Träffar jag nya människor får jag gärna en hint om vad de uppskattar och ej. Ska jag hälsa på hemma hos någon anpassar jag mig gärna till hur de uppträder hemma.Är det så att de inte vill ha svordomar i sitt hem får jag respektera det eller strunta i att hälsa på (men jag kan tänka mig att anpassa mig ganska långt utan att känna mig besvärad över det på något sätt), träffas vi på en mer neutral plats kanske jag inte tänker på det lika mycket även om jag gärna respekterar en sådan sak även då.
Det behöver ju inte vara något som har med ens djupa värderingar att göra, när jag var liten reste vi mycket med mina kusiner. En dag satt vi och åt middag allihop vid långbord och jag satt längst ut = jag fick be om att få massa saker skickade till mig för att inte sträcka mig över någon. Till slut blev min morbror trött på att skicka saker och sa väl något i stil med att jag väl för tusan kunde sträcka på mig lite istället för att alla skulle passa upp på mig. Det var helt enkelt så de gjorde hemma medan jag är uppfostrad med att man absolut inte sträcker sig över någon, blev jätteledsen över att bli utskälld när jag tyckte jag hade försökt att uppföra mig jätteduktigt. Och situationer i den stilen kan man ju lätt undvika när man är hemma hos någon man inte känner så väl om man bara vet hur de brukar göra, så att någon talar om för en hur de brukar göra hemma ser jag inte som något försök till att uppfostra någon.
När vi firat jul med sambons familj har alla fått samla sina julklappar på hög vid julklappsutdelningen och sedan öppna alla samtidigt. Medan vi i min familj delar ut en och en och ger den som fått möjlighet att läsa rim och öppna medan alla får se vad man får. Ser inte det ena eller andra som mer väluppfostrat på något sätt. Men visst kände jag att jag gjorde bort mig lite under första julen när jag började öppna min första klapp och sedan insåg att ingen annan gjorde det = jag hade varit glad att få veta innan.
Det behöver ju inte vara något som har med ens djupa värderingar att göra, när jag var liten reste vi mycket med mina kusiner. En dag satt vi och åt middag allihop vid långbord och jag satt längst ut = jag fick be om att få massa saker skickade till mig för att inte sträcka mig över någon. Till slut blev min morbror trött på att skicka saker och sa väl något i stil med att jag väl för tusan kunde sträcka på mig lite istället för att alla skulle passa upp på mig. Det var helt enkelt så de gjorde hemma medan jag är uppfostrad med att man absolut inte sträcker sig över någon, blev jätteledsen över att bli utskälld när jag tyckte jag hade försökt att uppföra mig jätteduktigt. Och situationer i den stilen kan man ju lätt undvika när man är hemma hos någon man inte känner så väl om man bara vet hur de brukar göra, så att någon talar om för en hur de brukar göra hemma ser jag inte som något försök till att uppfostra någon.
När vi firat jul med sambons familj har alla fått samla sina julklappar på hög vid julklappsutdelningen och sedan öppna alla samtidigt. Medan vi i min familj delar ut en och en och ger den som fått möjlighet att läsa rim och öppna medan alla får se vad man får. Ser inte det ena eller andra som mer väluppfostrat på något sätt. Men visst kände jag att jag gjorde bort mig lite under första julen när jag började öppna min första klapp och sedan insåg att ingen annan gjorde det = jag hade varit glad att få veta innan.
