Hur fungerar Dominatorer i det vanliga livet?

[Sassy]

Jag drar det längre. Jag tror att det är svårt att etablera jämställda och jämbördiga relationer mellan man och kvinna överhuvudtaget, och att det är rätt sällsynt. Och då menar jag "vanliga" relationer. Lika gärna - eller kanske hellre - som att vara en harmlös sexuell preferens, kan för min del bdsm handla om ett slags extrapolerande av den inbyggda maktasymmetrin i den olikkönade relationen. (Inte minst i de fall som maktspelet - eller vad man vill kalla det - pågår också utanför sängen.) Genom den teoretiskt präglade begreppsapparaten kring alla stopporden och reglerna osv, kan båda parter också intala sig att maktasymmetrin är en lek, en gestaltning, men ingenting i verkligheten. Tänker jag.

Nu förutsätter du att det gäller heterosexuella par med statiska roller i manlig dominant och undergiven kvinna? Det är visserligen vanligt, men långt ifrån normen.

Vem som tar sig vilken makt är inte heller speglat i vem som är sexuell "topp", det finns gott om undergivna som ser dominanten som ett redskap för att tillfredsställa enbart sina egna behov.

 

[Migo]

Nu förutsätter du att det gäller heterosexuella par med statiska roller i manlig dominant och undergiven kvinna? Det är visserligen vanligt, men långt ifrån normen.

Vem som tar sig vilken makt är inte heller speglat i vem som är sexuell "topp", det finns gott om undergivna som ser dominanten som ett redskap för att tillfredsställa enbart sina egna behov.

Fast går man ut på tex Darkside så är ju manliga Doms det absolut vanligaste. Eller iaf "Dom."

 

[Petruska]

Nu förutsätter du att det gäller heterosexuella par med statiska roller i manlig dominant och undergiven kvinna? Det är visserligen vanligt, men långt ifrån normen..

Nej, det tar jag inte för givet. Men utifrån filmen som är grund för tråden, så. I motsatt fall får tankegången bearbetas, det har jag helt klart för mig.

Det är ju populärt, enligt min erfarenhet, bland bdsm-folk, att lyfta fram att det ofta råder "omvänd" maktasymmetri. Jag vet inte vilka beläggen är för det? Statistik, känns ju lite osannolikt och/eller otillförlitligt på området.

Vem som tar sig vilken makt är inte heller speglat i vem som är sexuell "topp", det finns gott om undergivna som ser dominanten som ett redskap för att tillfredsställa enbart sina egna behov.

Det andra du skriver kan ju lika gärna illustrera min eventuella poäng, som motsäga den.

 

[Sassy]

Fast går man ut på tex Darkside så är ju manliga Doms det absolut vanligaste. Eller iaf "Dom."

Det var därför jag skrev vanligt. Sen är väl alla kontaktsiter extremt överrepresenterade när det gäller män? Hur många manliga undergivna finns det på DS kontra kvinnliga?

Av någon anledning skiftar rollfördelningen med kultur. I Sverige är ManDom vanligare, i tex Tyskland och latinamerika är det FemDom som representerar den större delen av scenen. Jag har inte grottat ner mig i detaljer eftersom inget av det intresserar mig, men det är en intressant skillnad.

Det andra du skriver kan ju lika gärna illustrera min eventuella poäng, som motsäga den.

Ja, det var mer en kommentar till att det inte är så enkelt att reda ut vem som har makten i relationen. BDSM-världen har nackdelen att den underhåller vissa maktstrukturer, men fördelen att den även granskar, ifrågasätter och diskuterar sagda strukturer eftersom det är ett måste för att få det att fungera i längden.

 

[Petruska]

Ja, det var mer en kommentar till att det inte är så enkelt att reda ut vem som har makten i relationen. BDSM-världen har nackdelen att den underhåller vissa maktstrukturer, men fördelen att den även granskar, ifrågasätter och diskuterar sagda strukturer eftersom det är ett måste för att få det att fungera i längden.

Det är väl där jag tycker mig se lite väl mycket av vad jag upplever som att man snarare verkar diskutera de där strukturerna. Att det är väldigt mycket ord. Och - ja, jag vet inte. Jag blir ungefär lika lite övertygad som när "vanliga" heteropar säger att de är helt jämställda och delar lika på allt. Av en lång rad skäl.

Att det inte är enkelt att reda ut vem som har makten i en relation - om någon - är vi helt eniga om. Det är väl just därför jag inte tycker att det där att den undergivna "ser sig" som den som har makten egentligen, säger så mycket. Vi ser oss ju som vi står ut med att se oss, tänker jag. Dessutom kan ju två personer som ser på samma sak, ändå se väldigt olika saker. Vem som då har "rätt", är ju en väldigt öppen fråga.

 

[cirkus]

Jag är mest fascinerad av att kvinnor går igång på att han är så fruktansvärt framgångsrik, miljärdär. Och hon är ung och oskuldsfull.

En kan ju fråga sig om böckerna och filmen blivit samma succé om han varit en fattig sunkig typ.

 

[MissFideli]

Det är synd att hon är rädd för honom..? Det som stör mig är ju just att detta romantiseras...
Det är ju inte mysigt och romantiskt att hon är rädd.

Jag har läst alla 3 böckerna och även sett filmen. Men jag kan inte någonstans se att det romantiseras? Inte just det?

Jag tycker det är en ganska modern variant av Harlekinböckern. Alltså modern i den bemärkelsen att den utspelar sig i en modern värld. Mot Harlekin som utspelar sig på 16-1800-tal mestadels.

 

[Och_Aye]

Har inte sett filmen, men läst utdrag ur böckerna.
Har sett några som kallat filmen "relationsfilm" och "feel good" film vilket gör mig lite gråtfärdig.
Hur kan man feel good av en relation som är så uppenbart destruktiv?

 

[escodobe]

@hier också
Men att hon inte säger stoppordet när han tar fram ögonbindeln tex är ju inte hans fel. Hon säger inte heller stoppordet när han slår henne i slutet. Hon ber om det, sen efteråt vill hon inte mer och går. Ja jag grät när jag såg henne gråta när han slog, men hon sa inte varken gul eller röd.

Sen att hon är lite rädd för honom, det är väl synd. Men hon slutar ju vara rädd i slutet på böckerna när de båda blivit bekväma. Och lärt känna varann och han blivit av med lite av sin ryggsäck

Jag har läst böckerna men inte sett filmerna. Sexet är inte Det stora problemet, utan alla de andra övergreppen utanför sexet.
Det finns otaliga exempel!
Den man som skulle förbjuda mig att använda min bil och säljer den mot min vilja hade åkt på en sådan utskällning att han tappat öronen. Sen polisanmälan. Oavsett hur många muskelbilar han hade försökt ersätta min rishög med.

 

[stjarnhimmel]

Jag har läst alla 3 böckerna och även sett filmen. Men jag kan inte någonstans se att det romantiseras? Inte just det?

Jag tycker det är en ganska modern variant av Harlekinböckern. Alltså modern i den bemärkelsen att den utspelar sig i en modern värld. Mot Harlekin som utspelar sig på 16-1800-tal mestadels.

Jag tycker att folk romantiserar när de pratar om böckerna och filmerna. Reklam, att ha filmprrmiär på alla hjärtans dag.

 

[Rina]

"Handligen enligt mig är fin, han är störd, hon går inte med på allt, tillsammans jobbar dom på att utvecklas som personer och övervinna hans hinder från förr."

Jag tänker tvärtom här, det är just den delen jag stör mig på mest i boken. Bilden av en trasig man med ett fruktansvärt förflutet och en "ren, oförstörd" flicka som "helar" honom. Den typen av förhållanden är destruktiva och kan rentav vara livsfarliga. Vad händer om hon inte vill vara med längre och hans värld rämnar. I boken låter han henne gå men blir förkrossad. I verkligheten tenderar dessa män att lova att ändra sig gång på gång men tenderar att falla tillbaka i gamla mönster. När kvinnan väljer att lämna så tenderar inte verklighetens män med den här typen av störning att låta henne gå, de kan inte hantera ångersten och riskerar att bli direkt farliga.
Det är därför jag inte gilla romantiseringen av "Du är speciell, du kan få mig hel".
I ett sunt förhållande kan man stötta varandra och komma varandra nära men det är en helt annan sak än att den ena personens värld står och faller med en person.
Sedan ringer varningsklockorna rätt mycket över mr Greys beteende när han ger henne en bil, presenterar sig för hennes styvfar, åker flera mil för att få träffa henne, han gör något VARJE gång hon vill fundera på om det här verkligen är vad hon vill. Att ständigt kräva att hon svarar på mejl och telefonsamtal är starka varningssignaler, det är inte på något vis romantiskt, det är manipulation.

 

[Mia_R]

Jag har läst alla 3 böckerna och även sett filmen. Men jag kan inte någonstans se att det romantiseras? Inte just det?

Jag tycker det är en ganska modern variant av Harlekinböckern. Alltså modern i den bemärkelsen att den utspelar sig i en modern värld. Mot Harlekin som utspelar sig på 16-1800-tal mestadels.

Ytterligare en anledning att inte ta i skiten med tång ens! Harelkinböcker var kräkmedel i tonåren pga den otroligt urusla kvalitén litterärt, jag kan aldrig tänka mig att de har blivit bättre nu.

 

[MissFideli]

Jag tycker att folk romantiserar när de pratar om böckerna och filmerna. Reklam, att ha filmprrmiär på alla hjärtans dag.

Kanske nån biograf hade så, jag vet inte. Filmen hade premiär den 13:e och jag var och såg den på bio den 12:e.
Jag tycker den är romantisk i den bemärkelsen att han faktiskt lämnar sitt beteende och blir "vanlig" för hennes skull.

 

[Kaki]

"Handligen enligt mig är fin, han är störd, hon går inte med på allt, tillsammans jobbar dom på att utvecklas som personer och övervinna hans hinder från förr."

Jag tänker tvärtom här, det är just den delen jag stör mig på mest i boken. Bilden av en trasig man med ett fruktansvärt förflutet och en "ren, oförstörd" flicka som "helar" honom. Den typen av förhållanden är destruktiva och kan rentav vara livsfarliga. Vad händer om hon inte vill vara med längre och hans värld rämnar. I boken låter han henne gå men blir förkrossad. I verkligheten tenderar dessa män att lova att ändra sig gång på gång men tenderar att falla tillbaka i gamla mönster. När kvinnan väljer att lämna så tenderar inte verklighetens män med den här typen av störning att låta henne gå, de kan inte hantera ångersten och riskerar att bli direkt farliga.
Det är därför jag inte gilla romantiseringen av "Du är speciell, du kan få mig hel".
I ett sunt förhållande kan man stötta varandra och komma varandra nära men det är en helt annan sak än att den ena personens värld står och faller med en person.
Sedan ringer varningsklockorna rätt mycket över mr Greys beteende när han ger henne en bil, presenterar sig för hennes styvfar, åker flera mil för att få träffa henne, han gör något VARJE gång hon vill fundera på om det här verkligen är vad hon vill. Att ständigt kräva att hon svarar på mejl och telefonsamtal är starka varningssignaler, det är inte på något vis romantiskt, det är manipulation.

Men det är ju hans störda sida. Hur bra underhållning hade det varit om han också varit ung och "oförstörd "? För det är ju underhållning det är...

I verkligheten hade inte min sambo fått sälja min bil heller.

 

[SiZo]

Jag ser filmen och böckerna bara som en fantasi. Jag tycker att både böckerna och filmerna är nervkittlande som tusan! Jag har väldigt svårt att se att jag någonsin skulle hitta en man, och att då fantisera om en man som så tydligt bara måste ha en, en man som man dessutom hjälper att bli hel. Och som uppepå detta har ekonomiska tillgångar som gör att man aldrig någonsin behöver fundera över pengar, Det är en väldigt rolig, underhållande och nervkittlande fantasi.

Sen är jag ju sexuellt lagd åt det undergivna hållet, så det gör ju inte saken sämre.

Betyder detta att jag skulle låta en man behandla mig på det sättet som Grey gör i böckerna/filmen? Nej. Aldrig någonsin. För mig är respekt något som är sjukt viktigt. Han gör bort sig redan i första scenen när han sätter sig för nära Ana. Jag hade dragit som en avlöning redan där.

Men på film är det en kul fantasi.

Jag menar, hur vanligt är det inte att kvinnor har våldtäktsfantasier? Hur många av dessa kvinnor med dessa fantasier vill bli våldtagna på riktigt? Jag tror inte det är mer än 1%, om ens det.

De män som använder filmen som ursäkt att vara respektlösa och behandla kvinnor dåligt är redan så pass störda att de hade gjort det ändå. Nu kanske de går för fort fram i processen vilket gör att även en oerfaren kvinna kanske ser tecknen tidigt och vågar lämna. Så det kan komma något positivt av filmen med!

 

[hier]

Jag ser filmen och böckerna bara som en fantasi. Jag tycker att både böckerna och filmerna är nervkittlande som tusan! Jag har väldigt svårt att se att jag någonsin skulle hitta en man, och att då fantisera om en man som så tydligt bara måste ha en, en man som man dessutom hjälper att bli hel. Och som uppepå detta har ekonomiska tillgångar som gör att man aldrig någonsin behöver fundera över pengar, Det är en väldigt rolig, underhållande och nervkittlande fantasi.

Sen är jag ju sexuellt lagd åt det undergivna hållet, så det gör ju inte saken sämre.

Betyder detta att jag skulle låta en man behandla mig på det sättet som Grey gör i böckerna/filmen? Nej. Aldrig någonsin. För mig är respekt något som är sjukt viktigt. Han gör bort sig redan i första scenen när han sätter sig för nära Ana. Jag hade dragit som en avlöning redan där.

Men på film är det en kul fantasi.

Jag menar, hur vanligt är det inte att kvinnor har våldtäktsfantasier? Hur många av dessa kvinnor med dessa fantasier vill bli våldtagna på riktigt? Jag tror inte det är mer än 1%, om ens det.

De män som använder filmen som ursäkt att vara respektlösa och behandla kvinnor dåligt är redan så pass störda att de hade gjort det ändå. Nu kanske de går för fort fram i processen vilket gör att även en oerfaren kvinna kanske ser tecknen tidigt och vågar lämna. Så det kan komma något positivt av filmen med!

Jag håller helt med och förstår vad du menar, en fantasi är en fantasi och då kan det ofta dras längre än hur det egentligen ser ut i praktiken.

Underhållningsvärde finns det självklart - Men - mitt stora Men - är att problemet med 50 Shades är att den pga sin genomslagskraft har blivit en slags första - och en tid framöver kanske den enda - referensramen för människor som tidigare knappt hört talas om BDSM. Då kommer de och tror att det är/ska vara som i böckerna och filmen. Det är därför det är så mycket snack. För nu florerar det allsköns fördomar och missuppfattningar och en hel del av dem är relaterade till de här verken.

 

[Sel]

Ytterligare en anledning att inte ta i skiten med tång ens! Harelkinböcker var kräkmedel i tonåren pga den otroligt urusla kvalitén litterärt, jag kan aldrig tänka mig att de har blivit bättre nu.

Jag provade lyssna på första boken, och det här är verkligen illa skrivet även i originalspråk. Det känns precis som vad det är, en glad amatör som vispat ihop lite fanart.
Förstod aldrig varför den sålde så bra när det finns betydligt bättre mjukbokporr tillgängligt. Jean M. Auel vinner med hästlängder!

Sedan har väl varenda läggning, ursprung, politisk anknytning, hobby, kön och livsstil någon gång skildrats ofördelaktigt i media? Jag förstår inte varför folk blir så upprörda just den här gången.

 

[SiZo]

Jag håller helt med och förstår vad du menar, en fantasi är en fantasi och då kan det ofta dras längre än hur det egentligen ser ut i praktiken.

Underhållningsvärde finns det självklart - Men - mitt stora Men - är att problemet med 50 Shades är att den pga sin genomslagskraft har blivit en slags första - och en tid framöver kanske den enda - referensramen för människor som tidigare knappt hört talas om BDSM. Då kommer de och tror att det är/ska vara som i böckerna och filmen. Det är därför det är så mycket snack. För nu florerar det allsköns fördomar och missuppfattningar och en hel del av dem är relaterade till de här verken.

Nu vet inte jag om de jag umgås med är mer upplysta än gemeneman, men alla jag känner tycker att det är en kul fantasi, spännande, upphetsande och lite annat. Ingen av dessa skulle vilja ha det sådär i verkligheten. Jag och min polare tittade på varann varje gång det kom ett sånt tillfälle i filmen där vi hade sprungit åt andra hållet, och det blev väl sisodär 15 ggr eller nåt sånt

Sen om man har läst alla 3 böckerna så tycker jag allt att de kommer ut på rätt sida i slutet

Jag har väldigt svårt att se att filmen skulle göra att tjejer tillåter sig behandlas hur som helst. Åtminstone tjejer som inte redan skulle låta det hända. Jag har varit där själv, och jag tror inte att några filmer hade fått mig snabbare på rätt väg, jag tror att man måste inse sånt själv.

 

[Mia_R]

Jean M. Auel vinner med hästlängder!

Jag har aldrig förstått haussen med hennes böcker. Jag kan inte med Game of Thrones heller, men antingen tillhör jag inte målgruppen, eller så har de missat målet med flera mil.

 

[stjarnhimmel]

Nu vet inte jag om de jag umgås med är mer upplysta än gemeneman, men alla jag känner tycker att det är en kul fantasi, spännande, upphetsande och lite annat. Ingen av dessa skulle vilja ha det sådär i verkligheten. Jag och min polare tittade på varann varje gång det kom ett sånt tillfälle i filmen där vi hade sprungit åt andra hållet, och det blev väl sisodär 15 ggr eller nåt sånt

Sen om man har läst alla 3 böckerna så tycker jag allt att de kommer ut på rätt sida i slutet

Jag har väldigt svårt att se att filmen skulle göra att tjejer tillåter sig behandlas hur som helst. Åtminstone tjejer som inte redan skulle låta det hända. Jag har varit där själv, och jag tror inte att några filmer hade fått mig snabbare på rätt väg, jag tror att man måste inse sånt själv.

Jag förstår den aspekten. Att man tänker att det är ju bara folks fantasier, folk får fantisera om vad de vill och allt är tillåtet.
Problemet när jag pratat med vissa vänner är att jag inte tror att det är då enkelt. Baserat på vad vissa av dessa sagt tror jag en del tex får en bild av bdsm som att det enbart handlar om dominans utan samspel, förtroende etc.