Valp/Unghund - klarar 'otroligt' lite (eller?)

[Bexzor]

Har en bekant som har liknande problem att hon upplever att hennes unghund blir "triggad" av för upphetsande aktiviteter och börjar bita och blir okontaktbar. Hennes lösning är att undvika sånt.

Exakt sån var vår hund när han var unghund. Vet att jag skrev några trådar om det här på buke.

Jag fick tips av massor av människor att gå på kurser och aktivera mera. Så vi gick valpkurs, unghundskurs och kurs i rallylydnad. Katastrof alla gånger, och jag fick ofta höra att vi skulle sälja hunden då vi uppenbarligen inte aktiverade honom tillräckligt. Gick sedan en kurs i hur man aktiverar sin hund under promenad med en instruktör från ett litet bolag. Rådfråga henne om min hund och hon sa direkt att det låter som om han inte kan filtrera utan blir övertaggad. Hon lät så bra att jag bokade in en liten kurs i rallylydnad där vi var 3- 5 ekipage. Jag hade först min hund kopplad, men hon frågade om hon fick prova honom lös då vi var inomhus. Det gick kanon och han var helt inne i sin uppgift även när jag tränade honom lös bredvid andra hundar. När hon var klar så sa hon att det var som hon trodde, han har för mycket energi och det blir fel när han inte förstår vad han ska göra för han vill så mycket.

Idag är han 4,5 år och har gräsmattan full med leksaker som han kan leta upp när han får sina ryck. De är kvar, men efter att vi förstod honom bättre som unghund så slutade han med att bitas. Vi gjorde helt enkelt så att vi nonchalerade honom när han fick sina ryck att bitas och hoppa på folk. Var han i koppel så kortades det ner och vi höll honom i halsbandet för att minimera räckvidden. Var han lös så vände vi ryggen till. När han lugnat sig så gick vi vidare utan ett ord. När han blev riktigt lugn så körde vi dogparkour, godissök, fritt gående i skog och mark osv. Det skulle löna sig/vara värt att vara observant på oss och samspela ihop. Vilket lönat sig då han idag kan följa med överallt i samhället samt bo på hundpensionat så han numera uppför sig med bravur.

 

[mesk]

Med brasklappen att ingen av oss sett din hund: jag tycker inte det låter som väldigt mycket aktivering för en arbetande hund. Det jag tänker är att hon nog behöver få både mer fokuserad träning OCH mer fokuserad passivitet utomhus där det är svårare.

Arbete: gärna sådan där nosen är på - att fnatta i en timma utan att nosa och undersöka är inte det normala för en 6-månadersslyngel i min värld, och jag tänker att om nosen får arbeta mer så kommer det bli mer fokus och mer att hjärnan är med istället för att benen bara springer men ingen är hemma, om du förstår hur jag menar. Spår och uppletande, det är inga problem även om du tänkt köra sök med henne, uppletande är ju också ett moment i brukset för både spår och sök. Och, att låta henne springa av sig mellan fokuspassen.

Passivitet utomhus behövs också, för att väga upp allt det där. Alltså lite det jag var inne på i tidigare inlägg, att lära henne växla mellan springande, fokuserat arbete och passivitet. Du ska ju kunna bryta ett fnatt som pågått ett par minuter och be henne göra något annat. Att ligga på en filt (vila alltså, inte ligga plats på kommando) är också arbete och kräver fokus, men det är lugnande och övar på av-knappen som funkar så bra hemma. Den ska ju funka lika bra i skogen som på tunnelbanan, på brukshundklubben bredvid hundar som tränar, osv.

Att hon fnattar/är uppe i varv när ni kommer hem tycker jag är noll konstigt fastän hon är trött, så kan min valp också vara om jag inte kört totalt slut på honom. Jag tänker inte alls stress om det beteendet, utan att det är ju en sån där svår övergång mellan aktivitet och vila som behöver övas massor.

Tack för feedback! Jag har idag på morgonkvisten försökt lägga upp en struktur på hennes träning samt passivitet framöver. Tänker också att jag skall arbeta upp längden på våra turer/tiden vi arbetar successivt. Så det inte blir en chock förstås.

Så får vi se hur det ter sig om någon vecka

 

[Diabetikern]

Jag har två Bostonterriers som efter långtur med hästen i skog och mark kanske en mil med att springa med i både skritt, trav och galopp samt att kunna hoppa ut i skogen och köra lite där men så fort vi kommer hem drar de ut på ridbanan i värsta fnatt/spurtlekar.

Har mina inte fått utlopp för fysik motion så är det fullt ös medvetslös ibland. Oavsett om det är inomhus eller utomhus.

Har jag varit sjuk och bara aktiverat dem mentalt med olika saker så blir de extra fnattiga

 

[Bulldoozer]

Efter att ha läst ditt första inlägg igen så har jag några frågetecken?

Vad hindrar er från att vara ute 2-3 timmar?
Det känns som all träning du beskriver är fokuserad träning, samt att du cyklar med hunden i vagn när ni ska ut. När får den utlopp för sin energi? Alltså mina hundar skulle ju ha tokspel ute efter en vecka av det du beskriver i aktivitetsväg.
Det inget farligt att hunden kommer upp i stress eller får överslagshandlingar i mitt tycke det är liksom en naturlig del som de ska lära sig hantera. Om man aldrig låter de gå upp i aktivitet hur ska de lära sig hantera det och sen lära sig varva ner. Sen är det min sak som ägare att se till art det blir lagom och att om det behövs hjälpa hunden.

Exempel från min vardag: hundarna får en kort morgonkiss och bcn är lite rastlös jag tar tillvara på tillfället och går ut och tränar lite kravlös apportering så han får springa av sig lite och tänka. Vi kommer in, han är fortfarande lite uppe i varv och springer runt och kastar runt med en vante, jag ignorerar honom och fem minuter senare ligger han och sover i sin bädd. Han har kommit ner i varv själv.
Sen så har jag en arbetande hund hemma och vi passiviets tränar lite, det blir ju automatiskt då vi har tre till hundar att han ska ligga och vänta på sin "tur" när vi tränar alla tex, men jag måste ju låta han jobba ordentligt. Oavsett aktivitet i form av lydnad, agility osv så är det ju bara en droppe i havet mot det han egentligen är avlad att jobba med, vallning. Jag ser inget behov av att passivitetsträna i det oändliga för det mitt ansvar som skaffat en bc att se till att han får den träning han behöver för att vara balanserad och inte försöka få hans behov att passa in i min vardag.

 

[mesk]

Efter att ha läst ditt första inlägg igen så har jag några frågetecken?

Vad hindrar er från att vara ute 2-3 timmar?
Det känns som all träning du beskriver är fokuserad träning, samt att du cyklar med hunden i vagn när ni ska ut. När får den utlopp för sin energi? Alltså mina hundar skulle ju ha tokspel ute efter en vecka av det du beskriver i aktivitetsväg.
Det inget farligt att hunden kommer upp i stress eller får överslagshandlingar i mitt tycke det är liksom en naturlig del som de ska lära sig hantera. Om man aldrig låter de gå upp i aktivitet hur ska de lära sig hantera det och sen lära sig varva ner. Sen är det min sak som ägare att se till art det blir lagom och att om det behövs hjälpa hunden.

Exempel från min vardag: hundarna får en kort morgonkiss och bcn är lite rastlös jag tar tillvara på tillfället och går ut och tränar lite kravlös apportering så han får springa av sig lite och tänka. Vi kommer in, han är fortfarande lite uppe i varv och springer runt och kastar runt med en vante, jag ignorerar honom och fem minuter senare ligger han och sover i sin bädd. Han har kommit ner i varv själv.
Sen så har jag en arbetande hund hemma och vi passiviets tränar lite, det blir ju automatiskt då vi har tre till hundar att han ska ligga och vänta på sin "tur" när vi tränar alla tex, men jag måste ju låta han jobba ordentligt. Oavsett aktivitet i form av lydnad, agility osv så är det ju bara en droppe i havet mot det han egentligen är avlad att jobba med, vallning. Jag ser inget behov av att passivitetsträna i det oändliga för det mitt ansvar som skaffat en bc att se till att han får den träning han behöver för att vara balanserad och inte försöka få hans behov att passa in i min vardag.

Anledningen att jag cyklar dit med henne är att hon skall få mer tid lös. Sträckan dit är enkom asfaltsväg med bilar. Känns mer värt att hänga i skog/vid åkermark där hon kan få vara lös.

Tror absolut att jag kan utmana henne mer än vad jag gjort hittills. Har varit rädd att det varit överstimulans men kanske helt enkelt är rätt tvärtom. Är väl ”ärrad” från min förra hund som hade mått bättre av mindre aktivering i retrospektiv, iaf i tidiga åldern. Så jag har lagt mycket fokus på lugn.

Men som jag skrivit några gånger så får hon vara lös två gånger per dag. Hon rusar runt, drar ett ärevarv i vattnet, gräver, biter sönder osv. Vi kör inkallning, stanna, lite fotgående, lek och annat när hon har hjärnan där för det. Berikning kan bestå av upplet av apporter, sökrutor, godisträd och annat, som att hoppa upp på stenar och dylikt. Ja, jag vill ju att det skall vara kul att vara nära mig så jag försöker vara en kul matte ute helt enkelt.

I övrigt kör vi apportering och personsök stående varje vecka. I grupp och sen tränar vi delmoment ensamma.

Passivitet i all oändlighet har jag nog aldrig nämnt. Men jag skulle aldrig klara av en stissig hund hemma. Vill ge alla förutsättningar för att hunden skall kunna ha det harmoniskt i skallen. Där tycker jag vi är på hemmaplan. Superduktig. Men vi har fått träna på det, kom inte naturligt för henne.

Jag undrade mest om andra haft hundar som lätt gått loco ute och attackerat kopplet och om det beror på om jag gör för mycket och måste backa. Som rubriken lyder så vill jag ju göra mer med henne men har helt sonika tolkat det som att hon är för mentalt trött.

Men skall testa att ge henne mer utrymme för aktivering och se om det fungerar fint för henne

 

[Bulldoozer]

Eftersom ingen av oss sett hunden så ta hjälp av en duktig tränare som du har förtroende för.
Att mina hundar kampar med kopplet när de blir uppspelta är inget jag fäster nån vikt vid, jag säger bara åt dom på skarpen att sköta sig om det behövs. Det kan vara ren exhaltering, det kan vara en överslagshandling, det kan vara ett sätt att få uppmärksamhet mm. Det går ju liksom inte att veta om man inte ser hunden, det är ju olika vilken åtgärd man ska ta till om någon alls beroende på vad som triggar och därför är det vanskligt att ge nåt tips utifrån bara text.

 

[Diabetikern]

Anledningen att jag cyklar dit med henne är att hon skall få mer tid lös. Sträckan dit är enkom asfaltsväg med bilar. Känns mer värt att hänga i skog/vid åkermark där hon kan få vara lös.

Tror absolut att jag kan utmana henne mer än vad jag gjort hittills. Har varit rädd att det varit överstimulans men kanske helt enkelt är rätt tvärtom. Är väl ”ärrad” från min förra hund som hade mått bättre av mindre aktivering i retrospektiv, iaf i tidiga åldern. Så jag har lagt mycket fokus på lugn.

Men som jag skrivit några gånger så får hon vara lös två gånger per dag. Hon rusar runt, drar ett ärevarv i vattnet, gräver, biter sönder osv. Vi kör inkallning, stanna, lite fotgående, lek och annat när hon har hjärnan där för det. Berikning kan bestå av upplet av apporter, sökrutor, godisträd och annat, som att hoppa upp på stenar och dylikt. Ja, jag vill ju att det skall vara kul att vara nära mig så jag försöker vara en kul matte ute helt enkelt.

I övrigt kör vi apportering och personsök stående varje vecka. I grupp och sen tränar vi delmoment ensamma.

Passivitet i all oändlighet har jag nog aldrig nämnt. Men jag skulle aldrig klara av en stissig hund hemma. Vill ge alla förutsättningar för att hunden skall kunna ha det harmoniskt i skallen. Där tycker jag vi är på hemmaplan. Superduktig. Men vi har fått träna på det, kom inte naturligt för henne.

Jag undrade mest om andra haft hundar som lätt gått loco ute och attackerat kopplet och om det beror på om jag gör för mycket och måste backa. Som rubriken lyder så vill jag ju göra mer med henne men har helt sonika tolkat det som att hon är för mentalt trött.

Men skall testa att ge henne mer utrymme för aktivering och se om det fungerar fint för henne

Mina bostons gör så när de får för lite motion. De fnattar ut, Biter i kopplet, Hoppar, studsar och drar. Så fort de släpps lösa så drar de järnet.

 

[Amaranthe]

Min yngsta bc (6 mån) kampar också gärna i kopplet när hon har det på sig. Jag tror helt enkelt att hon tycker det är skitkul och ser ingen direkt koppling mellan dagar då hon varit hos fåren eller dagar då det varit lugnare etc.

Jag har lärt in "ja men varsågod, slit du lite i snöret" och "tackar, det räcker, släpp så går vi". Börjar hon bröta efter att jag sagt att det räcker håller jag i halsbandet tills hon lugnar sig, sen går vi vidare och i början fick jag såklart upprepa detta - ett annat sätt har varit att kasta i godis i gräset och gå så glömmer hon ofta av det.
Tror inte direkt att allt behöver bero på varken över- eller understimulering utan bara att hunden tycker vissa saker råkar vara lite extra fräsiga, typ kampa med kopplet eller gräva i ett dike eller vad nu just den hunden har för idéer för sig.