Hur gör man när allt är meningslöst?

Status
Stängd för vidare inlägg.
Hela denna tråden är ett tecken på att vården inte riktigt står rätt till på alla ställen. Det är tragiskt att någon ska må så dåligt så lång tid utan att få rätt hjälp. Jag hoppas Ts hittar rätt så småningom oavsett. Det är inte såhär det ska gå till, tycker jag.
 
Vården har fått mycket kritik för att dom släpper patienter snabbt efter självmordsförsök, det är inget nytt. Och jag kan bara reagera på det som Ts skriver. Och vad för positivt, utifrån det jag läst tycker jag det enda som får Ts att uppskatta läkaren mer eller mindre är att läkaren inte går emot Ts vilja och respekterar det som Ts vill. Vilket jag kan tycka inte alltid är det bästa för en som mår dåligt. Ts har ju skrivit att det blivit värre och värre också, det som var kul är inte kul längre osv. Det ser inte jag som något positivt.

Det räcker det som Ts skriver här för att jag ska tycka det är fel och oansvarigt av läkaren, det är därför som jag skrev att om det var ett rop på hjälp, då hade jag förstått det helt och hållet. Men släppa ut någon direkt efter ett allvarligt försök när det dessutom skett flera allvarliga försök innan är inte okej.

Och visst, dom kanske har en behandlingsplan men nu blev Ts akut dålig och gjorde ett allvarligt försök. Då bör det vara en liten observation några dagar iallafall för att se så allt är stabilt innan utgång.

Men det är så det är. Så är det för mig och säkerligen för många andra. Jag är tex "känd" inom psykiatrin, dom vet om hur jag fungerar och dom vet att jag i ett extremt ångestanfall kan ställa mig på broar, kan agera på ett sätt som skadar mig men där jag aldrig haft för avsikt att dö även om det ser ut så utifrån sett. Då behöver jag bara tillfällig hjälp men behöver ingen inläggning utan klarnar till relativt snabbt.

Dock ska alltid självmordsförsök även om dom inte är allvarliga tas på allvar, men det är inte alltid man måste ligga inne för dom. Även bara tankar på det ska tas på allvar.

Men hur kan du veta på vilka grunder Lyans läkare samt olika vårdavdelningar beslutar gällande hens behandling?
Jag håller med i stort om att det finns brister inom psykiatrin och att det är möjligt att Lyan inte blir rätt behandlad men det är inget som någon av oss kan utgå ifrån. Däremot kan vi utgå ifrån att en läkare besitter en viss kompetens och att vårdavdelningar i normalfallet ska fungera hyfsat.

Att ifrågasätta beslut fattade av en tredje part som inte finns att diskutera med på forumet kommer förmodligen inte ge ett särskilt uttömmande svar.

Jag känner mig lite som en upprepande papegoja, men tror att jag nöjer mig med att konstatera att vi läser tråden olika och nog har lite olika ståndpunkt i ämnet.

Det var inte meningen att kapa tråden @Lyan, jag hoppas innerligt att den kan vara till hjälp för dig och att du har klarat dig igenom natten!
 
Har klarat mig genom natten och dagen men mår riktigt ruttet nu. Har ingen matlust alls så är inne på tredje dagen med bara någon macka, fryser, huvudvärk och yr. Vill bara gråta men vad gör det för skillnad, inget ändras hur mycket jag än gråter.

Angående pojkvän så ville jag inte ha någon men han insisterade och till slut föll jag för honom bara för att få allting kastat i ansiktet. Kommer aldrig mer lita på någon eller släppa någon nära mig
 
Jag förstår inte varför jag måste leva när det är så många som vill leva men som dör. Det är inte rättvist och får mig att känna mig ännu odugligare
 
Och naturligtvis dyker det upp två personer från mitt förflutna när det verkligen inte passar. Den ena vill jag verkligen träffa men just nu känner jag mig helt urlakad och vet inte hur jag ska orka hålla en glad fasad. Den andra vet jag inte hur jag ska göra med, hade kanske velat träffa ihop med mina syskon men inte själv
 
Men hur kan du veta på vilka grunder Lyans läkare samt olika vårdavdelningar beslutar gällande hens behandling?
Jag håller med i stort om att det finns brister inom psykiatrin och att det är möjligt att Lyan inte blir rätt behandlad men det är inget som någon av oss kan utgå ifrån. Däremot kan vi utgå ifrån att en läkare besitter en viss kompetens och att vårdavdelningar i normalfallet ska fungera hyfsat.
Jag pratar inte om någon behandling här utan om ett akut insjuknande som ledde till ett allvarligt självmordsförsök. Och jag kan lova dig att det finns mängder av läkare inom psyk som man undrar vad dom överhuvudtaget gör där. Utifrån vad Ts skrivit så tycker jag inte att man kan utgå från att den läkaren är som den ska riktigt. Tycker jag syns på inläggen Ts skriver om inte annat att Ts inte är i skick att vara hemma då Ts inte ens verkar äta.
Jag känner mig lite som en upprepande papegoja, men tror att jag nöjer mig med att konstatera att vi läser tråden olika och nog har lite olika ståndpunkt i ämnet.
'
För mig är det ett stort frågetecken hur man kan läsa det Ts skriver och anse att det var ett bra beslut att släppa hem Ts så fort efter ett allvarligt försök.
 
Har klarat mig genom natten och dagen men mår riktigt ruttet nu. Har ingen matlust alls så är inne på tredje dagen med bara någon macka, fryser, huvudvärk och yr. Vill bara gråta men vad gör det för skillnad, inget ändras hur mycket jag än gråter.
Mat är ju en förutsättning för att du ska kunna må bättre överhuvudtaget. Så det är ju bra att tvinga i sig oavsett, om inte annat så finns ju näringsdrycker att köpa ifall hungern inte existerar.
Och naturligtvis dyker det upp två personer från mitt förflutna när det verkligen inte passar. Den ena vill jag verkligen träffa men just nu känner jag mig helt urlakad och vet inte hur jag ska orka hålla en glad fasad. Den andra vet jag inte hur jag ska göra med, hade kanske velat träffa ihop med mina syskon men inte själv
Måste du hålla en glad fasad då? Det finns tillfällen då det gynnar en att ha en glad fasad och det finns tillfällen då man faktiskt behöver stöttning och hjälp. Den personen vill säkert träffa dig även ifall inte du är sprudlande glad och lycklig för tillfället.
 
Mat är ju en förutsättning för att du ska kunna må bättre överhuvudtaget. Så det är ju bra att tvinga i sig oavsett, om inte annat så finns ju näringsdrycker att köpa ifall hungern inte existerar.

Måste du hålla en glad fasad då? Det finns tillfällen då det gynnar en att ha en glad fasad och det finns tillfällen då man faktiskt behöver stöttning och hjälp. Den personen vill säkert träffa dig även ifall inte du är sprudlande glad och lycklig för tillfället.

Har ätit två mackor sedan jag skrev så lite har jag fått i mig. Tog lång tid innan jag kom igång med ätandet förra självmordförsöket också. Fördelen är åtminstone att jag blir av med de extrakilon jag har lyckats samla på mig. Ska ned och mata marsvinen och kissa hundarna och sedan försöka sova. Ska träffa fastighetsägaren imorgon bitti angående marsvinens lokal.

Jag vet inte. Vi har inte träffats på länge och jag vet att hen också har haft problem så jag vill inte göra hen orolig eller förstöra ett tillfälle som ska vara trevligt
 
Jag pratar inte om någon behandling här utan om ett akut insjuknande som ledde till ett allvarligt självmordsförsök. Och jag kan lova dig att det finns mängder av läkare inom psyk som man undrar vad dom överhuvudtaget gör där. Utifrån vad Ts skrivit så tycker jag inte att man kan utgå från att den läkaren är som den ska riktigt. Tycker jag syns på inläggen Ts skriver om inte annat att Ts inte är i skick att vara hemma då Ts inte ens verkar äta.
'
För mig är det ett stort frågetecken hur man kan läsa det Ts skriver och anse att det var ett bra beslut att släppa hem Ts så fort efter ett allvarligt försök.

Som jag redan konstaterat så går våra åsikter isär och jag vill inte ta över tråden från Lyan.

Återigen, vi vet ytterst lite om det som hänt och jag utgår ifrån det som Lyan skriver utan att för den skull anta varken det ena eller det andra om vården runt omkring. Jag har ingenstans skrivit att beslutet att skicka hem en patient kort efter ett självmordsförsök är bra, men det är vad som hände just här och hur beslutet togs, vem som bestämde det och varför vet vi faktiskt inte.
 
Som jag redan konstaterat så går våra åsikter isär och jag vill inte ta över tråden från Lyan.

Återigen, vi vet ytterst lite om det som hänt och jag utgår ifrån det som Lyan skriver utan att för den skull anta varken det ena eller det andra om vården runt omkring. Jag har ingenstans skrivit att beslutet att skicka hem en patient kort efter ett självmordsförsök är bra, men det är vad som hände just här och hur beslutet togs, vem som bestämde det och varför vet vi faktiskt inte.
Som sagt, jag utgår med från dom som Ts skriver och anser att vården runt Ts brister något otroligt. Framförallt i detta akuta dåliga tillstånd. Det är ju bara att läsa det som Ts skriver för att förstå att det inte är helt lämpligt att skicka hem någon i det skicket. Och vem som bestämde det och varför har ju Ts skrivit

Men som sagt, vi anser likadant hur vården bör se ut efter allvarliga självmordsförsök och akuta tillstånd. Jag anser att det brister beroende av vad Ts skriver.
 
@Lyan
Det finns ingen möjlighet för dig att lite kort (i ett sms t.ex.) berätta hur läget verkligen är för vännen som du verkligen vill träffa och se hur hen svarar?

I övrigt så tror jag precis som du att matlusten sakta kommer att komma tillbaka, ät små portioner och se till att få i dig vätska.
 
Vi har Lyans perspektiv här, inte läkarens eller vårdens.
Jag tycker ju iofs att det är just Lyans perspektiv som är viktigast att gå efter och vad jag läser av det så brister vården i ansvar. Tycker inte vården ska lämna någon åt sitt öde såpass nära en sån allvarlig händelse. Det är ganska så jobbiga känslor och att skicka hem någon så den kan sitta ensam med dom är inte helt okej.
 
Angående tråden så håller jag med om att det är Lyan det ska vara fokus på. Gällande vem som brustit i sin yrkesroll anser jag inte att endast ett patientperspektiv kan reda ut, allra minst på ett onlineforum
Fast njo..i detta läget eftersom det var ett allvarligt menat självmordsförsök så brister faktiskt vården här. Så allvarliga självmordstankar ska inte någon sitta ensam hemma med. Men vi tycker helt enkelt olika om eftervård och observation när det gäller allvarliga självmordsförsök. Jag pratar inte inläggning i flera veckor utan att litet tag bara så dom värsta tankarna på det lägger sig lite innan man kommer hem ensam igen. Sen vet jag ju att dom sätter fokus på hur man bor, bor man inte ensam och har någon omkring sig så kan man komma hem tidigare, vet ju inte om Ts bor själv eller inte.

Men som sagt, vi tycker olika om den frågan helt enkelt.
 
@Lyan
Det finns ingen möjlighet för dig att lite kort (i ett sms t.ex.) berätta hur läget verkligen är för vännen som du verkligen vill träffa och se hur hen svarar?

I övrigt så tror jag precis som du att matlusten sakta kommer att komma tillbaka, ät små portioner och se till att få i dig vätska.

Jag får se hur jag gör. Vi ska träffas på fredag så chansen finns ju att jag är lite piggare tills dess. Det är bara min familj, killen, sjukvården och bukefalos som vet om vad som har hänt och jag känner mig inte bekväm med att flera ska veta just nu.

Jag var hungrig när jag vaknade men fortfarande inte direkt sugen på något så det fick bli semla till frukost. Nyttig mat kan jag tänka på senare
 
En sak som jag har funderat på är att om jag tar upp att jag hela tiden är trött och att inget är roligt så får jag höra att allting är minsann inte roligt hela tiden osv. Jag är fullt medveten om att ingen trallar sig helt bekymmerslös igenom hela livet men det kan väl knappast vara så att varje människa svimfärdig av trötthet måste tvinga sig igenom varenda liten grej? Tror till och med att jag har fått någon sådan kommentar i denna tråden. Varför verkar folk ta illa vid sig att jag inte mår bra? Det känns som att de tror jag ljuger och bara är lat. Jag får ibland korta perioder där jag har mer energi och känner mig mindre deppig och då blir allting genast mycket lättare. Ska jag då gå efter de kommentarer jag ibland får så ska det tydligen vara onormalt att kunna gå en timmes lugn promenad med hundarna utan att behöva piska sig till det och utan att behöva sätta sig ned för att man håller på att svimma för man är så trött
 
Ska jag då gå efter de kommentarer jag ibland får så ska det tydligen vara onormalt att kunna gå en timmes lugn promenad med hundarna utan att behöva piska sig till det och utan att behöva sätta sig ned för att man håller på att svimma för man är så trött

Jag kan bara tala för mig själv, men så blir jag när jag inte varit igång på ett tag. Om jag t ex haft ledigt (sommarsemester) och tagit det extremt lugnt. Då behövs det en upptrappningsperiod för mig (mer eller mindre med tvång) för att jag ska orka mig igenom något. Det är alltså inte tal om aktiviter utöver jobbet och i början innan jag kommit igång igen, är det så jag kan somna på lunchen och eftermiddagen är en plåga.
 
Jag kan bara tala för mig själv, men så blir jag när jag inte varit igång på ett tag. Om jag t ex haft ledigt (sommarsemester) och tagit det extremt lugnt. Då behövs det en upptrappningsperiod för mig (mer eller mindre med tvång) för att jag ska orka mig igenom något. Det är alltså inte tal om aktiviter utöver jobbet och i början innan jag kommit igång igen, är det så jag kan somna på lunchen och eftermiddagen är en plåga.

Jo, så kan jag förstå att det kan bli. Men även när jag har varit igång med praktik och liknande så funkar det inte om jag inte redan är "pigg" i grunden. De perioderna där jag har mer energi så klarar jag att tvinga mig till att göra saker, eller till och med att göra saker utan att behöva tvinga mig och mår då bättre av att hitta på en del, men mår jag inte så så spelar det ingen roll vad jag gör för jag är så trött och ledsen och deppig att jag typ måste välja mellan att kissa hundarna eller borsta tänderna.

Det är sådan extrem skillnad på vad jag orkar och hur jag mår, ibland från dag till dag. Oftast är det nedåt så de få gångerna jag har energi så försöker jag göra så mycket jag kan av den, men när jag går ned i depression och trötthet igen så känns det ännu värre för då har jag hunnit vänja mig lite och uppskatta och tyckt varit kul att göra saker och inte vara svim- eller gråtfärdig för minsta lilla
 
Nej, man ska absolut inte gå runt och vara sådär trött hela tiden, det är inte normalt. Men många som har diversa "osynliga" diagnoser känner såhär...

Har din läkare kollat så att det inte är något fysiskt som gör att du känner dig så trött? Brist på näringsupptaget el.dyl.? ME? Tänker även på dina problem att få sova ordentligt, jag skulle trycka på lite nästa gång du är hos din läkare att denne utredar dig för fysiska problem som kan göra att du känner dig så trött.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kropp & Själ Alltså nu har jobbiga saker hopat sig för att jag skjutit på dem. T.ex. har jag en konflikt med en nära vän. Istället för att ringa och...
2
Svar
21
· Visningar
1 084
Senast: Cattis_E
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 777
Senast: Anonymisten
·
L
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag har varit lite o säker om jag skulle skriva om dethär men jag har kommit fram till att jag vill det. Och endel kanske tycker att det...
Svar
16
· Visningar
2 052
Senast: manda
·
Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
9 120
Senast: lundsbo
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp