Klart att jag lyssnar på er gamlingar ;-) Men även på andra förstås. Jag är överväldigad av responsen. Känns att jag vill ha henne gående i flock. Även om jag hittar en bra människa kommer jag aldrig hitta någon som gör precis som jag tycker att man ska. Därmed inte sagt att jag gör allt bäst, men jag gör efter det JAG tror är bra. Skulle nog kännas jobbigt i magen. Skickar jag henne på flockliv skulle jag kunna åka med gott samvete, för jag vill ju verkligen åka (och få jobbet!!).
Naturligtvis är det inte så att ingen annan skulle kunna rida henne, men hon är ändå lite komplicerad med stakra passanlag. Och jag har inte ridit jättemycket på sistone heller. Dessutom har hon en isländsk vilja (även om islänningarna nog inte skulle tycka att det var särskilt märkvärdigt). Man får inte vara rädd om man ska rida henne. Hon är ju min svarta kvinna, och jag vill verkligen inte att hon ska förstöras!
3-åringen är jag fortfarnade kluven över. Min tanke är att vara borta i ett år. Då är hon 4,5 år när jag kommer hem och kan börja med henne. Lite sent, men det funkar. Men om jag märker att jag trivs bra i London och med att tjäna lite pengar kanske jag stannar där mer än ett år. Det kan nog lätt bli två år, och då står jag med en häst som borde blivit inriden för ett tag sedan. Kanske är det läge att sälje henne nu, trots att det skulle vara med sorg i hjärtat då jag verkligen skulle vilja rida in henne och se vad det blir av henne. Ekonomiskt tjänar jag bättre på att sälja efter att ha ridit in, men dröjer det ett par år blir det ju en större förlustaffär för mig. Spara utgifter nu framöver när jag inte riktigt vet hur det blir är kanske klokt det också. Hon är ju tänkt att säljas, men inte riktigt än var ju tanken...
Som sagts här ovan är detta min chans att åka iväg, och jag hoppas verkligen att jag inte bangar och stannar hemma. Dessutom hoppas jag att BA förstår hur bra jag skulle vara för dem
Jag tackar och bockar för alla tips och råd jag fått. Nu ska jag bara känna i hjärtat hur jag vill ha det. Svårast blir det nog med 3-åringen.
/Jonaz, the confused one...