Hur fungerar Dominatorer i det vanliga livet?

[Borttaget konto]

Fast borde det inte gälla alla typer av "destruktivt romantiserande" som våld, brott, droger och prostitution? Jag förstår inte varför just den här filmen ska kritiseras och tas på sådant stort allvar. Har kritikerna sett den? Är den så jäkla farlig? Är den värre än "skamgrepp" med Demi Moore eller ens "Pretty Woman" egentligen?
Jag har i och för sig svårt att förstå hypen också, men tror att de flesta som ser den på bio kommer därifrån uttråkade eller lite fnissiga.

Ja det borde gälla alla som i lika hög grad romantiserar destruktivitet utan minsta djup eller kritiskt tänkande, men just nu diskuterar vi ju den här filmen/bokserien eftersom den är aktuell och tråden handlar om den.

Men visst, en annan film som varit mycket kritiserad pga att den romantiserar dödandet av människor etc är American Sniper. Ska vi diskutera den också då för att övht få diskutera Grey? På twitter och andra sociala medier har man kunnat se människor skriva att de får lust att skjuta muslimer, eller valfri rasistisk benämning på araber, efter att de varit och sett American Sniper, så visst finns det även där problematiska strömningar (i högre grad i USA dock) och jag håller inte med om att FsoG är den enda film som kritiseras, "tas på sådant stort allvar", eller ses som det minsta kontroversiell, eller att det skulle vara den enda filmen som göder märkliga romantiserade föreställningar. Det diskuteras hela tiden, om man ser sig omkring så kritiseras det mesta faktiskt från ett eller annat håll, och jag tycker det SKA diskuteras och kritiseras och inte bara sväljas och utan reflektion konsumeras vilken skit som helst som smälls upp på biograferna eller i bokhandlarna.

Grey-filmen är aktuell eftersom den nyligen hade premiär, den beskriver en väldigt destruktiv relation och marknadsförs som romantik - därför kritiseras den.

Det finns säkert de som kommer ut fnissiga, det finns säkert också de som kommer ut gråtfärdiga för att de precis betalat för att återuppleva sin egen destruktiva relation på bioduken.

 

[Aliche]

Det är lugnt, jag svarar gärna Får väl förstås nämna att vårt sätt är ett sätt och att det finns oändligt många andra sätt.

Hur vår vardag skiljer sig från "vanlig" vardag? Tja ... maken hälsar att "det gör den inte" Jag är väl böjd att hålla med. Vi har förvisso valt att sätta ord på den struktur som råder i vårt förhållande (en struktur som jag skulle säga finns i många fler förhållanden än uttalad D/s), men i stort så är det inte så annorlunda. Vi pratar med varandra och lever ... som vanligt, skulle jag tro. Att han bestämmer betyder ju tack och lov inte att jag inte alltid får som jag vill! Bara det att han har "utslagsrösten". Nu är ju min man inte någon despot och bestämmer "bara för att", så det blir inte att han förvägrar mig något bara för att. Vi kommunicerar. Och målet i allt är ju trots allt att det ska bli bra för oss, inte bara för den ena.

Jag får verkligen leva ut den jag är! En roll blir det inte, för det är en del av den jag är. Att jag har valt att följa honom är ett aktivt val och för mig är det skönt att få känna att det finns en uttalad struktur.

För vissa är ju 24/7 mer ständiga regler. I vårt fall innebär det mest bara att maktbalansen är konstant. I perioder har vi förstärkt det med symboler (halsband till exempel), men i grund och botten ... well, jag skulle säga att det som gör vårt förhållande till ett D/s-förhållande är att vi är överens om att det ska vara på det sättet. Jag vill att han bestämmer och han är redo att göra det.

Det blir ju väääldigt abstrakt det här, men på sätt och vis är dynamiken också abstrakt. Det är inte så att utomstående kan titta på oss och säga "amen de där, de har ett d/s-förhållande", utan det är något som pågår mellan oss två.

Vill börja med att säga att jag absolut inte lägger någon värdering i hur du väljer att leva jag är bara så nyfiken (hur blev jag det haha)
Men du känner dig aldrig begränsad eller förminskad av att inte ha utslagsrösten i ditt liv? Du känner aldrig att "men vafan nu gör jag det här ändå för jag vill"? Och han tröttnar aldrig på att bestämma, som att det blir för mycket ansvar för honom?
Jag kan absolut förstå behovet av att ha tydliga rutiner, struktur och regler i sitt liv, det tror jag alla mår bra av i olika utsträckning, jag undrar bara hur jag själv skulle känna inför att ha någon att "svara till" annat än mig själv.
Har ni någonsin en "paus" eller nåt slags stoppord om du känner att du fått nog?
Har du sett 50 shades filmen som tråden egentligen handlar om och hur känner du inför den?

 

[Barret]

Jag har varken läst böckerna eller sett filmen (bara råkat på lite olika recensioner). Jag kommer aldrig göra det heller. Men det dök upp en tanke hos mig när jag läste här i tråden och även utifrån recensionerna.

För mig bygger BDSM på komplett, ömsesidig tilltro och respekt. Även om det är en Dom och en Sub (och i ett Switch-läge kan de rollerna kastas om) så har båda egentligen lika mycket makt. Kan till och med vara så att Sub har mer makt. En Sub i ett sant BDSM-förhållande väljer ju att underkasta sig, att ge sin Dom den makten över dem. Dom:en har då ansvaret att hantera det på rätt sätt, ha koll på gränserna och respektera sin partners val. Därav vikten av stoppord och en tydlig förståelse för vilka gränser som finns. En Sub måste lita på att deras Dom har den självbehärskningen och respekten att de slutar direkt vid stoppordet och har sån koll på sin Subs gränser att de kan maximera och optimera bådas upplevelse.

För att knyta an till diskussionen kring 50 Shades, om Ana i något läge är rädd/osäker på Grey, då saknas den grundläggande respekten och tilliten som jag anser är hela grunden för ett BDSM-förhållande. Av det jag hört får jag känslan av att författaren (och de läsare/filmtittare som höjer det hela nästan till skyarna) inte har en susning om vad BDSM egentligen är.

Huruvida en Dom beter sig som en Dom även utanför sängkammaren, den privata sfären är nog väldigt individuellt. Men min uppfattning är att de bästa dominanta också är de mest sympatiska och förstående. De vet på ett helt annat sätt vilka gränser folk har och kan ofta läsa av en person mycket bättre än de flesta andra.

 

[Andromedae]

Vill börja med att säga att jag absolut inte lägger någon värdering i hur du väljer att leva jag är bara så nyfiken (hur blev jag det haha)
Men du känner dig aldrig begränsad eller förminskad av att inte ha utslagsrösten i ditt liv? Du känner aldrig att "men vafan nu gör jag det här ändå för jag vill"? Och han tröttnar aldrig på att bestämma, som att det blir för mycket ansvar för honom?
Jag kan absolut förstå behovet av att ha tydliga rutiner, struktur och regler i sitt liv, det tror jag alla mår bra av i olika utsträckning, jag undrar bara hur jag själv skulle känna inför att ha någon att "svara till" annat än mig själv.
Har ni någonsin en "paus" eller nåt slags stoppord om du känner att du fått nog?
Har du sett 50 shades filmen som tråden egentligen handlar om och hur känner du inför den?

Nej, jag känner mig inte begränsad. Det är ju inte så att jag säger typ "Jag vill gå ut ikväll!" och han kontrar med "Nej, du måste städa". Frågade honom om han någon gång tröttnar på att bestämma, han sa nej Men å andra sidan detaljstyr han ju inte heller mitt liv. Jag kan tycka att det är rätt skönt att ha någon att "svara till" eftersom det ger mig chansen att tänka efter och bli säkrare i vad som är viktigt för mig (i och med att jag får en sporre att förmedla vad som är viktigt för mig).

Har man ett striktare 24/7 med protokoll och sådant verkar det betydligt mer ansträngande för båda parter.

Är vi ute på klubb så har vi samma stoppord som alla andra (ser det lite som god sed). Men hemma så säger jag nog mest bara "Nej" eller "Du, det här känns inte bra". Och så pratar vi om det. Vi pratar väldigt mycket i det här hemmet, haha.

Jag har inte sett filmen. Mina känslor inför den är mest att jag tycker att det är synd att den (som så många andra filmer med någon form av BDSM) ska kretsa kring "problem". Det är samma med exempelvis Secretary (ung skadad kvinna möter oansvarig chef och på något sätt ska det vara romantiskt ...). Det är ytterst sällan som BDSM i film får vara med och "bara vara" - antingen blir det ett problem som måste förhållas till eller så är det en comic relief. Det har varit liknande med homosexualitet, även om jag tycker mig se att det lättas upp lite där (nu finns det ju faktiskt böcker där huvudkaraktären är homosexuell utan att det för den sakens skull behöver vara hela bokens handling). Jag hade gärna sett att BDSM avdramatiserades.

 

[zingoo]

Jag tycker att hela den här grejen är jävligt överdriven. Det är en film, en påhittad historia. Ingen instruktionsfilm för BDSM. Det är våld, mord och andra påhittade grejer i filmer, och dom flesta kan skilja på film och verklighet. Kan man inte det så är det nog inte filmens fel.

 

[Kirre]

Kände också när jag läst första boken att varför var sexet så hypat? För mig var det något helt annat som fastnade och gjorde att jag läste de övriga böckerna också, något man bör göra för att få hela bilden/storyn.
Böckerna är ju inte på något sätt något skönlitterärt och språkligt mästerverk men det är det ju många böcker som inte är.

Har även sett filmen och tyckte den var helt ok. Skönt att mycket tankedravel som är i böckerna inte kan förmedlas och i mitt tycke smakfullt filmad och klippt.

Ledsen om jag inte "står upp för" jämlikheten men för mig är både böckerna och filmerna trevlig och jo, romantisk, underhållning för ett par timmar.

 

[golit]

Ja, har jag någonsin hävdat att det inte förekommer övergrepp inom vaniljsex?

Ingen aning, men tyckte att det var bra att det framgår att övergrepp sker inom alla varianter av sex

 

[golit]

Nåt ligger det i det.

Men nu var det där tänkt att vara en teoretisk tankegång, inte mina bästa sextips.

Jo jag förstår och den är vettig och komplex och betydligt relevantare än när LBB säger Stalin, men behöver inte vara mer krångligt än frk Julie, vilket det skrivits många avhandlingar om.

 

[Petruska]

Jag har varken läst böckerna eller sett filmen (bara råkat på lite olika recensioner). Jag kommer aldrig göra det heller. Men det dök upp en tanke hos mig när jag läste här i tråden och även utifrån recensionerna.

För mig bygger BDSM på komplett, ömsesidig tilltro och respekt. Även om det är en Dom och en Sub (och i ett Switch-läge kan de rollerna kastas om) så har båda egentligen lika mycket makt. Kan till och med vara så att Sub har mer makt. En Sub i ett sant BDSM-förhållande väljer ju att underkasta sig, att ge sin Dom den makten över dem. Dom:en har då ansvaret att hantera det på rätt sätt, ha koll på gränserna och respektera sin partners val. Därav vikten av stoppord och en tydlig förståelse för vilka gränser som finns. En Sub måste lita på att deras Dom har den självbehärskningen och respekten att de slutar direkt vid stoppordet och har sån koll på sin Subs gränser att de kan maximera och optimera bådas upplevelse.

För att knyta an till diskussionen kring 50 Shades, om Ana i något läge är rädd/osäker på Grey, då saknas den grundläggande respekten och tilliten som jag anser är hela grunden för ett BDSM-förhållande. Av det jag hört får jag känslan av att författaren (och de läsare/filmtittare som höjer det hela nästan till skyarna) inte har en susning om vad BDSM egentligen är.

Huruvida en Dom beter sig som en Dom även utanför sängkammaren, den privata sfären är nog väldigt individuellt. Men min uppfattning är att de bästa dominanta också är de mest sympatiska och förstående. De vet på ett helt annat sätt vilka gränser folk har och kan ofta läsa av en person mycket bättre än de flesta andra.

Jag tycker att du i det här inlägget på ett väldigt tydligt och pedagogiskt sätt visar den idealisering av bdsm - där bdsm definieras som något som alltid är bra - som jag vänder mig mot.

 

[Petruska]

Jo jag förstår och den är vettig och komplex och betydligt relevantare än när LBB säger Stalin, men behöver inte vara mer krångligt än frk Julie, vilket det skrivits många avhandlingar om.

Men det är inte särskilt krångligt. Just sängkammaren, skulle jag säga att det är som minst krångligt.

 

[Borttaget konto]

Ingen aning, men tyckte att det var bra att det framgår att övergrepp sker inom alla varianter av sex

Det tyckte jag också, det var just därför jag tog upp att det visst existerar övergrepp även inom BDSM.

Vi kanske också för säkerhets skull ska passa på att förtydliga att det förekommer misshandel även i andra sammanhang än i kampsport eller ishockey.

 

[golit]

Men det är inte särskilt krångligt. Just sängkammaren, skulle jag säga att det är som minst krångligt.

Men utan spegling av den yttre världen skulle makt eller maktförskjuting vara meningslös i sex, liksom att "kung för en dag" bara kan existera totalitära monarkier?

 

[golit]

Det tyckte jag också, det var just därför jag tog upp att det visst existerar övergrepp även inom BDSM.

Vi kanske också för säkerhets skull ska passa på att förtydliga att det förekommer misshandel även i andra sammanhang än i kampsport eller ishockey.

Det tyckte jag också, det var just därför jag tog upp att det visst existerar övergrepp även inom BDSM.

Vi kanske också för säkerhets skull ska passa på att förtydliga att det förekommer misshandel även i andra sammanhang än i kampsport eller ishockey.

Rent rättsligt är det mycket intressant både inom BDSM och idrott när den frivilla överenskomelsen övergår i misshandel, generellt kan man säga att det man kommer undan med i boxning lär du bli steglad för i innebandy.

 

[Petruska]

Men utan spegling av den yttre världen skulle makt eller maktförskjuting vara meningslös i sex, liksom att "kung för en dag" bara kan existera totalitära monarkier?

Det vet jag inte.

Jag förstår nog inte riktigt varför/hur maktspel skulle bli sexuellt laddat, om det inte laddades av något utanför sig själv. Att jämföra med tex smärta, som ju mer tydligt faktiskt är en fysisk sensation (oavsett vad man tycker om den och hur man förhåller sig till den). Däremot ser jag i det stora hela maktspel i sängen som tämligen harmlöst - om inte annat brukar ju sexet omfatta en rätt begränsad del av tiden. Det är när spelet följer med utanför sängen, som jag börjar fundera.

 

[golit]

Det vet jag inte.

Jag förstår nog inte riktigt varför/hur maktspel skulle bli sexuellt laddat, om det inte laddades av något utanför sig själv. Att jämföra med tex smärta, som ju mer tydligt faktiskt är en fysisk sensation (oavsett vad man tycker om den och hur man förhåller sig till den). Däremot ser jag i det stora hela maktspel i sän gen som tämligen harmlöst - om inte annat brukar ju sexet omfatta en rätt begränsad del av tiden. Det är när spelet följer med utanför sängen, som jag börjar fundera.

Det beror på hur stor sängkammare du har. Om en kvinna ger en man kyskhetsbälte och orasmförbud för en vecka under tiden hon åker på orige med sin älskare, är det en spegling av köns-makt-ordingen. Det kan liksom inte existera utanför den.

Skulle man tolka världen som marxist hittar du andra förklaringar, som libertan andra förklaringar.

 

[Smulan75]

Om man läser inläggen här kan jag hålla med många om att det bara är en film, fiktion, verkligheten är en annan och det borde de flesta kunna avgöra. Men samtidigt är jag kanske "gammal" för jag oroar mig över trenden som amerikanska romantiska "ungdoms" filmer/böcker tar, där de unga kvinnorna fortfarande är hjälplösa, melankoliska/på gränsen till deprimerade, och gråtande fogar sig efter mannens "dominans". Unga kvinnor som lever sina liv för att bli beskyddade och "sedda" av männen som med sin överlägsenhet - både i styrka, ekonomi och erfarenhet är de som lägger upp spelplanen. Dessa filmer som alltid kommer att underminera de lite mer starka och självständiga kvinnorna som börjar framträda i filmer/böcker med lite mer action fast i de flesta fortfarande bara är någon "snygg" som ska räddas och beskyddas.

 

[Borttaget konto]

Tycker det är flera intressanta diskussioner på gång samtidigt i tråden, men för att svara på ursprungsfrågan - hur fungerar dominanta i det vanliga livet?

Jag var en switch tidigare (dvs någon som skiftar mellan att vara dominant och undergiven), eller är kanske fortfarande det även om jag numera lutar mer åt undergiven, och var för några år sedan dominant i en sexuell vänskapsrelation med en man.

Jag har inget som helst behov av att härska hela tiden över precis alla, hade det inte då heller. Ett tag var vi inne på att prova ett slags 24/7 upplägg (fortfarande utan att jag kände något behov av att vara en tyrann och härska mig genom livet), men det blev av diverse anledningar inte av.
Vid första anblick har kanske min fd undergivna fler dominanta drag än vad jag har eftersom han är chef för ett företag som då i princip kräver att han har vissa ledaregenskaper.

Samtidigt som jag inte är någon som måste bestämma hela tiden, eller för den delen någon som måste överlåta besluten åt andra, så ser jag det inte heller som att jag går in i en roll direkt när det kommer till dominans. För mig är det nog mer som ett förhållningssätt än ett rollspel (även om rollspel kan vara kul det med), jag har ju både dominanta och undergivna egenskaper, och allt där emellan, som jag kan plocka fram när det känns bra. Lite på samma sätt som vi kan bete oss olika och ta olika "roller" i olika sammanhang (med familjen, med vännerna, på jobbet) och med olika människor utan att man nödvändigtvis behöver se det som att vi rollspelar.

 

[Badger]

@Mia_R : Men hur i hela friden kan du med att nämna Auel och Martin i samma andetag? Jisses! Tantporr med örter vs blodig intrigfantasy liksom.

Och förlåt för OT, TS. Den diskussionen hör nog hemma någon annanstans.

Jag har funderat lite förvånat, finns det inte mängder med liknande böcker? Är det här alltså första gången som de flesta som läser boken läser någonting liknande? För i så fall kan man ju förstå att det blir lite sexigt. Jag har ju inte läst boken, medvetet låtit bli eftersom jag blir så irriterad på sexism (men sett urklipp på nätet), sett filmen för den var gratis. Men det var inte så speciellt tänkte jag (läste inte alla fjortisar mängder av sådant här i mitt livs novell -som jag iofs inte läste).

Så varför just den här boken? Är det för att den är just illa skriven? Eller så är det bara slump Den kom i en tid då nätet lätt kan marknadsföra böcker och Jackie Collins var nog egentligen lika stor på sin tid.

(Och fråga mig inte varför jag citerade Sel, ingen aning, det har nog ingenting med det jag skrev att göra. Men diskuterar gärna Auel och Martin i en tråd om någon startar en )

 

[GoLightly]

Jag har funderat lite förvånat, finns det inte mängder med liknande böcker? Är det här alltså första gången som de flesta som läser boken läser någonting liknande? För i så fall kan man ju förstå att det blir lite sexigt. Jag har ju inte läst boken, medvetet låtit bli eftersom jag blir så irriterad på sexism (men sett urklipp på nätet), sett filmen för den var gratis. Men det var inte så speciellt tänkte jag (läste inte alla fjortisar mängder av sådant här i mitt livs novell -som jag iofs inte läste).

Så varför just den här boken? Är det för att den är just illa skriven? Eller så är det bara slump Den kom i en tid då nätet lätt kan marknadsföra böcker och Jackie Collins var nog egentligen lika stor på sin tid.

(Och fråga mig inte varför jag citerade Sel, ingen aning, det har nog ingenting med det jag skrev att göra. Men diskuterar gärna Auel och Martin i en tråd om någon startar en )

Men det är väl ingen som har argumenterat mot sex i litteratur utan snarare det problematiska i att romantisera en destruktiv relation? Om det sedan finns mängder av böcker på samma tema så är de såklart inte bättre, att just den här boken diskuteras är för dess genomslagskraft.

 

[Badger]

Men det är väl ingen som har argumenterat mot sex i litteratur utan snarare det problematiska i att romantisera en destruktiv relation? Om det sedan finns mängder av böcker på samma tema så är de såklart inte bättre, att just den här boken diskuteras är för dess genomslagskraft.

Uhm jag tror du missuppfattade mig. Jag pratade inte om diskussionen i tråden utan om varför just den boken blivit så populär och chockande (när urvalet antagligen är så stort menar jag)

Att diskutera runt boken i en tråd tycker jag är jätterimligt! Jag ville mest undra om någon visste varför i all världen så många läser just denna (och det kunde jag ju lika gärna frågat om vilken bok som än blev mest populär i en genre, men det vore ändå kul att veta) Att så många vill diskutera en välläst bok tycker jag inte är ett dugg konstigt.

(Den diskussionen vet jag inte om jag kan hoppa in i däremot. Jag förstår inte det roliga i att skaffa något slags maktrelation i en relation (i sängen är det mindre obegripligt, det är ju en begränsad tid). Men självklart kan man göra det om man föredrar. Jag förstår ännu mindre att folk tycker att det inte går att ha en relation där en man och en kvinna båda två får bestämma ungefär lika mycket -en så kallad jämställd relation. Själv hoppas jag bara att jag har en.)

(Och jag ser gärna filmen igen för humorvärdet. Det ser så grymt osexigt ut när en man bär en kvinna över axeln. Kvinnor är stora och tunga varelser. Det är kul när man läste en del Harlekin som fjortis att se det hela illustrerat och att det inte riktigt funkar med bilden man fick då. "Relationen" i den mån den finns känns däremot känns ganska sorglig mellan sexscenerna.)