Hur vet man när måttet är rågat?
Hur vet man att det är rätt att släppa taget eller fortsätta kämpa?
Är det vanligt att renovering av en gård plus småbarn gör att man tappar fotfästet, att man beter sig som värst när det är som sämst, men att man kommer ut på andra sidan, bättre och fortfarande tillsammans?
Varför fungerar det för den äldre generationen, men att man så lätt delar på sig nuförtiden?
Hur mycket skit ska man ta?
Och när man själv börjar ge skit tillbaka- är det då som det är slut..?
Och så ekonomiskt.
Om båda står som ägare och delar lånet på en gård. Hur går det till vid en delning?
Jag antar att huset omvärderas? Och skall den ena bo kvar, måste denne köpa ut den andra- alltså blir lånet ännu tokigare om jag vill stanna kvar med barnen?
Vad händer om jag kan lösa hela lånet som det står idag.
Låt oss göra ekvationen enkel - om lånet är på 1.000.000. och jag skulle lösa det. Står jag då som ensam ägare, eller värderar man då om det efter lösen, så att andra parten äger en del av det nya värdet (om tex värdet av gården som den står nu är 1.500.000), och så ska jag lösa ut det till denne? förstår ni vad jag menar?
Det gör jag knappt själv.
Och om det blir så tokigt att jag inte kan lösa ut något, hur gör man då om man står och ska sälja gården, och hittar ett nytt litet billigt hus, innan gården sålts- säg för en 400.000, kan banken låta en låna till det när de ser värdet på det man har nu och att man kommer gå med vinst när man lämnar den?
Jag känner mig så vilsen. Och ledsen.
Hur vet man att det är rätt att släppa taget eller fortsätta kämpa?
Är det vanligt att renovering av en gård plus småbarn gör att man tappar fotfästet, att man beter sig som värst när det är som sämst, men att man kommer ut på andra sidan, bättre och fortfarande tillsammans?
Varför fungerar det för den äldre generationen, men att man så lätt delar på sig nuförtiden?
Hur mycket skit ska man ta?
Och när man själv börjar ge skit tillbaka- är det då som det är slut..?
Och så ekonomiskt.
Om båda står som ägare och delar lånet på en gård. Hur går det till vid en delning?
Jag antar att huset omvärderas? Och skall den ena bo kvar, måste denne köpa ut den andra- alltså blir lånet ännu tokigare om jag vill stanna kvar med barnen?
Vad händer om jag kan lösa hela lånet som det står idag.
Låt oss göra ekvationen enkel - om lånet är på 1.000.000. och jag skulle lösa det. Står jag då som ensam ägare, eller värderar man då om det efter lösen, så att andra parten äger en del av det nya värdet (om tex värdet av gården som den står nu är 1.500.000), och så ska jag lösa ut det till denne? förstår ni vad jag menar?
Det gör jag knappt själv.
Och om det blir så tokigt att jag inte kan lösa ut något, hur gör man då om man står och ska sälja gården, och hittar ett nytt litet billigt hus, innan gården sålts- säg för en 400.000, kan banken låta en låna till det när de ser värdet på det man har nu och att man kommer gå med vinst när man lämnar den?
Jag känner mig så vilsen. Och ledsen.