppla på hjärnan, svårare saker. Jag kanaliserar alltså energin istället för att gå hem.
När min var 6 månader så gick jag, nu har jag en jaktras som ska jobba självständigt och söka ut från en stillastående förare. Alltså gick vi i koppel, sen stannade jag, lät honom jobba självständigt, efter en stund koppla ut, rask förflyttning i koppel och sen släppa igen. Men det är inget som passar din typ av hund. Sen är han mycket lös hemma, vi har stor trädgård och han har sen valp hängt med när vi har varit ute. Det har även lärt honom att koppla av ute, vila när det finns möjlighet liksom, för rätt var det är går matte och då måste man hänga på.

 

[inverterad]

Ja, exakt det du skriver nu är det jag känner!! Många gånger har jag funderat, gör vi för lite? Men samtidigt har hon haft ett enormt behov av sin sömn, råkade man rubba den minsta lilla så var hon inte trevlig. Så då drog jag ner på aktiviteterna och försökte införa med lugn. Gav effekt.

Vi kör ofta lek och sen behöva hålla lite fokus/lugn innan vi kör igång igen. Hon har idag superbra impulskontroll i lek och träning.

Som sagt, vi kör godisrutor
/godisträd men inte så mycket spår just nu då vi kör sök. Hon får söka apporter i högt gräs/skog. Men också människor. Typ patrullstig och fritt sök (fast helt kravlöst utan kommandon eller dyl). Hon jobbar naturligt väldigt fint med vinden. Superkul att se!

Tänker att en 6-månaders valp/unghund som får vara lös i skog och mark varje dag, träna sök 1-2 gånger i veckan och lite apportering 1 gång i veckan plus diverse berikningar under prommisarna/utevistelserna inte borde vara understimulerad? När vi tränar sök blir det ofta heldagar men med vila i bil mellan varven. Det är också sök på hennes nivå. Inga krav mer än att vi skall ha kul. Samma med apporteringen. Vi kör en gång i veckan med ett annat gäng då vi varvar passivitet, lite jaktfot, några små övningar och sen tränar vi på det hemmavid.

Ja, jag vill ju ha en arbetstokig hund som vuxen så kan jag bara rikta hennes energi så kommer det bli toppen. Som sagt, vi har kommit sjukt långt redan. Vardagen är ändå rätt harmonisk och jag är så imponerad av hur hon går och lägger sig hemma, hos andra och hos veterinären/på café osv.

Men vill absolut få till lite mer harmoni ute utan att för den delen plocka bort hennes lycka eller rus! Så klart hon skall få fnatta och bara vara valp/unghund helt kravlöst!!

Med brasklappen att ingen av oss sett din hund: jag tycker inte det låter som väldigt mycket aktivering för en arbetande hund. Det jag tänker är att hon nog behöver få både mer fokuserad träning OCH mer fokuserad passivitet utomhus där det är svårare.

Arbete: gärna sådan där nosen är på - att fnatta i en timma utan att nosa och undersöka är inte det normala för en 6-månadersslyngel i min värld, och jag tänker att om nosen får arbeta mer så kommer det bli mer fokus och mer att hjärnan är med istället för att benen bara springer men ingen är hemma, om du förstår hur jag menar. Spår och uppletande, det är inga problem även om du tänkt köra sök med henne, uppletande är ju också ett moment i brukset för både spår och sök. Och, att låta henne springa av sig mellan fokuspassen.

Passivitet utomhus behövs också, för att väga upp allt det där. Alltså lite det jag var inne på i tidigare inlägg, att lära henne växla mellan springande, fokuserat arbete och passivitet. Du ska ju kunna bryta ett fnatt som pågått ett par minuter och be henne göra något annat. Att ligga på en filt (vila alltså, inte ligga plats på kommando) är också arbete och kräver fokus, men det är lugnande och övar på av-knappen som funkar så bra hemma. Den ska ju funka lika bra i skogen som på tunnelbanan, på brukshundklubben bredvid hundar som tränar, osv.

Att hon fnattar/är uppe i varv när ni kommer hem tycker jag är noll konstigt fastän hon är trött, så kan min valp också vara om jag inte kört totalt slut på honom. Jag tänker inte alls stress om det beteendet, utan att det är ju en sån där svår övergång mellan aktivitet och vila som behöver övas massor.