Hur gör man när allt är meningslöst?

[Fjordfrälst]

Man brukar räkna att de blir mellan 5-8år och 5,5-7 är vanligast om de dör av ålder. Dock dör många av sjukdomar innan de blir gamla. Xíexies närmsta släkt har tyvärr varit olycksdrabbad så jag får se hur jag ska göra med framtida avel.

Ska iväg och hämta magmedicin och värmedyna hos en vän och så får Xíexie sova hos mig i natt. Förhoppningsvis ringer veterinären imorgon bitti och kan skriva ut mer antibiotika för nu när jag har kollat runt så fick troligen inte Xíexie tillräckligt hög dos sist och då är det ju inte så konstigt att infektionen blossar upp igen

Okej. Vad trist att det blivit så.

Gör så, låter som en bra idé . Nej, det är ju då inte alls orimligt att hon fått tillbaka det om hon fått för svag dos ju, håller alla tummar att det löser sig!

 

[DarkInNight]

Krya på sig Xíexie!

Annorlunda namn, vad kommer det ifrån?

 

[Lyan]

Hundarna är inre helt nöjda med sällskap i sängen. Xíexie verkar ha mindre ont och petar i sig mat, men jag vet inte om det är tillräckligt så får ge extra imorgon bitti. Hennes namn betyder tack på kinesiska, hennes ungar heter Jackie och Jet Li(lltroll)

Jag mår fruktansvärt. Har tagit tre stesolid men har fortfarande ångest. Ska till läkaren imorgon, får se hur det går. Har fortfarande inte fått någon tid från remissen trots att de skulle ta tag i det direkt. Inte för att det spelar någon roll, det finns ändå inget som hjälper och jag vill bara dö

 

[sorbifolia]

Hur går det för Xiexie? Håller tummarna att hon ska krya på sig!

 

[Lyan]

Med tanke på hur sjuk hon är så är hon förvånansvärt pigg. Hon är trött och har inte riktigt bra aptit men jag känner att hon borde ligga halvdöd som en slak trasa för hennes urin stinker så man känner det på långt håll, hennes mage är alldeles uppsvullen och hennes lymfkörtlar större än golfbollar. Fick en akuttid efter mycket om och men så nu ska hon få kortison och antibiotika subkutant och smärtstillande, magmedicin, värmedyna och stödmatning. Hon är inte nöjd med sin sjukbur men det är det bästa jag kan fixa just nu för jag vill ha henne i lägenheten så hon verkligen får vad hon behöver när hon behöver det utan att jag behöver ned i djurrummet.

Jag själv har varit hos läkaren vilket inte gav ett dugg. Föreslog att jag ville prova iktorivil för den har hon pratat om innan men det var tvärstopp. Vilken jag iofs kan förstå eftersom de bara fanns i gigantförpackningar och det vågar hon inte skriva ut. Men som det känns nu så vet jag inte ens om jag orkar leva till nästa tid

 

[ekra]

Finns det inte möjlighet att medicinen skrivs ut men att du inte får ut hela förpackningen på en gång, eller att någon annan, tex din mamma har ansvaret för att du inte har farligt många hemma i taget?

Andas, andas, andas.

 

[Freddie]

Du kan inte få typ Apodos? Jag har själv Iktorivil och har haft samma 150-burk i fyra år nu (tar tabletterna väldigt sällan, men de fungerar väldigt bra när jag sovit dåligt många nätter och känner att jag måste varva ner på kvällen för att kunna få en bra natt), det är väl för att de är avsedda som epilepsimedicin som de kommer i de där jätteförpackningarna.

 

[Lyan]

Min läkare vill inte göra något förrän de gjort flera tester på sköldkörteln mm, vilket jag kan förstå. Men det är inte förrän i mars! Föreslog iktorivil eftersom hon själv tagit upp den tidigare och att den verkar direkt men det ville hon inte alls. Och nu jobbar hon inte förrän på onsdag

 

[ekra]

Det är idag 19 dagar fram till mars, lite mer än två veckor. Ingen evighet i det stora hela. Men jag förstår att det känns så nu.

 

[Lyan]

Just nu känns det som att det lika gärna kan vara nästa år

 

[Lyan]

Och hur svårt kan det vara att sluta äta som en gris?! Började någorlunda bra men sedan blev det hamburgertallrik med massa dressing och skit

 

[sorbifolia]

Var inte så hård mot dig själv. Det är helt normalt att känna behov för "onyttig" mat med mycket kalorier när man är mentalt urladdad. Antagligen kroppen som försöker skaffa sig mer energi... det är faktiskt skitsvårt att stå emot.

Skönt att Xiexie fått medicin och att hon verkar må någorlunda okej. Hon har verkligen tur som har dig som sin matte!

 

[Lyan]

Jag är inte för hård mot mig själv, jag är för snäll

 

[sorbifolia]

Jag är inte för hård mot mig själv, jag är för snäll

På vilket sätt då menar du?

Jag tycker det låter onödigt hårt att bli besviken(?) (vet inte om du blev det men tolkade dig så) på sig själv för att man inte orkat skaffa/äta nyttig mat efter en sådan jobbig dag. Jag och många andra skulle förmodligen göra precis samma. Utan att för den sakens skull samanlikna mig själv med en gris....

Du är en kämpe, du förtjänar att vara snäll mot dig själv tycker jag.

 

[Lyan]

Jag är ingen kämpe, för om jag hade varit det så hade jag försökt att bli bättre

 

[monster1]

Jag är inte för hård mot mig själv, jag är för snäll

Var ännu snällare. Du förtjänar att man är snäll mot dig ! Håller tummarna för att Xiexie mår bättre med behandlingen.

 

[monster1]

Jag är ingen kämpe, för om jag hade varit det så hade jag försökt att bli bättre

Än så länge lever du och det verkar vara en kamp bara det.

 

[sorbifolia]

Jag är ingen kämpe, för om jag hade varit det så hade jag försökt att bli bättre

Du kämpar på som en riktig hjälte för dina djur i alla fall...

Och du verkar försöka bli bättre bara genom att orka ta dig till läkaren, du försöker äta nyttigt, hitta rätt mediciner osv. Så för mig är du en kämpe.

 

[Lyan]

Vad spelar det för roll att "försöka" när jag misslyckas med ALLT jag "försöker"? Att tänka att man vill göra något är inte att försöka. Jag vill ha långa naglar igen, ändå har jag fullt medvetet suttit och bitit tills de nästan blöder hela dagen. Då försöker man inte

Jag kämpar inget vidare för djuren heller. De får så de klarar sig, men inte mycket mer känns det som. Xíexie hade kunnat få riktigt förstklassig vård om jag bara hade orkat ta mig iväg idag, men istället så åkte jag till en mycket mindre kunnig station igår. Dels för att jag ville ha medicin direkt till henne (vilket såklart var bra och viktigt!), men också för att jag inte orkar köra 20mil och betala tusentals kronor idag. Hon är fortfarande jättesjuk, men hoppet är inte ute. Vet dock inte om det är rätt att utsätta henne för allt detta för tänk om hon ändå inte blir frisk. Då har hon fått lida helt i onödan

 

[Lyan]

Än så länge lever du och det verkar vara en kamp bara det.

Det är iofs sant. Men får ibland höra att det är inget konstigt att må som jag gör, det gör alla. Vilket bara får mig att känna mig ännu mer oduglig som inte klarar av livet