Hur höja medvetenheten om hur inavlade våra raser är?

Status
Stängd för vidare inlägg.
Fast hur många jakthundar som är specialiserade på älg har vi? Hur många har vi som är specialiserade på att valla får? Hur många raser är specialiserade på drag? Osv.

Och jag vet att hundar kan jaga på olika sätt, de kan valla på olika sätt, en del draghundar är långdistansare och andra är kortdistansare osv.

Men på sikt måste man fråga sig om specialisering är viktigare än hälsa och livskraftighet. Om man väljer specialisering före hälsa och livskraft kommer man utrota rasen eller till slut tvingas att öppna stamboken (som skedde med tex. gotlandsstövaren) och det går inte att tro att enstaka utparningar kommer rädda en i praktiken utrotningshotad ras.

Den kattras jag föder upp höll på att gå under av inavelsproblematik på 90-talet. Det fanns veterinärer som ville förbjuda avel på rasen. Inte tusan fjompande uppfödarna då på med att para ut ett par gånger utan då gick man ihop och "massutavlade" och "massimporterade" för att rädda rasen. Som akut åtgärd, men fortfarande ligger COI hos de flesta katter i rasen på 20-25%. För att uppfödarna därefter trodde att läget var lugnt, nu kunde man fokusera på typ.
Tänker att specialiseringen inte alltid nödvändigtvis behöver gå förlorad för att man blandar raser, tvärtom kan det ibland kanske leda till ännu mer specialisering. Särskilt inom draget finns det ju blandraser som gjort bra ifrån sig, tänker på till exempel scandinavian hound i sprint och alaskan husky i längre distanser.
 
Tänker att specialiseringen inte alltid nödvändigtvis behöver gå förlorad för att man blandar raser, tvärtom kan det ibland kanske leda till ännu mer specialisering. Särskilt inom draget finns det ju blandraser som gjort bra ifrån sig, tänker på till exempel scandinavian hound i sprint och alaskan husky i längre distanser.
Man kan ju inte riktigt jämföra korsningsavel mot ett enda specifikt mål och att slå ihop raser som är "lika".
 
Man kan ju inte riktigt jämföra korsningsavel mot ett enda specifikt mål och att slå ihop raser som är "lika".
Poängen var inte att göra en jämförelse, enbart att kommentera olika kombinationer av raser och hur det kan påverka specialisering. Tror som sagt det beror mycket både på vilka raser man väljer, och för vilket syfte. För vissa typer av syften är ju ras redan idag väldigt eller åtminstone ganska sekundärt, för andra syften håller man hårdare på ras på ett helt annat sätt.
 
Tänker att specialiseringen inte alltid nödvändigtvis behöver gå förlorad för att man blandar raser, tvärtom kan det ibland kanske leda till ännu mer specialisering. Särskilt inom draget finns det ju blandraser som gjort bra ifrån sig, tänker på till exempel scandinavian hound i sprint och alaskan husky i längre distanser.
Det finns ju en 'korsningeffekt' där man får ett bra resultat i första- eller andra led, men där tar oftast effekten slut.
Det är inte "bara" att slå ihop ett gäng raser.
 
Tänker att specialiseringen inte alltid nödvändigtvis behöver gå förlorad för att man blandar raser, tvärtom kan det ibland kanske leda till ännu mer specialisering. Särskilt inom draget finns det ju blandraser som gjort bra ifrån sig, tänker på till exempel scandinavian hound i sprint och alaskan husky i längre distanser.

I scandinavian hound ingår dock raser som inte alls är specialiserade på drag utan jakt - pointer och vorsteh. För dessa raser skulle en sammanslagning inte vara till någon fördel alls rent arbetsmässigt även om de presterar bra inom draget också.
 
Jag kan förstå ditt resonemang, men man tappar ju även kultur och historian som ligger bakom många hundraser.
Det kom ju upp som förslag i förra tråden att man t.ex. kan slå ihop vallhundar, som om de alla har samma egenskaper. eller spetsar.
Även om många hundar inte tillhör vår historia så finns det nog de i hemländerna som hade känt att de förlorat mer än de vunnit.

.....

Jag citerar mig själv för att fortsätta på detta spåret.

Jag tycker det känns förmätet att inte ta tillvara på kultur och historia, att rycka på axlarna och känna skitsamma inför att t.ex. svenska lapphunden försvinner, när Sverige har en historia av att förtrycka Samer och fortfarande inte gör rätt för sig i många sammanhang.
Att då tycka att det är väl bara "att slå ihop raser" går inte ihop för mig. Och det är ju långt ifrån den enda rasen som har en liknande historia om där folket har koloniserats, där "vi" nu tycker att vi har fortsatt rätt att agera "storebror".
 
Jag citerar mig själv för att fortsätta på detta spåret.

Jag tycker det känns förmätet att inte ta tillvara på kultur och historia, att rycka på axlarna och känna skitsamma inför att t.ex. svenska lapphunden försvinner, när Sverige har en historia av att förtrycka Samer och fortfarande inte gör rätt för sig i många sammanhang.
Att då tycka att det är väl bara "att slå ihop raser" går inte ihop för mig. Och det är ju långt ifrån den enda rasen som har en liknande historia om där folket har koloniserats, där "vi" nu tycker att vi har fortsatt rätt att agera "storebror".


Det är en annan bra anledning till att arbeta med planerad inkorsning i stället. Man kan sätta krav på att den genetiska mångfalden måste ökas men låta rasklubben bestämma hur.

Om man slår ihop raser är risken stor att det ändå inte är till nytta för någon av raserna. Har man inte rasklubbar och åtminstone ett visst antal uppfödare med på tåget kommer utbytet av gener bli minimalt.
 
Ok, du menar att MH till stor det är otillförlitligt på grund av att man kan träna inför moment men hur menar du att frågor som "Hur lätt tycker du att det har varit att lära hunden nya saker? " där hundägaren själv ska rangera från väldigt lätt till svårt blir en säkrare värdering?
Jag menar inte på något sätt att MH till större del (om det är det du menar med stor del) är ett dåligt verktyg.
Jag minns inte om den precis hade kommit eller om det bara var att vi i rasen jag födde upp precis hade blivit introducerade, men jag gillade det från första början och det fortsatte så.
Självklart finns det felmarginaler utöver det faktumet att mentaliteten mer än någonting annat baseras och balanseras som på en sekunddels pendelrörelse mellan arv och miljö och samtidigt en generationslång pendelrörelse.
Det är väldigt stort!
Men SÅKLART är det märkbart verksamt nu och därför ännu mer på sikt. Det har ju inte funnits så länge och det måste man verkligen ge det, dvs att det har visat sig ge resultat i ett så tidigt läge.

Jag har inte sagt att det (tankarna från ”idel , ädel avel) är en säkrare värdering, jag har sagt att det är ett bra värderingssystem och framförallt när det kommer till att skapa ett TILLRÄCKLIGT tillförlitligt resultat gällande vad en potentiell kombination av föräldradjur kan lämna och om detta är tillräckligt mycket i synk med standarden för att just den kombinationen ska vara värd att göra.
Inte MER och inte MINDRE än så.
Jag ser det alltså som ett värdefullt verktyg, ett komplement som är bra överlag men framförallt genom sin spetskompetens för att stabilisera egenskaper när flödessystemen sätter fart. Om de inte sätter fart väldigt snart, dvs om fasen där de ineffektiva punktinsatserna blir för lång, så finns risken för att det inte räcker såklart.
Men jag har hopp om att raserna kan bevaras väldigt intakta och dessutom få den MHC-boost som behövs för såväl allmän fintess skarpare sinnen för att kunna bedöma vad som är vad. Vad man ska vara rädd för och vad man inte ska vara rädd för. När man ska ge allt och när det är bättre att ligga på laddning än att låta adrenalinet i kroppen rusa (och vad det nu ger för eventuell del till allt från magproblem till att klia sig eller få de där årslånga allergiutredningarna . Kortison...igen. Ånej...nu har han börjat slicka så där intensivt på tassen eller hysteriskt putsa benen med framtänderna....igen....).

Jag har aldrig påstått att jag har några medaljer i sociala skills, men att det var så illa att jag har fått det att framstå som att jag tycker att STÖRRE delen är otillförlitlig, det hade jag ingen aning om. En del av det beror kanske på ett filter som skapas när någon bryter oskriven regel som egentligen inte är en regel men som är norm och vidare mer eller mindre en vanföreställning om att man varken kan eller ”får” ta saker och ting i egna händer.
Till viss del håller jag med om Anders Hallgrens bok i ämnet, och såklart har han rätt i delar men det ser jag bara som triggande till ökad förståelse. Även människor kan behöva mental stimulans för att sen kunna släppa allt för en stund och sedan kunna integrera alla nya intryck.
"Idel, ädel, avel" är inte skriven av mig, Ildiko.
Det är ett väldigt enkelt material i sin grund men som presenterar ett närmande som jag, trots enkelheten, fann intressant. Och när jag anpassade det efter efter just MINA mål blev jag mer eller mindre chockad över hur bra det fungerade I FÖRHÅLLANDE till vad jag själv hade trott...jag hade, som sagt planerat för att få lov att göra två generationers motsvarande X-register både på mina "orginalrötter" OCH alla "beriknings-trådar" till rötterna (hundar jag tar in utifrån vilket fortfarande utgör en stor del av populationen). Förstår du hur många kullar det skulle bli??? OM du gör det, har du då haft EN kull? Det är ett jättejobb och det var detta jag hade räknat med att göra RESTEN AV MITT LIV.
Alltså bygga "endast" bygga rotsystemet.
Då måste du väl förstå att jag blev chockad när andra generationen inte behövde något "X" (jag kallade det för "pre-" men samma princip). Första generationen blev också utan X (pre-) med där föddes det för få individer för att just min slags hjärna skulle kunna se det som slump. Så blev det tredje generationen och nu fjärde och även i finalen (de gångerna jag parat mellan mina två första, från varandra oberoende, rötterna några få gånger).

Om jag då SER att ett av det största motståndet mot att skapa det nödvändiga flödet är att folk är rädda för att förlora egenskaperna och/eller uttrycken av egenskaperna OCH vad jag sett i teori och PRAKTIK ang DLA/MHC och därav dragit slutsatsen att den dagen det vänder behöver komma snabbare....ja, då vill jag såklart berätta om det.
För jag värnar om raserna och hundens kapacitet att kunna delas in i raser för huvud taget framför och om den gör det så är det bra om det är utan att det ska vara mer sjuk än absolut nödvändigt

Om de delar av er som fortfarande tror att man inte behöver öppna upp för flödesschema snarare än enkelriktade punktinsatser kan göra den matematiken för mig och kanske andra som inte förstår hur det ska kunna gå ihop matematiskt att kunna stanna upp inavelsökningen. För ni vet alla att det går inte sänka COU i en sluten population.
Och om ni menar att inavelgraden inte måste ner så har ni i snitt normaliserat parningar som motsvarar halvsyskonparningar i generation efter generation.
Läs om vad det har för effekt. Okej, ni har redan gjort det, läs då igen.
Och skippa det där med gendubletter osv. Det är förvisso sant att när man lyckas renovera en linje genom selektion så kommer nya sjukdomar upp som ett brev på posten, men skippa detta m,ed gendubletter och läs om det andra, DLA/MHC samt effekter på mentalitet (jag vill hävda att det är mycket som tyder på att dessa två hör ihop. men jag tar den tesen med en stor nypa salt och/men båda delarna har i vilket fall sitt egenvärde).

Jag tycker det är synd om man ska missa den delen som jag TROR är EN av ANDRA nycklar som Idel, ädel avel beskriver för att det kommer från någon som gjorde det just hon bedömde var hennes väg. Men ni kommer med all säkerhet få tips om att titta på iden i "Idel , ädel, avel" från andra. Och så småningom kommer ni på att "dessa andra" som haft STOR anledning att matcha föräldradjur som inte rakt igenom är speciellt egenskapsnära, dvs att de avlar oberoende, frilansarna.
För vilken erfarenhet av att stabilisera egenskaper utifrån den diversiteten som kommer behövas (om jag inte räknat väldigt fel) har SKK. Jag menar inte bara de som föder upp hundar (oavsett "enras," , ”flerras”, "halvras" )
Jag de som i någon nämnvärd grad bedriver avel och därför i nämnvärd grad faktiskt behöver sina egna hundar och därför har tydliga kriterier.

När tredje blandrasavlaren/”blandrasavlaren" dyker upp med tips om tankarna från ”Idel, ädel. avel” och kommit på hur man kan använda sina egna erfarenheter och mål utifrån dessa ideer kanske ni kan strunta i att personen/personerna kommit fram till att stambokföringen är beroende av en viss logga på pappret. För vad som vi alla kan vara överrens om är att inavelsökningen innebär att inavelsgraden fortsätter att öka. Varför vänta med flöde och nöja sig med kosmetika när fördröjning av ömsesidiga flöden endast kan leda till att man måste para in mer (i högre takt vilet kan blir en så hög takt att man inte kan hantera diversiteten?
 
....... där hundägaren själv ska rangera från väldigt lätt till svårt blir en säkrare värdering?
Borde inte svaret bli väldigt olika utifrån den enskilde hundägarens tidigare erfarenheter, förväntningar och kunskaper om hundträning?
Olika, men inte väldigt olika.
Det finns frågor man kan ställa för att skapa en viss klarhet kring vad man menar med saker och ting och i förhållande till vad.

Hur kan du utifrån de svaren göra en mentalitetsutvärdering?
Frågan är hämtad från din hemsida så den torde vara relevant i ditt avelsarbete. Jag anser att samtliga av de frågor du listar där är subjektiva utifrån vem som får frågan.
Vilken fråga? Kan du sätta det i SITT sammanhang så kanske det blir tydligare, kanske citera mig inklusive någon mening innan och efter från den text du syftar på?
 
Senast ändrad:
Det finns ju en 'korsningeffekt' där man får ett bra resultat i första- eller andra led, men där tar oftast effekten slut.
Det är inte "bara" att slå ihop ett gäng raser.
I scandinavian hound ingår dock raser som inte alls är specialiserade på drag utan jakt - pointer och vorsteh. För dessa raser skulle en sammanslagning inte vara till någon fördel alls rent arbetsmässigt även om de presterar bra inom draget också.
Men varför skulle man vilja "bara" slå ihop ett gäng random raser, eller alla raser/typer som vid någon tidpunkt korsas? Jag kan ha läst tråden slarvigt men jag förstår inte riktigt varför man skulle göra något sådant, bara för att man vill få in högre genetisk mångfald? Har någon argumenterat för det så har jag missat det helt, själv gör jag inte det. I inlägget jag ursprungligen citerade argumenterades det ju inte heller för någon slumpmässig blandning utan för att man skulle försöka bibehålla specialisering så länge det inte går ut över hundarnas hälsa och välmående, vilket är en i grunden sund tanke.

Jag utgår från att man skulle se till vilken funktionell typ man vill ha när man breddar en ras genetiskt om man vill bibehålla specialisering. Och den funktionella typen kan förstås vara bredare och även inkludera raser med annat ursprungligt syfte som i fallet med scandinavian hound. Att permanent och rakt av bara slå ihop jaktraser med draghundsraser är en märklig idé som jag tror varken jägare eller människor som jobbar med eller tävlar i drag skulle vilja se hända. Utifrån svaren på mina inlägg har jag dock förstått att det här nog är en diskussion om ett väldigt specifikt smalt koncept av att just slå ihop alla raser som någonsin blandas permanent, och inte en mer allmänt hållen diskussion om att bredda genetisk mångfald samtidigt som man bibehåller specialisering vilket jag tolkade det hela som. Då har jag helt enkelt missförstått vilka alternativ som diskuteras, och trodde det var en mycket mer generell diskussion än vad det i själva verket var.

För i ett mer löst hållet koncept där man breddar kring funktionell typ och där man inte tvunget måste permanent slå ihop precis alla som vid någon punkt delar genetiskt material så kan man ju tvärtom tänka sig att vi har en funktionell typ av sprint draghund där vi kan korsa in både jakthundar, en och annan vinthund eller vallhund, samt andra draghundar. Vilket som bekant redan sker idag. Samtidigt har vi jakthundar där vi inte korsar in draghund och annat. I teorin är det ju fullt möjligt att bibehålla den distinktionen hos en typ (jakthund), samtidigt som en helt annan funktionell typ (draghund sprint) öppnar upp mer och blandar mer vilt. Det här är också vad jag menar när jag skriver i mina tidigare inlägg att det nog beror mycket på syfte och raser huruvida blandning leder till mer eller mindre specialisering.
 
Alltså det här med sluten population och inavel läste jag för första gången om för 20 år sedan när jag började bilda mig inom hunderiet. Och då var det verkligen inget hyschande, utan kunniga uppfödare som kort och gott konstaterade "såhär kan vi inte ha det, vi måste göra upp strategier".
Jag hade ganska exakt då blivit vuxen nog att förstå detta och nej det var inget större hyschande, men vad hände sen? Och vad har hänt sedan dess?
Hur kan det nu, 20 år senare, vara så att det står ”inavelsgrad” där det egentligen bara skulle stå ”inavelsökning”?


Senare har dna-analyser varit till god hjälp tack vare ökad tillgänglighet, sänkta priser och bättre kartläggning av genotyper.
Vilka analyser syftar du på här?
Jag använder Embark Health (även om det även för mig är väldigt nytt att jag gör det på rutin) men inget av det har ju med mentalitet att göra. Men du menar kanske att det nu genom Embark, Betterbreed osv går att se COI?
 
Jag hade ganska exakt då blivit vuxen nog att förstå detta och nej det var inget större hyschande, men vad hände sen? Och vad har hänt sedan dess?
Hur kan det nu, 20 år senare, vara så att det står ”inavelsgrad” där det egentligen bara skulle stå ”inavelsökning”?



Vilka analyser syftar du på här?
Jag använder Embark Health (även om det även för mig är väldigt nytt att jag gör det på rutin) men inget av det har ju med mentalitet att göra. Men du menar kanske att det nu genom Embark, Betterbreed osv går att se COI?
Jag är inte uppfödare och jag har lämnat den aktiva delen av hundvärlden, så jag kan inte svara på dina frågor.
Men uppenbarligen finns det ju folk i tråden som kan, som är aktiva uppfödare och som känner till olika dna-metoder mera specifikt.

Mina frågor till dig handlade om statiska analyser och hur du hanterar dessa i dina strävanden efter idealhunden?
Du kan ju inte tro att du med djupintervjuer kommer nån vart ifall du inte har en tillförlitlig statistik metod att följa.

Tycker dessutom du har ett väldigt tråkigt sätt att debattera, så det är mycket oklart om jag kommer att skriva mer i tråden.
 
Självklart finns det felmarginaler utöver det faktumet att mentaliteten mer än någonting annat baseras och balanseras som på en sekunddels pendelrörelse mellan arv och miljö och samtidigt en generationslång pendelrörelse.
Det är väldigt stort!
Men SÅKLART är det märkbart verksamt nu och därför ännu mer på sikt. Det har ju inte funnits så länge och det måste man verkligen ge det, dvs att det har visat sig ge resultat i ett så tidigt läge.

MH i sin nuvarande form har använts som avelsverktyg i över 20 år.
Arvbarheten för de mentala egenskaper som visas under MH har beräknats, och även om miljön också påverkar är den så stor för flera viktiga egenskaper att man kan förbättra dessa om man använder MH som verktyg.

Och om ni menar att inavelgraden inte måste ner så har ni i snitt normaliserat parningar som motsvarar halvsyskonparningar i generation efter generation.
Läs om vad det har för effekt. Okej, ni har redan gjort det, läs då igen.

Om du vill framstå som en debattör och inte en preikant föreslår jag att du lyssnar på de du pratar med. Genom att använda ordet "ni" riktar du dig till alla här och du befinner dig förmodligen ett av de hundforum där folk är mest positivt inställda till att öppna upp stamböckerna.
 
1 min google och jag hittade detta på skk.

"Beräkna inavel för hand
För att beräkna en hunds sanna inavelsgrad skulle man behöva följa stamtavlorna väldigt långt tillbaka i tiden, till när rasen bildades. Det är en svår uppgift och ofta tittar man i stället på hur mycket inavelsgraden har ökat under ett visst antal generationer.
I SKKs Avelsdata beräknas inavelsgraden över fem generationer och det värde som fås visar alltså hur mycket inavelsgraden har ökat under de senaste fem generationerna. För de fall något av föräldradjuren inte finns registrerade i SKKs databas finns här en guide som visar hur inavelsgraden kan beräknas för hand."
 
Alltså: om vi har en generellt frisk ras, hittar en hund som har ovanlig stam osv och använder den i aveln då är det INTE självklart att avkommorna blir bättre. Om den "unika" hunden tex har ett ärftligt hälsofel så kan det istället resultera i att en potentiellt dödlig sjukdom dyker upp hos avkommorna, trots att avkommorna genetiskt sett har betydligt lägre inavelsgrad än rasen i stort.

Ja, jag har sett det hända. Man kan inte enbart stirra på inavelsgrad och skita i resten.

Nej, inte på individnivå men jag trodde diskussionen låg på populationsnivå. Även om man för in helt nya sjukdomar så kommer större genetisk variation innebära att sjukdomsfrekvensen sjunker. Det är bättre med många sjukdomar i låg frekvens än få sjukdomar i hög frekvens.
 
Olika, men inte väldigt olika.
Det finns frågor man kan ställa för att skapa en viss klarhet kring vad man menar med saker och ting och i förhållande till vad.


Vilken fråga? Kan du sätta det i SITT sammanhang så kanske det blir tydligare, kanske citera mig inklusive någon mening innan och efter från den text du syftar på?


På din hemsida beskriver du hur du gör din egen utvärdering av individers mentalitet och din beräkning av kullars medelvärde. Siffrorna beskriver du att du får fram genom att ställa flervalsfrågor till hundägarna där de olika alternativen ger olika poäng. Systemet beskrivs som ett alternativ till MH och BPH eftersom dessa system har svagheten att man kan träna inför dem.

En av exempel frågorna är:

Hur lätt tycker du att det har varit att lära hunden nya saker?
1. Väldigt lätt
2. Lätt
3. Som de flesta andra hundar jag har mött
4. Ganska svårt
5. Svårt

Hur risken att man får missvisande värden på MH pga att man tränat på momenten kan anses vara större än risken att man får missvisande värden i intervjuer av hundägare är för mig obegripligt. Svaret på en annan av dina exempelfrågor "Brukar din hund visa aggressivitet mot andra hundar" påverkas ju ENORMT mycket av hur mycket hundägaren har tränat på detta.

Jag hoppas också att du förstår att svaren du får ut på frågan om hur lätt det har varit att lära hunden nya saker enbart ger en bild av dina valpköparens självskattning av sin egen kapacitet som hundtränare, inget annat.
 
Men varför skulle man vilja "bara" slå ihop ett gäng random raser, eller alla raser/typer som vid någon tidpunkt korsas? Jag kan ha läst tråden slarvigt men jag förstår inte riktigt varför man skulle göra något sådant, bara för att man vill få in högre genetisk mångfald? Har någon argumenterat för det så har jag missat det helt, själv gör jag inte det. I inlägget jag ursprungligen citerade argumenterades det ju inte heller för någon slumpmässig blandning utan för att man skulle försöka bibehålla specialisering så länge det inte går ut över hundarnas hälsa och välmående, vilket är en i grunden sund tanke.

Jag utgår från att man skulle se till vilken funktionell typ man vill ha när man breddar en ras genetiskt om man vill bibehålla specialisering. Och den funktionella typen kan förstås vara bredare och även inkludera raser med annat ursprungligt syfte som i fallet med scandinavian hound. Att permanent och rakt av bara slå ihop jaktraser med draghundsraser är en märklig idé som jag tror varken jägare eller människor som jobbar med eller tävlar i drag skulle vilja se hända. Utifrån svaren på mina inlägg har jag dock förstått att det här nog är en diskussion om ett väldigt specifikt smalt koncept av att just slå ihop alla raser som någonsin blandas permanent, och inte en mer allmänt hållen diskussion om att bredda genetisk mångfald samtidigt som man bibehåller specialisering vilket jag tolkade det hela som. Då har jag helt enkelt missförstått vilka alternativ som diskuteras, och trodde det var en mycket mer generell diskussion än vad det i själva verket var.

För i ett mer löst hållet koncept där man breddar kring funktionell typ och där man inte tvunget måste permanent slå ihop precis alla som vid någon punkt delar genetiskt material så kan man ju tvärtom tänka sig att vi har en funktionell typ av sprint draghund där vi kan korsa in både jakthundar, en och annan vinthund eller vallhund, samt andra draghundar. Vilket som bekant redan sker idag. Samtidigt har vi jakthundar där vi inte korsar in draghund och annat. I teorin är det ju fullt möjligt att bibehålla den distinktionen hos en typ (jakthund), samtidigt som en helt annan funktionell typ (draghund sprint) öppnar upp mer och blandar mer vilt. Det här är också vad jag menar när jag skriver i mina tidigare inlägg att det nog beror mycket på syfte och raser huruvida blandning leder till mer eller mindre specialisering.
Jag kan utveckla lite här att funktionell typ skiljer sig ju förstås även inom draget, så en konstant inblandning av pointer och andra liknande jakthundar permanent i draghundar generellt hade sannolikt inte gynnat de längre distanserna eller de arbetande hundarna som kräver högre tålighet. Däremot sprint-sidan hade väl inte tagit skada. Dock så är det en sanning med modifikation att pointer inte är avlade för drag, man har ändå tävlat och avlat pointer för drag i Sverige under flera decennier vid det här laget och det var väl främst de framgångsrikt tävlande sprint-linjerna av draghunds pointer som man använde tillsammans med alaskan husky och så vidare när man utvecklade scandinavian hound. Men visst är pointer fortfarande i grunden en jakthund, lite på samma sätt som vi inte ser border collie som främst en agility-ras utan en vallhund även om det finns agility-linjer. Det här är lite av ett sidospår dock, syftet med mina draghunds-exempel var ju från början bara att illustrera att effekten som en blandning har på specialisering kan skilja sig åt utifrån syftet och behöver inte alltid bara vara negativ.
 
Nej, inte på individnivå men jag trodde diskussionen låg på populationsnivå. Även om man för in helt nya sjukdomar så kommer större genetisk variation innebära att sjukdomsfrekvensen sjunker. Det är bättre med många sjukdomar i låg frekvens än få sjukdomar i hög frekvens.

Det beror väl på hur allvarliga sjukdomarna är? Jag har mycket hellre en mycket hög förekomst av CEA, som bara orsakar problem i sällsynta fall, än får in svårare sjukdomar som i sig riskerar att begränsa avelsunderlaget.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Låst
Hundavel & Ras På avelsdata anges inavelsökningen som inavelsgrad. Därför kan det stå att en hund har en inavelsgrad på 0% , 3.25%, 0.02% osv fastän de...
Svar
11
· Visningar
2 274
Senast: Hedinn
·
  • Låst
Hundavel & Ras Vi har ett läge där släktskapsgraden ökar i våra raser vilket ger ännu mer anledning att selektera hår vilket i sin tur, överlag, ger...
13 14 15
Svar
292
· Visningar
22 986
Senast: Hedinn
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp