Hur kan det vara så många dåliga läkare och så få bra? Eller har jag bara haft extrem otur? En läkare ville sätta ut alla mina mediciner för det var ju synd att någon så ung skulle behöva äta mediciner (jag var där för UVI så jag fattar inte varför hon skulle rota i min psykjournal), en (vet inte om han var läkare, gjorde utvärdering när jag låg inlagd för självmordsförsök) tyckte att eftersom jag var snygg så borde jag vara glad och må bra (jag har frågat mamma efteråt och han sa faktiskt så!), hon som gjorde min aspergersutredning sa att jag borde klara mig bättre än genomsnittet eftersom jag var intelligent och att utredningen inte visade något (vilket det klart och tydligt stod att den gjorde när den bra läkaren jag träffade som jag inte fick träffa igen kollade). Orkar inte skriva om mer. Jag går inte ens till läkare om jag är sjuk längre för det är inte lönt, till slut fixar kroppen även de svåra infektionerna själv. Visst är det jobbigt att ligga och skrika och gråta av smärta av en UVI eller att det rinner var ur sår och halva armen är alldeles uppsvälld, men hellre det än att gå till läkare. Inte fattar Jag vad hälften säger heller eftersom de bryter så mycket på andra språk. Däremot har jag träffat många mycket duktiga, snälla och förstående sjuksköterskor!
Får se vad jag får för stolpskott när min nuvarande läkare slutar. Gissar att det slutar med att jag inte går alls och lever till det inte går att leva längre...