Det är svårt/omöjligt att generalisera kring BDSM eftersom utövandet kan se väldigt olika ut, men alldeles oavsett vad man pysslar med så är det inte konstruktivt att romantisera sitt intresse så till den grad att man inte på något sätt kan koppla ihop det med exempelvis då övergrepp.
Jag kan förstå om man ställer sig i försvarsposition och säger "det där är inte BDSM" när något inte reflekterar ens eget utövande, särskilt med tanke på att BDSM kanske i övriga samhället ibland ses som skadligt per automatik och man vill förtydliga att det inte är så, men det är inte konstruktivt i längden att se gruppen man tillhör som väsensskild från allt dåligt för man riskerar att osynliggöra de övergrepp som faktiskt sker inom den (som tidigare konstaterat sker övergrepp överallt).
Det finns bra och dåligt av allt och man ska aldrig låta sig representeras av något dåligt, självklart ska man protestera mot generaliseringar och ge sin syn på det, men man behöver inte heller gå raka vägen till en annan extrem och romantisera eller definiera bort allt som inte passar.
Jag tror att den här tendensen att se på BDSM som antingen rakt av bra eller rakt av dåligt kommer av att BDSM har varit (fortfarande är?) betraktat av samhället i stort som ganska tvivelaktigt. När en grupp pressas/har pressats utifrån kan det naturliga vara att hålla ihop och ge en så samlad och enhetligt positiv bild som möjligt, men det betyder inte att den bilden som man känner sig pressad att ge för att övht få existera är den mest representativa eller ärliga. Verkligheten är ju sällan endimensionell.