Hur hade du gjort?

[skiesabove]

Men det är ju inte vad det handlar om överhuvudtaget. Det du beskriver är vanlig social kompetens. Det tråden handlar är ju om en vän ber dig uppföra dig på ett visst sätt.

Jag ser det som en bra sak, att min vän förvarnade mig så att jag slapp begå ett socialt misstag i ett nytt och för mig okänt sammanhang. Samma som att jag tycker att det är bra att bli förvarnad om att inte ha linne och korta shorts om jag ska gå runt i Jerusalem. Information är alltid bra, sen kan jag välja om jag vill ställa upp på kravet eller inte.

Jag har själv behövt ställa det här kravet (inte svära, helst inte dra upp evolutionen eller liknande) på vänner och pojkvänner. Det blir helt enkelt alltför jobbigt för mig, för dom och för alla inblandande. Det blir bara en otroligt jobbig konflikt istället för en trevlig familjemiddag. Och vännerna kan ju som sagt välja att inte följa med.

 

[monster1]

Det är att be dig att undvika ett beteende som kan orsaka vännen problem när du gått därifrån och inte har några problem. Jag nämner upprepande gånger att det är inom rimliga gränser såsom svordomar, så det är inte så att jag kräver att du ska vara på ett helt annat vis än vad du är. Det handlar om en lätt sak och att BE dig. Du har ett val. Låt bli att följa med, låt bli att svära och följ med eller svär som fan åt vännens föräldrar och då utsätta vännen för skit. Den vän so har svårt att inte avstå från ett beteende som kommer ge mig problem, hur pass mycket vänner är man då?

Om jag har en hemlis inför min familj som du vet om och jag ber dig att inte ta upp den, formar jag dig då? Kräver jag något av dig som kan skada ditt "JAG"? Jag har vänner som jag har berättat saker för som inte min familj ska veta, skulle de ändå berätta det för dem skulle jag bli mycket ledsen och besviken på min vän.

Om jag blivit sexuellt utnyttjad och ber dig att inte prata med mig om det för det är jobbigt för mig, men inte för dig, skulle du ta upp det ändå?

Min syster förlorade sin son när han var endast 10 dagar gammal, om jag ber dig att inte prata om plötslig spädbarnsdöd just under den korta tiden ni träffas, är det att forma dig? Är det att göra dig illa? Är det din rätt att göra illa andra människor bara för att du inte vill bli "formad"?

Förhoppningsvis är det inte ett beteende hos mig att prata om plötslig spädbarnsdöd. Att svära, skratta högt, etc är beteenden som jag har i mitt vardagliga liv (kanske) som du ber mig upphöra med. Du ber mig alltså förändra mitt beteende när jag är hos din familj.

Jag förstår inte varför du ska ha mig att möta din familj överhuvudtaget om du tror att jag kommer att väcka anstöt. Börja där istället, varför ska jag träffa din familj om du nu tror att det bara kommer att bli problem för dig?

 

[monster1]

Om jag har en hemlis inför min familj som du vet om och jag ber dig att inte ta upp den, formar jag dig då? Kräver jag något av dig som kan skada ditt "JAG"?

Om den påverkar mig och hur jag ska bete mig är det ett problem tex, om vi är ett homosexuellt par och du inte kommit ut inför din familj skulle det sannolikt vara ett problem att jag var tvungen att låtsas av vi inte var ett par under tiden vi träffade din familj.

 

[skiesabove]

Om vi tar något (kanske?) mer neutralt:

Du har varit in i en otroligt vacker moské och vill gärna att din vän också ska få uppleva denna syn. Vännen går gärna runt i just linne och korta shorts, men då blir man inte insläppt i moskén.

Är det fel att be vännen ha plagg som täcker axlar och går nedanför knäna när ni ska fara tillsammans till moskén?

 

[monster1]

Om vi tar något (kanske?) mer neutralt:

Du har varit in i en otroligt vacker moské och vill gärna att din vän också ska få uppleva denna syn. Vännen går gärna runt i just linne och korta shorts, men då blir man inte insläppt i moskén.

Är det fel att be vännen ha plagg som täcker axlar och går nedanför knäna när ni ska fara tillsammans till moskén?

Jag tycker inte exemplet är jämförbart, du menar att något med familjen skall vara så fantastiskt att man en stund ska bortse från sina egna behov en stund bara för att få träffa dem?

 

[skiesabove]

Jag tycker inte exemplet är jämförbart, du menar att något med familjen skall vara så fantastiskt att man en stund ska bortse från sina egna behov en stund bara för att få träffa dem?

Ja, för mig är familjen så viktig. Familjen är Viktigast. Prio ett. Dom är mitt stöd och min trygghet och min mamma är min äldsta bästa vän. Trots att dom har lite konstiga saker för sig ibland (som religion), men vem har inte det?

Dom är inte jobbiga mot mig för att jag inte är troende, jag är inte jobbig mot dom för att dom är det. Jag älskar dom som dom är, och dom älskar mig. Men vi respekterar också varandra och skapar inte konflikter i onödan. Det om något är ett tonårigt beteende (att käfta mot en religiös människa).

 

[mandalaki]

Om vi tar något (kanske?) mer neutralt:

Du har varit in i en otroligt vacker moské och vill gärna att din vän också ska få uppleva denna syn. Vännen går gärna runt i just linne och korta shorts, men då blir man inte insläppt i moskén.

Är det fel att be vännen ha plagg som täcker axlar och går nedanför knäna när ni ska fara tillsammans till moskén?

Det här är sånt som är tidiga symptom på trådinfarkt: man börjar argumentera med exempel som ligger så långt från trådämnet det bara går.

Jag kan ta ett liknande: om du och din vän kör bil i Thailand, vännen sitter vid ratten och vet inte att det är vänstertrafik, talar du då inte om för hen att så är fallet för det vore att forma hen?

Klädsel i kyrkor och moskeer är regler för just den kyrkan och moskén. Det har INGET med svordomar och näspillande att göra.

 

[skiesabove]

Det här är sånt som är tidiga symptom på trådinfarkt: man börjar argumentera med exempel som ligger så långt från trådämnet det bara går.

Jag kan ta ett liknande: om du och din vän kör bil i Thailand, vännen sitter vid ratten och vet inte att det är vänstertrafik, talar du då inte om för hen att så är fallet för det vore att forma hen?

Klädsel i kyrkor och moskeer är regler för just den kyrkan och moskén. Det har INGET med svordomar och näspillande att göra.

Jag ser faktiskt svordomar som starkt relaterat på grund av personliga erfarenheter av religiösa släktingar.

Jag är dessutom en av de som INTE tycker att det vore att "forma" vännen att be hen att göra ett undantag från sitt vanliga beteende, så jag vet inte riktigt om du menade det exemplet till mig?

 

[mandalaki]

Jag har själv behövt ställa det här kravet (inte svära, helst inte dra upp evolutionen eller liknande) på vänner och pojkvänner. Det blir helt enkelt alltför jobbigt för mig, för dom och för alla inblandande. Det blir bara en otroligt jobbig konflikt istället för en trevlig familjemiddag. Och vännerna kan ju som sagt välja att inte följa med.

Kravet? Som jag sa tidigare: om jag vet att mina föräldrar går apeshit vid blotta omnämnandet av t ex sverigedemokraterna eller Jesus skulle jag varna min vän, för att hen ska kunna välja om hen vill ha debaclet som följer eller inte.

 

[mandalaki]

Jag är dessutom en av de som INTE tycker att det vore att "forma" vännen att be hen att göra ett undantag från sitt vanliga beteende, så jag vet inte riktigt om du menade det exemplet till mig?

Ja, det var en tankevurpa. Det jag menar är Är det fel att upplysa vännen om att det är vänstertrafik? Alltså ett exempel som är lika långt från trådämnet som ditt exempel om moskén.

 

[skiesabove]

Ska vi märka ord ?

Krav kanske är väldigt värdeladdat? Men jag har faktiskt haft det som ett villkor för att vänner ska följa med på familjemiddag. I mina ögon är det en billig uppoffring. Undviker man "vissa" ämnen (ingen vits, en troende är troende och kan inte omvändas med logik) så är det god stämning, bra diskussioner och riktigt god mat.

 

[monster1]

Ja, för mig är familjen så viktig. Familjen är Viktigast. Prio ett. Dom är mitt stöd och min trygghet och min mamma är min äldsta bästa vän. Trots att dom har lite konstiga saker för sig ibland (som religion), men vem har inte det?

Dom är inte jobbiga mot mig för att jag inte är troende, jag är inte jobbig mot dom för att dom är det. Jag älskar dom som dom är, och dom älskar mig. Men vi respekterar också varandra och skapar inte konflikter i onödan. Det om något är ett tonårigt beteende (att käfta mot en religiös människa).

Har du funderat på att be din familj bete sig på ett annat sätt när de träffar en viktig vän till dig som är, kan ni snälla inte ta upp religonen och låtsas att ni är sekulära, den här personen är viktig för mig med den är "troende" ateist jag vill inte att ni uppvisar det där religösa beteendet. Skulle det var ok?

 

[monster1]

Ska vi märka ord ?

Krav kanske är väldigt värdeladdat? Men jag har faktiskt haft det som ett villkor för att vänner ska följa med på familjemiddag. I mina ögon är det en billig uppoffring. Undviker man "vissa" ämnen (ingen vits, en troende är troende och kan inte omvändas med logik) så är det god stämning, bra diskussioner och riktigt god mat.

För dig är det det, det är du som gör hela vinsten eller vad tänker du att dina vänner vinner på det hela?

 

[skiesabove]

Har du funderat på att be din familj bete sig på ett annat sätt när de träffar en viktig vän till dig som är, kan ni snälla inte ta upp religonen och låtsas att ni är sekulära, den här personen är viktig för mig med den är "troende" ateist jag vill inte att ni uppvisar det där religösa beteendet. Skulle det var ok?

Dom tar inte upp religions-relaterade ämnen, och dom slutade tvinga mina vänner att be bordsbönen och gör det istället tyst för sig själva när jag bad om det.

Dom missionerar inte. Inte jag heller. Men om vännen frågar så berättar dom glatt och gärna och även jag berättar glatt om var jag står om jag blir tillfrågad.

 

[prallan]

Ärligt talat om någon ställde det kravet på mig skulle jag inte bara INTE följa med, jag skulle vända och gå åt andra hållet och aldrig komma tillbaka.

Jag är vuxen, om den jag umgås med känner att jag behöver fostras så kan vi inte vara vänner.

Skulle reagera likadant. Och om jag tänker åt motsatt håll, skulle jag ha en vän som jag kände att den hade "ticks" som jag bad den upphöra med inför tex min familj, så skulle jag nog störa mig själv så mkt på ticksen att vänskapen skulle flyta iväg. Alla har rätt att vara som de vill, passar det inte mig, får jag hitta nya vänner. Funkar inte att fostra en vuxen människa på det sättet! För mig iaf.

 

[mandalaki]

Ska vi märka ord ?

Krav kanske är väldigt värdeladdat? Men jag har faktiskt haft det som ett villkor för att vänner ska följa med på familjemiddag. I mina ögon är det en billig uppoffring. Undviker man "vissa" ämnen (ingen vits, en troende är troende och kan inte omvändas med logik) så är det god stämning, bra diskussioner och riktigt god mat.

Att ifrågasätta krav är inte att märka ord. Det låter totalt främmande för mig att mina relationer ska regleras med krav och villkor. Det blir inte mindre krav för att du anser att jag märker ord. Jag antar att om du skriver krav, och nu även villkor, så är det just krav och villkor du menar.

 

[skiesabove]

För dig är det det, det är du som gör hela vinsten eller vad tänker du att dina vänner vinner på det hela?

God, gratis mat.

 

[monster1]

Dom tar inte upp religions-relaterade ämnen, och dom slutade tvinga mina vänner att be bordsbönen och gör det istället tyst för sig själva när jag bad om det.

Dom missionerar inte. Inte jag heller. Men om vännen frågar så berättar dom glatt och gärna och även jag berättar glatt om var jag står om jag blir tillfrågad.

Så när man träffar dem så verkar de sekulära?
Att missionera är ju inte riktigt samma sak, man försöker ju sällan få andra att svära eller pilla sig i näsan bara för att man själv gör det.

 

[Luff]

Jag hade väl försökt undvika att svära. Klia PÅ näsan hade jag dock säkert gjort pga allergi.
Min identitet sitter INTE i mitt ordförråd eller i mitt näskliande så jag hade inte sett det som ett så stort problem för mig.
Jag går inte baraxlad till kyrkan de få gånger jag går dit heller.

Jag förutsätter att vi är vuxna och att jag känt min kamrat läääänge men att hens föräldrar bott så långt bort att jag inte träffat dom. Dom kan vara från en annan kultur eller religion och då är jag inte ett spår förvånad om min vän skaffat sig ett vuxenjag som kanske skiljer sig från sitt familjejag. Är väl inte ens ovanligt idag?

Jag skulle helt klart markera mot att bli uppfostrad av vännen.

 

[monster1]

God, gratis mat.

Då kanske det är så man får lägga fram det om man inte vill vara uppfostrande. Om du låter bli att svära, kan du få följa med hem till min familj och få gratis mat.
Men om jag trodde det var mötet mellan mig och familjen som var viktigt så kan jag inte förstå poängen med det om jag låtsas vara något annat än den jag är(och igen, det handlar inte om näspillande och svordomar utan att förändra beteenden som man har för att anpassa sig till hur ens vän anser att man skall upplevas för att den inte ska få problem).