Hur gör man när allt är meningslöst?

Status
Stängd för vidare inlägg.
Om nu antibiotikan har fått bukt med infektionen, så blir det ju lättare att se hur hon mår för övrigt, så att säga.

Du är världens bästa marsvinsägare!
Jo, precis. Jag tycker dock fortfarande att urinen luktar lite men det kan vara för att hon går på fleece, det brukar lukta allmänt illa när man använder fleece. Hon har fyra sprutor antibiotika kvar, så två dygn.

Jag känner mig inte som världens bästa marsvinsägare. Det känns snarare som att jag ligger på gränsen till vad som borde anmälas eftersom jag inte tagit henne till specialist
 
Jo, precis. Jag tycker dock fortfarande att urinen luktar lite men det kan vara för att hon går på fleece, det brukar lukta allmänt illa när man använder fleece. Hon har fyra sprutor antibiotika kvar, så två dygn.

Jag känner mig inte som världens bästa marsvinsägare. Det känns snarare som att jag ligger på gränsen till vad som borde anmälas eftersom jag inte tagit henne till specialist
Du är en fantastisk marsvinsägare som gör allt som är rimligt att göra.

Du tar bra hand om dem, de lever långa liv, är så välskötta att de vinner priser, de bor i en bra miljö, och du har öga för att kunna se hur de mår.

Väldigt många smådjur far förmodligen illa, det kostar ju en del att ta dem till veterinären, och det är lätt att bagatellisera eventuella åkommor, och inte minst lätt att missa.

Du är en mycket bra marsvinsägare!
 
Jo, precis. Jag tycker dock fortfarande att urinen luktar lite men det kan vara för att hon går på fleece, det brukar lukta allmänt illa när man använder fleece. Hon har fyra sprutor antibiotika kvar, så två dygn.

Jag känner mig inte som världens bästa marsvinsägare. Det känns snarare som att jag ligger på gränsen till vad som borde anmälas eftersom jag inte tagit henne till specialist
Så känns det för dig, eller kändes när du skrev det.

Men du vet också att ingen av oss här ser det så. Och du vet också att det är många på buke som reagerar rätt skarpt när något djur verkar fara illa.

Du får enbart beröm för hur du tar hand om dina marsvin. Jag tror faktiskt att det är för att du tar så väl hand om dem.
 
Merparten av marsvinen i Sverige bor i små burar och har minderåriga ägare. Har de tur finns det föräldrar som iallafall ser till att buren är ren och att den matas, och får komma ut ur buren och aktiveras dagligen. Har de otur tillbringar de större delen av sina liv inne i burarna.

Dina marsvin har det av allt att döma väldigt väldigt bra. Jag har ALDRIG sett någon som ordnat så bra för sina marsvin.

Antalet smådjursägare som skulle köra 20mil för att få en second opinion och kanske bättre vård är nog inte så stort utan man låter det stanna vid att den lokala veterinären gjort det den kunnat.

Du gör det du kan, och det är verkligen gott nog! Jag menar vad jag säger, det är tungt med sjuka djur även när man är frisk, men att orka med det du gör för djuren med medicinering, vård och veterinärbesök när du mår som du gör är imponerande och kräver viljestyrka.

Du säger att du inte klarar något, men det gör du ju!
 
Det känns ändå som att jag inte klarar något. Anledningen till att jag har Xíexie i lägenheten nu är för att jag hade inte fått tummen ur röven att gå ned till djurrummet oavsett hur sjuk hon varit. Jag får verkligen ingenting gjort. Idag har hon och Bubble bara fått hö och Xíexie sin antibiotika, jag har inte "orkat" ge henne sina kosttillskott ännu. De andra marsvinen har jag inte ens varit hos. Det är jättefint väder och jag vill ut och gå med hundarna men jag får inte tummen ur. Igår var det lika fint väder men det blev ingen promenad då heller. Vad jag än gör så uppfylls huvudet av dåliga tankar så allting blir förstört. Jag kan liksom känna att det skulle kunna vara trevligt när jag är ute och går men det är precis som att det blir blockerat av alla negativa tankar som snurrar konstant. Just nu består alla promenader av självmordstankar, hur och när jag ska göra det, hur jag ska våga, vad jag ska göra med djuren osv. Det kommer direkt jag går ut med hundarna. Jag kan aldrig njuta av något. Alla pratar om att man mår bättre om man tvingar sig ut och motionerar men det funkar inte på mig, det ger bara mer ångest
 
Lyckades ta mig på en liten runda med hundarna. Vi har en vik där man först går över en bro och sedan runt som vi brukade gå så började gå den rundan men fick vända direkt jag tagit mig över bron. Fast vi var nog ute en halvtimme iallafall. Nu har jag duschat och slängt alla kläder i tvätten för jag minns inte när jag bytte senast :yuck: Mår så fruktansvärt dåligt och känner mig äcklig för att jag har gått upp i vikt och de byxorna är de enda som inte sitter för hårt.

Har suttit och tittat på youtube nästan hela dagen. Jag blir så avundsjuk när jag ser folk göra saker som de tycker är roligt och brinner för. Jag minns inte längre hur det känns att göra något för att jag tycker att det är kul, eller tex gå en promenad i solen och bara njuta av ögonblicket.
 
Varit hos läkaren idag igen. Hon frågade vad de kunde göra för att hjälpa mig, men jag vet inget. Hon vill lägga in mig men jag vägrar, ingenting gott kan komma från det. Hade det varit någon typ av hjälp så hade jag övervägt det men jag vet att det bara handlar om förvaring och det kunde hon hålla med om.

Xíexie lever fortfarande men jag vet inte hur hon mår. Hon vill inte ge upp, så fort jag kommer så börjar hon att äta, men hon vill att jag ska vara med henne och att jag ska ge vatten. Hon måste äta och dricka något själv för annars borde hon vara mycket sämre men hon verkar vilja ha mig i närheten så inatt får hon sova i sängen igen. Innan idag hade jag henne i en korg bredvid datorn och när hon ätit klart så bökade hon runt till jag började klappa, då la hon sig ned och vilade en stund. Jag vet inte vad som är rätt, om jag plågar henne som inte avlivar. Chansen att hon ska bli frisk är så liten
 
Vad jobbigt med Xíexie. Det låter ju inte så hoppfullt, men jag tror att du vet när det är dags att ta beslutet.

Jag har funderat på en sak apropå läkare. Har du blivit erbjuden boendestödjare någon gång? Jag tänker på det här att du ofta skriver att du inte kommer dig för att göra saker som du egentligen skulle vilja eller behöva göra. Det är ju sånt man kan få hjälp med, att komma igång och att få lite bättre struktur på livet.
 
Det är jättejobbigt. Ena stunden ser hon ut som hon är sämre, nästa så börjar hon äta med god aptit.

Jag har haft boendestöd och det var jättejobbigt. Så fort hon gått så började ångesten inför nästa besök. Jag tycker inte om att ha folk hemma hos mig överhuvudtaget så det var oerhört stressande att ha en främmande människa hos mig, speciellt när jag inte orkat röja upp innan
 
Jag har haft boendestöd och det var jättejobbigt. Så fort hon gått så började ångesten inför nästa besök. Jag tycker inte om att ha folk hemma hos mig överhuvudtaget så det var oerhört stressande att ha en främmande människa hos mig, speciellt när jag inte orkat röja upp innan

Misstänkte det. Jag skulle i ärlighetens namn inte fixa det, jag heller.
 
Misstänkte det. Jag skulle i ärlighetens namn inte fixa det, jag heller.
Skönt att inte vara ensam om det! Visst var det bra att lägenheten blev städad men det kostade mycket mer ångest att släppa in någon än det gjorde att ha det smutsigt. Jag kände mig dessutom inte trygg med henne, det hade kanske gått bättre om det varit någon jag tyckt bättre om men det hade troligen varit mycket marginellt.
 
Xíexie är död :cry::cry::cry: Vi hade tid hos veterinären 15.15 men nu när jag skulle hämta henne så hade hon dött i buren. Jag svek henne, jag lämnade henne ensam :cry::cry::cry:
 
Xíexie är död :cry::cry::cry: Vi hade tid hos veterinären 15.15 men nu när jag skulle hämta henne så hade hon dött i buren. Jag svek henne, jag lämnade henne ensam :cry::cry::cry:

Åh vad tråkigt, jag beklagar sorgen. Och du, att hon dog i buren utan dig var inte svek utan otur. Du har ju lagt så enormt mycket tid och omsorg och närhet på henne nu här hon varit dålig, för att inte tala om allt du gjorde för att hon skulle få sin operation. Jätteotur att du inte fick vara med på slutet.
 
Åh vad tråkigt :( Stackars dej!
Nu har hon det inte jobbigt mer!
Du kämpar på så in i nordens med alltihop, djur dej själv och allting.
Här får du en klapp på axeln och om du vill en kram.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kropp & Själ Alltså nu har jobbiga saker hopat sig för att jag skjutit på dem. T.ex. har jag en konflikt med en nära vän. Istället för att ringa och...
2
Svar
21
· Visningar
1 084
Senast: Cattis_E
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 777
Senast: Anonymisten
·
L
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag har varit lite o säker om jag skulle skriva om dethär men jag har kommit fram till att jag vill det. Och endel kanske tycker att det...
Svar
16
· Visningar
2 052
Senast: manda
·
Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
9 120
Senast: lundsbo
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp