Reaktiv unghund - Hjälp - behöver goda råd

[Sash]

Jag har inga konkreta träningsmetoder att komma med, men vill komma med inspel gällande welshen som ras. Jag är uppvuxen med dem och har även haft egna.

Welsharna tar för sig, och testar hur långt de kan gå. Ett tydligt stopp/nej för att hjälpa dem gränserna, är guld värt! Det är som att de säger ”okej, tack då vet jag” och sen går vidare i livet.
Jag har personligen inte upplevt att enbart positiv förstärkning funkar på en welsh utan snarare att det behövs ramar för dem. När de vet om inom vilka ramar är de harmoniska, följsamma och väldigt behagliga hundar. Men en welsh som får göra lite ”som den vill” har tendens att bli skitjobbig rent ut sagt.

Med detta sagt är 10 månader också en riktigt jobbig ålder på många hundar, och inte minst welsh. Könsmognad och självförtroende som börjar byggas upp gör att de provar ÄNNU mer för att se vad de kan komma undan med. Det blir bättre med tiden!!

Ska också säga att welshar överlag inte är några träningsmaskiner. För mycket mental träning och för mycket intryck kan snarare ge en stressad hund med för mycket att smälta, det är som att de stänger av till slut och inte hör någonting. Ibland är det kanske bättre att bara ta kopplet och gå vidare.

Jag undrar lite vilka metoder uppfödaren rekommenderade? Även om det kanske inte lirar med din filosofi så kanske det ändå finns en del att ta till sig? Jag ska inte komma och säga att welsh är en superspeciell ras som kräver trollerimetoder för att fungera, men den är tex rätt annorlunda än eng springer, och det är nog bra att ha det i åtanke och om uppfödaren är seriös har den säkerligen lärt sig vad som funkar bäst genom åren.

 

[Åsa A]

10 månaders tik, kan hon vara på väg mot löp? Sånt kan ju mycket väl göra dem lite ”knäppa” ett tag, speciellt vid första och kanske andra löpet.

Vet inte om jag misstolkar men går ni ut en och en med två hundar? Funkar det inte bättre om ni går ut tillsammans och tar varsin hund om de nu måste ut samtidigt? Som sagt, jag kan tänkas misstolka.

Hur som helst är det ju först och främst unghunden ni behöver jobba med - sen är det väl inget som säger att ni måste gå separata promenader med dem resten av livet? Det är ju en tillfällig lösning medan ni jobbar med den unga hunden - hon är 10 månader, en jobbig ålder där mycket händer och om ni behöver dela på dem på promenaderna nu är det väl värt att göra det för att få lugn och ro på promenaden med den äldre hunden, så att inte den också börjar fastna i ett beteende med utfall och stök vid hundmöten.

Försök hitta ställen där ni kan jobba med att titta på hundar på avstånd - tex gå med i en brukshundklubb och ställ bilen längst bort på parkeringen, ta ut hunden och jobba med att titta på hundar på bra avstånd (så här har jag själv gjort med stor framgång), använd riktigt bra godis - ost på tub är superbra eftersom det tar lite tid att slicka istället för att bara ta emot en godis och själva den på en halv sekund. Finns det hundägare i hemområdet som ni känner så ta hjälp av dem, be dem passera er på så stort avstånd att er hund klarar att hantera det, jobba med att belöna er hund.

Själv jobbade jag in ett ord ”Titta”, sagt med lugn och lite glad röst, som jag använde varje gång vi tittade på hundar på avstånd och åt supergott godis. Sedan kunde jag börja säga det i god tid om jag såg att vi skulle möta en hund, då hamnade hunden direkt i ett läge där den visste vad som skulle hända och visste hur den skulle hantera det (äta ost eller annat gott godis). Kunde jag inte ta ut avstånd till mötande hund (tex smal grusväg) så gick jag rakt ut på åkern (funkar bara höst/vinter när inget växer där) eller så vände jag och gick tillbaka igen tills jag kunde ta in på en avfartsväg.

Med hundar som reagerar så här kraftigt vid hundmöten behövs planerad träning där hunden lyckas, det räcker inte att försöka träna på de hundmöten man får vid vanlig promenad, då hinner man ofta inte med och hunden hinner varva upp och börja reagera - efter det är det mer eller mindre kört att försöka träna något vettigt beteende, då är hunden redan i affekt och är inte mottaglig.

Försök även hitta en rutin hur ni hanterar hunden de gånger ni får oväntade hundmöten och inte hinner göra något innan hunden reagerat. Tex tvärvända och gå åt annat håll, vända och gå runt en parkerad bil eller liknande. Ha en sele med bra handtag på ryggen (även om hunden normalt gå i halsband) så kan ni ta i selen och helt enkelt ta med hunden från situationen med mindre risk att bli biten än att försöka få tag i halsbandet. Hundar i så stor affekt som er hund kan omrikta i ren panik, eller bara inte fatta att det är ni som tar i henne utan hon blir rädd och biter.

Nu vet jag inte vad ni haft för instruktör som hjälpt er men det finns de som är mer eller mindre bra på just såna här problem, se till att ni tar hjälp av någon som verkligen vet hur man jobbar med det (det har ni kanske gjort, jag bara ger allmänna råd nu). Att jobba med avstånd och godis är i mina ögon ett bra sätt MEN det finns mer man kan göra och en duktig instruktör/beteendevetare kan kanske hjälpa er att komma vidare.

Förstår att det är jättejobbig situation men det GÅR att jobba med sånt här, hundarna blir ofta bättre/bra MEN det tar tid och ork och en hel del planering.

 

[Lillefrun]

Min yngsta hunden brukade väldigt uppspelt vid hundmöten, både att han gick i försvar eller att han snurrade runt i piruetter för att han blev så otroligt glad.

Nu går det väldigt bra. Det jag gör är att förebygga. Ser vi en hund 100 meter bort så direkt kräver jag hans uppmärksamhet och ger en godis och sen och sen kräva fotgående hela vägen fram till den andra hunden och en bit förbi tills läget är klart. Så inte börja avleda när den andra hunden är nära utan direkt när jag ser den på långt håll. Belönar hela tiden med godis.

Om ynglingen drar igång men gammelmannen är lugn belönar jag den den äldre hunden och ignorerar den yngre och oj vad avundsjuk han blir då.

Sen har jag ett stopp kommando som han ska reagera direkt på med totalt fokus på mig, mycket klickerträningn hemma i trygg miljö innan jag provade ute och han fick massor med korv, köttbullar, ost, mjukost, hundgodis för att göra det ordet så positivt laddat och få honom så hjärntvättad att han inte ens hinner tänka när jag säger ordet utan då går det snabbt. Fortsatt fullt fokus på mig och så klart godis.

Jag bor väldigt litet. Har på riktigt typ 3kvm att träna på men det går att göra mycket hemma innan man tar det med sig i skarpt läge. Jag har tränat in rally nybörjar till mästarklass och flera freestyleprogram och agility här inne så du kan börja träna på ett tryggt ställe.

 

[Tiffany]

Tack alla ni som kommit med goda råd!
Hinner inte svara alla individuellt nu men vi har fått mycket att tänka igenom tack vare denna tråd och har nu börjat lägga upp en strategi för träning.
Att welshar är speciella vet vi jag har nu också kontaktat en tränare som hjälpte mig mycket med min äldre hund då var det inkallning och viltintresse som var jobbigt. Hen var bra med welshar. Tror också att det blivit lite för mycket för unghunden ibland och för många intryck.
Ska också fundera ett varv till över uppfödarens råd men de var hårdhänta och det ligger långt ifrån oss även om det kanske är effektivt. Uppfördaren var inne på " att ni har låtit hunden göra så här och hon har tagit över".
Men tack igen för alla goda råd återkommer om en månad med rapport!

 

[Lingon]

Problemet är att det är svårt att gå ut med båda samtidigt för dom triggar varandra nu. Blir starka och jag vill inte bli omkulldragen/tappa någon hund. Ska vi gå ut separata rastningar med båda blir det mer än vad vi orkar med. Och jag vill inte gå och vara rädd för att bli omkulldragen i + 10 år framåt.
Sen är utfallen otrevliga och unghunden är klart stressad av hundmötena. Och bli biten även av misstag av sin hund är inte särskilt kul.
Men bra tanke att ha mer fokus på den äldre som jag vet KAN sköta sig och se till att hon gör det. Dom är bra på att ta kontakt, tar mycket kontakt när dom är lösa men fotgående tycker dom inte är kul. Dom vill nosa. Men dom går hyfsat bra i koppel tillsammans så länge vi inte möter andra hundar eller vilt.
Letar kurs nu. Får träna mer kontakt och fotgående.

Du skriver att de inte tycker att fotgående är kul. Vi har hundar i släkten. Jag tänker specifikt på en hundägare i släkten. Hennes hundar älskar att gå fot. Då får de ju godis! Ju jobbigare hund att passera desto godare godis får de!

Har du testat mjukost på tub? Det finns även leverpastej på tub speciellt för hundar att köpa i djuraffärer. Hennes hundar kan triggas av större hanhundar som spänner sig och utmanar när de är ute och går men med en sån där tub leverpastej så ignorerar de andra hundar! Helt fokuserade på tuben och leverpastejen.

 

[Åsa A]

Tack alla ni som kommit med goda råd!
Hinner inte svara alla individuellt nu men vi har fått mycket att tänka igenom tack vare denna tråd och har nu börjat lägga upp en strategi för träning.
Att welshar är speciella vet vi jag har nu också kontaktat en tränare som hjälpte mig mycket med min äldre hund då var det inkallning och viltintresse som var jobbigt. Hen var bra med welshar. Tror också att det blivit lite för mycket för unghunden ibland och för många intryck.
Ska också fundera ett varv till över uppfödarens råd men de var hårdhänta och det ligger långt ifrån oss även om det kanske är effektivt. Uppfördaren var inne på " att ni har låtit hunden göra så här och hon har tagit över".
Men tack igen för alla goda råd återkommer om en månad med rapport!

Hundar tar inte över… det där är förlegat tänk! Det handlar om en hund som, precis som du själv skriver, får för många intryck och inte klarar av att hantera det och sina egna reaktioner just nu. Att gå på med hårda metoder på en hund som redan tycker hundmöten är svåra är ju helt galet i mina ögon - inte vill man ge hunden MER obehag än den redan upplever?

En annan sak är ju att kräva ett fotgående av en hund som kanske blir uppspelt av hundmöten men en hund som gör kraftiga utfall kommer inte att sluta med det bara för att man ställer hårdare krav på den - den är långt över gränsen för att kunna lyssna.

Tänk själv om man är rädd för tex ormar eller spindlar - om någon blev arg på en för att man blev rädd, inte minskar det ens rädsla? Om någon däremot erbjöd något man verkligen vill ha - pengar, godis, snyggt klädesplagg, en utlandsresa (eller vad man nu kan tänkas vilja ha) och man skulle få lite av detta varje gång man ser en spindel/orm/vad man nu är rädd för…. Visst, man kanske inte skulle börja älska spindlar eller ormar men nog skulle man sakta men säkert börja bli lite positivt inställd till att se dem, i alla fall på håll. Kanske till och med bli lite förväntansfull.

 

[hastflicka]

<snip>
En annan sak är ju att kräva ett fotgående av en hund som kanske blir uppspelt av hundmöten men en hund som gör kraftiga utfall kommer inte att sluta med det bara för att man ställer hårdare krav på den - den är långt över gränsen för att kunna lyssna.
<snip>

Fast man sager inte till hunden att ga fot nar den redan har bestamt sig for att den andra hunden ar farlig/maste do. Man ser till att saga till hunden att ga fot langt innan hunden reagerat pa att det blir ett hundmote.

Det handlar om att ge hunden ett jobb, nagot att gora istallet for att stirra pa den motande hunden. Om hunden gar fot som pa tavling sa ar det definitivt ett jobb som gor att den inte har tid att spanna sig och fa utfall sa lange man inte gar for nara den andra hunden.
Betyder ordet fot bara att den ska ga bredvid kan den mycket val fortfarande focusera pa motande hundar.

 

[Milosari]

Hundar tar inte över… det där är förlegat tänk! Det handlar om en hund som, precis som du själv skriver, får för många intryck och inte klarar av att hantera det och sina egna reaktioner just nu. Att gå på med hårda metoder på en hund som redan tycker hundmöten är svåra är ju helt galet i mina ögon - inte vill man ge hunden MER obehag än den redan upplever?

En annan sak är ju att kräva ett fotgående av en hund som kanske blir uppspelt av hundmöten men en hund som gör kraftiga utfall kommer inte att sluta med det bara för att man ställer hårdare krav på den - den är långt över gränsen för att kunna lyssna.

Tänk själv om man är rädd för tex ormar eller spindlar - om någon blev arg på en för att man blev rädd, inte minskar det ens rädsla? Om någon däremot erbjöd något man verkligen vill ha - pengar, godis, snyggt klädesplagg, en utlandsresa (eller vad man nu kan tänkas vilja ha) och man skulle få lite av detta varje gång man ser en spindel/orm/vad man nu är rädd för…. Visst, man kanske inte skulle börja älska spindlar eller ormar men nog skulle man sakta men säkert börja bli lite positivt inställd till att se dem, i alla fall på håll. Kanske till och med bli lite förväntansfull.

Men det man menar med att "hunden tar över" är egentligen att den får bestämma alldeles för mycket. Att få den att lyssna och lyda kan, när den fått härja fritt ett tag, kräva att man använder en "hård metod" för att tydligt markera att här var gränsen. Att lära hunden saker på det här viset är såklart inget att rekommendera, men att aldrig markera gränser kan leda till mycket mer stress hos både hund och omgivning!

Jämförelsen med en fobi känns lite extrem faktiskt, de flesta hundar som gör utfall gör inte det med någon panikkänsla i kroppen.

 

[Migo]

Men det man menar med att "hunden tar över" är egentligen att den får bestämma alldeles för mycket. Att få den att lyssna och lyda kan, när den fått härja fritt ett tag, kräva att man använder en "hård metod" för att tydligt markera att här var gränsen. Att lära hunden saker på det här viset är såklart inget att rekommendera, men att aldrig markera gränser kan leda till mycket mer stress hos både hund och omgivning!

Jämförelsen med en fobi känns lite extrem faktiskt, de flesta hundar som gör utfall gör inte det med någon panikkänsla i kroppen.

Jag tänker oftare på odrägliga ungdomsgäng som går och muckar på gågatorna än på fobireaktioner, när det handlar om utåtagerande unghundar

 

[hastflicka]

Jag tänker oftare på odrägliga ungdomsgäng som går och muckar på gågatorna än på fobireaktioner, när det handlar om utåtagerande unghundar

Har kallas unghundar for "juvenile delinquent". Vilket ar en person under 18 som ar domd for ett brott i en "ungdoms domstol"

 

[Milosari]

Jag tänker oftare på odrägliga ungdomsgäng som går och muckar på gågatorna än på fobireaktioner, när det handlar om utåtagerande unghundar

Exakt! Och bör hanteras därefter.

 

[Ainon]

Jag tycker också att man bör sätta gränser och kan vara hård med betoning på tydlig mot en odräglig unghund.

Men det är ju skillnad på att vara hård och tydlig med vad som är fel och elak/hårdhänt. I endel kretsar inom hund som jag stött på när jag haft ffa fågelhund och vallhund så tycker jag det ibland faller över gränsen till det senare och då kan jag förstå att ts inte vill ta uppfödarens råd. Typ lyfta hunden i skinnet och dänga ner i marken, snärta hunden hårt med kopplet eller trycka till den såpass mentalt att den knappt vågar röra sig ur fläcken.

Ts jag hade gått med de en och en ett tag och sedan gått över till att gå med de tillsammans men en person per hund och sen över till att ta båda hundarna igen. Men bara i de miljöer som orsakar problem.
Har aldrig lyckats med någon skvallerträning själv, tror jag har för dålig timing utan kört på avstånd, avledning och sedan pålagt krav. Tycker det kan vara svårt att lägga på krav om man inte kan nå dem öht, lätt att de bara faller tillbaka i beteendet direkt annars eller att man behöver ta i väldigt mycket för att kunna bryta. Typ börjat med platser där man kan ta ut bra avstånd, hypa upp någon leksak eller godis massor och använd den för avledning, när det fungerar lägg på ett ’Nej/app app/titta eller vad man nu vill ha för brytord’ (behöver såklart läras in om hunden inte kan det) och beröm med avledningen när hunden tar brytkommandot, minska avledningens insitet efterhand och ha kvar kravet.
Har gjort så med katter på nuvarande hund som bara ville valla/jaga katter när hon kom.

 

[Milosari]

Jag tycker också att man bör sätta gränser och kan vara hård med betoning på tydlig mot en odräglig unghund.

Men det är ju skillnad på att vara hård och tydlig med vad som är fel och elak/hårdhänt. I endel kretsar inom hund som jag stött på när jag haft ffa fågelhund och vallhund så tycker jag det ibland faller över gränsen till det senare och då kan jag förstå att ts inte vill ta uppfödarens råd. Typ lyfta hunden i skinnet och dänga ner i marken, snärta hunden hårt med kopplet eller trycka till den såpass mentalt att den knappt vågar röra sig ur fläcken.

Ts jag hade gått med de en och en ett tag och sedan gått över till att gå med de tillsammans men en person per hund och sen över till att ta båda hundarna igen. Men bara i de miljöer som orsakar problem.
Har aldrig lyckats med någon skvallerträning själv, tror jag har för dålig timing utan kört på avstånd, avledning och sedan pålagt krav. Tycker det kan vara svårt att lägga på krav om man inte kan nå dem öht, lätt att de bara faller tillbaka i beteendet direkt annars eller att man behöver ta i väldigt mycket för att kunna bryta. Typ börjat med platser där man kan ta ut bra avstånd, hypa upp någon leksak eller godis massor och använd den för avledning, när det fungerar lägg på ett ’Nej/app app/titta eller vad man nu vill ha för brytord’ (behöver såklart läras in om hunden inte kan det) och beröm med avledningen när hunden tar brytkommandot, minska avledningens insitet efterhand och ha kvar kravet.
Har gjort så med katter på nuvarande hund som bara ville valla/jaga katter när hon kom.

Ja det får ju vara lite rim och reson. Och inte för utdraget. Meningen är att hunden ska känna något mellan "hoppsan" och "shit pommes frites" dvs inse att det här blev inte så roligt men inte att den blir jätterädd och tappar förtroendet för sin förare. Och när man vet att det är en känsla hos hunden man vill ta fram, så blir det uppenbart att det inte är en universallösning man kan ta till.

 

[Bulldoozer]

Det beror ju på varför hunden stökar. Är hunden orolig och stressad så kan en tydlig ram och struktur vara bra där matte är tydlig och trygg utöver avledning.
Är hunden trygg men vill börja mucka och ta sig ton kan jag absolut rya till den ordentligt och peta till den för att påminna om att man finns. Sen som den psykopat man är så är man i nästa stund asrolig och glad istället när hunden bjuder på det man vill .

 

[Grazing]

Jag har fått skvallerträningen att fungera på vilt. Här finns mycket hare och rådjur. Där har jag lyckats att konsekvent träna hundarna att komma till mig. Men med hundmöten är det av någon anledning mycket svårare. Ofta dyker det upp någon hundägare helt oväntat bakom något hörn. Eller kommer ut ur någon port. Viltet är enklare för dom brukar hålla sig på ungefär samma plats varje kväll.
Ja vi behöver väl konsekvent med dom en och en. Tar mycket tid och ork som vi inte alltid har. Den äldre är inget större problem men den yngre har blivit så jobbig.
Men kanske ska uppgradera godiset och jobba vidare med skvallerträningen.

Det som också hjälpte mig med min vovve som var galen i cyklar och joggar var att öva massor av platsliggning på olika platser ute där det både var tomt på folk och passerade folk. Allt för att få honom att släppa det här fokuset på andra och lite tvingas att fokusera på mig och lyssna på mig på ett mer naturligt sätt. Han kunde ju inte riktigt ha koll på allt samtidigt så när det var saker och ting runt om så lärde han sig att fokusera på mig.

Det är ju mycket det här att man ska vara den roligaste och viktigaste personen för hunden, lära den att det alltid är roligare att komma till matte istället för att springa efter cykeln eller joggaren. Det finns ju massor av olika sätt men platsliggningträning i massor fungerade fint för min, då fick jag även stabiliteten med i ordet stanna som ju också är tokigt viktigt. Sen blev min hund hysteriskt glad när jag kallade in honom eller gick fram till honom när övningen var klar. Så det blev väldigt win win, det och mängder av det godaste godiset varje gång det dök upp cyklar och joggare.

 

[Lillefrun]

För oss är det /var viktigt att förebygga innan det spårar ur. Om jag ser innan och hjälper honom så kan jag säga till honom att han ska gå fot och att han är trygg, då kan jag mata honom förbi den hunden vi möter. Men när han väl är uppe i varv så måste han lugna ner sig innan jag kan ställa krav på honom. Jag har provat många sätt. Det som fungerar om det finns plats för det är att jag har mitt stoppkommando. Då har vi gått undan lite så att vi inte stör den den andra hunden och jag säger då mitt stoppkommando och att han då sätter sig och när han är lugn får han sitt godis och sen väntar vi ytterligare en stund innan vi går. Det här hjälper varje gång. Han blir lugn väldigt snabbt.

Det är inte alltid det passar att sätta hunden eller där det ens behövs för oftast går han nu för tiden lugnt förbi men när han går upp för mycket i varv är det omöjligt att kräva fotgående.

 

[lady_vip]

Gällande metoder så ska man vara väldigt försiktig med att bli hård mot en utåtagerande hund, den kan mycket väl känna ”perfekt, vi tar dem tillsammans” och gå ännu mer i spinn.

@Tiffany Tills ni har fått hjälp, vänd när ni möter någon. Ta ut avståndet rejält. Kanske till och med ropa (neutralt) till andra hundägaren att ge er lite försprång så att de inte kommer nära.

 

[Grazing]

@Tiffany Tills ni har fått hjälp, vänd när ni möter någon. Ta ut avståndet rejält. Kanske till och med ropa (neutralt) till andra hundägaren att ge er lite försprång så att de inte kommer nära.

Fast det där kan också gå otroligt galet och också ge livsånga problem med utfall i koppel och osäkerhet vid möten om hunden uppfattar det som att man aktivt undviker möten med andra hundar. Det kan göra hunden otroligt osäker.

Det handlar om vilken energi och vad man gör av situationen som räknas, hundar snappar upp otroligt snabbt om man gör en grej av det och börjar undvika saker och ting.

 

[Tiffany]

Uppdaterar lite här om våra problem med unghund som är reaktiv och gräslig på promenaderna och gamla hunden som KAN sköta sig som hängt på och gjort allting värre.
Vi har följt goda råd jag fått här på buke och inte promenerat med hundarna tillsammans när vi riskerat att möta andra hundar.
Har tagit hjälp av duktiv hundtränare och vi har konstaterat att det är osäkerhet som ligger bakom hunden är inte aggressiv utan det kommer av att hon sitter fast i kopplet och ligger högt i stress ( hon har aldrig problem med andra hundar när hon är lös). Jag vill inte använda den hårda metod som uppfödaren rekommenderade till min osäkra hund tänker att det bara gör allting värre.
Så vi tränar på avstånd. På att inte kasta sig mot andra hundar, människor, cyklister, ekorrar osv.
Vi sitter och tittar på folk i centrum och tränar passivitet.
Vi går över till andra sidan gatan när vi möter hundar.
Vi har förbrukat mängder med frolic, köttbullar och kycklingkorv.
Vi tränar regelbundet bland andra hundar (på avstånd).
Vissa dagar går det bättre. Ibland orkar hon inte det beror också mycket på hur mötande hund beter sig. Är den riktig stabil och inte tittar åt oss går det oftast bra. Ibland möter jag någon med hund i flexikoppel och ägaren upptagen med mobilen och släpper ut hunden då får vi gå åt andra hållet. Svårast är cyklister som kommer snabbt bakifrån.
Till dig som skrev att wss behöver gränssättning så håller jag verkligen med. Jag är betydligt tuffare mot min gamla hund som jag vet KAN uppföra sig. Det har gett resultat. Hon går ibland lös på promenaderna och jag kan säga åt henne att komma in och gå fot vid möte. Låta bli grävlinggrytet och gräsänderna. Har börjat cykla med henne. Det fungerar. Hon gör i princip allt jag ber henne om. Mycket lyhörd och inkännande.
Men hon kan ändå inte låta bli att testa gränserna typ smita om jag står och pratar med någon, rotar i soporna när vi glömt hunsäkra sopskåpet, röra runt i sängarna eller leta efter godis i jackfickor när vi inte ser. Jaga någon katt om jag inte är tillräckligt snabb. Men det visar ju att hon är hund och ganska smart och inte någon maskin. Har heller inte orkat träna med henne som vanligt då allt fokus ligger på valpen just nu.
Kul är också att unghunden (elva månader nu) lärt sig simma och hämta apporter.
Tack för goda bukeråd för det går sakta framåt och vi tränar vidare.

 

[BornAgain]

Jag tänker oftare på odrägliga ungdomsgäng som går och muckar på gågatorna än på fobireaktioner, när det handlar om utåtagerande unghundar

Problemet är ju att vi inte ser beteendet och inte känner hunden.

En hund med självförtroende och pannben kan man gå på ganska hårt och ställa krav
En osäker hund kan tappa sig totalt av samma behandling (även ungdomar kan vara osäkra och rädda)