Välja bort katterna för kärleken?

[monster1]

@MissFideli
Alltså läskigt är det väll inte han är ju inte en massmördare för det, men han har troligen någon form av tvångstankar eller annan form av ångest kopplat till just djursstökighet, annars skulle man inte börja gråta och må jättedåligt av att det flyttar in djur i bostaden.

 

[MissFideli]

@MissFideli
Alltså läskigt är det väll inte han är ju inte en massmördare för det, men han har troligen någon form av tvångstankar eller annan form av ångest kopplat till just djursstökighet, annars skulle man inte börja gråta och må jättedåligt av att det flyttar in djur i bostaden.

Ja, jag tycker det. Jag är själv "psykiskt instabil" och vet hur mycket man kan ställa till det för andra. Pedanthet i överdriven form kan bli kontrollerande och påverkande av hur partnern får bete sig. Det kan göra att partnern av känslomässiga skäl börjar anpassa sig för mycket och bryts ner.

 

[skiesabove]

@skiesabove Varför är det sjukt äckligt? Det är ju samma sak om du har hund, det kommer in grus, löv, gräs och jord i bostaden.

För att det kommer från en toalett, det vore äckligt om någon skvalpar ut toastolsvatten också.

 

[monster1]

För att det kommer från en toalett, det vore äckligt om någon skvalpar ut toastolsvatten också.

Partiklar löser upp sig lättare och fördelar sig i vatten på ett helt annat sätt än i sand så det är inte jämförbart hygieniskt. Jag skulle oroa mig mer för vart djuret placerar sin otvättade rumpa än sanden som legat brevid kisset och sedan fastnat på tassarn och sedan ramlat på golvet. Men jag tror att om man har en känslighet för kiss och bajs ska man nog inte ha djur. Hästar sover ju tillexempel i sitt kiss och bajs, tänk vad mycket av det man andas in när man borstar på dem...

 

[monster1]

Ja, jag tycker det. Jag är själv "psykiskt instabil" och vet hur mycket man kan ställa till det för andra. Pedanthet i överdriven form kan bli kontrollerande och påverkande av hur partnern får bete sig. Det kan göra att partnern av känslomässiga skäl börjar anpassa sig för mycket och bryts ner.

Man får nog räkna med att alla människor har någon form av "defekt" fysisk eller psykisk. Någon koppling mellan den typen av ångest som TS sambo uppvisar här och våld och kontroll i nära relationer finns inte, det är lika stor risk att bli kontrollerad av en "frisk" person.

 

[skiesabove]

Partiklar löser upp sig lättare och fördelar sig i vatten på ett helt annat sätt än i sand så det är inte jämförbart hygieniskt. Jag skulle oroa mig mer för vart djuret placerar sin otvättade rumpa än sanden som legat brevid kisset och sedan fastnat på tassarn och sedan ramlat på golvet. Men jag tror att om man har en känslighet för kiss och bajs ska man nog inte ha djur. Hästar sover ju tillexempel i sitt kiss och bajs, tänk vad mycket av det man andas in när man borstar på dem...

Haha men det är ju en enorm skillnad med djur som bor inne i bostadshuset...

Jag bryr mig inte om svampar utomhus, men jag vill inte ha mögel inomhus.

Tillägg:
För att sammanfatta det jag vill få fram:
Jag tycker att det är väldigt trångsynt att tycka att alla som inte älskar allt med katter är psykopater . Folk är olika. Det är ok.

 

[monster1]

@skiesabove Jasså, varför är det ok att andas in kolibakterier i stallet men inte att få dom under fötterna hemma?

 

[skiesabove]

@skiesabove Jasså, varför är det ok att andas in kolibakterier i stallet men inte att få dom under fötterna hemma?

Varför är det svårt att acceptera att alla inte är exakt likadana som dig själv ?

 

[monster1]

Varför är det svårt att acceptera att alla inte är exakt likadana som dig själv ?

Jag ställer ju en fråga för att jag undrar hur du tänker, varför du tycker det ena är mer ok än det andra. Det betyder inte att du måste tänka som jag det betyder att jag är nyfiken på hur DU tänker.
Dessutom är ju poängen med att diskutera att man får byta synsätt med varandra om du inte vill delge ditt synsätt så blir det ju ingen diskussion.

 

[MissFideli]

Man får nog räkna med att alla människor har någon form av "defekt" fysisk eller psykisk. Någon koppling mellan den typen av ångest som TS sambo uppvisar här och våld och kontroll i nära relationer finns inte, det är lika stor risk att bli kontrollerad av en "frisk" person.

Jag har aldrig påstått nått om våld?

 

[monster1]

Jag har aldrig påstått nått om våld?

Nej, det gjorde jag eftersom de två brukar hänga ihop.

 

[Sofie.S]

Jag lyckades "omvända" min sambo, uppväxt utan djur hemma och ingen direkt kontakt med djur alls. Hatade verkligen katter! Dessutom var han allergisk, sa han iallafall
Jag kan absolut inte leva utan mina djur, de är en del av familjen och skulle aldrig välja en kille framför dem. Så, en katt fick flytta in hos sambon innan jag gjorde det!
Skaffade kattlåda, mat och allt en katt behöver och min sambo var väldigt tveksam och anti katten till en början.
Katten började sova i sängen när jag inte var där och myste mer än gärna med sambon.
Tre år senare har vi hus på landet med fler katter, hund (som han var anti mot också), höns, ankor.
Och inte är han allergisk inte, handlade nog mer om osäkerhet hur man umgås med ett djur

 

[skiesabove]

Jag ställer ju en fråga för att jag undrar hur du tänker, varför du tycker det ena är mer ok än det andra. Det betyder inte att du måste tänka som jag det betyder att jag är nyfiken på hur DU tänker.
Dessutom är ju poängen med att diskutera att man får byta synsätt med varandra om du inte vill delge ditt synsätt så blir det ju ingen diskussion.

För att svara utförligt då:
Det är en känsla, inte en logisk tanke. En del tycker att det är jätteäckligt om dom hittar ett hårstrå i maten, andra bryr sig inte (jag är en av dom som inte bryr mig). Men kattsand under fötterna ger mig äckelkänslor.

 

[Shenzi]

Jag lyckades "omvända" min sambo, uppväxt utan djur hemma och ingen direkt kontakt med djur alls. Hatade verkligen katter! Dessutom var han allergisk, sa han iallafall
Jag kan absolut inte leva utan mina djur, de är en del av familjen och skulle aldrig välja en kille framför dem. Så, en katt fick flytta in hos sambon innan jag gjorde det!
Skaffade kattlåda, mat och allt en katt behöver och min sambo var väldigt tveksam och anti katten till en början.
Katten började sova i sängen när jag inte var där och myste mer än gärna med sambon.
Tre år senare har vi hus på landet med fler katter, hund (som han var anti mot också), höns, ankor.
Och inte är han allergisk inte, handlade nog mer om osäkerhet hur man umgås med ett djur

Där säger du något jag har funderat på mycket den senaste tiden, just osäkerheten. T är inte van vid djur så nära, han har aldrig haft djur, han förstår dem inte, kan inte tolka signaler m.m. Så jag tror att mycket av hans "demoner" kommer utav att han saknar kunskap. På ett sätt kan jag förstå det, jag som inte ens gillar (gillade) barn var jätterädd för att bli bonusmamma. Men jag bestämde mig liksom för att jag skulle klara av det, var skitnervös när jag skulle träffa sonen. Nu är det annorlunda, jag mötte mina demoner och insåg att det inte var så farligt. Nu har jag helt ändrat uppfattning om kids, vill ju till och med ha egna

På ett sätt vill jag tro att även T kan ändra på sig, men han måste våga ge det en tid, en rejäl chans. Han känns väldigt osäker runt katterna, men säker som få bland hästar..ganska spännande, för min värld borde det vara mer läskigt med häst än katt.

 

[Shenzi]

Ge det lite tid!

Det skulle jag f.ö vilja ge som tips generellt för hela situationen. Att om ni bestämmer att ni provar 1mån/3mån eller vad som nu känns rimligt, låter katterna vara ute varje dag (det finns ingen möjlighet att bygga så att de kan gå ut i inhägnaden själva?), du leker med dem så att de blir ordentligt rastade, kanske provar feliway, provar att gränsa av ytor i bostaden som blir kattfria eller vad som känns rimligt för er. Blir det inte bättre efter den tiden låter ju det som en bra lösning för katterna att Oden kanske kan få flytta hem till exet och så kan ni göra ett nytt försök med bara en katt?



Jag avgudar ju ena fluffbollen som vi har här hemma För hennes skull skulle jag stå ut med det mesta, men iom att jag inte alls är lika förtjust i den andra blir det liksom svårare att "offra" något för hans skull eller hur man ska säga. Så du får väl helt enkelt försöka få Freja att flirta in sig rejält hos honom
Men lika väl som att du "utsätter" honom för katter skulle ju han "utsätta" dig för kattlöshet om ni löser det så! Så länge han ändå vill försöka så skippa det dåliga samvetet och fokusera på en lösning istället!

Jag tror på din idé ovan, jag tror T är beredd att prova allt innan vi ger upp också. Han vet hur mycket katterna betyder och säger så gott som dagligen att han känner sig som ett svin, som gör mig ledsen genom sitt beteende/känslor. Igår sa han "vi testar med utegård, så har vi testat det och funkar det inte får vi se vad vi gör då".

Kör feliway doftspridare, leker med dem osv. Ska förbättra inhägnaden idag så de kan vara ute själva utan uppsikt.

Jo, jag vet..borde sluta ha dåligt samvete, det borde han också sluta ha. Blir bara en "ping-pong-effekt", vi tänker så mycket på varandra att vi tappar fokus på lösningen.

 

[Shenzi]

För att svara utförligt då:
Det är en känsla, inte en logisk tanke. En del tycker att det är jätteäckligt om dom hittar ett hårstrå i maten, andra bryr sig inte (jag är en av dom som inte bryr mig). Men kattsand under fötterna ger mig äckelkänslor.

Jag tror att i och med att han inte gillar katter alls, blir småsaker störande. Han är inte extrem pedant, men han vill ha ordning och reda, rent och snyggt (vi är väldigt lika så). Så jag tror egentligen inte att det är ljuden, dofterna m.m som stör, utan det är själva grejen, katt i huset. Det är anpassningarna, typ flytta på vaser som kan katterna ha ner eller inte ställa blomkrukor i vissa fönster. Sammantaget blir alla småsaker stora.

Tex ville han ju inte katterna skulle vara i vardagsrummet, så jag (och T ) sätter upp ett nät som vi kan ha intill rummet när vi inte är hemma (valv, finns inga dörrar) och det stör hans estestiska sinne. Jag tycker också det är skitfult, men kan acceptera det eftersom jag vet varför det sitter där (för att katterna inte ska kunna klösa på hans soffa).

 

[Sassy]

Jag älskar mina katter över allt annat, men blir fullständigt knäpp om jag inte får sova på natten och ha spån i hallen varenda dag. Hade de inte varit mina absoluta ögonstenar och jag är typen som mår dåligt av att vara utan djur hade jag nog inte tyckt det var värt det. För mig är därmed ett "jag vill inte ha djur inne men vi gör ett försök" en fullt förståelig respons. Frågan är hur man kan göra situationen fungerande. Skulle jag ta katterna och flytta hem till pojkvännen skulle det bli kaos, eftersom hans hem inte är inrett med tanke på djur från början. Hos mig syns det inte speciellt mycket att det är kattanpassat, eftersom jag gjort alla val av möbler och inredning för att det ska funka utan nödlösningar. (Förutom soffan. Jag borde fattat bättre, men den suger åt sig hår. Jag avskyr det, lägger över en timme varje vecka på att hålla den hårfri och då har jag en av de raser som fäller absolut minst. )

Mitt tips är alltså; fundera över hur ni kan göra ett hem som är kattanpassat utan att det ser ut som att crazy catlady bor där. Alla är inte ok med att bo i en djurgård, även om man tycker om djuren som sådana.

 

[Shenzi]

Jag älskar mina katter över allt annat, men blir fullständigt knäpp om jag inte får sova på natten och ha spån i hallen varenda dag. Hade de inte varit mina absoluta ögonstenar och jag är typen som mår dåligt av att vara utan djur hade jag nog inte tyckt det var värt det. För mig är därmed ett "jag vill inte ha djur inne men vi gör ett försök" en fullt förståelig respons. Frågan är hur man kan göra situationen fungerande. Skulle jag ta katterna och flytta hem till pojkvännen skulle det bli kaos, eftersom hans hem inte är inrett med tanke på djur från början. Hos mig syns det inte speciellt mycket att det är kattanpassat, eftersom jag gjort alla val av möbler och inredning för att det ska funka utan nödlösningar. (Förutom soffan. Jag borde fattat bättre, men den suger åt sig hår. Jag avskyr det, lägger över en timme varje vecka på att hålla den hårfri och då har jag en av de raser som fäller absolut minst. )

Mitt tips är alltså; fundera över hur ni kan göra ett hem som är kattanpassat utan att det ser ut som att crazy catlady bor där. Alla är inte ok med att bo i en djurgård, även om man tycker om djuren som sådana.

Samma i mitt hem, mitt var kattanpassat men som ändå vilket hem som helst. T:s hem är inte lika lätt att anpassa. Jag förstår absolut hans respons också, han kämpar för att acceptera läget så gott han kan. Det är lösningen som är så svår, hur ska den se ut m.m, det är efter att ha vridit och vänt på alla stenar som jag börjar inse att jag kanske måste ge mig. Jag är dock inte typen som mår dåligt utan djur, för djur har jag nära mig ändå (hästar i stallet, mamma har katt och hund m.m). Det svåraste är att skiljas från katterna, får ångest av bara tanken. Får dock lika mycket ångest av att tänka på hur det vore att förlora T.

 

[Sassy]

Samma i mitt hem, mitt var kattanpassat men som ändå vilket hem som helst. T:s hem är inte lika lätt att anpassa. Jag förstår absolut hans respons också, han kämpar för att acceptera läget så gott han kan. Det är lösningen som är så svår, hur ska den se ut m.m, det är efter att ha vridit och vänt på alla stenar som jag börjar inse att jag kanske måste ge mig.

Måste ni bo i hans lägenhet med hans inredning då? Den bästa möjligheten att skapa något som funkar borde ju vara om ni tillsammans bygger upp ett hem som både känns ok för honom och går att ha katt i?

Sen är det ju sagt med utgångsläget att du faktiskt vill ha kvar katterna. Om det inte känns superangeläget är det inte fel att omplacera, men var ärlig mot dig själv med anledningen då.

 

[Tassetass]

Samma i mitt hem, mitt var kattanpassat men som ändå vilket hem som helst. T:s hem är inte lika lätt att anpassa. Jag förstår absolut hans respons också, han kämpar för att acceptera läget så gott han kan. Det är lösningen som är så svår, hur ska den se ut m.m, det är efter att ha vridit och vänt på alla stenar som jag börjar inse att jag kanske måste ge mig. Jag är dock inte typen som mår dåligt utan djur, för djur har jag nära mig ändå (hästar i stallet, mamma har katt och hund m.m). Det svåraste är att skiljas från katterna, får ångest av bara tanken. Får dock lika mycket ångest av att tänka på hur det vore att förlora T.

Man kan inte flytta in katter i ett icke kattanpassat hem. Man kan inte ha vissa typer av möbler, mattor, lampor etc., allt beroende på kattens personlighet. Skinnsoffor går inte för vissa, vi kan inte ha mattor med kort lugg för Isola älskar att kloa på såna, en del kan inte ha lampor på fönsterbrädorna eftersom katterna vill sitta där, en svart tygsoffa om man har en vit katt kan få vem som helst att slita sitt hår o.s.v.

Så om ni och katten ska bo tillsammans i hans hem måste katten tas med i inredningsekvationen, precis som att små barn eller ett handikapp. Det blir så himla mycket enklare att bo med ett djur om de yttre förutsättningarna är de rätta.