Hur gör man när allt är meningslöst?

Status
Stängd för vidare inlägg.
Man får väl äta lite onyttigt på en lördag? :) Det gör inte så mycket om det händer nån gång ibland.

Kul att du gör så mycket bra saker tillsammans med killen nu för tiden! Och jättebra att skriva ner varje dag vad som gått bra. :) Sedan tycker jag inte det behöver vara "dåligt" bara för att man inte hinner med en sak. Jag har t.ex. inte hunnit rida min ena häst i dag, och inte mockat på lösdriften pga dårlig tid + vidrigt väder, men jag orkar inte ha dåligt samvete över det... det blir ju inte bättre av att jag går och tänker på det? Bara att ta nya tag imorgon och försöka hinna med lite mera då.

God natt, om du inte somnat än! :)
 
Jag tror också att det känns lite bättre om du skriver "mindre bra" istället för "dåligt". Eller bara + och - Ord påverkar oss mycket.

Är det föressten på mormors våg du brukar väga dig? Jag varierar sådär 3kg i vikt mellan min och mina föräldrars våg, och om jag väger mig på morgonen eller kvällen så skiljer det sig också mycket!

Jag håller med om att det är super att du verkar göra mycket nu med killen, och tar dig iväg till familjen osv. Det är bra att hålla sig lite sysselsatt när man sörjer, det brukar kunna lätta på trycket. (För mig iallafall)

Och det kan vara en fin hjälp att se tillbaka på bra/mindre bra listan längre fram och se hur du mått i vissa perioder och vad du gjorde då.
 
Brukar väga mig på mormors våg så vikten stämmer. Så mycket som jag väger nu har jag inte vägt på länge, höftbenen är borta och byxorna passar inte längre :( Hungern har dock blivit lite bättre sedan jag slutade med lamictal så jag hoppas att det kommer att vända men med tanke på hur mycket seroquel jag tar nu så är nog ämnesomsättningen satt ur spel en del. Idag har jag också ätit alldeles för mycket. Har sug att äta nästan hela tiden, till och med när jag egentligen är proppmätt.

Idag har jag hittills inte gjort någonting. Har suttit och tänkt gå ut med hundarna i tre timmar men sitter fortfarande vid datorn.

Ja, det är kul att jag och killen har träffats lite mer. Blev förvånad både över att han föreslog att följa med och handla och att han stannade och åt med oss. Han har ju ganska långa perioder som är riktigt dåliga när han inte orkar träffas alls.

Jag hade egentligen inte tänkt stanna hos mormor för egentligen skulle min morbror också vara där och jag tycker att det är jättejobbigt att träffa honom. I somras när jag var så extremstressad så höll han på att tjata om att jag skulle hjälpa till med en massa som jag varken hade tid eller ork till och det sitter fortfarande kvar. Nu har han fått en cancerdiagnos och det är ju väldigt jobbigt för alla och jag tycker att det är ännu jobbigare att träffa honom. Dels för att jag inte är så pigg på att träffa honom från första början men även att han har börjat lukta väldigt illa, vet inte om det är pga cancern (strupcancer) eller om det är för att han är deppig och inte orkar hålla sig ren. Jag känner också att jag tycker att det är jobbigt att träffa honom för jag är ibland avundsjuk på honom, att jag hade velat ha cancer så jag hade fått dö.

Listan är min läkare som har tjatat om att jag ska skriva upp vad jag äter och då kom det med bra och dåligt också. Just nu mår jag lite bättre igen så att jag iallafall orkar att skriva lista, men varje gång jag mår lite bättre så går jag bara och undrar när det rasar nästa gång
 
Varit ute med hundarna och just då kändes det rätt bra. Sedan var jag hos marsvinen en liten stund. Inte så länge som jag hade velat, men iallafall längre än jag har varit på länge. Och nu när jag kommit upp så kryper det i hela kroppen och jag har ångest när jag ju egentligen borde må bra :( Det är som att ju bättre jag mår desto värre blir ångesten :(
 
Varit ute med hundarna och just då kändes det rätt bra. Sedan var jag hos marsvinen en liten stund. Inte så länge som jag hade velat, men iallafall längre än jag har varit på länge. Och nu när jag kommit upp så kryper det i hela kroppen och jag har ångest när jag ju egentligen borde må bra :( Det är som att ju bättre jag mår desto värre blir ångesten :(
Kan det vara sorg och saknad som gör sig påmind i form av ångest när du inte håller dig sysselsatt?

Försök andas och släppa spänningar i kroppen, till viss del kan man lura kroppen till att slita sig loss ur ångest genom att ta en liten stund Med påtvingad stolt hållning/ta mycket plats med kroppen. Typ stå upp och sträcka på sig och spärra ut sig som en stolt och kaxig sjöstjärna istället när reflexen är att spänna käkmusklerna och axlarna och kura ihop sig och bli liten.

Jag förstår att det inte finns någon quick fix på riktigt, men kroppen kanske kan hjälpa dig liiite på vägen.

Kram. Så fint att det kändes bra iallafall en stund med djuren idag. :)
 
Nej, tror inte att det beror på det eftersom jag i princip aldrig är sysselsatt. Sitter bara som en deghög framför datorn. Möjligtvis att det kan vara att jag får en liten insikt i hur jag hade velat att mitt liv skulle se ut men att det är helt ouppnåeligt och jag får ångest därför
 
Nej, tror inte att det beror på det eftersom jag i princip aldrig är sysselsatt. Sitter bara som en deghög framför datorn. Möjligtvis att det kan vara att jag får en liten insikt i hur jag hade velat att mitt liv skulle se ut men att det är helt ouppnåeligt och jag får ångest därför
Det kan vara bra att du bearbetar de tankarna och försöker se vad för små myrsteg du kan göra för att kunna komma dit. Alltså skapa en målbild.

Jag fick oerhört mycket ångest en period när jag kände att jag av olika anledningar liksom "slösat bort" flera år av mitt liv, helt i onödan. :( Men nu på andra sidan så att säga så var den där vidriga perioden när jag mest grät och mådde dåligt på fritiden medan jag höll fasaden uppe på jobbet och mot familj och de flesta vänner faktiskt konstruktiv.

Det var förfärligt att gå igenom, men nu känns det som nödvändigt eftersom det handlade om obearbetade känslor som jag bara tryckt undan tidigare. Mitt liv blev mycket bättre efter det. :) Och jag är lite bättre på att vädra känslor.

Jag hoppas verkligen att det vänder för dig också.
 
På torsdag ska jag till läkare på vårdcentralen. Min vanliga läkare skickade ju remiss dit med blodproverna. Men jag vet verkligen inte alls vad jag ska säga när jag kommer dit för jag har ingen aning om vad för fel som kan vara fysiska och vad som är psykiskt
 
Men mitt huvud går totalt i tilt när jag försöker tänka så om inte han ställer frågor så kommer jag inte att kunna berätta vad som är fel (vilket jag ju inte ens vet vad), det är inte ens säkert att jag kommer att kunna svara på frågor
 
Men mitt huvud går totalt i tilt när jag försöker tänka så om inte han ställer frågor så kommer jag inte att kunna berätta vad som är fel (vilket jag ju inte ens vet vad), det är inte ens säkert att jag kommer att kunna svara på frågor
Jag brukar skriva upp mina symptom/problem på en lapp för att inte glömma bort dem när jag väl är inne hos läkaren. Har själv en önskan att komma ut därifrån så fort som möjligt och då glömmer jag ofta allt det där jag skulle ta upp.
 
Fast jag vet ju inte vad mina symptom är. När remissen skickades så var det för att jag var så extremt trött och för att blodproverna var galna men nu när jag äter järntabletter så är jag piggare igen. Och jag vet inte vad som beror på psykiska problem, eller om allt är psykiska problem
 
Fast jag vet ju inte vad mina symptom är. När remissen skickades så var det för att jag var så extremt trött och för att blodproverna var galna men nu när jag äter järntabletter så är jag piggare igen. Och jag vet inte vad som beror på psykiska problem, eller om allt är psykiska problem
men du vet ju här på Buke ju, säg samma sak
 
Fast jag vet ju inte vad mina symptom är. När remissen skickades så var det för att jag var så extremt trött och för att blodproverna var galna men nu när jag äter järntabletter så är jag piggare igen. Och jag vet inte vad som beror på psykiska problem, eller om allt är psykiska problem

Ångesten skriver du ju om här, om du läser trådens senaste 3-4 sidor kan du nog se vilka symptom du skrivit. Hur mår du när du mår dåligt?
Vad klarar du och inte? Vad får dig att må bättre?
 
Fast ångesten och allt annat som är psykiskt är ju inget en vanlig läkare kan göra åt. Det jag kan komma på som kan vara relevant för en vanlig läkare är att jag är så trött och tappar extremt mycket hår.



Är arg på mig själv idag för att jag aldrig får tummen ur röven och får saker gjorda. Hade planerat vad jag skulle göra idag och även om nästan allt blev gjort så fick jag stressa som en idiot istället för att starta i tid och kunna ta det lugnt. Blev iallafall en riktigt ansträngande promenad, en maskin tvätt fixad, håret tonat och sängen bäddad. Känner mig härligt trött i kroppen efter promenaden. Önskar att jag hade ork att ta sådana promenader oftare! Marsvinen fick ingenting annat än mat, det är största anledningen till att jag är arg
 
Senast ändrad:
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kropp & Själ Alltså nu har jobbiga saker hopat sig för att jag skjutit på dem. T.ex. har jag en konflikt med en nära vän. Istället för att ringa och...
2
Svar
21
· Visningar
1 084
Senast: Cattis_E
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 777
Senast: Anonymisten
·
L
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag har varit lite o säker om jag skulle skriva om dethär men jag har kommit fram till att jag vill det. Och endel kanske tycker att det...
Svar
16
· Visningar
2 052
Senast: manda
·
Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
9 118
Senast: lundsbo
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp