Hur gör man när allt är meningslöst?

[Lyan]

Nej, man ska absolut inte gå runt och vara sådär trött hela tiden, det är inte normalt. Men många som har diversa "osynliga" diagnoser känner såhär...

Har din läkare kollat så att det inte är något fysiskt som gör att du känner dig så trött? Brist på näringsupptaget el.dyl.? ME? Tänker även på dina problem att få sova ordentligt, jag skulle trycka på lite nästa gång du är hos din läkare att denne utredar dig för fysiska problem som kan göra att du känner dig så trött.

De har tagit en massa prover tidigare men jag vet exakt för vad. Äter riktigt dåligt för tillfället men har inte märkt någon skillnad mot när jag har ätit bra och ätit olika kosttillskott, tex d-vitamin och omega 3 m.fl.

Mycket vet jag dock ligger i min inställning, att jag i princip har gett upp. Men eftersom det är så väldigt stor skillnad på när jag har energi så vet jag att det inte är hela svaret för så fort jag får mer energi så ändras väldigt mycket i inställningen också. Däremot mår jag inte bra i de perioder när jag är hypomanisk. Visst jag får mer energi, men det är inte positiv energi utan stressad och ångestfylld energi

 

[Lovisaleonora]

Ett tydligt tecken på depression är just förlamande allöverskuggande trötthet.

Kan det kanske vara flera problem som skapar den här vidriga situationen för ts? Det är ju inte alls omöjligt, och ännu svårare att komma tillrätta med. Inte omöjligt, men det kräver ju en rejäl insats från både vård och ts, och jag har svårt att tänka mig att det finns någon quick-fix.

Bara mina högst personliga tankar runt situationen.

 

[Lyan]

Ett tydligt tecken på depression är just förlamande allöverskuggande trötthet.

Kan det kanske vara flera problem som skapar den här vidriga situationen för ts? Det är ju inte alls omöjligt, och ännu svårare att komma tillrätta med. Inte omöjligt, men det kräver ju en rejäl insats från både vård och ts, och jag har svårt att tänka mig att det finns någon quick-fix.

Bara mina högst personliga tankar runt situationen.

Jag har funderat flera gånger på andra orsaker, men proverna som har tagits har aldrig visat något utom sköldkörtelprov en gång som var normalt nästa gång. Om man går efter pappas släkt så verkar det helt klart finnas en ärftlig faktor på det psykiska. På mammas sida finns reumatism och det kan ju ge trötthet men jag har inte ont någonstans och inga svullna leder. Väldigt frisk överlag när det gäller tex förkylningar och liknande, enda problemet är återkommande urinvägsinfektioner

 

[Lovisaleonora]

Jag har ett långt inlägg i huvudet men jag måste få lite lugn och ro för att sammanfatta tankarna. Det handlar i alla fall om vilken oerhörd betydelse det har vilka tankar man matar hjärnan och själen med. Och snöbollseffekten om man från barndomen har en liten tendens åt något håll.

Jag återkommer med mina tankar.

 

[Septicemia]

Jag har funderat flera gånger på andra orsaker, men proverna som har tagits har aldrig visat något utom sköldkörtelprov en gång som var normalt nästa gång. Om man går efter pappas släkt så verkar det helt klart finnas en ärftlig faktor på det psykiska. På mammas sida finns reumatism och det kan ju ge trötthet men jag har inte ont någonstans och inga svullna leder. Väldigt frisk överlag när det gäller tex förkylningar och liknande, enda problemet är återkommande urinvägsinfektioner

Jag tänker på trötthet i förhållande till att vara bipolär och hur otroligt viktigt rutiner är för de flesta som har diagnosen. Arbetsrutiner, matrutiner, sömnrutiner är alla viktiga byggstenar för att livet ska fungera för de flesta människor, än viktigare när det finns en större sårbarhet för stress såsom hos någon med t.ex. bipolär sjukdom.
Sömnlöshet skapar ångest som i sin tur leder till ordentlig sömnbrist som leder till depressiva eller (hypo)maniska skov och så fortsätter spiralen nedåt.

Det behöver ju inte vara precis så här för dig men att få ordning på sömnen brukar vara det första vården åtgärdar/fokuserar på när/om jag dippar (som själv har diagnosen bipolär) för att det är en så fundamentalt viktig del i att kunna och orka må bättre.

 

[Lovisaleonora]

Det behöver ju inte vara precis så här för dig men att få ordning på sömnen brukar vara det första vården åtgärdar/fokuserar på när/om jag dippar (som själv har diagnosen bipolär) för att det är en så fundamentalt viktig del i att kunna och orka må bättre.

Jag tror att det är fundamentalt viktigt för de flesta, också fullt fungerande, att ha stabilitet och trygghet i sitt liv. Vad som krävs för att uppnå det, är olika från person till person. Men just mat- och sovklockan måste fungera - gör den inte det kommer resten av tillvaron att rasa. Fortare för vissa, långsammare för andra.

Inom t ex missbrukarvård (ingen parallell till TS) är det ju en av de första åtgärderna att få in dagliga rutiner med sovtider och tre mål mat om dagen samt mellanål, för att få in stabilitet och att hålla kroppen från stress. Hur mycket vi än vill tro det, blir kroppen stressad av att vara utan mat och sömn. Det innebär ju att vi inte kan fly från sabeltandade tigrar om det krävs, och vi kan heller inte hitta mat till vår avkomma om vi inte själva äter och har energi.

Djupt rotat i ett system som handlar om överlevnad. Om vi inte får det systemet lugnt, kommer inget annat att fungera bättre än så. Även om vi kan bli bra på att låtsas.

 

[Septicemia]

@Lovisaleonora Precis så, du förklarade så mycket bättre än jag!

 

[Lyan]

Och för mig funkar varken mat eller sömn Jag har försökt massor av gånger att försöka upprätta ett schema men misslyckas varje gång. Det funkar någon vecka eller så och sedan börjar glömma och sedan är allt kört utan att jag ens är medveten om det. Det liksom bara löses upp och försvinner så det är svårt för mig att motverka eftersom jag inte är medveten om att det sker.

Enda gången jag har mått någorlunda bra är när jag gick gymnasiet. Då hade jag rutiner och visste när och var allt skulle ske och för första gången kände jag mig accepterad av mina klasskamrater. Det var då det bipolära bröt ut men just då mådde jag nog inte så dåligt av det, jag hade ganska långa perioder där jag hade två veckor när jag var helt speedad och två veckor när jag nästan bara sov och så upprepades det.

Efter gymnasiet funkade det kanske ett år med ökande depression innan jag bröt ihop och jag har nu varit sjukskriven i över 10år. Jag har haft tre praktikplatser som har varat 1-2år vardera, men det skiter sig alltid med människorna där till slut.

Alla självmordsförsök har varit i samband med kärlek som inte funkat. Tankarna har funnits länge och jag har hela tiden blivit sämre till det inte längre funkar att hålla ihop förhållandet pga mitt mående och då blir uppbrottet det som blir den sista droppen för att jag ska göra ett allvarligt försök. Anledningen till att jag inte har försökt under tiden jag har varit i förhållande är för att även hur dåligt jag än mår så kämpar jag ändå så länge jag har någon. När den personen inte finns mer finns inget att fortsätta kämpa för. När jag är singel så stänger jag av och lever inte alls utan bara är, då är det lättare att hantera ångest mm. för då blir jag apatisk och har ingen som "stör" mina "rutiner".

Jag vet att man ska leva för sin egen skull, men när jag är själv så finns det inget som betyder tillräckligt mycket för att jag ska vilja leva, men eftersom jag heller inte har något som rör upp en massa känslor jag inte kan hantera så försöker jag inte ta mitt liv just då.

 

[Lovisaleonora]

Det är så enkelt och så svårt att du måste älska dig själv. Ingen annan kan älska dig ärligt innan du älskar dig själv. Det handlar inte om att stiga upp en dag och vara tokkär i sig själv. Min väg handlade om acceptans, till att gilla till att faktiskt uppskatta och älska mig själv för den jag är.

För att komma dit fick jag göra en rejäl inventering av mig själv. Vem är jag, vilka sidor gillar jag? Vilka sidor gillar jag inte? Kan jag ändra dem eller får jag acceptera att det är en del av den jag är?

När väl det var utrett i min hjärna och hade landat någonstans inombords, var det lättare att visa omvärlden vem jag egentligen är. Och bli omtyckt för den personen. Ärligt och uppriktigt. Inte en person som någon annan format, utan MIG. Jag kunde stå upp för vem jag är, vem jag blivit och hur jag kom dit jag är.

Det är absolut inget lätt och smärtfritt jobb, men redan ett par steg på vägen kände jag att världen öppnade sig för mig och det blev lättare att andas. Bara för att jag var på väg mot något jag kände var meningsfullt. Resten av mitt liv. Typ.

 

[Lyan]

Det är så enkelt och så svårt att du måste älska dig själv. Ingen annan kan älska dig ärligt innan du älskar dig själv. Det handlar inte om att stiga upp en dag och vara tokkär i sig själv. Min väg handlade om acceptans, till att gilla till att faktiskt uppskatta och älska mig själv för den jag är.

För att komma dit fick jag göra en rejäl inventering av mig själv. Vem är jag, vilka sidor gillar jag? Vilka sidor gillar jag inte? Kan jag ändra dem eller får jag acceptera att det är en del av den jag är?

När väl det var utrett i min hjärna och hade landat någonstans inombords, var det lättare att visa omvärlden vem jag egentligen är. Och bli omtyckt för den personen. Ärligt och uppriktigt. Inte en person som någon annan format, utan MIG. Jag kunde stå upp för vem jag är, vem jag blivit och hur jag kom dit jag är.

Det är absolut inget lätt och smärtfritt jobb, men redan ett par steg på vägen kände jag att världen öppnade sig för mig och det blev lättare att andas. Bara för att jag var på väg mot något jag kände var meningsfullt. Resten av mitt liv. Typ.

Jag vet inte vad eller vem som är jag, det finns typ flera olika Lyan och ingen samarbetar med den andra. Lär jag mig hantera en sak så försvinner något annat, det är precis som att det bara får plats en viss mängd i mitt huvud. Att jag dessutom har fått koncentrationsproblem efter förra självmordsförsöket gör ju inte saken bättre. Ska jag interagera med en annan människa så är det som att det är en vägg i mellan. Jag hör och ser vad personen säger och gör men jag får ingen "känsla" av personen, bara torr information. Gissar att detta har med aspergersen att göra, men det har blivit värre sedan förra självmordsförsöket. Inte detta utan det som jag hade november 2014. Jag fick rätt mycket kramper och syrebrist och de fick söva ned mig, de visste inte om jag skulle överleva. Antar att jag fick hjärnskador eftersom mycket har blivit svårare och jag är inte längre den jag var innan det försöket.

Jag vet vad jag vill vara, men inte hur jag ska ta mig dit. Jag klarar inte krav och jag har inget driv, jag ger upp innan jag har försökt

 

[Supersalt]

Hej

Jag vet att vi inte känner varandra, men jag har läst igenom hela din tråd nu. Först av allt vill jag bara skicka en massa styrkekramar till dig Ingen ska behöva må så dåligt.
Din historia har berört mig väldigt och om det finns minsta lilla jag kan göra för att hjälpa så säg till, tveka inte.

Sedan vill jag tacka dig, jag vill på riktigt ärligt tacka dig. För du har fått mig att må bättre, tack. Att du klarar att ta hand om dina djur fastän du mår som du gör är jag jätteglad över (och det är dina djur också!). Om det inte känns jobbigt för dig så vill jag ha dig som min förebild, nej vet du vad du är min hjälte. Jag kan bara önska att vara så empatisk som du, att gå ut med hundarna fast gråten finns i halsen. Det är något av det starkaste och modigaste jag hört om, jag vill också vara så. Hur gör du?

Till sist, finns det inte någonting som får dig att glömma bort det dåliga om än bara för en liten stund? Eller som får dig att känna dig mindre ensam? Djuren kanske? Kan du inte spendera så mycket tid du kan och orkar med dem? För de kommer aldrig någonsin att sluta älska dig, du är deras allt. Sätt dig hos marsvinen en stund eller prata med hundarna. Prata med dem som du skulle gjort med en människa, och låt deras varma päls trösta dig (även om den kanske inte gör det, kanske du kan testa?). Det finns studier som visar att hundar kan förstå runt 1000 ord, dina djur förstår dig nog bättre än vad du tror. Låt dem hjälpa dig, det kanske känns bättre eftersom att du vet att de alltid kommer att vara trofasta och ärliga, för så underbara är djur.

 

[Lyan]

Hej

Jag vet att vi inte känner varandra, men jag har läst igenom hela din tråd nu. Först av allt vill jag bara skicka en massa styrkekramar till dig Ingen ska behöva må så dåligt.
Din historia har berört mig väldigt och om det finns minsta lilla jag kan göra för att hjälpa så säg till, tveka inte.

Sedan vill jag tacka dig, jag vill på riktigt ärligt tacka dig. För du har fått mig att må bättre, tack. Att du klarar att ta hand om dina djur fastän du mår som du gör är jag jätteglad över (och det är dina djur också!). Om det inte känns jobbigt för dig så vill jag ha dig som min förebild, nej vet du vad du är min hjälte. Jag kan bara önska att vara så empatisk som du, att gå ut med hundarna fast gråten finns i halsen. Det är något av det starkaste och modigaste jag hört om, jag vill också vara så. Hur gör du?

Till sist, finns det inte någonting som får dig att glömma bort det dåliga om än bara för en liten stund? Eller som får dig att känna dig mindre ensam? Djuren kanske? Kan du inte spendera så mycket tid du kan och orkar med dem? För de kommer aldrig någonsin att sluta älska dig, du är deras allt. Sätt dig hos marsvinen en stund eller prata med hundarna. Prata med dem som du skulle gjort med en människa, och låt deras varma päls trösta dig (även om den kanske inte gör det, kanske du kan testa?). Det finns studier som visar att hundar kan förstå runt 1000 ord, dina djur förstår dig nog bättre än vad du tror. Låt dem hjälpa dig, det kanske känns bättre eftersom att du vet att de alltid kommer att vara trofasta och ärliga, för så underbara är djur.

Tack för kramarna och erbjudandet om hjälpa Det är väldigt gulligt skrivet av dig men jag hoppas du har förståelse för att jag har väldigt svårt att tro dig.

Hundarna klarar sig för det är små knähundar som är lika nöjda i mitt knä som i skogen. Fast i skogen är vi i princip aldrig vilket jag brukar ha dåligt samvete för, vi brukar mest gå på asfalt och i koppel. Min äldre hund förstår väldigt mycket av vad jag säger till henne, unghunden är fortfarande i valpgalenstadiet så hon mest hänger med på vad den stora gör. Men båda brukar alltid vara i min direkta närhet, ligga i famnen och sova under täcket

Marsvinen har stora burar som aktiverar och som inte kräver så mycket skötsel och de har kompisar att umgås med så de behöver inte så mycket egentid med mig. Jag har vissa marsvin som verkligen står mig nära och som jag kan plocka upp om jag behöver tröst, och andra som brukar pigga upp genom att busa runt som galningar. Tyvärr har jag också några fegisar för tillfället och det mår jag ganska dåligt över men även de gör framsteg, om än långsamt.
Ai (vars namn betyder kärlek) är en sådan som gärna sitter i famnen och myser och han är verkligen lugn som en filbunke. Hans flickvän Nathalie har inte bott här så länge men hon är också en som utstrålar totalt lugn. Däremot hans syster Xíexie, hennes kastrat Spike och hennes dotter Trubbel är de som får mig att skratta (och vilja slita mig i håret ibland) för de helt galna och hittar på bus och dumheter hela tiden

 

[Supersalt]

Tack för kramarna och erbjudandet om hjälpa Det är väldigt gulligt skrivet av dig men jag hoppas du har förståelse för att jag har väldigt svårt att tro dig.

Hundarna klarar sig för det är små knähundar som är lika nöjda i mitt knä som i skogen. Fast i skogen är vi i princip aldrig vilket jag brukar ha dåligt samvete för, vi brukar mest gå på asfalt och i koppel. Min äldre hund förstår väldigt mycket av vad jag säger till henne, unghunden är fortfarande i valpgalenstadiet så hon mest hänger med på vad den stora gör. Men båda brukar alltid vara i min direkta närhet, ligga i famnen och sova under täcket

Marsvinen har stora burar som aktiverar och som inte kräver så mycket skötsel och de har kompisar att umgås med så de behöver inte så mycket egentid med mig. Jag har vissa marsvin som verkligen står mig nära och som jag kan plocka upp om jag behöver tröst, och andra som brukar pigga upp genom att busa runt som galningar. Tyvärr har jag också några fegisar för tillfället och det mår jag ganska dåligt över men även de gör framsteg, om än långsamt.
Ai (vars namn betyder kärlek) är en sådan som gärna sitter i famnen och myser och han är verkligen lugn som en filbunke. Hans flickvän Nathalie har inte bott här så länge men hon är också en som utstrålar totalt lugn. Däremot hans syster Xíexie, hennes kastrat Spike och hennes dotter Trubbel är de som får mig att skratta (och vilja slita mig i håret ibland) för de helt galna och hittar på bus och dumheter hela tiden

Jag förstår helt att du har svårt att tro mig, jag hade nog också haft svårt att tro om någon skrivit till mig.

Vad mysigt det låter med dina djur! Jag har alltid sagt att djur är bättre än människor på alla sätt!

Jag blir verkligen glad av att höra hur dina djur är, och att de stöttar dig så när du behöver det.

Vad smart det låter med burarna till marsvinen, har du kommit på det själv? Lite tid till skötsel och maximalt med tid till mys och kel (och bus ) är väl alla djurägaren dröm?

Hur är det med marsvin? Jag ville alltid ha ett när jag var liten men min mamma sa att de var vilda och det gick inte att få dem tama, så låter det ju inte alls på dina historier, de låter ju urgosiga.

(Förlåt att jag skriver så mycket)

En sak till bara, din ena var i valpstadiet av min lilla erfarenhet tycker de flesta valpar ganska mycket om att leka (vuxna hundar också för den delen), du kanske kan testa att kasta en boll eller något liknande (om du inte orkar mer kan du till och med ligga i sängen och kasta). Det brukar bli väldigt glada miner, och det ger kanske lite energi att hundarna springer som dårar efter en liten sak, all deras överskottsenergi kanske kan smitta lite då.

 

[Lyan]

Är tomater, tre mackor med majonnäs och potatis med massor av svampsås lagom mycket mat för en dag om man inte har rört sig så mycket?

 

[Lyan]

Jag förstår helt att du har svårt att tro mig, jag hade nog också haft svårt att tro om någon skrivit till mig.

Vad mysigt det låter med dina djur! Jag har alltid sagt att djur är bättre än människor på alla sätt!

Jag blir verkligen glad av att höra hur dina djur är, och att de stöttar dig så när du behöver det.

Vad smart det låter med burarna till marsvinen, har du kommit på det själv? Lite tid till skötsel och maximalt med tid till mys och kel (och bus ) är väl alla djurägaren dröm?

Hur är det med marsvin? Jag ville alltid ha ett när jag var liten men min mamma sa att de var vilda och det gick inte att få dem tama, så låter det ju inte alls på dina historier, de låter ju urgosiga.

(Förlåt att jag skriver så mycket)

En sak till bara, din ena var i valpstadiet av min lilla erfarenhet tycker de flesta valpar ganska mycket om att leka (vuxna hundar också för den delen), du kanske kan testa att kasta en boll eller något liknande (om du inte orkar mer kan du till och med ligga i sängen och kasta). Det brukar bli väldigt glada miner, och det ger kanske lite energi att hundarna springer som dårar efter en liten sak, all deras överskottsenergi kanske kan smitta lite då.

Ja, det är mysigt! Tyvärr har jag mycket svårt att få ändan ur vagnen och ta mig ned till dem. Killen sa att han skulle hjälpa mig att fixa en soffa så jag kan göra en myshörna nere hos marsvinen med soffa, bord och dator, men nu har vi paus för tillfället så får se när det blir av. Fastighetsbolaget ska bygga om också så får vänta till efter det.

Jag har själv kommit på det med burarna, men jag är nog inte ensam om att ha samma tanke. Om jag inte har ork så tar det inte mer än 15minuter om dagen plus ett par timmars städning varannan vecka, men det är om jag inte gör något annat än matar och kollar så att alla lever

Marsvin är väldigt lättsamma och lättskötta djur. De kräver mindre än en kanin men är mycket mer hanterbara än en hamster. Eftersom marsvinen måste vara två så har de också alltid sällskap och man behöver inte ha dåligt samvete för att man inte är hemma så mycket. Hur de är i temperamentet är väldigt individuellt. Det finns dem som är rädda av sig och så finns det dem som i princip föds tama och allt där i mellan. Men om man ska generalisera lite (ganska mycket), teddys är gosiga, rexar är busiga, nonself är clowner, skinny och lakeland blir tama av sig själva, ch-teddys är stressiga, långhår är lugna och blyga osv. Linjerna är viktigast men visst finns det ganska typiska rasdrag.

Hundarna leker med varandra, vilket var en stor anledning till att jag skaffade den lilla, och när de inte leker så trängs de i min famn

 

[sorbifolia]

Är tomater, tre mackor med majonnäs och potatis med massor av svampsås lagom mycket mat för en dag om man inte har rört sig så mycket?

Ja, det låter okej tycker jag. Brukar du äta allt på en gång eller lite i taget? Bäst om det går att dela upp maten på 3-4 mål under dagen.

 

[Lyan]

Ja, det låter okej tycker jag. Brukar du äta allt på en gång eller lite i taget? Bäst om det går att dela upp maten på 3-4 mål under dagen.

Glömde att jag ätit lite fisk också och på kvällen med blev det yoghurt med chiafrön, men då hade jag varit ute och gått en halvtimme med hundarna.
Jag försöker att dela upp det men har bara precis börjat försöka få ordning på maten så allt hänger lite i luften just nu. I onsdags och torsdags så åt jag liksom bara semlor Jag har inte riktigt koll på hur mycket som är normalt att äta och nu när jag har tappat rätt mycket i vikt så är jag rädd att fastna i ätstörningar (har haft sådana drag innan)

 

[Kattennizze]

Ja, det är mysigt! Tyvärr har jag mycket svårt att få ändan ur vagnen och ta mig ned till dem. Killen sa att han skulle hjälpa mig att fixa en soffa så jag kan göra en myshörna nere hos marsvinen med soffa, bord och dator, men nu har vi paus för tillfället så får se när det blir av. Fastighetsbolaget ska bygga om också så får vänta till efter det.

Jag har själv kommit på det med burarna, men jag är nog inte ensam om att ha samma tanke. Om jag inte har ork så tar det inte mer än 15minuter om dagen plus ett par timmars städning varannan vecka, men det är om jag inte gör något annat än matar och kollar så att alla lever

Marsvin är väldigt lättsamma och lättskötta djur. De kräver mindre än en kanin men är mycket mer hanterbara än en hamster. Eftersom marsvinen måste vara två så har de också alltid sällskap och man behöver inte ha dåligt samvete för att man inte är hemma så mycket. Hur de är i temperamentet är väldigt individuellt. Det finns dem som är rädda av sig och så finns det dem som i princip föds tama och allt där i mellan. Men om man ska generalisera lite (ganska mycket), teddys är gosiga, rexar är busiga, nonself är clowner, skinny och lakeland blir tama av sig själva, ch-teddys är stressiga, långhår är lugna och blyga osv. Linjerna är viktigast men visst finns det ganska typiska rasdrag.

Hundarna leker med varandra, vilket var en stor anledning till att jag skaffade den lilla, och när de inte leker så trängs de i min famn

Då måste jag få fråga om vilken ras du rekommenderar till mindre barn? Alltså vilket marsvin ska man köpa då? Lugn och tåligt är väl bra egenskaper. Jättetacksam för svar.

 

[Lyan]

Då måste jag få fråga om vilken ras du rekommenderar till mindre barn? Alltså vilket marsvin ska man köpa då? Lugn och tåligt är väl bra egenskaper. Jättetacksam för svar.

Som sagt så är linjerna och uppfödaren viktigare än rasen, även om vissa egenskaper brukar följa vissa raser. Till barn hade jag rekommenderat minst en som är vuxen och riktigt tam då barn sällan har tålamodet att ha två bebisar som behöver jobbas med, plus att bebisarna oftast inte har ro att sitta still och mysa.

 

[sorbifolia]

Glömde att jag ätit lite fisk också och på kvällen med blev det yoghurt med chiafrön, men då hade jag varit ute och gått en halvtimme med hundarna.
Jag försöker att dela upp det men har bara precis börjat försöka få ordning på maten så allt hänger lite i luften just nu. I onsdags och torsdags så åt jag liksom bara semlor Jag har inte riktigt koll på hur mycket som är normalt att äta och nu när jag har tappat rätt mycket i vikt så är jag rädd att fastna i ätstörningar (har haft sådana drag innan)

Det låter ju jättebra! Härligt att du orkat gå ut med hundarna en hel halvtimme. 3-4 mackor plus middag plus et eller två nyttiga mellanmål (yoghurt, frukt, ägg, nötter etc.) tycker iaf jag brukar vara lagom.