Hur gör man med gården om man delar på sig...?

[Lejonelle]

Sv: Hur gör man med gården om man delar på sig...?

Men någonstans sätter man ett mål och nu är det dax att vissa saker blir färdiga om vi ska ha en chans att fungera som en familj och hitta tillbaka till varandra igen.

det bråkas, förmodligen om det vanliga, han jobbar och snickrar på sin lediga tid. Jag jobbar, och tar hand om barnen och allt här hemma.
och så irriterar man sig på att den ene inte hjälper den andra..

Och jag är bara så trött, trött trött trött, på bråk, gnäll, otacksamhet, stress, stress, stress...

Vem är det som har satt målet? Vem är det som känner att det måste bli klart om ett par månader? För vems skull sker renoveringen? Vem är det som känner att renoveringen måste bli klar för att ni ska kunna fungera som en familj?

Bor ni på landet kommer ni alltid ha projekt och renoveringar som väntar, av bostadshus, uthus, mark mm. Nu antar jag att det är bostadshuset det handlar om, men jag gissar att listan är lång på grejer att ta tag i. Oavsett om ni bor kvar gemensamt eller om någon köper ut den andre.

Ni springer mot en tidplan men vem har bestämt den? Går den inte att ändra på, om ni inte mår bra i den här situationen? Och ta hjälp för att bli klara är verkligen inte någon dum idé. Inte om den nuvarande situationen är på väg att kosta er äktenskapet. Trötthet kan inte vänta, den kräver vila, och om båda är kräktrötta behövs vilan, faktiskt.

Och ja, de flesta relationer kan bli betydligt bättre. Och även om ni senare väljer att dela på er behöver ni kunna samarbeta just nu kring hus och hem och barnen.

 

[Texaz]

Sv: Hur gör man med gården om man delar på sig...?

I mitt fall var inte heller gården belånad för mer än köpet och ett bygge av hus, värderat till ca 600 000 mer än lånen.

Nu var ju iofs ex inte intresserad av att bo kvar, så det gick bra för oss att enas, trots att han hade kunnat "tjäna" på att inte skriva över....

Kändes enklast, inget extra krångel och vi (läs jag!) skötte bodelningen själva.

Han fick ta vad han ville ha ur bohaget, men ville hellre köpa det mesta nytt.

 

[fejko]

Sv: Hur gör man med gården om man delar på sig...?

Vem är det som har satt målet? Vem är det som känner att det måste bli klart om ett par månader? För vems skull sker renoveringen? Vem är det som känner att renoveringen måste bli klar för att ni ska kunna fungera som en familj?

Bor ni på landet kommer ni alltid ha projekt och renoveringar som väntar, av bostadshus, uthus, mark mm. Nu antar jag att det är bostadshuset det handlar om, men jag gissar att listan är lång på grejer att ta tag i. Oavsett om ni bor kvar gemensamt eller om någon köper ut den andre.

Huvudet på spiken!

 

[mino]

Sv: Hur gör man med gården om man delar på sig...?

Jag måste gå lite mot strömmen och säga att två månader kan vara spiken i kistan, det är ganska lång tid. Själv är jag en riktig hemmakatt och mår jättedåligt när jag inte har ro i mitt hem, särskilt när jag har ett krävande jobb att rådda med parallellt. Min erfarenhet är också att det är sällan som det funkar att bara släppa allt som pågår och pausa utan det är bättre att skala ner målen så lågt det går och sedan dra ett streck där. Och är ett krisläge så måste man vara sjukt konkret. Vad behövs för att du/ni ska må bra under den här perioden? Fokusera på era behov i stället för på era problem just nu. Kanske är det så att ni ska hyra en lägenhet där du och barnen kan bo under den här perioden? Eller kan barnen vara ett par dagar i veckan hos släktingar så att ni kan jobba tillsammans för att få detta klart? Vad är jobbigast rent praktiskt och hur kan ni göra för att göra det lättare för er?

Personligen tycker jag inte att det är rätt läge att bryta upp en familj på grund av yttre tillfälliga kaosartade omständigheter. Däremot måste man ju vara överens om att de yttre omständigheterna inte håller i längden. Om det är så att partnern inte fattar det man säger när man säger att det inte håller så är min starka rekommendation att ta hjälp av en parterapeut som kan spegla det som sägs ordentligt. Men ge dig själv lite andrum först genom att ta hjälp och avlastning på olika sätt.

Sen är det nog så att man själv får inse vad man klarar av och vilka bollar som går att hålla i luften samtidigt. Man kan behöva säga nej även till sånt man drömmer om, för att det faktiskt inte går ihop sig. Kill your darlings, helt enkelt. Det krassa verkligheten är förmodligen att ni ska ha något lättskött och färdigrenoverat i den här fasen av livet.

 

[pulkaskurk]

Sv: Hur gör man med gården om man delar på sig...?

Vi är så nära att bli färdiga med denna biten, så nära, några veckor till, två månader högst. Låter lite, och det är så nära att jag nästan kan nå dit, men samtidigt är det så långt bort, att jag inte orkar med en endaste dag till av elakheter, stress och taskigheter, som dyker upp i frustrationen.

Och hur gör man, när man har glidit så långt ifrån varandra? Eller jag ifrån honom? Jag har liksom satt upp en vägg mellan oss på ett visst plan, och jag hittar ingen dörr i väggen..

Fast du säger ju att det inte är något som är akut att fixa, måste det ta 2 månader då? Kan ni inte pausa och göra annat istället?
Jag förstår om det är sjukt frustrerande att det inte blir klart, jag själv klarar inte av att bo i renoveringskaos längre än absolut nödvändigt, det är för mig fruktansvärt jobbigt och kaoset suger energi som gör mig jättegnällig, tjurig och elak.
Men jag vet ju att det är kaoset runt omkring som gör mig så och inte min sambo.
Jag hade mest troligt bitit i det sura äpplet och tagit in snickare/målare eller vad det nu är som ska göras så det blir klart FORT så man kan koncentrera sig på familjen och det roliga.
Om det är ekonomiskt omöjligt hade jag bett vänner och familj om hjälp så att ni blir klara.

Att du har tillverkat en stor mur omkring dig kan bara du göra något åt, hade jag varit du hade jag sökt hjälp hos exempelvis en psykolog.
Sen är det nog läge att både du och din man söker hjälp tillsammans för att reda ut era problem, men skilj på dina problem och era problem.
Jag har själv gått till en psykoterapeut både ensam och med familjen och det har bara gett bra resultat men det krävs ju att man vill göra något åt saken.

Generellt tycker jag faktiskt att de flesta ger upp alldeles för lätt.
För mig har man inte försökt om man inte provar att ta hjälp utifrån om man inte grejar att lösa det på egen hand tex.

 

[Petruska]

Sv: Hur gör man med gården om man delar på sig...?

Generellt tycker jag faktiskt att de flesta ger upp alldeles för lätt.

Jag tycker att det där är ett jättekonstigt påstående. Du menar alltså att man bör vara ihop?

Varför i all världen då om man inte trivs?

Snarare blir väl i så fall folk ihop för lätt? Förhållanden inleder man väl ofta rätt impulsivt och egentligen innan man känner varandra. Man blir helt enkelt ihop lite hipp som happ. Separationer, däremot, brukar nästan alltid föregås av en massa lidande och ansträngningar och är i allmänhet mycket mer genomtänkta än vad förhållandebildningar är.

 

[pulkaskurk]

Sv: Hur gör man med gården om man delar på sig...?

Jag tycker att det där är ett jättekonstigt påstående. Du menar alltså att man bör vara ihop?

Varför i all världen då om man inte trivs?

Snarare blir väl i så fall folk ihop för lätt? Förhållanden inleder man väl ofta rätt impulsivt och egentligen innan man känner varandra. Man blir helt enkelt ihop lite hipp som happ. Separationer, däremot, brukar nästan alltid föregås av en massa lidande och ansträngningar och är i allmänhet mycket mer genomtänkta än vad förhållandebildningar är.

Livet innebär motgångar och det verkar folk inte fatta och sen gnäller dem över att de aldrig hittar någon att dela livet med långvarigt.

Så jo jag vidhåller att folk ger upp för lätt och försöker inte ens i mina ögon att göra något åt saken.

I mina ögon är många naiva idioter som tror att livet är en dans på rosor mer eller mindre.

 

[Petruska]

Sv: Hur gör man med gården om man delar på sig...?

Det där resonemanget är väl ändå liiiite väl tvärsäkert och onyanserat? Och dessutom rätt nedlåtande?

Och inte har det med TS att göra, heller. För allt vad vi vet "gnäller" hon inte på det sätt du tänker dig.

 

[pulkaskurk]

Sv: Hur gör man med gården om man delar på sig...?

Det där resonemanget är väl ändå liiiite väl tvärsäkert och onyanserat? Och dessutom rätt nedlåtande?

Och inte har det med TS att göra, heller. För allt vad vi vet "gnäller" hon inte på det sätt du tänker dig.

Jag svarade generellt på att ja jag tycker att folk delar på sig för lätt, vill minnas att det var en av frågorna i TS första inlägg?
Inte är det ett dugg nedlåtande heller, folk gör vad fasiken dem vill men jag tycker ändå generellt att det är så.

TS gnäller ju lite på situationen som såklart är jobbig, men vad gör hon för att riva ned den där muren hon byggt upp och göra saker bättre då? Nu låter det ju bara som att hon ansträngt sig för att stå ut och inte göra det bättre.
Hon skriver ju att han vill försöka mera men inte hon?
Självklart behöver hon inte men i mina ögon är det ganska slött att inte ens försöka när dem dessutom har barn ihop.

Men det är ju mitt tyckande, du får tycka som du vill och vi tycker sällan lika.

 

[Texaz]

Sv: Hur gör man med gården om man delar på sig...?

Tror att det även är många gånger man borde delat på sig tidigare, men kämpar på trots att ingen blir lyckligare av det.....

Så var det i mitt fall, hade varit tusan så mycket bättre om vi tagit klivet INNAN vi gjorde varandra så illa! Idag är vi dock vänner och har en bra relation, det passade oss bättre

 

[pulkaskurk]

Sv: Hur gör man med gården om man delar på sig...?

Tror att det även är många gånger man borde delat på sig tidigare, men kämpar på trots att ingen blir lyckligare av det.....

Så var det i mitt fall, hade varit tusan så mycket bättre om vi tagit klivet INNAN vi gjorde varandra så illa! Idag är vi dock vänner och har en bra relation, det passade oss bättre

Så kan det mkt väl vara.
Jag svarade bara på hur JAG upplever det GENERELLT inte att det alltid är så.

Men sen ser jag ju också att många ofta kämpar sig blå för att hålla ihop, men de gör liksom ingenting för att relationen ska bli bättre utan de håller på som de alltid gjort trots att det bevisat inte fungerar nå bra.
Det tycker jag är konstigt.

Men jag är krass och problemlösare och vägrar nöta i ett dåligt spår när det finns bättre.
Sen påstår jag inte heller att man aldrig ska separera, men ibland får man kämpa jävligt hårt, hårdare än vad man tror att det går för att komma upp ur den djupa eländiga dalen för att ta sig till toppen.
Men tar man sig igenom det eländet så brukar det stärka relationen otroligt mkt på ett sätt som inte går att komma till utan att offra blod svett och tårar.

 

[Lovisaleonora]

Sv: Hur gör man med gården om man delar på sig...?

Personligen tycker jag att många gör konstiga val när det kommer till partners. Inte sällan "det bästa tillgängliga" i panik över att tiden springer iväg och alla andra har hus och hund och barn på väg. Så försöker man jämka ihop det trots att förutsättningarna för en bra relation är ungefär 654 ljusår iväg, och givetvis är det bäst om detta par går isär så fort det går när alla kryssen är i rutorna (hund, hus, ungar).

Alternativet: stanna och bråka och lära ungarna hur en relation ser ut genom att dysfunktionellt försöka lappa ihop något som aldrig kan fungera känns ju inte som något bra alternativ.

 

[Skjøldur]

Sv: Hur gör man med gården om man delar på sig...?

-Jag tror också att det mest beror på att ni är övertrötta båda två. Jag är absolut ingen familjerådgivare, men jag vet att råd som alla brukar ge är att -ok, skäll då om du håller på att koka över, men anklaga inte den andre för något, i alla fall inte något allvarligt. Skrik att du blir galen på all tvätt, smutsig, halvsmutsig och ren som inte blivit sorterad... inte ett par svettiga strumpor till på hallgovet... osv men kalla inte honom för slarvig, oansvarlig och ännu värre saker. Alltså jagbudskap.

En kille jag haft kände när stämningen började bli dålig, innan vi börjat bråka, och sa att -nu håller vi om varandra en stund. Så kunde vi stå så tysta och stilla en stund och sedan ta varandras händer och fortsätta prata. Det är svårt att höja rösten om man står mitt emot sin kille och man håller varandra i händerna.

Jag är kristen så jag lägger allt i Guds hand och ber om hjälp att förlåta. Att förlåta är att bryta den onda kedjan "öga för öga och tand för tand", alltså att i första hand att inte hämnas.

Jag hoppas det går bra för er vare sig ni håller ihop eller separerar.

 

[lizzie]

Sv: Hur gör man med gården om man delar på sig...?

Och hur gör man, när man har glidit så långt ifrån varandra? Eller jag ifrån honom? Jag har liksom satt upp en vägg mellan oss på ett visst plan, och jag hittar ingen dörr i väggen..

Man tar kontakt med kommunens familjerådgivare och ställer sig i kö för rådgivning.

För ni behöver komma igång och PRATA med varandra. Oavsett vad som händer sedan.

Måste ni renovera klart nu? Vad händer om ni struntar i det den här vintern?? Hur löser ni er återhämtning? Du och mannen kanske skulle åka bort själva en helg...

/Lizzie