Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Vården har fått mycket kritik för att dom släpper patienter snabbt efter självmordsförsök, det är inget nytt. Och jag kan bara reagera på det som Ts skriver. Och vad för positivt, utifrån det jag läst tycker jag det enda som får Ts att uppskatta läkaren mer eller mindre är att läkaren inte går emot Ts vilja och respekterar det som Ts vill. Vilket jag kan tycka inte alltid är det bästa för en som mår dåligt. Ts har ju skrivit att det blivit värre och värre också, det som var kul är inte kul längre osv. Det ser inte jag som något positivt.
Det räcker det som Ts skriver här för att jag ska tycka det är fel och oansvarigt av läkaren, det är därför som jag skrev att om det var ett rop på hjälp, då hade jag förstått det helt och hållet. Men släppa ut någon direkt efter ett allvarligt försök när det dessutom skett flera allvarliga försök innan är inte okej.
Och visst, dom kanske har en behandlingsplan men nu blev Ts akut dålig och gjorde ett allvarligt försök. Då bör det vara en liten observation några dagar iallafall för att se så allt är stabilt innan utgång.
Men det är så det är. Så är det för mig och säkerligen för många andra. Jag är tex "känd" inom psykiatrin, dom vet om hur jag fungerar och dom vet att jag i ett extremt ångestanfall kan ställa mig på broar, kan agera på ett sätt som skadar mig men där jag aldrig haft för avsikt att dö även om det ser ut så utifrån sett. Då behöver jag bara tillfällig hjälp men behöver ingen inläggning utan klarnar till relativt snabbt.
Dock ska alltid självmordsförsök även om dom inte är allvarliga tas på allvar, men det är inte alltid man måste ligga inne för dom. Även bara tankar på det ska tas på allvar.
Jag pratar inte om någon behandling här utan om ett akut insjuknande som ledde till ett allvarligt självmordsförsök. Och jag kan lova dig att det finns mängder av läkare inom psyk som man undrar vad dom överhuvudtaget gör där. Utifrån vad Ts skrivit så tycker jag inte att man kan utgå från att den läkaren är som den ska riktigt. Tycker jag syns på inläggen Ts skriver om inte annat att Ts inte är i skick att vara hemma då Ts inte ens verkar äta.Men hur kan du veta på vilka grunder Lyans läkare samt olika vårdavdelningar beslutar gällande hens behandling?
Jag håller med i stort om att det finns brister inom psykiatrin och att det är möjligt att Lyan inte blir rätt behandlad men det är inget som någon av oss kan utgå ifrån. Däremot kan vi utgå ifrån att en läkare besitter en viss kompetens och att vårdavdelningar i normalfallet ska fungera hyfsat.
'Jag känner mig lite som en upprepande papegoja, men tror att jag nöjer mig med att konstatera att vi läser tråden olika och nog har lite olika ståndpunkt i ämnet.
Mat är ju en förutsättning för att du ska kunna må bättre överhuvudtaget. Så det är ju bra att tvinga i sig oavsett, om inte annat så finns ju näringsdrycker att köpa ifall hungern inte existerar.Har klarat mig genom natten och dagen men mår riktigt ruttet nu. Har ingen matlust alls så är inne på tredje dagen med bara någon macka, fryser, huvudvärk och yr. Vill bara gråta men vad gör det för skillnad, inget ändras hur mycket jag än gråter.
Måste du hålla en glad fasad då? Det finns tillfällen då det gynnar en att ha en glad fasad och det finns tillfällen då man faktiskt behöver stöttning och hjälp. Den personen vill säkert träffa dig även ifall inte du är sprudlande glad och lycklig för tillfället.Och naturligtvis dyker det upp två personer från mitt förflutna när det verkligen inte passar. Den ena vill jag verkligen träffa men just nu känner jag mig helt urlakad och vet inte hur jag ska orka hålla en glad fasad. Den andra vet jag inte hur jag ska göra med, hade kanske velat träffa ihop med mina syskon men inte själv
Mat är ju en förutsättning för att du ska kunna må bättre överhuvudtaget. Så det är ju bra att tvinga i sig oavsett, om inte annat så finns ju näringsdrycker att köpa ifall hungern inte existerar.
Måste du hålla en glad fasad då? Det finns tillfällen då det gynnar en att ha en glad fasad och det finns tillfällen då man faktiskt behöver stöttning och hjälp. Den personen vill säkert träffa dig även ifall inte du är sprudlande glad och lycklig för tillfället.
Jag pratar inte om någon behandling här utan om ett akut insjuknande som ledde till ett allvarligt självmordsförsök. Och jag kan lova dig att det finns mängder av läkare inom psyk som man undrar vad dom överhuvudtaget gör där. Utifrån vad Ts skrivit så tycker jag inte att man kan utgå från att den läkaren är som den ska riktigt. Tycker jag syns på inläggen Ts skriver om inte annat att Ts inte är i skick att vara hemma då Ts inte ens verkar äta.
'
För mig är det ett stort frågetecken hur man kan läsa det Ts skriver och anse att det var ett bra beslut att släppa hem Ts så fort efter ett allvarligt försök.
Som sagt, jag utgår med från dom som Ts skriver och anser att vården runt Ts brister något otroligt. Framförallt i detta akuta dåliga tillstånd. Det är ju bara att läsa det som Ts skriver för att förstå att det inte är helt lämpligt att skicka hem någon i det skicket. Och vem som bestämde det och varför har ju Ts skrivitSom jag redan konstaterat så går våra åsikter isär och jag vill inte ta över tråden från Lyan.
Återigen, vi vet ytterst lite om det som hänt och jag utgår ifrån det som Lyan skriver utan att för den skull anta varken det ena eller det andra om vården runt omkring. Jag har ingenstans skrivit att beslutet att skicka hem en patient kort efter ett självmordsförsök är bra, men det är vad som hände just här och hur beslutet togs, vem som bestämde det och varför vet vi faktiskt inte.
Jag tycker ju iofs att det är just Lyans perspektiv som är viktigast att gå efter och vad jag läser av det så brister vården i ansvar. Tycker inte vården ska lämna någon åt sitt öde såpass nära en sån allvarlig händelse. Det är ganska så jobbiga känslor och att skicka hem någon så den kan sitta ensam med dom är inte helt okej.Vi har Lyans perspektiv här, inte läkarens eller vårdens.
Fast njo..i detta läget eftersom det var ett allvarligt menat självmordsförsök så brister faktiskt vården här. Så allvarliga självmordstankar ska inte någon sitta ensam hemma med. Men vi tycker helt enkelt olika om eftervård och observation när det gäller allvarliga självmordsförsök. Jag pratar inte inläggning i flera veckor utan att litet tag bara så dom värsta tankarna på det lägger sig lite innan man kommer hem ensam igen. Sen vet jag ju att dom sätter fokus på hur man bor, bor man inte ensam och har någon omkring sig så kan man komma hem tidigare, vet ju inte om Ts bor själv eller inte.Angående tråden så håller jag med om att det är Lyan det ska vara fokus på. Gällande vem som brustit i sin yrkesroll anser jag inte att endast ett patientperspektiv kan reda ut, allra minst på ett onlineforum
@Lyan
Det finns ingen möjlighet för dig att lite kort (i ett sms t.ex.) berätta hur läget verkligen är för vännen som du verkligen vill träffa och se hur hen svarar?
I övrigt så tror jag precis som du att matlusten sakta kommer att komma tillbaka, ät små portioner och se till att få i dig vätska.
Ska jag då gå efter de kommentarer jag ibland får så ska det tydligen vara onormalt att kunna gå en timmes lugn promenad med hundarna utan att behöva piska sig till det och utan att behöva sätta sig ned för att man håller på att svimma för man är så trött
Jag kan bara tala för mig själv, men så blir jag när jag inte varit igång på ett tag. Om jag t ex haft ledigt (sommarsemester) och tagit det extremt lugnt. Då behövs det en upptrappningsperiod för mig (mer eller mindre med tvång) för att jag ska orka mig igenom något. Det är alltså inte tal om aktiviter utöver jobbet och i början innan jag kommit igång igen, är det så jag kan somna på lunchen och eftermiddagen är en plåga.