Hur höja medvetenheten om hur inavlade våra raser är?

Status
Stängd för vidare inlägg.
Det är inte lika vanligt förekommande att oberoende personer gör det på hundar som inte är SKK-registrerade.
jag har en del valpköpare som gjort det via SHK, men absolut inte av den kvantiteten som kan ge statistiskt underlag.
Skulle man köpa ex en "Alaskan husky", en "vildsvinshund", en "Samehund av jokkmokktyyyyp" , en "Labradoodle" eller vad det nu kan vara, som jag ser det, vilja träffa hundarna (alltså inte bara valparna i en viss kull) för att skapa sig en uppfattning om det är de slags hundarna man vill ha. Det finns fall där man kan titta på det med ett tredje öga (tänker ffa på draghundar här, dvs blandningar med polarspetsar i grundkonceptet) men annars skulle man väl definitivt vilja träffa flera nära släktingar.
Så skulle jag gjort iaf. Och det är så jag gör i de flesta fall när jag väljer avelsdjur utifrån.

Ja, det är väl en bra ide att du köper en SKK-reggad hund eller en vuxen hund om du hittar raser som är så pass lika dina önskemål och att du bedömer att egenskaperna du söker är tillräckligt stabila. Att det finns en tydlig koppling mellan rasstandard och rasbeskrivning så att säja.

Vad jag efterfrågade i den här tråden var hur man ska höja medvetenheten om hur pass inavlade de är. Jag tror nämligen att om fler visste det så skulle insatserna bli av den arten som är nödvändig för att , framöver, slippa ta in så mycket nytt blod att man inte kan hantera den effekt som blir av så stor diversitet vad gäller egenskaperna (mentala och exteriöra).
Nu finns det ju prov på vildsvin så behöver inte lita på säljaren när det ska kollas linjer för en bra vildsvinshund.

Finns ju en anledning till varför korsningarna som skulle vara så bra vildsvinshund har minskat drastiskt jämfört med för ca 15 år sedan. Det var lite för mycket grisen i säcken över vad man fick för något.
 
Nu har jag klippt en del i ditt inlägg. Det som är kvar har jag två frågor på.
1: Hur menar du att hundar lider idag? På vilket sätt lider tex en vanlig saluki på grund av att SKK säger att inavelsgraden (dvs inavelsökningen) är 2,5%?

2: Är du medveten om att blandraser oftast ligger i "mitten-kategorin" hos försäkringsbolagen. Hade alla varit friskare än renraserna hade de hamnat i billigaste försäkringsgruppen. Kan tillägga att jag varje vecka möter olika blandraser som är just resultatet av "söt hund, vi tar valpar"-parningar. De flesta har någon typ av tydliga problem.

En tredje fråga:
Har du släktforskat på människor någon gång? Tror du på riktigt att det är 0% inavelsgrad på alla människor också? Med tanke på dåliga möjligheter till resor förr i tiden och dessutom bestämmelser kring vem som fick gifta sig med vem osv så var det vanligt med släktskap hos par som sedan fick barn. Och de barnen har sedan fått barn osv.

Och en sista fråga: Har du läst senaste tidningen Hundsport och vad SKK säger om just inkorsning av andra raser, genetisk variation osv.


”Nu har jag klippt en del i ditt inlägg. Det som är kvar har jag två frågor på.
1: Hur menar du att hundar lider idag? På vilket sätt lider tex en vanlig saluki på grund av att SKK säger att inavelsgraden (dvs inavelsökningen) är 2,5%?”

Inte bara för Saluki utan för alla raser i slutna populationer och ffa tamhundens kapacitet att hålla dem i de raser som existerar nu) så är det så att om folk i allmänhet blev informerade om att flertalet raser ligger på kritiska nivåer så skulle man kräva ändring på det.
Nu gör man inte det i den omfattningen som behövs. Därför stiger släktskapsgraden från ett redan dåligt utgångsläge istället för att backa.
Det försämrar MHC och trots i vissa fall hårda hälsoprogram så har man extremt stora svårigheter att förbättra läget, dvs sänka frekvensen av genetiskt överförbara sjukdomar/defekter utan att låta andra sjukdomar få fäste.
Att i detta läge också behöva leva med de direkta och indirekta effekterna av konkurrensbedömningar på utställningar och gruppbedömningar (minns ej vad det hette, men något i stil med ”Best In COI”) gör läget än mer sårbart eftersom uppfödare till viss del är beroende av att göra de prioriteringar som görs av strukturen.

”2: Är du medveten om att blandraser oftast ligger i "mitten-kategorin" hos försäkringsbolagen. Hade alla varit friskare än renraserna hade de hamnat i billigaste försäkringsgruppen. Kan tillägga att jag varje vecka möter olika blandraser som är just resultatet av "söt hund, vi tar valpar"-parningar. De flesta har någon typ av tydliga problem.”

Ja, de ligger alltså i mitten trots att de flesta parningar där INTE föregås av att man utför ex funktionsmedicinsk testning. Vad säjer det dig?
Jag pratar inte om alla, jag pratar om genomsnitt.
Genomsnittet för hundarna i raserna borde vara högre än för en random blandras med tanke på de resurser man lägger på hälsoprogram mm. De skulle också vara bättre om man hade ett genetiskt underlag motsvarande vad som behövs för att selektera på det sättet man vill och bör göra för att kalla det för avel.
De ”tydliga problemen” är alltså, enligt försäkringsbolagen endast på medelnivå i snitt. Vad säjer det dig?

”En tredje fråga:
Har du släktforskat på människor någon gång? Tror du på riktigt att det är 0% inavelsgrad på alla människor också? Med tanke på dåliga möjligheter till resor förr i tiden och dessutom bestämmelser kring vem som fick gifta sig med vem osv så var det vanligt med släktskap hos par som sedan fick barn. Och de barnen har sedan fått barn osv.”

Jag har min egen släkt dokumenterad sedan några hundra år tillbaka.
Jag är född in i en ungersk-Österrikisk adelssläkt och t.o.m i de kretsarna så har man systematiskt tagit in blod utifrån. Senast det hände var när min farmor importerades (bokstavligen) från Norge ner till Ungern. Så även bland människor görs det ibland medvetet men då ser man alltså till att tillföra det som behövs. DET är vad man också behöver göra med hundar.

Effekterna som fortfarande ligger kvar i ffa några svenska bruksorter är hårt tabubelagda liksom grupper vi har utifrån där kusingifte är praxis.
Finns de som försöker belysa detta men det är känsligt: ”Det är orimligt att inte informera om riskerna med kusingifte” - Sjukhusläkaren (sjukhuslakaren.se)

Så självklart förekommer inavel hos människor (även i begynnelsen pratar man ju om nu för tiden också om du vill googla på det).
Och även på den kvantiteeten och nivån ses ju tydligt effekterna av det.
Vad gäller de slutna hundraserna är det dock mycket mer koncentrerat, mer systematiskt, mer konsekvent och därför MYCKET värre överlag.
Jag har inte sagt att man ska ha en vision på 0% släktskapsgrad. Vad jag menar är att det vore rimligt att man i första hand siktar mot SKKs egna rekommendationer (under 6.25%) ifrågasätter och varför det endast är rekommendationer.
Nu ses effekterna redan någon gång efter 3% men när man sätter upp mål är det bra ifall de är någolunda rimliga.



”Och en sista fråga: Har du läst senaste tidningen Hundsport och vad SKK säger om just inkorsning av andra raser, genetisk variation osv. ”

Ja, såklart! Jag är aktiv i att följa de processerna. Från flera olika håll.
Det finns flera uppfödare idag som jobbar aktivt för detta och jag önskar väl att de skulle få mer av stöd och mindre av extremt dålig bemötande av stora delar av de andra uppfödarna inom rasen så de slipper bli så att de måste flytta ut sina bestånd och att den delen av rasen som då fortfarande är inom SKK/FCI slipper begränsas ytterligare.
 
Nu finns det ju prov på vildsvin så behöver inte lita på säljaren när det ska kollas linjer för en bra vildsvinshund.

Finns ju en anledning till varför korsningarna som skulle vara så bra vildsvinshund har minskat drastiskt jämfört med för ca 15 år sedan. Det var lite för mycket grisen i säcken över vad man fick för något.

Ja, i vissa fall finns det ju det!
Och i de flesta fall där man avlat systematiskt så finns det någon form av referenser utifrån, men inte lika omfattande som det finns med raser avlade inom ex SKK. Så självklart ska du välja en SKK-reggad hund /SKK-reggad ras eftersom du tydligt ser att fördelarna med det är större än "grisen i säcken-faktorn" när det kommer till hög inavelsgrad.

Vad jag efterfrågade i denna tråd var hur man ska höja medvetenheten om genomsnitts-COI i raserna så att medlemmarna kommer kräva effektiva insatser och inte bara några punktinsatser som snabbt äts upp, dvs där effekten blir mindre än den inavelsökning som pågår idag, imorgon och i övermorgon. Men indirekt även budskapet om att det är högst möjligt att hålla egenskaper stabila även om man skulle öka inflödet till den graden att de flesta uppfödare kan följa SKKs rekommendationer om 6.25% och ändå slippa kompromissa med ex hälsan.
 
Ja, i vissa fall finns det ju det!
Och i de flesta fall där man avlat systematiskt så finns det någon form av referenser utifrån, men inte lika omfattande som det finns med raser avlade inom ex SKK. Så självklart ska du välja en SKK-reggad hund /SKK-reggad ras eftersom du tydligt ser att fördelarna med det är större än "grisen i säcken-faktorn" när det kommer till hög inavelsgrad.

Vad jag efterfrågade i denna tråd var hur man ska höja medvetenheten om genomsnitts-COI i raserna så att medlemmarna kommer kräva effektiva insatser och inte bara några punktinsatser som snabbt äts upp, dvs där effekten blir mindre än den inavelsökning som pågår idag, imorgon och i övermorgon. Men indirekt även budskapet om att det är högst möjligt att hålla egenskaper stabila även om man skulle öka inflödet till den graden att de flesta uppfödare kan följa SKKs rekommendationer om 6.25% och ändå slippa kompromissa med ex hälsan.
Väljer folk att blunda när det skk skriver om det i sin tidning så är det nog ganska omöjligt för någon att få dessa personer att se.
 
Det här inte första tråden du skapar som leder in på oskön pr för din egen avelsverksamhet... Det måste finnas andra bra exmpel än just din brillianta förmåga att tänka utanför boxen?

Att med hjälp av intervjuer bedömer djurs avelsvärde och egenskapsnedärvning är som att skjuta boll i öppet mål, det är ju då du är biasad gällande din egen uppfödning och risken är att folk skönmålar i största allmänhet. Alla uppfödare måste ju ta beslut om vilka djur som ska gå i avel men de flesta använder verktyg som tex hd/ed röntgen, ögonlysning, dna panel och bph/mh eller för rasen giltigt arbetsprov. Jag vet uppfödare som generellt her fantastiskt stabila/trevliga hundar utan att använda bph/mh och även uppfödare som gör bph/mh som släpper igenom skit ändå och naturligtvis kan man ha otur nån enstaka gång. Det jag vet är att de uppfödare som jag har förtroende för är ärliga med vad som uppstår även mindre bra saker. Att ha avlat så länge som du har gjort och bara prata guld och gröna skogar gör att man automatiskt drar öronen åt sig. Oavsett hur väl man planerar sin avel och oavsett hur erfaren man är så inträffar det ibland att saker inte faller så väl ut som tänkt.

Om din uppfödning är så framgångsrik så undrar jag varför jag aldrig hört talas om den? Jag rör mig mycket mycket i hundkretsar, jag har varit på massvis av kurser, träningar, klubbar, tävlingar i väldigt många olika grenar och aldrig aldrig har jag hört talas om din uppfödning?
En duktig uppfödare behöver inte slå på sin egen trumma, det gör nöjda valpköpare åt en så jag undrar varför inte de hörts alls? Varför känner du ett så stort behov av att slå på din egen trumma?
Du lär väl ha kontakter och bekanta nog eller kännedom om nån annan du anser bedriver en vettig avel som du kan ta som exempel?

Själv skulle jag aldrig ta mina egna hundar eller uppfödning (om jag nu hade en) som exempel och tro att det skulle kunna på nåt sätt ses som objektivt i en diskussion. Att sen hävda att man är noga för att man gör intervjuer som på intet sätt kan ses som statistik eller hårda fakta utan en subjektiv metod för att samla information, särskilt när det inte görs av utomstående part får mig att känna lätta kväljningar..
Hear hear
 
Ok, du menar att MH till stor det är otillförlitligt på grund av att man kan träna inför moment men hur menar du att frågor som "Hur lätt tycker du att det har varit att lära hunden nya saker? " där hundägaren själv ska rangera från väldigt lätt till svårt blir en säkrare värdering?
Borde inte svaret bli väldigt olika utifrån den enskilde hundägarens tidigare erfarenheter, förväntningar och kunskaper om hundträning? Hur kan du utifrån de svaren göra en mentalitetsutvärdering?
Frågan är hämtad från din hemsida så den torde vara relevant i ditt avelsarbete. Jag anser att samtliga av de frågor du listar där är subjektiva utifrån vem som får frågan.
 
Alltså det här med sluten population och inavel läste jag för första gången om för 20 år sedan när jag började bilda mig inom hunderiet. Och då var det verkligen inget hyschande, utan kunniga uppfödare som kort och gott konstaterade "såhär kan vi inte ha det, vi måste göra upp strategier".

Senare har dna-analyser varit till god hjälp tack vare ökad tillgänglighet, sänkta priser och bättre kartläggning av genotyper.

Som ganska insatt i statistiska metoder vill jag påpeka att du får ett metodfel TS om ditt avelsarbete bygger på kvalitativa metoder, dvs intervjuer. Hur räknar du standardavvikelsen och variansen genom öppna frågor och svar? Plottar du in dina resultat i databaser och gör olika analyser?

Genom standardiserade tester på ett STORT sampel kan man köra olika tester för att mäta korrelation, kausalitet osv. Finns det ett samband mellan X och Y? Om svaret är ja, hur kan man påverka sambandet?
Är det troligt att sambandet faktiskt existerar, eller är det nonsenskorrelation?

Vissa saker går inte heller jättebra att förutse eftersom det kan finnas så många stokastiska variabler som i praktiken är omöjliga att veta om de inträffar eller ej.
 
Vad jag efterfrågade i denna tråd var hur man ska höja medvetenheten om genomsnitts-COI i raserna så att medlemmarna kommer kräva effektiva insatser och inte bara några punktinsatser som snabbt äts upp, dvs där effekten blir mindre än den inavelsökning som pågår idag, imorgon och i övermorgon. Men indirekt även budskapet om att det är högst möjligt att hålla egenskaper stabila även om man skulle öka inflödet till den graden att de flesta uppfödare kan följa SKKs rekommendationer om 6.25% och ändå slippa kompromissa med ex hälsan.
Hade du läst senaste tidningen hundsport så hade du fått en hel del svar om hur SKK tänker att man ska arbeta med det hela iaf.
 
För att jag i 9.7 fall av 10 gör det även med hundens syskon vad gäller de hundar jag fött upp själv och i 7.2 fall av 10 gör det med syskon till potentiella föräldradjur som kommer utifrån och lägger in det värdet i bedömningen om vad hunden i fråga kan tänkas nedärva till sina avkommor. Det är den ”bilden” man matchar med den andra hundens ”bild” oavsett om man gör det med mina verktyg eller andras.

Som du själv är inne på är det ffa bredden (om än lika mycket avkommor) som räknas.
Det är inte jätteintressant vad mormors mormor bar på, som är intressant är vad de potentiella förutsättningar djuren har fått med sig genom alla generationer.


Det är till allra största delen ett standardiserat material jag använder mig av, det enda som ändras är små nyanser och det är de där små nyanserna som gör att det fungerar för att stabilisera egenskaper enligt vad åtminstone jag märkt eftersom det ger allt mer vad gäller att kunna göra avkommebedömningar innan man bestämmer sig för en viss kombination. Hur vet man det? Jo man vet det för att man ser att det stämmer väl och med nyanserna bättre och bättre sedan när man utvärderar kullen i fråga.
Gör man det 3 gånger innan hundarna blir 10 år (har även en sista del vid 12 års ålder men den skiljer sig från allt detta egentligen) så får man inte bara hundens mentala utgångsläge utan öven hur han eller hon har hanterat eventuella avvikelser eller saker som hänt i livet.
Det säjer också väldigt mycket.
Det finns färre felfaktorer än jag hade räknat med. De gick snabbare än jag trodde.
Jag hade planerat att ha en ”pre-variant” (som ett X-register fast vad gäller rötterna på stammen) under åtminstone 2 generationer, men det behövdes alltså inte.
Det går alltså att få hundar som motsvarar sin standard till lika stor del som hundar uppfödda i slutna populationer. Absolut inte större del, men lika.
Så det är absolut inte nödvändigt av avla inom sluten population för att nå en viss standard/-beskrivning.
Det är egentligen inte så komplicerat som folk verkar tro men det kräver en hel del jobb.
Väldigt mycket verkligen. Och för just mig är det värt det.

Ett stort problem med intervjuer är att man inte har någon utomstående som bedömer hunden. Ett annat är att vissa ärftliga egenskaper inte visar sig om inte hunden belastas.

Finns felmarginaler med MH också, men stor fördel att det görs på många hundar och fantastiskt att man nu forskat på det. Jag visste inte det och hittade inget på PubMed men du kanske kan länka?

Det finns flera, vad använde du för sökord? Det här är nog den som är mest relevant ur avelssyfte:

Genetic analysis of a temperament test as a tool to select against everyday life fearfulness in Rough Collie

Men på PubMed finns även andra intressanta studier(även utländska) som baserats helt eller delvis på information från MH. Den här är lite kul:

Association between lateral bias and personality traits in the domestic dog (Canis familiaris)

Sedan finns ju inte all forskning på PubMed.

Dog and owner characteristics affecting the dog-owner relationship (Relevant för diskussionen. Danskt MH är som det svenska bortsett från avståndsleken.)

Kenth Svartberg har publicerat mycket intressant genom åren, t ex
Shyness–boldness predicts performance in working dogs


Jag inte bara ”kände till” P-E Sundgren, han är den som hjälpte mig mest. På flera sätt. Jag hade ej vågat starta upp det jag startade upp utan hans hjälp.


Vilken tur. Han har hjälpt renrasaveln oerhört mycket också, både generellt och specifika raskkubbar.

Ja, det är ju så det ska vara, det är i vardagen hunden ska må bra och fungera också.
Problemet är väl att man faktiskt kan träna hunden till en viss del inför ett MH men inte till största delar. Och om man tränar hunden till det så är så nördig i epigenetik och annat att jag faktiskt tror att det kommer komma fram i framtiden att även det kan ha en effekt på avkomman och redan nu kan man räkna ut att det har det på kullen.
Det är ofta (men långt ifrån alltid) mer komplext med mentaliteten än exteriören och det medicinska/funktionsmedicinska för i det yttersta samverkar arv och miljö som en helhet snarare än som två samarbetande delar även om vi oftast behöver närma oss det hela så för att för att någorlunda kunna förstå det.

Att man kan träna inför MH hör jag nästan bara från uppfödare som vill bortförklara varför de struntar i att ta hänsyn till MH. Ingen vettig uppfödare eller hundägare tränar på något moment som kommer på MH, även om man förstås leker med hunden och vänjer den vid hantering.

Arvbarheten för flera mentala egenskaper är så pass hög att de går att förändra med riktad avel, trots att andra faktorer spelar in.

Jag har mitt index, det är lite det jag försöker förklara.
Faktum är att det är som du säjer i grova drag men inom en viss egenskap (nyanserna) finns det massa mindre egenskaper, förutom styrka även hur det kommer i uttryck och hur de olika uttrycken samverkar med varandra.

Indexberäkningen vi har nu är oerhört avancerad och dessutom ändras förstås hundarnas avelsvärde konstant. Jag skulle snarare säga att det som du kallar ditt "index" är ett mycket grövre verktyg. Det ska naturligtvis inte heller vara så att uppfödare bara tittar på MH och struntar i hur ägaren tycker att hunden är. Det känner jag inte någon MH-intresserad uppfödare som gör.

Och jo, det är klockrent i vissa fall vilken ”nyans” som kommer från vem, under de förhållanderna jag har.
Ex har jag raggat hanhund bland de som islänningarna benämnet som isländsk fårhund (ser mer ut som border Collie för oss, för det är väl det de oftast blandar i sina ibland spetsliknande hundar när de blandar i annat) .
Om de är rädda är de rädda för saker som kommer ovanifrån. Dessa detaljer ser man ibland hos raser, ex Collies och hala golv mm. Vet man vilken förälder vars population har en sådan tendens och att man får se den så kan man lätt räkna ut både vart den kommer ifrån och hur den nedärvs.
Men om man har, låt oss säja, en Belgare och att den är av de slaget att man helst väntar på nästa tunnelbana om den är för full, då är det mycket mer oklart.

Om det är en punkträdsla som bara finns hos ena släktledet spelar det mindre roll om det är en blandras eller renras. Men det är samma sak om det gäller en generell rädsla.

Om man inte räknar med nyanserna och om föräldrarna är nära släkt (komna ur samma slutna population) kommer man uppleva det ungefär som du säjer här ovan och har man den bilden av det hela så kommer man inte våga skapa det flödet (ja, inkorsningar fast systematiskt och absolut inte endast 2 raser och att man då plockar valpar åt ett håll/åt en ras) som behövs för att man ska slippa hamna i akutlägen i ras efter ras och är tvungen att plocka in så mycket att det knappt blir några raser längre.
Men det är av jättestor vikt att förstå att man kan styra egenskaperna mer än man verkar tro nu och att mycket av det som var svårt att förstå sig på blir lättare om föräldrarna inte är nära släkt.

Att man kan styra egenskaper med avel är något jag predikar hela tiden. Hundar ska inte behöva vara rädda för folk, höga ljud osv.
MH(eller BPH) är perfekt just om man vill göra inkorsningar i en ras. De raser jag tycker vore bäst som inkorsningsraser till min egen är sådana som, utöver andra fördelar, har en hög andel mentalbeskrivna hundar.

Bara så det inte blir missförstånd: Jag säjer inte att MH fungerar dåligt.
Jag ser inte att det gör raserna ex mindre rädda under de år som MH funnits, men jag har med största sannolikhet inte studerat det lika noga som du och OM det ännu inte har så pass stor positiv påverkan på raserna så att alla inte tycker att det är värt att göra det eller ens tänker så (många gör det för att det typ låter bra att deras hund gjort det eller helt enkelt att man vill tävla/avge prov) så är det min fasta övertygelse att det kommer göra det i längden....åtminstone om hundarna framöver har tillräcklig genetisk variation för att kunna utesluta att det tynger ner dem.
Man skulle kunna påverka aveln betydligt mer effektivt om man ex beträffande rädslor förstod när man hade att göra med faktiska anlag och när man hade att göra med den andra påverkan som inavel har utöver att det ökar sannolikheten att för gendubletter.

Som med allt annat fungerar MH om man använder informationen man får. De uppfödare som använder sig av detta verktyg får hundar som är mer nyfikna och mindre rädda.
Om du anser att det är inavel i sig som är problemet när det gäller att förbättra hundars mentalitet så föreslår jag att du tar kontakt med t ex Svartberg eller Arvelius.
 
Min agenda är att det ska gå att hålla tamhunden i ett skick där det, även framöver, går att separera dem i raser eftersom det fyller en oerhört viktig funktion.

Jag ser det som incest och övergrepp.
Definitivt att det finns en tystnadskultur och hederkultur där det än idag är så att de som ser detta och vill göra någonting åt det får välja mellan att bli tystare eller bli väldigt hårt motarbetad.

Rubriken på den här tråden är "hur ska man öka medvetenheten..." och ingen har hittills gjort försök att svara på det utan endast att man säjer "alla vet redan" fast man VET att de flesta inte vet vilken nivå det ligger på.

Om man inte ser den tystnadskultur som finns så KAN det vara så att man är en del av den.


Att du jämför allvarligheten med att jag säjer incest om parningar som i extremfall IDAG leder till en COI på över 80% och att 25% är "pretty normal" och för väldigt många insatta "good enough" med att SKK på avelsdata, många specialklubbar mm redovisar inavelsgrader som inte är i närheten av verkligheten är väldigt talande för hur otroligt nonchalant man är inför det faktumet att hela tamhunden vilar på endast 5 möderne och att det inte finns en genetiker i världen som säjer att det går att hålla en hundras inom sluten population hur länge som helst.
Vad väntar man på? Varför ska så många djur behöva lida.


Dramatik? Vi har hundraser som som har skenat flera steg åt fel håll i försäkringsbolagens riskgrupper de senaste 15 åren. Vi har hundraser där det är mer eller mindre praxis att inseminera hemma i köket därför att tikarna inte vill ha hanhundar av samma ras längre. Vi har hundraser där frekvensen av sjukdomar och lidande är alldeles för högt. Ingen behöver addera dramatik, effekterna av inavel är väldigt dramatiska när trädet väl börjar falla. Men otillräckliga rötter hamnar det på sniskan och står så ganska länge. Men när man har nått en viss tyngd på lutningen och balanspunkten hamnar för långt ut så faller trädet och det ÄR dramatiskt oavsett om någon sätter ord på det eller inte.
Vi missbrukar våra raser. Vi missbrukar tamhundens kapacitet att kunna separeras i olika raser.
Raserna borde vara åtminstone så friska i snitt som en random blandras (av typen "det skulle vara så kul att ta en kull valpar på henne") i snitt där föräldrarna många gånger inte är kollade för ev riskfaktorer vad gäller sjukdomar och defekter.
Fråga dig varför det INTE är så. Det är inte rimligt. Och det är helt onödigt. Och det är inte etiskt.
Sexuella övergrepp är det inte (i de flesta fallen) men incest är det. Och tabun som brukar följa på det finns också.
Eller vad tror du är anledningen till att man väljer ordet "släktskapsgrad" när det bara handlar om hur mycket den ökar.
Är det ett misstag? Saknar SKK kunskapen om skillnaden? Jag tror inte det och jag tror inte att ni tror det.
Ni har kanske normaliserat att hundar även av kvantitativt stora raser ofta har en släktskapsgrad som motsvarar halvsyskonparningar. Det kanske finns en maktstruktur och därav "kultur" där man normaliserar det.

1.
Jo jag har förstått att du anser det så och jag anser det vara en bedrövlig argumentationsteknik. Tystnadskultur däremot är något helt annat och det är inte heller det jag reagerade på. Det är STOR skillnad för att beskriva att det finns en tystnadskultur inom hundavel jämfört en hederskultur. Alldeles oavsett om det stämmer eller inte. Jag har inte jämfört någon allvarlighet över huvud taget. Hur allvarligt det än är med inaveln bland tamhundar så har det ingenting med varken incest eller hederskultur att göra. Och att du strösslar sådana begrepp över din argumentation för att få det att låta ännu värre samtidigt som du skriver att du stör dig på att andra använder fel ord är dels dråpligt och framför allt så gör det ju att du missar målet med din argumentation rätt rejält.

2.
Jag vet inte vilka de där "ni" är som du anser mig tillhöra.
 
Använd gärna citeringsfunktionen så blir det oerhört mycket lättare att läsa dina inlägg.
Toppen. Vilka raser har inte behov av att det med jämna mellanrum kommer in nytt blod?
Jag är inte tillräckligt insatt för att uttala mig med säkerhet men troligen borde många reda ha gjort det och de flesta kommet behöva göra det förr eller senare.
Det tror jag också. Men att de inte förstår att de genetiskt sett väldigt ofta har en släktskapsgrad som motsvarar halvsyskonparningar eller värre. För står det ”inavelsgrad 3.2%” så tror de flesta att det är det som gäller.
Ja har man läst rashistorien tillräckligt noga och har kunskap i genetik så förstår man detta.

Ja, det finns det! Och det finns de som klarar sig men också väldigt många som blir utrotade.
Det är vägen dit som är det jobbiga även om man kan göras akutlösningar för att de inte ska försvinna så förstår jag inte varför man är proaktiv. Dels för att det är levande varelser vi talar om men också eftersom man kommer behöva plocka in så oerhört mycket mer material utanför populationen om man väntar.
Ja jag har inget att invända. Att arter liksom raser dör ut är nog ganska naturligt. Världen blir inte sämre för att några hundraser dör ut. Möjligtvis kan det i vissa fall leda till mindre lidande om det handlar om de mest defekta raserna.

Men eftersom jag uppskattar egenskaperna jos min egen ras har jag lagt ett oerhört stort engagemang i att bidra till att den ska kunna finnas kvar i framtiden. Min motivation är att kunna köpa en frisk, mentalt stabil och arbetsmässigt dugligt Australian kelpie när jag blir pensionär om cirka 30 år. Sen är det inget jag kan göra på egen hand och tyvärr tänker de flesta uppfödare betydligt mer kortsiktigt än så i sin avel.

Det är verkligen, verkligen inte samt att det inte sker försämringar per automatik.
Det är inte bara det att man får dubletter av anlag och att när man försöker rensa ut det (selekterar hårdare) så kommer andra mer okända defektanlag börja ge sig till känna i fenotypen.
Det som också sker är att MHC blir stadigt sämre. Ungefär som om jag skulle ha ”Lunaliahund” som lösenord här på Buke.
Nja jag menar att en individ inte behöver bli sämre eller sjukare med hög inavel. Ver flera tjuvparningsvalpar med extremt hög inavelsgrad som blivit riktigt gamla. Visst sker en större ansamling av defektanlag och många av dessa slår nog ut redan på fosternivå därav mycket mindre kullar. Angående MHC så har jag inte hittills hört att det är ett problem i någon ras med extremt infektionskänsliga hundar, inte heller i någon annan art som avlas på liknande sätt. Hundar får ju inte nämnvärt alls lika många infektioner per år som de flesta människor som i teorin borde ha oerhört mycket mer variation på vårt MHC. Jag är betydligt mer orolig för andra immunmedierade sjukdomar som allergier.

Vill du inte att ex din ras ska kunna ta del av det som eventuellt är positivt så rekommenderar jag dig att, sen när ni kommer behöva vända er till de populationer av rasen som inte är FCI-reggad undviker Södra Wales eftersom jag har gjort ett avelsutbyte där och kommer göra det minst en gång till. Det kan vara svårt att kontrollera för samma uppfödare gör avelsutbyten med ex uppfödare i Australien. Det finns en hel del Kelpies som mestadels är ”tools” (inte mitt uttryck, de är de som har dem som säjer så) och där tar man in vad som behöver tas in , när det behövs. Och dessa hundar paras med jämna mellanrum med hundar som kommer lite var stans ifrån.
Det är inte frågan om ifall ni kommer bli beroende av dessa hundar eller inte, det är bara frågan om när. Ju längre ni väntar desto mer av det kommer ni behöva.

Jag kunde inte bry mig mindre om vilka hundar som korsas in i working kelpie. Att någon blandras från Sverige skulle göra det känns osannolikt men sker det så är det extremt långsökt att det skulle göra någon som helst nytta i min ras även om en del hundar i min ras inklusive mig egen har wk i stamtavlan.
 
Det här inte första tråden du skapar som leder in på oskön pr för din egen avelsverksamhet... Det måste finnas andra bra exmpel än just din brillianta förmåga att tänka utanför boxen?

Att med hjälp av intervjuer bedömer djurs avelsvärde och egenskapsnedärvning är som att skjuta boll i öppet mål, det är ju då du är biasad gällande din egen uppfödning och risken är att folk skönmålar i största allmänhet. Alla uppfödare måste ju ta beslut om vilka djur som ska gå i avel men de flesta använder verktyg som tex hd/ed röntgen, ögonlysning, dna panel och bph/mh eller för rasen giltigt arbetsprov. Jag vet uppfödare som generellt her fantastiskt stabila/trevliga hundar utan att använda bph/mh och även uppfödare som gör bph/mh som släpper igenom skit ändå och naturligtvis kan man ha otur nån enstaka gång. Det jag vet är att de uppfödare som jag har förtroende för är ärliga med vad som uppstår även mindre bra saker. Att ha avlat så länge som du har gjort och bara prata guld och gröna skogar gör att man automatiskt drar öronen åt sig. Oavsett hur väl man planerar sin avel och oavsett hur erfaren man är så inträffar det ibland att saker inte faller så väl ut som tänkt.

Om din uppfödning är så framgångsrik så undrar jag varför jag aldrig hört talas om den? Jag rör mig mycket mycket i hundkretsar, jag har varit på massvis av kurser, träningar, klubbar, tävlingar i väldigt många olika grenar och aldrig aldrig har jag hört talas om din uppfödning?
En duktig uppfödare behöver inte slå på sin egen trumma, det gör nöjda valpköpare åt en så jag undrar varför inte de hörts alls? Varför känner du ett så stort behov av att slå på din egen trumma?
Du lär väl ha kontakter och bekanta nog eller kännedom om nån annan du anser bedriver en vettig avel som du kan ta som exempel?

Själv skulle jag aldrig ta mina egna hundar eller uppfödning (om jag nu hade en) som exempel och tro att det skulle kunna på nåt sätt ses som objektivt i en diskussion. Att sen hävda att man är noga för att man gör intervjuer som på intet sätt kan ses som statistik eller hårda fakta utan en subjektiv metod för att samla information, särskilt när det inte görs av utomstående part får mig att känna lätta kväljningar..

”Det här inte första tråden du skapar som leder in på oskön pr för din egen avelsverksamhet... Det måste finnas andra bra exmpel än just din brillianta förmåga att tänka utanför boxen?”

Om du, åtminstone för en stund, tar av dig de ”glasögonen” du har på dig nu så ser du att, i dessa trådar, så är det inte JAG som börjar prata om mina hundar. Jag kommer dock svara när folk frågar.
Det jag är intresserad av här är att vi ska kunna ha ett läge, även framöver, där hundarna kan delas in i raser.
Jag har fött upp 0.83 kullar per år under de över 18 åren som gått innan jag själv slutade föda upp inom SKK. Jag föder alltså inte upp hundar av den kvantbiten att jag är beroende av att göra reklam för dem i första taget. Och jag är inte riktigt så dum att om jag vill visa upp dem så gör jag det i sammanhang där man letar fel och t.o.m får kväljningar. Jag skulle göra det i sammanhang där man redan ser fördelarna med tillräcklig genetisk mångfald som större än fördelarna med att ha hundar inom det stora etablissemanget/ SKK.
Jag tror de flesta, inklusive du, förstår det och väl har sett smakprov på att de kretsarna är väldigt stora just nu.
Men även jag har min bakgrund i raser inom slutna populationer, även jag har såväl känslomässiga bindningar (min första hund var en cavalier med spondylosis, sedan Belgare som lite för ofta inte kunde vara i samma rum som barn som rör sig för snabbt och detta toppades med två schäfrar som fick geriatriska problem redan från 2 års-åldern och mitt extremt dåliga samvete att jag lät dem leva 6 och 7 år innan jag lät dem avsluta lidandet) OCH värderingar kring vad som är rimligt att utsätta hundar för i människans tjänst.
Mitt intresse ligger i att bevara de raser vi har. Att människan ska förvalta dem bättre än att låta dem drabbas av högre och högre inavel.

Du skrev i någon annan tråd någonting i stil med att jag säjer att mina hundar är felfria, fantastiska eller liknande. Och här ”Om din uppfödning nu är så framgångsrik...”
VA?
Kan du vänligen citera mig?
Det finns självklart en anledning till att jag valt mina hundar, såsom du eller några andra valt sina hundar.
Det finns många som talar om sina hundar, inklusive uppfödare, utan att det görs om till reklam och PR.
Här i dessa sammanhang är det möjligheterna med ERA hundar jag gör reklam för.
Det är inte JAG som skrivit ”Idel ädel avel” och personen som gjort det har hållit sig fast vid SKK-registrerade hundar och har, såvitt jag sett, inte förespråkat att man ska avla utanför rasgränser eller utanför etablissemanget.
Jag har bara läst det och utvecklat det utifrån de avelsmål just jag har och säjer på olika sätt att det GÅR att använda även när man avlar över rasgränser.
Detta för att jag VILL att det ska öppnas upp flödesschema mellan raserna och jag TROR att en av de största anledningarna till att det ligger väldigt långt borta är att de flesta uppfödare inte har erfarenhet av att stabilisera egenskaper på annat sätt än med sluten population som främsta verktyg.
Jag är en person som säjer ”det går faktisk” och ”det fungerar bättre än jag trodde” i detta sammanhnag endast för att ni ska rädda era hundar från effekterna av inavel, inte mina!
Det finns raser jag bryr mig om, som sagt och jag är en person som tror på att dela in tamhunden i raser och jag förstår ju att det går inte att rädda raser utan att först och främst se till att tamhunden hålls i en sådan kondition att den har råd att delas in i raser för huvud taget.
Såklart är mina hundar till viss del beroende av era raser men det mesta av materialet hämtar jag från sammanhang där hundarna redan är ute från det stora systemet varesig det gäller en hund jag hittar på stan eller om jag letar i populationer där hundar används på riktigt (vilket just för mig har ett större värde än om någon lyckats meritera hunden formellt, men alla får väl lov att ha sina egna prioriteringar och referensramar).

Att du inte stött på mina hundar beror i första hand på att de är få. Men också helt enkelt för att av dessa är de få som som avgett ex bruksprov i andra kretsar. Du kanske inte brukar avge prov i SHK (och inte ens jag eller mina valpköpare har gjort det många gånger) och du kanske inte är engagerad i den verksamheten av hundar som används i djurunderstödd terapi i vissa delar av framförallt Stockholm.
De visas upp där de ska visas upp, där de hör hemma, i andra sammanhang än de du kanske är involverad i. Och som sagt, de är få och när folk undrar vad det är för slags hund är det endast i undantagsfall mina valpköpare förklara det, i vissa fall bryr de sig inte mer än om själva hunden de har hemma faktiskt. Alla är långt ifrån i närheten av så nördiga som exempelvis jag. Och när folk frågar mig om mina hundar på gatan så är det i BETYDLIGT oftare av fallen jag säjer ”Det är en slags blandras” än att jag förklarar mer än så. Även jag har ett vanligt liv där jag ex promenerar från en plats till en annan. Jag har inte ännu kommit på att trycka upp hoodies eller liknande med hemsidedomänen på....men det är inte direkt konstigt om hunduppfödare gör det och hela ditt prat om PR gör ju att jag förstår att det kanske är dags.
Däremot har jag precis lämnat in bilden jag har här som avatar till någon som gör avelsannonser (vilket jag heller aldrig lämnat in bilder för hittills) med texten ”Reclaime the CANINE genes” men tanken att där sätta min domän har inte slagit mig förrän nu här när du tar för givet att jag borde göra reklam för mina hundar. Jag är rätt så väck på sådant, men du har ju rätt i att de flesta uppfödare ränker så och det borde kanske jag också göra. Tack för det <3 Ibland behöver jag ju sparkas igång uppenbarligen.
Men jag förstår nu av dig att det är sådana där hoodies jag ska låta trycka upp! Såklart ska jag göra det en dag.
Men information bland hundfolk på nätet, där håller jag mig hellre i kretsar där folk redan har ungefär samma prioriteringar som jag och det är ju uppenbarligen inte här.

Slut på Del 1
 
Det här inte första tråden du skapar som leder in på oskön pr för din egen avelsverksamhet... Det måste finnas andra bra exmpel än just din brillianta förmåga att tänka utanför boxen?

Att med hjälp av intervjuer bedömer djurs avelsvärde och egenskapsnedärvning är som att skjuta boll i öppet mål, det är ju då du är biasad gällande din egen uppfödning och risken är att folk skönmålar i största allmänhet. Alla uppfödare måste ju ta beslut om vilka djur som ska gå i avel men de flesta använder verktyg som tex hd/ed röntgen, ögonlysning, dna panel och bph/mh eller för rasen giltigt arbetsprov. Jag vet uppfödare som generellt her fantastiskt stabila/trevliga hundar utan att använda bph/mh och även uppfödare som gör bph/mh som släpper igenom skit ändå och naturligtvis kan man ha otur nån enstaka gång. Det jag vet är att de uppfödare som jag har förtroende för är ärliga med vad som uppstår även mindre bra saker. Att ha avlat så länge som du har gjort och bara prata guld och gröna skogar gör att man automatiskt drar öronen åt sig. Oavsett hur väl man planerar sin avel och oavsett hur erfaren man är så inträffar det ibland att saker inte faller så väl ut som tänkt.

Om din uppfödning är så framgångsrik så undrar jag varför jag aldrig hört talas om den? Jag rör mig mycket mycket i hundkretsar, jag har varit på massvis av kurser, träningar, klubbar, tävlingar i väldigt många olika grenar och aldrig aldrig har jag hört talas om din uppfödning?
En duktig uppfödare behöver inte slå på sin egen trumma, det gör nöjda valpköpare åt en så jag undrar varför inte de hörts alls? Varför känner du ett så stort behov av att slå på din egen trumma?
Du lär väl ha kontakter och bekanta nog eller kännedom om nån annan du anser bedriver en vettig avel som du kan ta som exempel?

Själv skulle jag aldrig ta mina egna hundar eller uppfödning (om jag nu hade en) som exempel och tro att det skulle kunna på nåt sätt ses som objektivt i en diskussion. Att sen hävda att man är noga för att man gör intervjuer som på intet sätt kan ses som statistik eller hårda fakta utan en subjektiv metod för att samla information, särskilt när det inte görs av utomstående part får mig att känna lätta kväljningar..

DEL 2

Det är inte min trumma jag slår på, det är tamhundens trumma. Tamhunden är ett djur, en art som med råge överträffar alla andra vad gäller hur domesticerad den är och att den har vart delaktig i sin egen domesticering.

Jag hoppas att någon som läser detta, om än de som tillhör majoriteten (de tysta) ändå tittar på ideerna i Idel, ädel , avel. Det skulle vara en bra förberedelse för vad som komma skall om man länge till endast korsparar som punktinsatser och t.o.m med det väntar tills grannländer börjar förbjuda avel på raser eller att det kommer in motioner till riksdagen.
Man kan inte vänta så länge och det finns ingen anledning att göra det. Den enda konsekvensen av att vänta blir att man kommer behöva ta in i för snabb takt och särskilt efter lågkonjukturen eftersom man ändå behöver ta ett visst antal kullar för att hålla igång sina linjer.


Mina metoder är alltså tillräckliga för mig, just nu.
Från mitt perspektiv, dvs jag behöver hundar av ett visst slag och jag kan med handen på hjärtat säja att mina hundar motsvarar sin standard/beskrivning i lika stor utsträckning som andra populationer gör det. Varken mer eller mindre.
Det finns saker som underlättar det, ex att den exteriöra delen av standarden inte är mer detaljstyrd än vad som, för oss, fyller en funktion och att hundarna där endast jämförs med standarden och inte konkurrerar med andra hundar om vilka som mest gör det. Det gör att man kan koncentrera sig på det som är viktigast.

Om det i framtiden kommer att finnas någon utomstående som bedömer dem genom hela gruppen så är det också bra.
Men från mitt perspektiv, jag som trodde att jag skulle behöva x-register i upp till 2-3 generationer både för nystartande av rötter och berikning av befintliga rötter är det, för oss, stort att man tydligt kan känna igen de allra flesta hundar på de allra flesta punkter.

Om man kommer starta nödvändiga flödessystem inom SKK/FCI-raser eller motsvarande så kan man använda MH och man kommer med största sannolikhet också behöva göra djupintervjuer med hundarnas ägare.
Ju mer man kan göra, desto bättre.
Jag säjer att jag TROR att en av de sakerna som gör att det finns sådant enormt motstånd mot att skapa flödessystem i den omfattningen som behövs för att vända COI i rätt riktning är att man är rädd för att MH inte räcker och hoppas då att de kommer åt tankarna i idel, ädel, avel eller något helt annat som gör att man kommer i kontakt med att det absolut inte är ett lotteri eller helt obegripligt att ta reda på vilka uttryck som kommer vartifrån och hur arvsgången samt arvbarheten ser ut.

RAS osv:
JA, det finns de som benämner saker klart och tydligt.
Och där kommer vi tillbaka till min fråga ”Hur öka medvetenheten om.....”
För just nu är det ju så att halva uppfödarkåren går till attack och hävdar att RAS är ”felgjort” och hela styrelser hotas om att sättas av bara för att man varit tydlig.
Har du inte stött på det ännu så kommer du stöta på det snart.
 
DEL 2

Det är inte min trumma jag slår på, det är tamhundens trumma. Tamhunden är ett djur, en art som med råge överträffar alla andra vad gäller hur domesticerad den är och att den har vart delaktig i sin egen domesticering.

Jag hoppas att någon som läser detta, om än de som tillhör majoriteten (de tysta) ändå tittar på ideerna i Idel, ädel , avel. Det skulle vara en bra förberedelse för vad som komma skall om man länge till endast korsparar som punktinsatser och t.o.m med det väntar tills grannländer börjar förbjuda avel på raser eller att det kommer in motioner till riksdagen.
Man kan inte vänta så länge och det finns ingen anledning att göra det. Den enda konsekvensen av att vänta blir att man kommer behöva ta in i för snabb takt och särskilt efter lågkonjukturen eftersom man ändå behöver ta ett visst antal kullar för att hålla igång sina linjer.


Mina metoder är alltså tillräckliga för mig, just nu.
Från mitt perspektiv, dvs jag behöver hundar av ett visst slag och jag kan med handen på hjärtat säja att mina hundar motsvarar sin standard/beskrivning i lika stor utsträckning som andra populationer gör det. Varken mer eller mindre.
Det finns saker som underlättar det, ex att den exteriöra delen av standarden inte är mer detaljstyrd än vad som, för oss, fyller en funktion och att hundarna där endast jämförs med standarden och inte konkurrerar med andra hundar om vilka som mest gör det. Det gör att man kan koncentrera sig på det som är viktigast.

Om det i framtiden kommer att finnas någon utomstående som bedömer dem genom hela gruppen så är det också bra.
Men från mitt perspektiv, jag som trodde att jag skulle behöva x-register i upp till 2-3 generationer både för nystartande av rötter och berikning av befintliga rötter är det, för oss, stort att man tydligt kan känna igen de allra flesta hundar på de allra flesta punkter.

Om man kommer starta nödvändiga flödessystem inom SKK/FCI-raser eller motsvarande så kan man använda MH och man kommer med största sannolikhet också behöva göra djupintervjuer med hundarnas ägare.
Ju mer man kan göra, desto bättre.
Jag säjer att jag TROR att en av de sakerna som gör att det finns sådant enormt motstånd mot att skapa flödessystem i den omfattningen som behövs för att vända COI i rätt riktning är att man är rädd för att MH inte räcker och hoppas då att de kommer åt tankarna i idel, ädel, avel eller något helt annat som gör att man kommer i kontakt med att det absolut inte är ett lotteri eller helt obegripligt att ta reda på vilka uttryck som kommer vartifrån och hur arvsgången samt arvbarheten ser ut.

RAS osv:
JA, det finns de som benämner saker klart och tydligt.
Och där kommer vi tillbaka till min fråga ”Hur öka medvetenheten om.....”
För just nu är det ju så att halva uppfödarkåren går till attack och hävdar att RAS är ”felgjort” och hela styrelser hotas om att sättas av bara för att man varit tydlig.
Har du inte stött på det ännu så kommer du stöta på det snart.

Jag tror att de uppfödare du avser inte är de som hänger på detta forum. Jag vet också att de finns. Har varit engagerad i min rasklubb i 8 år så är väl insatt. Jag anser att SKK måste agera hårdare i frågan om det ska bli någon märkbar skillnad. Tyvärr räcker inte det inte långt med de rekommendationer en rasklubb kan göra när så stor del av uppfödarna ser mer om sina egna intressen än rasens intressen långsiktigt.
 
Ännu angående dina metoder: hur vet du vilken validiteten och relabiliteten är i dina metoder?

Om nån annan gör om samma undersökning, med samma hundar, kommer den att få samma resultat?
Och mäter du det du avsett att mäta?

Det är ju detta som är så svårt för de flesta vanliga personer: hur utveckla redskap som är användbara samtidigt som de faktiskt är tillförlitliga?

Generellt sett är jag väldigt skeptisk till metoder som är bundna till en person. Ska man vara transparent ska vem som helst kunna göra om undersökningen och komma fram till samma slutsats. Annars är trovärdigheten i kritiken mycket låg, på nivån "jag tycker".

Klart man får tycka vad man vill men man ska inte tro att tyckande = fakta.
 
”Det här inte första tråden du skapar som leder in på oskön pr för din egen avelsverksamhet... Det måste finnas andra bra exmpel än just din brillianta förmåga att tänka utanför boxen?”

Om du, åtminstone för en stund, tar av dig de ”glasögonen” du har på dig nu så ser du att, i dessa trådar, så är det inte JAG som börjar prata om mina hundar. Jag kommer dock svara när folk frågar.

Anledningen är nog att vi är många här som har hängt på hundforum i en herrans massa år och har varit med om dessa väggar av text i ett antal omgångar förut.

Det är synd egentligen för ämnet är ju verkligen inte oviktigt. Men personligen har jag väldigt svårt för att ha något som helst förtroende i detta specifika ämne eller i ämnet hund i allmänhet för någon som dels presenterar sina verksamheter och metoder på det sättet som du gör, och dels börjar gapa om incest och hederskultur i diskussionerna. Och då är jag verkligen inte en person som är emot varken inkorsningar, inmönstringar eller för den delen på riktigt seriöst bedriven blandrasavel eller skapande av ny ras.

Jag gissar att jag inte är ensam och att det är därför som diskussionerna hamnar bland dina hundar istället för där du vill ha dem.
 
Vad är det du stör dig på när det gäller RAS för saluki? Att inte varenda uppfödare, hela tiden, avlar för 0% inavelsökning? Vet du hur RAS-dokumenten tas fram och hur ofta de uppdateras? Vilka problem tänker du att saluki har pga inavel?

Jag kan absolut prata om hur rasen är generellt, i snitt hit och dit osv, men jag pekar inte ut specifika hundar/kullar/uppfödare i onlinediskussioner där man vill hitta dåliga exempel. Är det för dig ett problem?

Jag är också förvånad över att västgötaspetsen dras upp, en ras som verkar frisk enligt både den statistik vi har och har inga särskilda hälsobesvär listade. Försäkringsbolag säger mest hur mycket försäkringen nyttjas inom var ras.
 
Jag är också förvånad över att västgötaspetsen dras upp, en ras som verkar frisk enligt både den statistik vi har och har inga särskilda hälsobesvär listade. Försäkringsbolag säger mest hur mycket försäkringen nyttjas inom var ras.
Om jag inte minns helt fel så är väl västgöten just en sådan ras som ändå har väldigt snäv avelsbas? Just så att även om man har en låg inavelsgrad när man räknar på ett fåtal generationer så är det genetiskt sett inte lika bra. Men, det är också sådant som gör att jag inte per automatik tänker "hög inavelsgrad = katastrof", för så fort man tittar på en enskild punkt hos hundarna i avel och struntar i att titta på helheten, då riskerar det att gå tokigt. Sedan är det väl självklart att det är bra om man kan ha bred genetisk grund hos hundarna och ha friska och sunda hundar, men ja, det är ju ingen självklarhet att de blir friskare bara för att man korsar in annat och breddar avelsbasen.
 
Vad är vinsten med att slå ihop raser jämförelse med att öppna stamboken ibland och korsa in med snarlika rasegenskaper?

Slår du ihop raser får du snabbt en mycket bredare avelsbas att arbeta med. Du får snabbt större genetisk variation. Om man bara öppnar upp stamboken ibland och enstaka utparningar sker får du ett mycket mer begränsat inflöde av nya gener.

Vet av erfarenhet som kattuppfödare att det inte är så himla många som är intresserade av att hänga på utparningsprojekt. Det är lätt för uppfödare att applådera sådana initiativ men de vill inte delta själva (och sedan kan det även snackas en jävla massa skit om det också såklart).

Så mina utparningsprojekt påverkar egentligen inte avelsbasen i stort eftersom de flesta inte är intresserade av att hjälpa till. "Min population" blir i praktiken en genetiskt divers subpopulation inom rasen och ett fåtal uppfödare (kan räknas på en hand) köper in mina linjer. Och då är utparningar som fenomen betydligt vanligare och mer accepterade inom raskattavel än inom hundavel (iaf inom SKK).
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Låst
Hundavel & Ras På avelsdata anges inavelsökningen som inavelsgrad. Därför kan det stå att en hund har en inavelsgrad på 0% , 3.25%, 0.02% osv fastän de...
Svar
11
· Visningar
2 230
Senast: Hedinn
·
  • Låst
Hundavel & Ras Vi har ett läge där släktskapsgraden ökar i våra raser vilket ger ännu mer anledning att selektera hår vilket i sin tur, överlag, ger...
13 14 15
Svar
292
· Visningar
22 872
Senast: Hedinn
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp