Sv: Hur delar ni upp föräldraledigheten?
Svarar på detta inlägget även om det var riktat till Ako eftersom det blev som ett replikskifte er emellan angående mitt första inlägg.
Min förväntan är inte att komma tillbaka utvilad som en nyponros. Innan jag själv fick barn såg jag inga hinder för att ta 6 mån var. Men jag trodde också att jag skulle ploppa ut barnet och sedan känna mig ungefär som vanligt- så blev det inte. Du har helt rätt i att föräldraledigheten inte är till för mamman att vila upp sig. Jag tycker bara att det måste vara en ekvation där det även kan få vara en faktor att ta hänsyn till att mamman kan få ha kommit någorlunda i sina normala gängor igen innan återgång till arbetet. Prio 1 diskussionen är givetvis att barnet får tillgång till sin pappa och vise versa. Jag bara problematiserar bara varför det kanske inte alltid är så lätt att bara dela rätt av. Men jag problematiserar det inte med mening att sätta käppar i hjulet för den processen eller försöka få det att framstå som omöjligt på något sätt.
För att gå vidare i diskussionen hörde jag ett bra förslag på radio om hur man kunde få bort problemet kring att föräldraledigheten anpassas utifrån inkomst, d.v.s. att den som tjänar minst (oftast kvinnan) är hemma längst. Förslaget var att man baserade pengen på familjens gemensamma inkomst, så att det blev samma oavsett vem som var hemma. Det tyckte jag var smart. Borde inte det kunna gå att genomföra?
Jag säger inte emot att amning är ett gott argument för att den ammande kvinnan är hemma i början. Vad jag vänder mig emot är tänkte att mamman ska vara hemma för att återhämta sig, för att hon har ett tråkigt jobb, för att hon minsann har slitit med graviditeten osv. Det är inte det vi har föräldrapenningen till. Det kanske inte heller är det bästa för barnet att vara hemma på heltid med en sliten morsa? Det är ju inte heller säkert att föräldraledigheten kommer ge den där återhämtningen man önskar. I synnerhet inte om partnern jobbar 100% (eller mer).
Svarar på detta inlägget även om det var riktat till Ako eftersom det blev som ett replikskifte er emellan angående mitt första inlägg.
Min förväntan är inte att komma tillbaka utvilad som en nyponros. Innan jag själv fick barn såg jag inga hinder för att ta 6 mån var. Men jag trodde också att jag skulle ploppa ut barnet och sedan känna mig ungefär som vanligt- så blev det inte. Du har helt rätt i att föräldraledigheten inte är till för mamman att vila upp sig. Jag tycker bara att det måste vara en ekvation där det även kan få vara en faktor att ta hänsyn till att mamman kan få ha kommit någorlunda i sina normala gängor igen innan återgång till arbetet. Prio 1 diskussionen är givetvis att barnet får tillgång till sin pappa och vise versa. Jag bara problematiserar bara varför det kanske inte alltid är så lätt att bara dela rätt av. Men jag problematiserar det inte med mening att sätta käppar i hjulet för den processen eller försöka få det att framstå som omöjligt på något sätt.
För att gå vidare i diskussionen hörde jag ett bra förslag på radio om hur man kunde få bort problemet kring att föräldraledigheten anpassas utifrån inkomst, d.v.s. att den som tjänar minst (oftast kvinnan) är hemma längst. Förslaget var att man baserade pengen på familjens gemensamma inkomst, så att det blev samma oavsett vem som var hemma. Det tyckte jag var smart. Borde inte det kunna gå att genomföra?