Hur gör man när allt är meningslöst?

[Lyan]

Ångesten och depressionen har blivit mycket värre. Tröttheten är lika illa

 

[Lyan]

Vet inte om det är bra eller dåligt att jag inte kan spy "på kommando". Bra för att jag inte kan bli bulimiker, men dåligt för jag har verkligen ångest för att all skit jag äter varje dag. Kommer bli fet som en gris om jag inte slutar

 

[Lyan]

Jag vill inte leva mer

 

[DarkInNight]

Jag vill inte leva mer

Fan att du ska behöva må så här.
Helst av allt skulle jag bara vilja bestämma att imorgon bitti ringer du VC och bokar ny tid hos ny läkare. Bums!

Men det är ju du som måste göra det, våga chansa och hoppas på en bra läkare.
Skriv ner hur du mår och lämna över pappret till läkaren. Ibland blir det tydligare och enklare att förstå när det blir skrivet.

Det finns ett liv bortom att må dåligt. Jag hoppas så innerligt att du hittar din väg ut

 

[Lyan]

Om jag talar om för en annan läkare hur jag mår så kommer de att låsa in mig

 

[DarkInNight]

Om jag talar om för en annan läkare hur jag mår så kommer de att låsa in mig

Varför skulle en annan läkare vilja låsa in dig när din ordinarie läkare inte gör det?

 

[Lyan]

För att min vanliga läkare vet att det verkligen hade varit att driva mig till döden att låsa in mig. Det är flera som har skrivit i tråden att hon är helt sjuk som låter mig vara hemma

 

[DarkInNight]

Jag förstår. .
Men jag tänker också att ibland kan det vara bra att göra en sak i taget. Exempelvis kanske dela upp ditt dåliga mående i två delar för att göra det mer lätthanterligt.
1, Det psykiska måendet.
2, Det kroppsliga måendet.
Allt hör ju samman men jag tänker också att det kan vara lättare att bena ut saker och ting om man tar en sak i taget.
Om vi lägger det psykiska måendet åt sidan lite, så har du ju blodprover som säger att du har ett kroppsligt dåligt mående med väldigt låga järnvärden och tokiga värden på sköldkörteln.
Om kroppen mår bra så är det lättare att ta hand om det psykiska, och vice versa.

Det jag försöker komma fram till är att jag tror att dina dåliga värden gör det jobbigare och svårare för dig att hantera ditt dåliga psykiska mående.

Så jag tänker att det kanske kan vara en ide att få kroppen att må bättre, och att det är något att söka hjälp för. Inte söka för de psykiska problemen, utan för de kroppsliga.
Rent konkret behöver du få upp järndepåerna och du behöver hjälp med sköldkörteln. Så sök hjälp för enbart dem.

Till att börja med.

Ursäkta om det är vimsigt skrivet, min hjärna är kass på sånt här.

 

[Lyan]

Mamma skulle kanske hjälpa mig i veckan att boka tid till vanlig läkare. Men jag vet redan nu att det med största sannolikhet inte kommer att leda någonstans och proverna kommer säkert att vara perfekta bara för att jag tar tag i det. Det har de blivit varje gång tidigare

 

[Lyan]

Fast vad vet jag. Jag har aldrig begärt ut provsvaren innan så det är ju mycket möjligt att de har ljugit för mig då också och sagt att provsvaren är perfekta när de inte varit det

 

[Lyan]

Vad får läkare och utredare ut av att ljuga för en? Är det pga makten de har eller vad? Sjuksköterskan som ljög för mig gissar jag att det var för att hon inte orkade med något "utbrott" utan såg till att skiftet efter henne fick ta det. Och min nuvarande läkare gissar jag att det inte var ljug utan att hon är så förvirrad att hon inte minns vad hon läst två sekunder tidigare

 

[ekra]

För att min vanliga läkare vet att det verkligen hade varit att driva mig till döden att låsa in mig. Det är flera som har skrivit i tråden att hon är helt sjuk som låter mig vara hemma

Att några främlingar på Bukefalos skriver det betyder inte att det är en sanning. Eller hur?

 

[Lyan]

Jag vet inte. Jag orkar inte mer

 

[ekra]

Det kan vara riktigt och det kan vara fel, men svaret får du bara genom att ta reda på det i verkliga livet. Folk som inte har hela bilden kan bara gissa.

Känner du att du är tillbaka på ruta ett i samma mörker som när du startade tråden, eller har känslan ändrats?

Det är tråkigt att du fått så dåliga upplevelser av läkare och vården i stort. Merparten är dock bra människor som vill hjälpa. "Ljuga" är relativt, ingen i vården skulle vinna på att rätt upp och ned ljuga för vårdtagarna. Däremot kan människor göra fel och misstag. Läsa fel resultat till fel person och tolka provresultat fel. Men upptäcker man att någon med vett och vilje faktiskt ljuger så borde det rapporteras.

Vad är det som skrämmer dig mest med att eventuellt bli inlagd i jämförelse med att fortsätta att ha det som du har det nu? Det verkar fruktansvärt tungt och svårt.

Finns det inget positivt med att bli omhändertagen under en period få en paus och slippa tänka i allafall på vardagens måsten?

Det låter som att du skulle ha gott av någonsorts "rehabverksamhet". En man jag träffade en gång berättade att han totalkraschat psykiskt och skickades iväg på någonsorts rehab i ödemarken där han och de andra tilldelades varsin häst att vårda och lära sig hantera. Det räddade hans liv att bryta upp och slängas in i något helt annat än han själv hade valt att göra. Jag undrar om det finns något sånt i Sverige? (Och hur man hittar det) Men som det låter på dig så har du det verkligen inte bra som du har det, och har haft det i många år, och kanske skulle det att prova något nytt kunna innebära ett steg framåt.

Känn inte att du måste svara i tråden. Eller alls på något jag skriver, du väljer det som känns bäst för dig.

 

[Lyan]

Som när jag startade tråden eller värre. Känner att det är så illa att jag nog egentligen hade behövt lämna bort hundarna

 

[BornAgain]

Som när jag startade tråden eller värre. Känner att det är så illa att jag nog egentligen hade behövt lämna bort hundarna

*kram* Jag önskar att jag hade trollspöpennan som kunde fixa så att allt blev bra. Men minns att många bukefalister arbetar i vården - det finns bra folk där också

 

[Lyan]

Killen tar hundarna. Hur ska jag klara mig utan dem Men deras bästa måste gå först och jag kan inte ta hand om dem nu

 

[ekra]

Det går bra, killen lämnar hundarna till dig när du ber honom antar jag. Så det är ju inte för evigt. Vad starkt av dig att orka be om hjälp med dem. Kram!

 

[svea]

Åh, Lyan, med de där dåliga värdena måste du få i dig näring även om det är mackor, och du behöver få hjälp med sköldkörtel och järnvärden. Jag blir lite bekymrad över ditt ben också, om jag förstår rätt är det ingen skada utan att benet började bete sig konstigt?

Dåliga järnvärden sänker vem som helst och sköldkörteln kan ställa till det ordentligt med det psykiska måendet. Jag hoppas att du kan samla kraft och vilja att få den läkarvård du behöver så att du får en chans att få näsan tillbaka över ytan igen.

 

[Lyan]

Nu har hundarna åkt Känns jättehemskt men jag vet att de kommer att bli bortskämda och jag kan koncentrera mig att ta hand om marsvinen. Samtidigt är jag livrädd för att det ska kännas skönt att slippa dem och det dåliga samvetet jag hela tiden har för att jag inte kan ge dem vad de behöver för att de verkligen ska må bra. Efter att ha träffat killen så känner jag mig dessutom ännu mer extremt ensam. Hade bara velat krypa in i hans famn och gömma mig där i all evighet.

Mamma kommer imorgon, får se vad jag orkar ta itu med då. Mamma pratade om att ringa till läkare och tjata till ytterligare prover. Funderar på att börja veckohandla och sedan ge alla pengar och kort till mamma eller mormor så jag inte kan köpa godis och skräp och blir tvingad att äta vad jag har köpt vare sig jag vill eller inte. Kommer troligen få en jäkla ångest av det men den ångesten kan knappast vara värre än den jag får när jag äter godis.

Benet är nästan okej igen, troligen en rejäl sträckning, men ett tag var jag rädd för typ en blodpropp eller något.