Välja bort katterna för kärleken?

[Shenzi]

Man kan inte flytta in katter i ett icke kattanpassat hem. Man kan inte ha vissa typer av möbler, mattor, lampor etc., allt beroende på kattens personlighet. Skinnsoffor går inte för vissa, vi kan inte ha mattor med kort lugg för Isola älskar att kloa på såna, en del kan inte ha lampor på fönsterbrädorna eftersom katterna vill sitta där, en svart tygsoffa om man har en vit katt kan få vem som helst att slita sitt hår o.s.v.

Så om ni och katten ska bo tillsammans i hans hem måste katten tas med i inredningsekvationen, precis som att små barn eller ett handikapp. Det blir så himla mycket enklare att bo med ett djur om de yttre förutsättningarna är de rätta.

Nä, jag vet. Därför försöker jag jobba på att hitta lösningar som T tycker är okej med, försöker hitta alternativ som funkar bättre med katt. Jag hade ju ett anpassat hem och vet hur man ska göra, så jag försöker få T att förstå vikten av att just kattanpassa. Vi pratade om gardiner häromdagen tex, han hade spanat på några som han tyckte var snygga..då kommer jag och säger "nja, mindre bra för katterna, jag föreslår dessa".."aha, jag har ju aldrig behövt tänka så ens" sa han då. Så det är viktigt att jag ger konkreta förslag på lösningar som funkar med katterna, känner ju mina katter bäst så jag vet ju vad som fungerar och inte (oftast)

 

[Dandylinn]

Nä, jag vet. Därför försöker jag jobba på att hitta lösningar som T tycker är okej med, försöker hitta alternativ som funkar bättre med katt. Jag hade ju ett anpassat hem och vet hur man ska göra, så jag försöker få T att förstå vikten av att just kattanpassa. Vi pratade om gardiner häromdagen tex, han hade spanat på några som han tyckte var snygga..då kommer jag och säger "nja, mindre bra för katterna, jag föreslår dessa".."aha, jag har ju aldrig behövt tänka så ens" sa han då. Så det är viktigt att jag ger konkreta förslag på lösningar som funkar med katterna, känner ju mina katter bäst så jag vet ju vad som fungerar och inte (oftast)

Att kunna anpassa hemmet är en god idé - men det jag undrar är, har ni verkligen pratat ut om hur ni ställer er framför det här?

Alltså, enligt min nuvarande erfarenhet, ett förhållande som varat ändå i 8 år så har jag fått bli varse om att man verkligen måste någon gång tala ut och reda ut hur ev framtid ska se ut. Ska det vara djurfritt? Ok med djur under vissa premisser? Kompromissa?

De där försöka lösningarna tror jag inte på - Hur mycket du än försöker så kanske han inte vill ändå. Och det kommer ju tvinga er till ett beslut förr eller senare..antingen ja eller nej.
Bortkastad tid, pengar, krossade hjärtan av en massa väntan..Bespara er det tidigt.
Ibland får man se lite mer praktiskt på ett förhållande än bara känslor.

Det fungerar inte om ni har för olika syn på det. Vill han absolut inte ha djur så måste du ta ställning till om du kan leva med det dvs omplacera katterna och leva med ett djurfritt hem, Eller att du väljer djur i livet och måste bryta med killen..Även om det är tufft finns det inte alltid mellanting att ta till..man kan ha fasta beslut eller så ändrar man sin uppfattning senare, men vänta inte på det.

Vänta inte så som jag har gjort och hoppas på att det löser sig..för det kanske inte gör det.
Ni båda måste ta ställning till hur ni ser på detta.

 

[Tassetass]

Nä, jag vet. Därför försöker jag jobba på att hitta lösningar som T tycker är okej med, försöker hitta alternativ som funkar bättre med katt. Jag hade ju ett anpassat hem och vet hur man ska göra, så jag försöker få T att förstå vikten av att just kattanpassa. Vi pratade om gardiner häromdagen tex, han hade spanat på några som han tyckte var snygga..då kommer jag och säger "nja, mindre bra för katterna, jag föreslår dessa".."aha, jag har ju aldrig behövt tänka så ens" sa han då. Så det är viktigt att jag ger konkreta förslag på lösningar som funkar med katterna, känner ju mina katter bäst så jag vet ju vad som fungerar och inte (oftast)

Det känns ju som att ni båda vill få det att funka, så här i efterhand så borde ni ha tänkt på alla de här sakerna innan du och katterna flyttade in. Men det är förstås lätt att vara efterklok.

 

[labb]

..................................

 

[Shenzi]

Att kunna anpassa hemmet är en god idé - men det jag undrar är, har ni verkligen pratat ut om hur ni ställer er framför det här?

Alltså, enligt min nuvarande erfarenhet, ett förhållande som varat ändå i 8 år så har jag fått bli varse om att man verkligen måste någon gång tala ut och reda ut hur ev framtid ska se ut. Ska det vara djurfritt? Ok med djur under vissa premisser? Kompromissa?

Det fungerar inte om ni har för olika syn på det. Vill han absolut inte ha djur så måste du ta ställning till om du kan leva med det dvs omplacera katterna och leva med ett djurfritt hem, Eller att du väljer djur i livet och måste bryta med killen..Även om det är tufft finns det inte alltid mellanting att ta till..man kan ha fasta beslut eller så ändrar man sin uppfattning senare, men vänta inte på det.

Vänta inte så som jag har gjort och hoppas på att det löser sig..för det kanske inte gör det.
Ni båda måste ta ställning till hur ni ser på detta.

Han vill försöka för min skull med att ha katt, så därför är han beredd på att testa allt som går. Vi pratar om det nästan dagligen nu, hur det ska vara egentligen. Jag har sagt att jag måste inte ha djur i huset, men han vågar inte riktigt tro på att det är så. Men så är det, jag kan leva mitt liv utan djur i hemmet (har ju ändå djur i mitt liv). Jag har också sagt att jag inte kommer skaffa nya katter. Han är mer; okej, vissa djur, under vissa premisser (det är bara det han inte bestämt sig för vilka premisser det än).

Generellt tycker han djur i bur är okej, han kan tex tänka sig att skaffa kanin..mest för att den då inte springer runt i hela huset..

 

[Shenzi]

Det känns ju som att ni båda vill få det att funka, så här i efterhand så borde ni ha tänkt på alla de här sakerna innan du och katterna flyttade in. Men det är förstås lätt att vara efterklok.

Jag hade tänkt på det, framfört önskemål om förändringar, berättat vad som funkar och inte, men han har inte riktigt tagit till sig det utan underskattat vikten av mina förslag

 

[Dandylinn]

Och om det inte fungerar då, hur länge ska ni försöka?

Försöker bara dela med mig av min erfarenhet..och det är inte ett dugg roligt att ha börja bygga upp ett liv och sedan helt plötsligt fungerar det inte, troligtvis för att man har försökt, funderat och hoppats alldeles för länge före sitt beslut.

Senare i förhållandet kan ju också fler problem behöva lösas också.. ekonomi, ev jobb, bostad osv, alltså mer än själva djurfrågan plötsligt om det skiter sig

 

[Sassy]

Försöker bara dela med mig av min erfarenhet..och det är inte ett dugg roligt att ha börja bygga upp ett liv och sedan helt plötsligt fungerar det inte, troligtvis för att man har försökt, funderat och hoppats alldeles för länge före sitt beslut.

Vad är alternativet? Att lägga ner alla relationer så fort en meningsskiljaktighet uppstår? Det kommer alltid uppstå situationer där man måste prova sig fram, och det finns inga garantier i några beslut hur man än gör.

 

[Dandylinn]

Vad är alternativet? Att lägga ner alla relationer så fort en meningsskiljaktighet uppstår? Det kommer alltid uppstå situationer där man måste prova sig fram, och det finns inga garantier i några beslut hur man än gör.

Självklart inte, men kan man inte kompromissa eller att paret sätts i obekväm situation och har svårt att finna en lösning ja då kan nog alternativet att bryta upp ligga nära.

Det är väldigt stor skillnad på att inte vara överens men att kunna hitta lösningar, till att inte vara överens och inte behöva ta ett beslut om antingen eller

 

[virra]

Fast det är ju sjukt äckligt, med kattsand på golvet? Och jag är den absoluta motsatsen till pedant.

Som kattlover/kattägare vänjer man sig läskigt snabbt Rätt mycket med husdjur är ju rätt äckligt egentligen. Alltså deras foder består typ av nermalda inälvor som luktar blä, de trampar runt i kattlådan och kryper sedan upp i sängen, de slickar sig i arslet och sedan buffar de en i ansiktet, jämt att det hamnar katthår på maten... Ändå är jag nästan aldrig äcklad. Utom vid riktigt äckliga spyor. Men hade jag varit icke-kattmänniska och ovan hade jag tyckt det var skitäckligt!

 

[Liten]

Generellt tycker han djur i bur är okej, han kan tex tänka sig att skaffa kanin..mest för att den då inte springer runt i hela huset..

Jo, det gör de faktiskt, i princip - bara inte dygnet runt . Djur i bur ska motioneras och vistas utanför buren, och det mer än några minuter om dagen i vardagsrummet. Både för fysisk och mental stimulans - det är viktigt för dem liksom för alla djur.

Jag älskar min katt. Djupt, innerligt och både som en nära vän och en familjemedlem.
Jag tycker att kattsand under fötterna är äckligt, därför sopas den upp när den kommer på golvet. Jag har också en "dörrmatta" (kattsandmatta) intill kattlådan som fångar upp det allra mesta av den sand som katten råkar ta med sig ur lådan, och en kattlåda med rätt rejäl bakkant då min katt gräver ganska mycket emellanåt ( = mindre risk för att sanden "kastas" ut ur lådan). Hår är en sak, det går att städa bort - min katt hårade fruktansvärt mycket under sommaren (troligast pga stressen med flytten etc, då det gått över nu) - men jag vill inte ha det i min mat (får inte äckelkänslor av att hitta ett enda strå i maten, men jag vill inte ha katten på köksbänken och jag vill inte ha katthår i kylskåpet. Punkt.). Jag är inte pedantisk, men vill hålla ordning - vilket är bra för både mig och katten då jag bor litet - och städar när jag tycker att det behövs (någon gång i veckan). Så, jag kan till viss del förstå sambons känslor rörande lägenheten, men tycker samtidigt att det mesta av det han har problem med när det gäller renligheten går att åtgärda.

Att inte få sova mer än ett par timmar per natt är helt klart ett problem som behöver tas tag i, på ett eller annat sätt. Antingen omplacering av katten, eller genom att åtgärda det som får katten att uppvisa beteendet (kan ta tid, men det är det imo värt). Min katt hade en period i somras (nyinflyttad kisse), då han hade dille på att väcka mig femtioelva gånger per natt. Så jag förstår hur förbannat jobbigt det kan vara. Det var tur att jag var ledig under den aktuella tiden, för vissa dagar var jag inte kapabel att köra bil, kan jag säga. Det löste sig - katten lärde sig att 1) det blir ingen mat före kl 6 på morgonen här i huset (det är då jag går upp på vardagarna) och 2) jag går inte upp för att han skriker, klänger, hoppar, etc. Men det krävdes en del tålamod, och en drös nätter som var så gott som helt utan sömn. Att ha det så permanent skulle aldrig fungera för mig, då min vardag kräver att jag kan köra bil, hantera vassa och delvis farliga verktyg och kan tänka ordentligt. Jag älskar mina djur mer än något annat, och är beredd att offra (och har också gjort det) väldigt mycket för deras skull. Men att kunna sköta jobb/skola och annat som är absolut nödvändigt, är ett grundkrav i tillvaron. Men jag anser också att det är ens uppgift som ägare att lokalisera och åtgärda källan till ett sådant beteende - det uppkommer sällan "som en blixt från klar himmel" utan någon som helst grundorsak.

//Liten, som inte kan tänka sig att leva utan hästen och katten - vi är en "package deal", take it or leave it.

 

[Shenzi]

Jo, det gör de faktiskt, i princip - bara inte dygnet runt . Djur i bur ska motioneras och vistas utanför buren, och det mer än några minuter om dagen i vardagsrummet. Både för fysisk och mental stimulans - det är viktigt för dem liksom för alla djur.

Jag älskar min katt. Djupt, innerligt och både som en nära vän och en familjemedlem.
Jag tycker att kattsand under fötterna är äckligt, därför sopas den upp när den kommer på golvet. Jag har också en "dörrmatta" (kattsandmatta) intill kattlådan som fångar upp det allra mesta av den sand som katten råkar ta med sig ur lådan, och en kattlåda med rätt rejäl bakkant då min katt gräver ganska mycket emellanåt ( = mindre risk för att sanden "kastas" ut ur lådan). Hår är en sak, det går att städa bort - min katt hårade fruktansvärt mycket under sommaren (troligast pga stressen med flytten etc, då det gått över nu) - men jag vill inte ha det i min mat (får inte äckelkänslor av att hitta ett enda strå i maten, men jag vill inte ha katten på köksbänken och jag vill inte ha katthår i kylskåpet. Punkt.). Jag är inte pedantisk, men vill hålla ordning - vilket är bra för både mig och katten då jag bor litet - och städar när jag tycker att det behövs (någon gång i veckan). Så, jag kan till viss del förstå sambons känslor rörande lägenheten, men tycker samtidigt att det mesta av det han har problem med när det gäller renligheten går att åtgärda.

Att inte få sova mer än ett par timmar per natt är helt klart ett problem som behöver tas tag i, på ett eller annat sätt. Antingen omplacering av katten, eller genom att åtgärda det som får katten att uppvisa beteendet (kan ta tid, men det är det imo värt). Min katt hade en period i somras (nyinflyttad kisse), då han hade dille på att väcka mig femtioelva gånger per natt. Så jag förstår hur förbannat jobbigt det kan vara. Det var tur att jag var ledig under den aktuella tiden, för vissa dagar var jag inte kapabel att köra bil, kan jag säga. Det löste sig - katten lärde sig att 1) det blir ingen mat före kl 6 på morgonen här i huset (det är då jag går upp på vardagarna) och 2) jag går inte upp för att han skriker, klänger, hoppar, etc. Men det krävdes en del tålamod, och en drös nätter som var så gott som helt utan sömn. Att ha det så permanent skulle aldrig fungera för mig, då min vardag kräver att jag kan köra bil, hantera vassa och delvis farliga verktyg och kan tänka ordentligt. Jag älskar mina djur mer än något annat, och är beredd att offra (och har också gjort det) väldigt mycket för deras skull. Men att kunna sköta jobb/skola och annat som är absolut nödvändigt, är ett grundkrav i tillvaron. Men jag anser också att det är ens uppgift som ägare att lokalisera och åtgärda källan till ett sådant beteende - det uppkommer sällan "som en blixt från klar himmel" utan någon som helst grundorsak.

//Liten, som inte kan tänka sig att leva utan hästen och katten - vi är en "package deal", take it or leave it.

Det är klart även djur i bur måste få stimulans, det är självskrivet Men det han gillar är nog att de inte springer runt i huset hela tiden utan under mer kontrollerande former

Jag försöker hitta källan till Odens beteende, för givetvis är det min skyldighet som djurägare att försöka förstå beteendet och kunna avhjälpa, för i balans är han inte. Lider av att se honom också, samtidigt som jag skäms för att jag blir arg på honom. Jag visar det inte mot honom såklart, men det är känslan inuti. Hade han varit människa hade han garanterat fått en rejäl utskällning..

Frågade T igår om hur han skulle ställa sig till en katt bara, om Oden flyttar och Freja blir kvar. Jag fick svaret "jag vet inte, det får vi se om det bara blir Freja kvar". Förstår den reaktionen också, han har ju inget att jämföra med än..

 

[skiesabove]

Som kattlover/kattägare vänjer man sig läskigt snabbt Rätt mycket med husdjur är ju rätt äckligt egentligen. Alltså deras foder består typ av nermalda inälvor som luktar blä, de trampar runt i kattlådan och kryper sedan upp i sängen, de slickar sig i arslet och sedan buffar de en i ansiktet, jämt att det hamnar katthår på maten... Ändå är jag nästan aldrig äcklad. Utom vid riktigt äckliga spyor. Men hade jag varit icke-kattmänniska och ovan hade jag tyckt det var skitäckligt!

Jag ÄR kattägare .

 

[Tassetass]

Jag ÄR kattägare .

Vi kattägare är ju inte en homogen ras. Jag läser ofta om saker som katter får göra som jag aldrig hade accepterat och jag tillåter saker som andra aldrig skulle acceptera.

 

[skiesabove]

Vi kattägare är ju inte en homogen ras. Jag läser ofta om saker som katter får göra som jag aldrig hade accepterat och jag tillåter saker som andra aldrig skulle acceptera.

Hehe precis. Vissa kattägare accepterar tydligen att bli tuggade på tårna (säger min katt åtminstone), men jag hävdar bestämt att det aldrig är ok. Vi är inte riktigt överens där, men älskar varandra ändå.

 

[Tassetass]

Hehe precis. Vissa kattägare accepterar tydligen att bli tuggade på tårna (säger min katt åtminstone), men jag hävdar bestämt att det aldrig är ok. Vi är inte riktigt överens där, men älskar varandra ändå.

Det där är en sak även jag har nolltolerans på, mot alla djur; inga tänder eller klor. Dock bryr jag mig inte ett dugg om Isola är uppe på köksbordet, inne i skafferiet eller sover i en byrålåda.

 

[skiesabove]

Det där är en sak även jag har nolltolerans på, mot alla djur; inga tänder eller klor. Dock bryr jag mig inte ett dugg om Isola är uppe på köksbordet, inne i skafferiet eller sover i en byrålåda.

Eller kattsäkra ett hem, den biten förstår jag inte? Fast jag har kanske haft tur med katterna i mitt liv, dom har inte särskilt destruktiva (utekatter). Eller så har jag redan stryktåliga och billiga möbler helt enkelt pga att jag själv är en klumpeduns och inte vill råka förstöra något dyrt :P.

 

[Tassetass]

Eller kattsäkra ett hem, den biten förstår jag inte? Fast jag har kanske haft tur med katterna i mitt liv, dom har inte särskilt destruktiva (utekatter). Eller så har jag redan stryktåliga och billiga möbler helt enkelt pga att jag själv är en klumpeduns och inte vill råka förstöra något dyrt :P.

Hur mycket man behöver kattsäkra beror ju på hur tossiga eller klumpiga djur man har. När jag hade Dimma fick jag tänka efter vad jag ställde i fönstren för hon var inte alltid så graciös. Isola river aldrig ner något, tror hon haft ner en lampa och en kruka på nästan nio år (och då berodde lampolyckan på att hon blev skrämd). Eller, hon river medvetet ner saker när jag sovit för länge, hon sätter sig vid nattduksbordet och börjar med hårnålar och andra småsaker, sen åker glasögonen och blir hon riktigt less på mig börjar hon jobba med sänglampan.

 

[monster1]

Eller kattsäkra ett hem, den biten förstår jag inte? Fast jag har kanske haft tur med katterna i mitt liv, dom har inte särskilt destruktiva (utekatter). Eller så har jag redan stryktåliga och billiga möbler helt enkelt pga att jag själv är en klumpeduns och inte vill råka förstöra något dyrt :P.

Eller så anpassar man sig redan... Klart att det inte kan stå en kruka på kattens favoritplats på fönsterblecket tex eller att den behöver en egen låda att sova i i byrån. Tydligen är människor utan katt inte vana att tänka på det sättet .

 

[skiesabove]

Eller så anpassar man sig redan... Klart att det inte kan stå en kruka på kattens favoritplats på fönsterblecket tex eller att den behöver en egen låda att sova i i byrån. Tydligen är människor utan katt inte vana att tänka på det sättet .

Eh, eller inte. Katten får inte sova i byrån och katten får inte välta ner krukor. Han får inte äta på mina tår och han får inte vara i sovrummet. Bara för att man har en katt istället för en hund behöver man ju inte vara fullständigt gränslös.