Hur gör man när allt är meningslöst?

[ekra]

Jo, fast jag har ändå ansvar för att finnas tillgänglig för både support och att ta tillbaka dem om det nya hemmet inte kan ha dem kvar

Nja. Köper man ett djur så har man ansvar för att ta hand om, eller omplacera det om man inte kan ha det kvar. Den som säljer har inte per automatik ansvar för att ta tillbaka det. Eller ens vara support. Det är helt frivilligt.

 

[Lyan]

Nja. Köper man ett djur så har man ansvar för att ta hand om, eller omplacera det om man inte kan ha det kvar. Den som säljer har inte per automatik ansvar för att ta tillbaka det. Eller ens vara support. Det är helt frivilligt.

Min åsikt är att om man föder upp ett djur så har man ansvar för det resten av dess liv. Man har ansvar för att ge det en bra uppväxt, ett enormt ansvar att hitta ett riktigt bra hem, stötta det nya hemmet med support och även ta tillbaka eller hjälpa till med omplacering. Om ägaren själv har hittat ett nytt, bra hem så vill jag veta var djuret hamnar för att fortfarande stå till tjänst om det skulle behövas. Därför är jag ytterst sparsam med att sälja djur för att jag vet att jag kanske inte kan leva upp till mina egna krav. Jag har tidigare inte gjort det och det mår jag fortfarande dåligt för men kan trösta mig med att det är extremt osannolikt att något av de djuren jag har tappat bort längre lever eftersom det är så längesedan. Just nu har jag tre djur som är födda här och två som jag själv köpt och sålt vidare som jag har att hålla kontakt med. Tre av ägarna har jag frekvent kontakt med (den ena är min mamma, de andra två känner jag sedan tidigare och de är aktiva inom marsvinsvärlden), en har jag på facebook men inte så mycket kontakt med för övrigt och den sista har jag mycket sporadisk kontakt med men jag vet att marsvinet har det mycket bra och hans ägare vet att hon kan ta kontakt med mig om det behövs.

Jag funderar på att kastrera och sälja en av bebisarna när han blir tillräckligt gammal och han kommer i så fall att flytta till någon jag känner. Jag går även om velar lite om att sälja en av honorna om en tidigare köpare skulle vara intresserad. Hon har visat intresse för att kanske vilja ha en men eftersom jag inte har bestämt mig så har jag inte frågat henne om hon vill ha en av ungarna.

 

[Nirvana]

Min åsikt är att om man föder upp ett djur så har man ansvar för det resten av dess liv. Man har ansvar för att ge det en bra uppväxt, ett enormt ansvar att hitta ett riktigt bra hem, stötta det nya hemmet med support och även ta tillbaka eller hjälpa till med omplacering. Om ägaren själv har hittat ett nytt, bra hem så vill jag veta var djuret hamnar för att fortfarande stå till tjänst om det skulle behövas. Därför är jag ytterst sparsam med att sälja djur för att jag vet att jag kanske inte kan leva upp till mina egna krav. Jag har tidigare inte gjort det och det mår jag fortfarande dåligt för men kan trösta mig med att det är extremt osannolikt att något av de djuren jag har tappat bort längre lever eftersom det är så längesedan. Just nu har jag tre djur som är födda här och två som jag själv köpt och sålt vidare som jag har att hålla kontakt med. Tre av ägarna har jag frekvent kontakt med (den ena är min mamma, de andra två känner jag sedan tidigare och de är aktiva inom marsvinsvärlden), en har jag på facebook men inte så mycket kontakt med för övrigt och den sista har jag mycket sporadisk kontakt med men jag vet att marsvinet har det mycket bra och hans ägare vet att hon kan ta kontakt med mig om det behövs.

Jag funderar på att kastrera och sälja en av bebisarna när han blir tillräckligt gammal och han kommer i så fall att flytta till någon jag känner. Jag går även om velar lite om att sälja en av honorna om en tidigare köpare skulle vara intresserad. Hon har visat intresse för att kanske vilja ha en men eftersom jag inte har bestämt mig så har jag inte frågat henne om hon vill ha en av ungarna.

Sådär borde alla uppfödare vara, oavsett vilken art de föder upp.

 

[Gimlan]

Min åsikt är att om man föder upp ett djur så har man ansvar för det resten av dess liv. Man har ansvar för att ge det en bra uppväxt, ett enormt ansvar att hitta ett riktigt bra hem, stötta det nya hemmet med support och även ta tillbaka eller hjälpa till med omplacering. Om ägaren själv har hittat ett nytt, bra hem så vill jag veta var djuret hamnar för att fortfarande stå till tjänst om det skulle behövas. Därför är jag ytterst sparsam med att sälja djur för att jag vet att jag kanske inte kan leva upp till mina egna krav. Jag har tidigare inte gjort det och det mår jag fortfarande dåligt för men kan trösta mig med att det är extremt osannolikt att något av de djuren jag har tappat bort längre lever eftersom det är så längesedan. Just nu har jag tre djur som är födda här och två som jag själv köpt och sålt vidare som jag har att hålla kontakt med. Tre av ägarna har jag frekvent kontakt med (den ena är min mamma, de andra två känner jag sedan tidigare och de är aktiva inom marsvinsvärlden), en har jag på facebook men inte så mycket kontakt med för övrigt och den sista har jag mycket sporadisk kontakt med men jag vet att marsvinet har det mycket bra och hans ägare vet att hon kan ta kontakt med mig om det behövs.

Jag funderar på att kastrera och sälja en av bebisarna när han blir tillräckligt gammal och han kommer i så fall att flytta till någon jag känner. Jag går även om velar lite om att sälja en av honorna om en tidigare köpare skulle vara intresserad. Hon har visat intresse för att kanske vilja ha en men eftersom jag inte har bestämt mig så har jag inte frågat henne om hon vill ha en av ungarna.

Tycker det är ett orimligt krav att ställa på dig själv. Livet förändras vare sig man vill eller inte och sen finns det ju många människor som både kan och vill ta hand om sina djur - och ansvarsfullt omplacera dem vid behov.

 

[Lyan]

Sådär borde alla uppfödare vara, oavsett vilken art de föder upp.

Jag håller med. Så därför är jag så sparsam med att avla och sälja djur, för jag vet att jag inte kan leva upp till de kraven utan att få en massa ångest och oro för att de ska bli sjuka eller att jag inte ska kunna hjälpa.

Tycker det är ett orimligt krav att ställa på dig själv. Livet förändras vare sig man vill eller inte och sen finns det ju många människor som både kan och vill ta hand om sina djur - och ansvarsfullt omplacera dem vid behov.

Jo, klart att livet kan förändras och man därför inte kan leva upp till kraven i framtiden, speciellt om det är djur som lever mycket länge. Men att föda upp djur, sälja dem och sedan är de ute ur ens liv är fel tycker jag. Sätter man ett liv till världen så har man ansvar för det

 

[Lyan]

Hur vet man om man inte orkar göra saker för att man mår dåligt eller om man mår dåligt för att man är uttråkad och inte gör saker? Min nya samtalskontakt (som ju inte längre finns kvar) sa att jag var uttråkad när jag försökte förklara att jag inte orkar att göra saker. Att man blir tröttare av att inte göra något. Men hur ska jag kunna göra något när jag blir svimfärdig och ångesten håller på att slita sönder mig? Ja, jag kan bli extremt uttråkad ibland, men om jag inte mår "rätt" så spelar det ingen roll hur uttråkad jag är för då klarar jag inte att göra saker hur gärna jag än vill Så nu går jag och funderar på om det är för att jag är lat och svag som jag inte orkar tvinga mig att göra saker

 

[Fjordfrälst]

Sådär borde alla uppfödare vara, oavsett vilken art de föder upp.

Kan bara instämma jag med!

 

[Ullmerkott]

Så nu går jag och funderar på om det är för att jag är lat och svag som jag inte orkar tvinga mig att göra saker

Nej. Det är för att du är sjuk. Är man sjuk så är det mycket jobbigare att göra saker än om man är frisk. Sen kan det hända att det är värt besväret att göra saker fast man egentligen inte orkar, men det är också viktigt att kunna vila när det behövs utan att döma sig själv för det.

 

[Lovisaleonora]

Lite fria tankar som kommer svävande.

Jag tycker du ställer för höga krav på dig själv. Visst kan det vara bra och i vissa lägen lämpligt att som uppfödare ta tillbaka ett djur som inte fungerar hos ny ägare. Men att det skulle finnas något krav eller moraliskt tvång kan jag inte se. Däremot tycker jag det är vettigt att som uppfödare verkligen fingranska en köpare för att så långt som möjligt se att det har potential att fungera, trots allt känner man ju sitt djur bäst och vet vad det behöver. Och kanske kan se om spekulanten kan erbjuda det (till en viss gräns). Sedan kan det ju vara fint att ha en "känna sig för"-period på någon månad kanske, om det är en förstagångsägare.

Jag tror inte du är lat, uttråkad eller vad det nu kan vara för epitet som far omkring. Jag tror du har en jättejobbigt psykisk sits som snurrar på för fort för att du ska kunna stoppa och kliva av och byta riktning. Något jag själv märker kan hjälpa mig, är att göra NÅGOT, kanske jag inte orkar det jag tänkt från början men i alla fall NÅGOT hellre än inget. Kanske inte ta en långpromenad, men gå ut på gräsmattan. Kanske inte städa, men diska undan. Ja, helt enkelt sänka kraven utan att frångå planen.

Sedan tycker jag mig kunna läsa att du faktiskt hittar en del energi i t ex utställningarna, även om det också tar en hel del. Och så är det nog för oss alla. Vi får energi av att träffa andra, vara ute och få intryck samtidigt som vi blir trötta för det tar en del mental kraft.

 

[Lyan]

Jag klarar inte mer. Jag får panik på allting. Jag vet att enda jag kan göra är att vänta och avvakta men hur lätt är det när ångesten håller på att slita sönder mig.

Klarar inte att svara era inlägg just nu. Sådan jäkla ångest

Satte mig och började ett mail till babys uppfödare men så kom jag på att jag kan ju inte lämna tillbaka henne när jag inte vet vad som är fel på hennes hud. Jag har gjort vad uppfödaren har tipsat om men det blir inte bättre. Och jag tycker ju om Baby, jättemycket. Men jag klarar inte att sköta henne om hon ska ha "teddyhud"

 

[sorbifolia]

Hur vet man om man inte orkar göra saker för att man mår dåligt eller om man mår dåligt för att man är uttråkad och inte gör saker? Min nya samtalskontakt (som ju inte längre finns kvar) sa att jag var uttråkad när jag försökte förklara att jag inte orkar att göra saker. Att man blir tröttare av att inte göra något. Men hur ska jag kunna göra något när jag blir svimfärdig och ångesten håller på att slita sönder mig? Ja, jag kan bli extremt uttråkad ibland, men om jag inte mår "rätt" så spelar det ingen roll hur uttråkad jag är för då klarar jag inte att göra saker hur gärna jag än vill Så nu går jag och funderar på om det är för att jag är lat och svag som jag inte orkar tvinga mig att göra saker

Vilken lustig sak att säga av din samtalskontakt?! Hur ska hen kunna känna dig tillräckligt väl för att komma med ett sådant påstående efter endast ett samtal?

Min gissning (obs, helt okvalificerad) är att du inte orkar göra saker pga ditt psykiska mående som även är mkt påfrestande fysiskt.
Dock så kanske(?) det skulle kunna hjälpa på att hålla undan ångesten om du orkade sysselsätta dig med någonting, vilket i såna fall skulle kunna få dig att må bättre?
Om samtalskontakten kommer tebaks eller du får en ny, tycker jag att du ska berätta att du behöver hjälp med att hitta strategier för att hantera ångesten, och även med hur du ska få ihop din vardag bättre som t.ex. maten osv.

Du behöver inte svara! Du behöver inte ens läsa om du inte vill.

 

[sorbifolia]

Satte mig och började ett mail till babys uppfödare men så kom jag på att jag kan ju inte lämna tillbaka henne när jag inte vet vad som är fel på hennes hud. Jag har gjort vad uppfödaren har tipsat om men det blir inte bättre. Och jag tycker ju om Baby, jättemycket. Men jag klarar inte att sköta henne om hon ska ha "teddyhud"

Men det är klart att du kan lämna tillbaka henne även om du inte vet vad hudproblemen är. Du kan åtminstonde skriva och fråga uppfödaren om den kan tänka sig att ta tillbaks henne.

Vi lämnade precis tillbaks en häst som maken haft på foder (en travare) som hade en återkommande hälta som vi inte hade råd med att utreda. Ägaren var mkt förstående att vi inte kunde behålla en skadad häst iom att maken går på soc.

 

[Lyan]

Men jag vill inte lämna tillbaka henne, jag vill att hon ska vara frisk. Bara gråter och gråter, jag vet inte vad jag ska göra. Jag klarar inte mer

 

[sorbifolia]

Men jag vill inte lämna tillbaka henne, jag vill att hon ska vara frisk. Bara gråter och gråter, jag vet inte vad jag ska göra. Jag klarar inte mer

Tror du att uppfödaren har bättre chans att vårda henne och få henne frisk än vad du har?

 

[Lyan]

Hon vet iallafall hur teddypälsar och hud funkar. Jag har dock inte provat att behandla för ohyra för uppfödaren tyckte att det lät som typisk "teddysvamp". Baby mår dåligt av behandlingen och jag mår ännu sämre av att se henne må dåligt. Det känns som att alla marsvinen är sjuka på något sätt just nu

 

[sorbifolia]

Hon vet iallafall hur teddypälsar och hud funkar. Jag har dock inte provat att behandla för ohyra för uppfödaren tyckte att det lät som typisk "teddysvamp". Baby mår dåligt av behandlingen och jag mår ännu sämre av att se henne må dåligt. Det känns som att alla marsvinen är sjuka på något sätt just nu

Hon kanske skulle kunna komma och titta på henne iaf och hjälpa dig att besluta vad du ska göra vidare?

Det är så fruktansvärt med sjuka djur, hoppast verkligen att det vänder snart! Hur mår Sassy i dag?

 

[Lyan]

Hon bor 30 mil från mig så det är om jag tar med Baby på utställningen på lördag. Det var tanken men nu har hon börjat tappa päls, troligen från salvan jag använt. Måste fixa så jag kan behandla henne för ohyra också, hur hon nu skulle ha lyckats dra på sig det

Sassy mår väl okej. Hon är helt slut men det känns inte som att hon kommer dö längre iallafall. Hon varierar mellan att äta och att ligga halvt borta medans ungarna sliter i henne

 

[sorbifolia]

Hon bor 30 mil från mig så det är om jag tar med Baby på utställningen på lördag. Det var tanken men nu har hon börjat tappa päls, troligen från salvan jag använt. Måste fixa så jag kan behandla henne för ohyra också, hur hon nu skulle ha lyckats dra på sig det

Sassy mår väl okej. Hon är helt slut men det känns inte som att hon kommer dö längre iallafall. Hon varierar mellan att äta och att ligga halvt borta medans ungarna sliter i henne

Skönt att Sassy åtminstonde verkar vara på bättringsväg då! Hur gamla måste ungarna vara innan du kan skilja dom? Äter dom annan mat nu eller endast mjölk?

 

[Lyan]

De äter annan mat också och har gjort länge. Det är bara det att de är extremt mammiga och eftersom de är fyra stycken så är det ständigt slagsmål om spenarna. Det verkar dock som att de insett att Sassys mjölk är så gott som slut så det är inte lika bråkigt längre som det var för ett par dagar sedan

 

[vallhund]

Lyans nya tråd:
http://www.bukefalos.com/threads/lyans-nya-trad.1435426/