Hur gör man när allt är meningslöst?

[Lyan]

Ingenting kommer att förändras så länge jag inte ser till att förändra saker, och det klarar jag inte. Alltså så kommer inget att förändras och jag får må lika dåligt tills jag slutar vara så jävla feg och ser till att ta livet av mig. Vilket jag naturligtvis inte heller kommer att klara

 

[sorbifolia]

Eller tills du hittar någon som kan hjälpa dig, och vågar låta dom göra det...? Du behöver inte klara allt själv.

Ingenting kommer att förändras så länge jag inte ser till att förändra saker, och det klarar jag inte. Alltså så kommer inget att förändras och jag får må lika dåligt tills jag slutar vara så jävla feg och ser till att ta livet av mig. Vilket jag naturligtvis inte heller kommer att klara

 

[Skorpion76]

Istället för att dö borde du kanske skriva dagbok, dikter eller annat liknande så att du kan sätta ord på dina känslor.

 

[monster1]

Det är iofs sant. Men får ibland höra att det är inget konstigt att må som jag gör, det gör alla. Vilket bara får mig att känna mig ännu mer oduglig som inte klarar av livet

Låt ingen lura dig att alla mår som du gör, det är inte sant. Du vet ju att det inte är sant eller hur? Du är en kämpe!

 

[monster1]

Vad spelar det för roll att "försöka" när jag misslyckas med ALLT jag "försöker"? Att tänka att man vill göra något är inte att försöka. Jag vill ha långa naglar igen, ändå har jag fullt medvetet suttit och bitit tills de nästan blöder hela dagen. Då försöker man inte

Jag kämpar inget vidare för djuren heller. De får så de klarar sig, men inte mycket mer känns det som. Xíexie hade kunnat få riktigt förstklassig vård om jag bara hade orkat ta mig iväg idag, men istället så åkte jag till en mycket mindre kunnig station igår. Dels för att jag ville ha medicin direkt till henne (vilket såklart var bra och viktigt!), men också för att jag inte orkar köra 20mil och betala tusentals kronor idag. Hon är fortfarande jättesjuk, men hoppet är inte ute. Vet dock inte om det är rätt att utsätta henne för allt detta för tänk om hon ändå inte blir frisk. Då har hon fått lida helt i onödan

Men hon fick vård, du tog dig iväg med henne. Alternativet att inte göra något alls finns ju att bara stänga dörren och låtsas som att problemet inte fanns, krypa ihop i ett hörn och stänga allt ute. Men det gjorde du inte, du tog ansvar, du tog dig iväg och hon fick vård. Bra jobbat!

 

[Lyan]

Nu har Xíexie badat, fått magmassage och ren bur. Det är dygnet runtvård som gäller nu för hon är så sjuk Under massagen så undersökte jag magen ordentligt också och hon har en knöl som jag inte har en aning om vad det är, hennes lymfkörtlar i ljumskarna är fruktansvärt svullna men jag tycker att de har gått ned svullnad. Jag lyckades också få henne att kissa och det är fullt av grus och jag kände något som antingen är ärrvävnad från hennes kastrering eller en sten i urinblåsan. Hon har fullt av vätska i vävnaderna i bakkroppen. Hon äter knappt något alls själv så jag måste tvångsmata henne varannan timme dygnet runt men lite sallad, apelsinjuice och probiotikapellets går ned självmant. Hon är mycket trött och sover mest men är ändå förvånansvärt alert. Hon får antibiotika och kortison subkutant sammanlagt tre gånger om dagen, smärtstillande och magskyddande. Jag tror inte att detta kommer att sluta bra

 

[Lyan]

Eller tills du hittar någon som kan hjälpa dig, och vågar låta dom göra det...? Du behöver inte klara allt själv.

Fast det är bara jag som kan ändra tankarna i mitt huvud, det kan ingen annan göra. Min läkare frågade vad jag trodde krävdes och det enda jag kan komma på är typ en "fabriksåterställning", om nu det hade gått att göra på människor.

Istället för att dö borde du kanske skriva dagbok, dikter eller annat liknande så att du kan sätta ord på dina känslor.

Sätta ord på känslorna kan jag redan. Jag tror inte att det gör någon skillnad av att skriva ned dem. Men tack för tipset.

Låt ingen lura dig att alla mår som du gör, det är inte sant. Du vet ju att det inte är sant eller hur? Du är en kämpe!

Innerst inne vet jag ju att inte alla mår som jag gör, men det gör ändå ont varje gång jag får höra något i den stilen för det får mig att känna mig så fruktansvärt oduglig.

Men hon fick vård, du tog dig iväg med henne. Alternativet att inte göra något alls finns ju att bara stänga dörren och låtsas som att problemet inte fanns, krypa ihop i ett hörn och stänga allt ute. Men det gjorde du inte, du tog ansvar, du tog dig iväg och hon fick vård. Bra jobbat!

Just nu känns det som att jag borde ha avlivat henne i torsdags Det känns inte som att det finns mycket hopp om att det ska bli bra nu när jag hittade knölen i magen på henne. Beroende på i vilket skick hon är i på måndag (om hon ens lever) så får jag ta ett beslut om jag ska boka en tid nere i Malmö, eller om hon får somna in. Det är så jävla svårt att veta vilket beslut som bäst! Och vilket beslut beror på Xíexies bästa, mitt bästa eller plånbokens bästa? Jag har ingen aning för allting är så invävt i varandra

 

[Skorpion76]

Sätta ord på känslorna kan jag redan. Jag tror inte att det gör någon skillnad av att skriva ned dem. Men tack för tipset.

Jag skriver ner hur jag känner och jag tror att det har räddat mig många gånger från att till exempel skära mig eller skada mig själv på annat sätt.

 

[vallhund]

Istället för att dö borde du kanske skriva dagbok, dikter eller annat liknande så att du kan sätta ord på dina känslor.

Jag skriver ner hur jag känner och jag tror att det har räddat mig många gånger från att till exempel skära mig eller skada mig själv på annat sätt.

Den funktionen har nog den här tråden delvis för @Lyan som startade den för knappt ett år sedan.Tråden lever ff o är nu uppe i 90 sidor.

 

[svea]

Nu har Xíexie badat, fått magmassage och ren bur. Det är dygnet runtvård som gäller nu för hon är så sjuk Under massagen så undersökte jag magen ordentligt också och hon har en knöl som jag inte har en aning om vad det är, hennes lymfkörtlar i ljumskarna är fruktansvärt svullna men jag tycker att de har gått ned svullnad. Jag lyckades också få henne att kissa och det är fullt av grus och jag kände något som antingen är ärrvävnad från hennes kastrering eller en sten i urinblåsan. Hon har fullt av vätska i vävnaderna i bakkroppen. Hon äter knappt något alls själv så jag måste tvångsmata henne varannan timme dygnet runt men lite sallad, apelsinjuice och probiotikapellets går ned självmant. Hon är mycket trött och sover mest men är ändå förvånansvärt alert. Hon får antibiotika och kortison subkutant sammanlagt tre gånger om dagen, smärtstillande och magskyddande. Jag tror inte att detta kommer att sluta bra

Åh vad tråkigt, Lyan, jag vet att Xíexie är så speciell för dig och att du redan har fått kämpa för att rädda henne en gång. Det låter ju inte bra alls, och det är fullt rimligt om du väljer att inte åka den långa resan med henne med väldigt osäker utgång på ett klinikbesök.

 

[Lyan]

Den funktionen har nog den här tråden delvis för @Lyan som startade den för knappt ett år sedan.Tråden lever ff o är nu uppe i 90 sidor.

Ett år om tre dagar Denna tråden har varit en extrem stor hjälp för mig! Har lite smått panik för om/när den kommer upp i så många inlägg att den blir låst. Om jag lever då... Just nu lever jag för Xíexies skull, jag skulle aldrig kunna överge henne!

Åh vad tråkigt, Lyan, jag vet att Xíexie är så speciell för dig och att du redan har fått kämpa för att rädda henne en gång. Det låter ju inte bra alls, och det är fullt rimligt om du väljer att inte åka den långa resan med henne med väldigt osäker utgång på ett klinikbesök.

Hon är min allraste favorit. Vet att det låter elakt mot de andra men Xíexie är min finaste älskling och jag har panik för hur det kommer att bli utan henne. Just nu är hon lite piggare igen och har till och med ätit lite självmant Hon har fått fyra doser antibiotika så kanske är det den som äntligen börjat verka. Om hon överlever så får jag se hur det utvecklar sig med knölen jag hittade i hennes mage och om urinvägsinfektionen håller sig borta. Hon har ju tyvärr haft urinproblem under mycket lång tid nu

 

[svea]

Ett år om tre dagar Denna tråden har varit en extrem stor hjälp för mig! Har lite smått panik för om/när den kommer upp i så många inlägg att den blir låst. Om jag lever då... Just nu lever jag för Xíexies skull, jag skulle aldrig kunna överge henne!

Hon är min allraste favorit. Vet att det låter elakt mot de andra men Xíexie är min finaste älskling och jag har panik för hur det kommer att bli utan henne. Just nu är hon lite piggare igen och har till och med ätit lite självmant Hon har fått fyra doser antibiotika så kanske är det den som äntligen börjat verka. Om hon överlever så får jag se hur det utvecklar sig med knölen jag hittade i hennes mage och om urinvägsinfektionen håller sig borta. Hon har ju tyvärr haft urinproblem under mycket lång tid nu

Det var bra nyheter att hon har ätit lite! Och du, när tråden blir låst kan du självklart starta en ny. Och en till, och en till, och en till.

 

[sorbifolia]

Styrkekramar åt er båda, @Lyan och Xiexie.

 

[Lyan]

Just nu känns det fruktansvärt hopplöst. Just nu vill jag bara ge upp, "strunta" i henne inatt och ringa och beställa tid för avlivning direkt imorgon. Hon är mycket piggare och har börjat äta lite igen, men långt ifrån frisk så även om hon klarar sig så kommer det inte att vara färdigt där utan då väntar fler veterinärturer

 

[Lyan]

Misstänker hjärtfel eller liknande. Hon har fått mer ödem i kroppen och blir andfådd för minsta lilla hon gör. Jag har inte klarat att ringa till veterinären, jag vet ju att jag måste men jag vet inte hur jag ska klara det

 

[vallhund]

Misstänker hjärtfel eller liknande. Hon har fått mer ödem i kroppen och blir andfådd för minsta lilla hon gör. Jag har inte klarat att ringa till veterinären, jag vet ju att jag måste men jag vet inte hur jag ska klara det

Vi kan säkert skaka fram någon trevlig bukefalist som kan följa med som stöd o trygghet.

 

[Lyan]

Killen eller mamma följer säkert med om jag ber om det, det är att ta beslutet och ringa jag inte fixar. Nu sitter jag bredvid henne och hon äter. Hon verkar vilja göra mer men orkar inte. När jag kom och skulle ge henne stödmatning så gick hon genast ut ur myspåsen och bort till höet och började demonstrativt tugga men hon orkade bara en liten liten stund och sedan fick hon gå tillbaka till myspåsen och var alldeles andfådd. Jag la pellets och hö ännu närmare myspåsen än det redan låg och hon äter nu liggande i myspåsen.

Hon vill verkligen leva! Mitt hjärta vill åka ned till specialisten och be dem göra ALLT, men är det rätt mot Xíexie att fortsätta? Tänk om det är hjärtfel och det räcker att ge henne hjärtmedicin? Men sedan kommer jag på att hon kommer fortfarande ha sin defekta urinblåsa och hon har fortfarande en knöl i magen som måste utredas. Det är så jävla svårt!

 

[Lovisaleonora]

Det finns inga bra tröstande ord att säga, för det finns inget som hjälper i de här svåra situationerna.

Själv har jag en regel att inte behandla djur som har mer än en svår åkomma. Är det mer än en förutsättning som jobbar mot dem, får de somna in. Ofta för att en medicin motarbetar något annat. Blir piggare av ledmedicin, så paj korsbanden eller så blir benet bättre men njurarna pajar ihop. Då är det svårt för ett djur att få livskvalité. Och här spelar också ålder in för mig.

Hoppas du hittar styrka. Alla varma tankar.

 

[Lyan]

Så brukar jag också tänka, men nu är det Xíexie det handlar om vilket gör det mycket mycket svårare. Min vän ringde mig för hon såg på mitt sätt att skriva på facebook att jag hade ångest och jag bröt ihop totalt och storbölade så hon inte ens kunde höra vad jag sa. Slutade med att hon kom över för att kolla till Xíexie och hjälpa mig att städa burar för det har jag inte orkat. Jag tog med mig Xíexie ned till de andra marsvinen för att vi skulle slippa gå upp till mig och för att jag ville att hon skulle få träffa Bubble en stund för de har båda varit så ensamma. Hon blev överlycklig! Både sprang(!) runt och sedan kastade hon i sig all mat hon fick. Nästan kollapsade med jämna mellanrum för hon blev för andfådd men sedan började hon äta igen. Så nu fick Bubble följa med upp och eftersom Xíexie inte längre behöver dygnet runtvård så går de i badrummet för min sjukbur är för liten för två. Det pendlar verkligen mellan hopp och förtvivlan konstant. Så nu avvaktar jag lite till för att se om hon hämtar sig eller om organen fortsätter att bli sämre.

 

[Petruska]

Så brukar jag också tänka, men nu är det Xíexie det handlar om vilket gör det mycket mycket svårare. Min vän ringde mig för hon såg på mitt sätt att skriva på facebook att jag hade ångest och jag bröt ihop totalt och storbölade så hon inte ens kunde höra vad jag sa. Slutade med att hon kom över för att kolla till Xíexie och hjälpa mig att städa burar för det har jag inte orkat. Jag tog med mig Xíexie ned till de andra marsvinen för att vi skulle slippa gå upp till mig och för att jag ville att hon skulle få träffa Bubble en stund för de har båda varit så ensamma. Hon blev överlycklig! Både sprang(!) runt och sedan kastade hon i sig all mat hon fick. Nästan kollapsade med jämna mellanrum för hon blev för andfådd men sedan började hon äta igen. Så nu fick Bubble följa med upp och eftersom Xíexie inte längre behöver dygnet runtvård så går de i badrummet för min sjukbur är för liten för två. Det pendlar verkligen mellan hopp och förtvivlan konstant. Så nu avvaktar jag lite till för att se om hon hämtar sig eller om organen fortsätter att bli sämre.

Om nu antibiotikan har fått bukt med infektionen, så blir det ju lättare att se hur hon mår för övrigt, så att säga.

Du är världens bästa marsvinsägare!