Hur fungerar Dominatorer i det vanliga livet?

[Sel]

@Mia_R : Men hur i hela friden kan du med att nämna Auel och Martin i samma andetag? Jisses! Tantporr med örter vs blodig intrigfantasy liksom.

Och förlåt för OT, TS. Den diskussionen hör nog hemma någon annanstans.

 

[Mia_R]

@Mia_R : Men hur i hela friden kan du med att nämna Auel och Martin i samma andetag? Jisses! Tantporr med örter vs blodig intrigfantasy liksom.

Och förlåt för OT, TS. Den diskussionen hör nog hemma någon annanstans.

Svarade ju på ovanstående inlägg, men GoT är rena dyngan enligt min mening, så det hör hemma på samma kompost.

 

[escodobe]

Jag har ju inte några större erfarenheter inom Bdsm Så jag är nyfiken på erfarenheter från andra som är mer bevandrade
De flesta jag känner som är uppger att dom är dominanta när det kommer till sex är rätt stabila och ledartyper även annars. Sen finns det ett par som upplevs som tuffa annars som är undergivna sexuellt. Det verkar inte helt ovanligt.

Men Hur vanligt är det folk som upplevs som undergivna annars som är dominanta sexuellt? Jag tänker på kroppsspråk osv

 

[Borttaget konto]

Sedan har väl varenda läggning, ursprung, politisk anknytning, hobby, kön och livsstil någon gång skildrats ofördelaktigt i media? Jag förstår inte varför folk blir så upprörda just den här gången.

För att verklighetens Ana i bästa fall hamnar hos kvinnojouren?

Då är det problematiskt när ett så destruktivt förhållande romantiseras.

 

[Grazing]

@hier också
Men att hon inte säger stoppordet när han tar fram ögonbindeln tex är ju inte hans fel. Hon säger inte heller stoppordet när han slår henne i slutet. Hon ber om det, sen efteråt vill hon inte mer och går. Ja jag grät när jag såg henne gråta när han slog, men hon sa inte varken gul eller röd.

Det där är ju lite som att mena på att misshandlade får skylla sig själva..Grejen är ju lite den att han mycket väl vet om att hon inte är en masochist och det vet han ju om. Hon är liksom helt och hållet oerfaren och tveksam till det mesta men vill göra honom till lags trots att det är något hon egentligen inte vill. Han styr och utnyttjar henne och på det sättet så tycker jag på något vänster att hon inte borde skylla sig själv.

Sen att hon är lite rädd för honom, det är väl synd. Men hon slutar ju vara rädd i slutet på böckerna när de båda blivit bekväma. Och lärt känna varann och han blivit av med lite av sin ryggsäck

Alltså..jag vet inte men hur går det att se det fina i denna historien, jag förstår verkligen inte det. Att man kan tända på tanken att leva som dom och träffa en sådan person visst, men en fin historia är det verkligen inte.

 

[Rina]

Jag har väldigt svårt att se att filmen skulle göra att tjejer tillåter sig behandlas hur som helst. Åtminstone tjejer som inte redan skulle låta det hända. Jag har varit där själv, och jag tror inte att några filmer hade fått mig snabbare på rätt väg, jag tror att man måste inse sånt själv.

Nja det är kanske är för att det romantiseras som så många inte ser det. Jag tror att många har för lite kunskap om hur en man eller kvinna som misshandlar eller är manipulativ verkligen är. Ingen går in i en destruktiv relation för att de vill ha en destruktiv relation, det sker ganska omedvetet från båda sidor. Män och kvinnor med den här typen av störning är manipulativa, extremt manipulativa. Som sagt få killar slår på första dejten. Boken är lite annorlunda på just det planet, han är ärlig med vad han vill ha från början MEN samtidigt manipulerar han när hon vill vara ifred och tänka. Jag reflekterar över hur många som säger att jag skulle dra direkt men som tycker storyn är bra. Det är just därför jag reagerar över hur till och med Cristians psykolog berättar för Anastasia hur hon har förändrart honom och hur det var först när hon lämnade honom som de fick ett genombrott i terapin. Snacka om att binda henne vid mannen. Dessutom så är det deras hemlighet, hon kan inte ventilera med någon, vilket är ganska typiskt för destruktiva relationer.

Han skryter om hur skicklig han är på att läsa människor men när han går över gränsen så får hon bära skulden för att hon inte använde stoppordet, först efter att han talat om för henne hur ledsen han är för det som hänt. Detta är ett typexempel på hur offret skuldbeläggs. I destruktiva relationer är det är väldigt vanligt att hon tröstar honom efter en misshandel, han är ångerfull och känner sig som en dålig människa och det hela slutar med att det inte var hans fel... inte bara hans fel i alla fall och så rullar det på.
Jag tror vi behöver prata mer öppet om just manipulation och att ingen egentligen är immun mot manipulation. Det finns så många myter om destruktiva förhållanden och så många som säger "jag skulle aldrig tillåta det där" med andra ord "det händer inte mig, hon är dum som stannar"

Ingen går in i ett förhållande med tanken jag ska "hela" , det tror jag inte Anastasia gjorde heller, det var något helt annat som drev henne. Kanske behöver vi prata mer öppet om hur skickliga dessa män och kvinnor är på att få sin partner att känna sig unik, speciell, för att inte tala om "först gången". Hur många misshandlade kvinnor sitter inte i rätten eller familjerätten och mannen charmar domaren totalt. Det är en stark kraft vissa har den väldigt starkt andra är inte fullt lika skickliga på att manipulera och avslöjar att de är skitstövlar tidigt i förhållandet och då är det inte lika svårt att dra (som Anastasias chef Jack). Det är ingen slump att många män börjar misshandla när kvinnan är gravid.

Han säljer hennes bil av omtanke om henne. Men få tänker på att en man som isolerar en kvinna från hennes familj och vänner ofta gör det av just omtanke om henne. Det börjar med att de inte är bra för henne, de har handlat orätt mot henne, han hade planerat en romantisk middag ikväll och så rullar det på. Han är lika omedveten som hon många gånger, han upplever verkligen att han gör det av omtanke. Det finns som sagt många exempel i filmen på att man skulle dragit, boken gör det uppenbart men i verkligheten är det inte så uppenbart när man är mitt i det som det är som åskådare på en biograf.

 

[Rina]

Men det är ju hans störda sida. Hur bra underhållning hade det varit om han också varit ung och "oförstörd "? För det är ju underhållning det är...

I verkligheten hade inte min sambo fått sälja min bil heller.

Jag anser att det hade varit mer underhållande om författaren tagit bort hans tragiska barndom och gjort karaktärerna lite mer stabila. Ana har ju inget liv, allt kretsar ju runt hennes miljardär till pojkvän. Lite mer handling och ... tja ... lite mer nyanserade karaktärer hade inte skadat. Det går att ge substans åt en bok utan trasiga människor. Som någon tidigare påpekat ligger det mest störda i boken helt utanför sängkammaren.

 

[Grazing]

Jag reflekterar över hur många som säger att jag skulle dra direkt men som tycker storyn är bra.

Fast det är ju det att rent sexuellt fantiserat så är det inte konstigt att gå igång på själva fantasin. Det är ganska så mycket man kan göra och gå igång på i fantasin som man inte alls faktiskt vill uppleva om det hade varit en verklig riktig handling. Det är ju dom sakerna man måste skilja på. Det är en fantasi och det går att tycka om den, men i verkligheten så hade nog inte många varit kvar i den relationen då han går så otroligt fort fram och visar väldigt tydligt vilket extremt kontrollbehov han har.

 

[escodobe]

Ja jag känner en som allvarligt övervägde att börja skriva porr. Med tanke på det uppdämda behov som verkar finnas så borde det finnas en enorm marknad för bra skrivet snusk.

 

[Andromedae]

Underhållningsvärde finns det självklart - Men - mitt stora Men - är att problemet med 50 Shades är att den pga sin genomslagskraft har blivit en slags första - och en tid framöver kanske den enda - referensramen för människor som tidigare knappt hört talas om BDSM. Då kommer de och tror att det är/ska vara som i böckerna och filmen. Det är därför det är så mycket snack. För nu florerar det allsköns fördomar och missuppfattningar och en hel del av dem är relaterade till de här verken.

Fast nja, håller inte med. Ganska många har hört talas om de Sade och har de sett ett enda historieprogram om honom har de ju redan en ganska märklig bild av vad BDSM är. Jag tycker att man tillskriver 50SoG väl stor betydelse om man tror att de är vad som kommer att definiera mainstreamvärldens bild av BDSM någon längre period.

Men Hur vanligt är det folk som upplevs som undergivna annars som är dominanta sexuellt? Jag tänker på kroppsspråk osv

Det där är en intressant fråga, men också svår att svara på. Allra vanligast är ju trots allt att man själv bedömer sin läggning - mao är det inte säkert att någon annan håller med om din klassificering av dig själv. Jag har personligen väldigt svårt att se personer som jag uppfattar som undergivna som sexuellt dominanta, men jag har å andra sidan ganska svårt att se stora delar av den offentliga BDSM-scenens dominanter som dominanta också

 

[lil-sis]

Filmen var urtråkig...

 

[Andromedae]

Men för att svara på ursprungsfrågan:

Jag lever i 24/7. Han är dominant och jag är undergiven honom. Han är inte särskilt maktgalen och styr inte "bara för att". Socialt kompetent är han också. Han är tålmodig, vänlig och hetsar inte upp sig i onödan. Att vara dominant är inte detsamma som att trycka ner sin omgivning

 

[Sel]

För att verklighetens Ana i bästa fall hamnar hos kvinnojouren?

Då är det problematiskt när ett så destruktivt förhållande romantiseras.

Fast borde det inte gälla alla typer av "destruktivt romantiserande" som våld, brott, droger och prostitution? Jag förstår inte varför just den här filmen ska kritiseras och tas på sådant stort allvar. Har kritikerna sett den? Är den så jäkla farlig? Är den värre än "skamgrepp" med Demi Moore eller ens "Pretty Woman" egentligen?
Jag har i och för sig svårt att förstå hypen också, men tror att de flesta som ser den på bio kommer därifrån uttråkade eller lite fnissiga.

 

[Aliche]

Men för att svara på ursprungsfrågan:

Jag lever i 24/7. Han är dominant och jag är undergiven honom. Han är inte särskilt maktgalen och styr inte "bara för att". Socialt kompetent är han också. Han är tålmodig, vänlig och hetsar inte upp sig i onödan. Att vara dominant är inte detsamma som att trycka ner sin omgivning

Jag är jätteintresserad av vad det innebär praktiskt att leva 24/7 i en bdsm-relation typ hur ser din vanliga vardag ut som undergiven och hur skiljer den sig från hur en "vanlig" vardag i en parrelation ser ut? Som jag har förstått det (vilket är väldigt lite men intresserad) så handlar dominans och undergivelse om sexuell upphetsning/åtrå/rollspel så hur blir det att leva så. Alltså blir det som en roll hela tiden eller är det så att du känner att du får leva ut den du verkligen är? Vad innebär det att du alltid är undergiven honom och han dominerar dig i vardagen, det som inte har med sexuella känslor att göra?
Du behöver ju absolut inte svara om du inte känner för det, jag känner bara ingen som lever så och jag är nyfiken

 

[Rina]

För övrigt gillar jag inte heller romantisering av brott, våld eller droger. Men fört den delen så hindrar det väl inte mig från att ha en åsikt om en bioaktuell story. Är ganska aktiv i drogdebatten och anser att det finns många myter där också.

Hypen är väl som "Hon dansade en sommar" eller "Det går ann" de drog publik, väckte debatt och var kontroversiella på sin tid.

Det jag reagerar mot är inte dominans storyn utan romantiseringen av "trasig man möter ren kvinna". Det är en del av bilden att kvinnan ska vara öm och kärleksfull medan mannen ska vara alfahanne. "Pretty woman" är egentligen en del av samma story "rik miljardär räddar flicka från gatan". Verklighetens "pretty woman" är kanske mer "Medelålders gubbe köper loss ung flicka från bordell i Thailand".
Bilden av könsroller är lite skev, vi har en hel del myter att slå hål på. Jag hade respekterat boken mer om den hållt sig till ett dominansförhållande som Andromedae beskriver. Jag ser inte den ömsesidigheten i boken jag ser bara myten om hur en kvinna kan hela en trasig man. Dessa män är exceptionellt skickliga i att få kvinnor att tro detta. En sund relation bygger på att båda parter har ett eget värde.

Jag får inte riktigt fram vad jag menar men gör ett försök

• Ana har inget eget liv, hon lever genom Cristian
• Cristian behöver Ana för att bli hel från spökena i hans förflutna.
• Hennes värde består i vad hon kan ge honom.
• Cristians psykolog knyter Ana till Cristian, hon har en uppgift att fylla.
• hon sätter gränser och enligt Mia, Elena m.fl. är det bra för Christian, hon kan möta honom.

Där upphör hennes människovärde, hennes välmående blir oviktigt.
Ett effektivt sätt att totalt utplåna en annan människa på.

 

[Kattennizze]

Jag drar det längre. Jag tror att det är svårt att etablera jämställda och jämbördiga relationer mellan man och kvinna överhuvudtaget, och att det är rätt sällsynt. Och då menar jag "vanliga" relationer. Lika gärna - eller kanske hellre - som att vara en harmlös sexuell preferens, kan för min del bdsm handla om ett slags extrapolerande av den inbyggda maktasymmetrin i den olikkönade relationen. (Inte minst i de fall som maktspelet - eller vad man vill kalla det - pågår också utanför sängen.) Genom den teoretiskt präglade begreppsapparaten kring alla stopporden och reglerna osv, kan båda parter också intala sig att maktasymmetrin är en lek, en gestaltning, men ingenting i verkligheten. Tänker jag.

Jo. Men det är så märkligt att man kan intala sig att någon relation överhuvudtaget mellan män och kvinnor kan vara jämställda, och jag tror att det som retar mig mest är denna aura typ av att med allt samprat, stoppord, teorier ditten o datten, så ska det ge sken av att i en sådan här BDSM-relation är vi egentligen jämställda just pga våra fina teorier. Bullshit säger jag. Då är det bättre att vara ärliga och säga att vi tänder på just den här ojämställdheten/ojämlikheten och vi tycker att det är helt ok för samhället ser ju ut såhär men vi försöker göra nåt bra av det typ.

 

[Andromedae]

Jag är jätteintresserad av vad det innebär praktiskt att leva 24/7 i en bdsm-relation typ hur ser din vanliga vardag ut som undergiven och hur skiljer den sig från hur en "vanlig" vardag i en parrelation ser ut? Som jag har förstått det (vilket är väldigt lite men intresserad) så handlar dominans och undergivelse om sexuell upphetsning/åtrå/rollspel så hur blir det att leva så. Alltså blir det som en roll hela tiden eller är det så att du känner att du får leva ut den du verkligen är? Vad innebär det att du alltid är undergiven honom och han dominerar dig i vardagen, det som inte har med sexuella känslor att göra?
Du behöver ju absolut inte svara om du inte känner för det, jag känner bara ingen som lever så och jag är nyfiken

Det är lugnt, jag svarar gärna Får väl förstås nämna att vårt sätt är ett sätt och att det finns oändligt många andra sätt.

Hur vår vardag skiljer sig från "vanlig" vardag? Tja ... maken hälsar att "det gör den inte" Jag är väl böjd att hålla med. Vi har förvisso valt att sätta ord på den struktur som råder i vårt förhållande (en struktur som jag skulle säga finns i många fler förhållanden än uttalad D/s), men i stort så är det inte så annorlunda. Vi pratar med varandra och lever ... som vanligt, skulle jag tro. Att han bestämmer betyder ju tack och lov inte att jag inte alltid får som jag vill! Bara det att han har "utslagsrösten". Nu är ju min man inte någon despot och bestämmer "bara för att", så det blir inte att han förvägrar mig något bara för att. Vi kommunicerar. Och målet i allt är ju trots allt att det ska bli bra för oss, inte bara för den ena.

Jag får verkligen leva ut den jag är! En roll blir det inte, för det är en del av den jag är. Att jag har valt att följa honom är ett aktivt val och för mig är det skönt att få känna att det finns en uttalad struktur.

För vissa är ju 24/7 mer ständiga regler. I vårt fall innebär det mest bara att maktbalansen är konstant. I perioder har vi förstärkt det med symboler (halsband till exempel), men i grund och botten ... well, jag skulle säga att det som gör vårt förhållande till ett D/s-förhållande är att vi är överens om att det ska vara på det sättet. Jag vill att han bestämmer och han är redo att göra det.

Det blir ju väääldigt abstrakt det här, men på sätt och vis är dynamiken också abstrakt. Det är inte så att utomstående kan titta på oss och säga "amen de där, de har ett d/s-förhållande", utan det är något som pågår mellan oss två.

 

[Rina]

Apropå "Fifty shades of Grey".
Det är ju en sak att vara tyrann hemma men hur blir det på jobbet och i affärsrelationer och så?
Måste de härska hela tiden så att säga.
"Mr Grey" är ju någon sorts superboss och verkar att härska sig genom livet.
Är det så som det fungerar?

Och vad händer då när dessa stöter på någon som bara vägrar att låta sig härskas över?
Typ en affärspartner eller kollega.
Eller kanske en chef.

Det fungerar dåligt i längden. Mr Grey går ju med på vissa saker, som att spela golf, bara för att han vinner på det i längden. Han är trevlig mot de han kan dra nytta av och som är svåra att byta ut.
Här är ju något som skiljer skitstövlar från andra skitstövlar. Vissa kan tänka långsiktigt och stå tillbaka i en viss situation för att få sin belöning eller hämnd senare, andra kan det inte.

Det är inte alls ovanligt att ha olika roller i olika situationer. Jag förvånas också över hur många män som är kontrollerande och våldsamma mot sin partner men som ger ett vekt intryck för en utomstående. "I de lugnaste vatten..."
Eller som en familjerätts sekreterare sa till mig "han kan inte ha gjort det mot dig, du verkar ju vara den starka i förhållandet"
Men det är ju inte den psykiskt stabila som har behov av kontroll, den psykiskt stabila känner ett människovärde utan att härska eller trycka ner andra.

 

[Kattennizze]

Jag har faktiskt sett filmen eftersom jag blev mer eller mindre tvingad av en kompis. Jag har inte läst böckerna. Jag tyckte väl att det var en ganska okej film som underhållning men kvinnan grät ju större delen av tiden och allt verkade mest jobbigt med den här killen. Jag fattade inte hur hon orkade med honom och hans alla problem, jag hade rymt till skogs. Måste kärleken vara så gråtfull och trist mellan varven av dyra helikopterturer hade jag tackat för kalaset och gått hem för gott. Och sen fattar jag ingenting av varför han skulle slå henne på slutet, det kan väl inte ens en som är väl bevandrad inom BDSM tycka vara okej?

 

[Andromedae]

Överhuvudtaget blir jag lite trött på frågan om 50SoG/annan BDSM-gestaltning är "rätt eller fel". Jag tycker att det är vettigare att tala om konstruktiv vs destruktiv BDSM. Precis som det finns konstruktiva och destruktiva förhållanden sådär i allmänhet.

Christian och Anas förhållande verkar inte överdrivet konstruktivt.