Hur delar ni upp föräldraledigheten?

Sv: Hur delar ni upp föräldraledigheten?

Fast någonstans så har ju amning ganska mycket med tidigt föräldraskap att göra, liksom graviditet med allt vad det innebär...måste man verkligen dra genusdebatten så till sin spets att man inte kan inse att det i många fall faktiskt passar bättre att mamman tar den första delen av föräldraledigheten av dessa anledningar?
 
Sv: Hur delar ni upp föräldraledigheten?

Fast någonstans så har ju amning ganska mycket med tidigt föräldraskap att göra, liksom graviditet med allt vad det innebär...måste man verkligen dra genusdebatten så till sin spets att man inte kan inse att det i många fall faktiskt passar bättre att mamman tar den första delen av föräldraledigheten av dessa anledningar?

Jag säger inte emot att amning är ett gott argument för att den ammande kvinnan är hemma i början. Vad jag vänder mig emot är tänkte att mamman ska vara hemma för att återhämta sig, för att hon har ett tråkigt jobb, för att hon minsann har slitit med graviditeten osv. Det är inte det vi har föräldrapenningen till. Det kanske inte heller är det bästa för barnet att vara hemma på heltid med en sliten morsa? Det är ju inte heller säkert att föräldraledigheten kommer ge den där återhämtningen man önskar. I synnerhet inte om partnern jobbar 100% (eller mer).
 
Sv: Hur delar ni upp föräldraledigheten?

Jag har varit hemma med barnen och han har tagit någon dag då och då. Har inte ens plockat sina 60 dagar för den minsta som blir 5 nu i veckan.
Han är hemma länge i perioder så det har inte funnits någon anledning till att han skulle varit pappaledig. Förr så jobbade han en vecka och var ledig en. Eftersom han jobbade i utlandet så var han inget hemma alls den veckan han jobbade men å andra sidan var han sedan hemma en hel vecka med barnen.

Han har typ 250 dagar kvar att ta ut för våra två barn och då har jag tagit över dom flesta av hans som är utnyttjade.

Eftersom han är den som har en inkomst i familjen så har det dessutom fallit sig naturligt att han har fortsatt jobba och jag varit hemma med barnen.
 
Sv: Hur delar ni upp föräldraledigheten?

Det är ju inte heller säkert att föräldraledigheten kommer ge den där återhämtningen man önskar. I synnerhet inte om partnern jobbar 100% (eller mer).

Många beskriver ju föräldraledighet som något oerhört jobbigt, och att det närmast var en vila att återgå till jobbet istället. Mot bakgrund av det verkar det konstigt att också se föräldraledigheten som ett tillfälle att vila upp sig.

Och så, även om det inte gäller för svenska förhållanden, undrar man ju hur det går med den där vilan för kvinnor i länder med betydligt mindre generös föräldraledighet (eller ingen alls). När jag fick barn (i Sverige) var ledigheten redan då lika lång som den är nu, men mina vänner och släktingar i mitt andra hemland hade endast fem månaders föräldraledighet. Jag hörde aldrig någon av dem säga att de behövde mer tid än så för att "vila upp sig". (Däremot hade många nog gärna varit hemma med barnet ett tag till, men det är ju en annan fråga.)
 
Sv: Hur delar ni upp föräldraledigheten?

Jag har en jobbig graviditet nu både fysiskt och psykiskt och bävar inför föräldraledigheten. Att sonen går i förskola och att maken kommer kunna ta ut FL samtidigt är lite räddningen för mig.
 
Sv: Hur delar ni upp föräldraledigheten?

Jag säger inte emot att amning är ett gott argument för att den ammande kvinnan är hemma i början. Vad jag vänder mig emot är tänkte att mamman ska vara hemma för att återhämta sig, för att hon har ett tråkigt jobb, för att hon minsann har slitit med graviditeten osv. Det är inte det vi har föräldrapenningen till. Det kanske inte heller är det bästa för barnet att vara hemma på heltid med en sliten morsa? Det är ju inte heller säkert att föräldraledigheten kommer ge den där återhämtningen man önskar. I synnerhet inte om partnern jobbar 100% (eller mer).

Alla barn är olika, och därför är alla föräldrars föräldraledighet väldigt olika.Jag har en kompis som valde att avbryta sin föräldraledighet för att hon klättrade på väggarna och var uttråkad efter 4 månader. Barnet sov hela nätterna i sin säng och sov långa perioder i vagn på dagarna. Satt nöjd i babysitter eller låg på en filt. Mamman bakade, städade, åkte och fikade och hade hur lugnt som helst.

Mitt barn sov aldrig på nätterna innan 1,5 års ålder och aldrig mer än 20 min i sträck dagtid. Fixade inte vagn och inte heller babysitter, for illa av att åka bil. Jag var ett vrak. Pga en sjukdomsbild var amningen mkt viktig så ingen annan kunde byta av. Att jämföra min föräldraledighet med kompisens är ju ett skämt, det är ju som två helt olika yrken.

Jag fattar inte varför allt ska delas lika mellan föräldrar. Har ni sett på våra kroppar hur de ser ut? Ser det ut som att mannen är byggd för att ta hand om ett spädbarn? Jag blir så JÄVLA LESS på vårt samhälle och såna här diskussioner ibland.

Jag läste en "fråga psykologen-grej" för ett tag sen. En mamma som for illa av att lämna över sin son till pappan för barnet bara skrek. Barnet var ca 5-8 månader och for illa av att byta famn från mamma till pappa. De försökte "träna", mamman var borta korta stunder osv. Jag blev så GLAD när psykologen helt enkelt skrev, "du är mamma, barnet är tryggt hos dig och mår bra hos dig, låt då barnet vara hos dig. Det har hela livet på sig att knyta an till sin pappa och alla andra vuxna man vill att den ska kunna vara hos men bandet till mamman går inte jämföra med nåt annat."
 
Sv: Hur delar ni upp föräldraledigheten?

Många beskriver ju föräldraledighet som något oerhört jobbigt, och att det närmast var en vila att återgå till jobbet istället. Mot bakgrund av det verkar det konstigt att också se föräldraledigheten som ett tillfälle att vila upp sig.

Jag är en person som är van att ha många järn i elden. Jag började med extrajobb när jag var 13 år och har sedan dess alltid haft minst två jobb. När jag pluggade läste jag dubbla utbildningar och hade ett halvtidsjobb bredvid osv. Det finns INGET jag gjort som varit så jobbigt som att vara "föräldraledig". Att få börja jobba var som att åka på vilohem....
 
Sv: Hur delar ni upp föräldraledigheten?

Jag fattar inte varför allt ska delas lika mellan föräldrar. Har ni sett på våra kroppar hur de ser ut? Ser det ut som att mannen är byggd för att ta hand om ett spädbarn? Jag blir så JÄVLA LESS på vårt samhälle och såna här diskussioner ibland.

Från sett amning, vad är det som gör att en man inte kan ta hand om ett spädbarn?!

Anledningen till att föräldraledigheten bör delas mer lika än idag är för att kvinnor ska få samma möjligheter på arbetsmarknaden som män. Så länge kvinnor tar ut 75% av föräldraledigheten kommer vi aldrig ha lika villkor på arbetsmarknaden.

Delvis knapplån. Det jag tycker är intressant är att samma "grupp" mammor som ammar längst också är de som delar föräldraledigheten med pappan mest lika. Att amma/amma länge är helt enkelt inte ett argument för att inte dela ganska lika. Rent generellt alltså.
 
Sv: Hur delar ni upp föräldraledigheten?

Jag fattar inte varför allt ska delas lika mellan föräldrar. Har ni sett på våra kroppar hur de ser ut? Ser det ut som att mannen är byggd för att ta hand om ett spädbarn? Jag blir så JÄVLA LESS på vårt samhälle och såna här diskussioner ibland.

Jag läste en "fråga psykologen-grej" för ett tag sen. En mamma som for illa av att lämna över sin son till pappan för barnet bara skrek. Barnet var ca 5-8 månader och for illa av att byta famn från mamma till pappa. De försökte "träna", mamman var borta korta stunder osv. Jag blev så GLAD när psykologen helt enkelt skrev, "du är mamma, barnet är tryggt hos dig och mår bra hos dig, låt då barnet vara hos dig. Det har hela livet på sig att knyta an till sin pappa och alla andra vuxna man vill att den ska kunna vara hos men bandet till mamman går inte jämföra med nåt annat."

Förutom tuttarna, vad gör vår kropp bättre?
Bandet till mamman skapas när de ammar och vi går med dem för rapning och får dem att somna. Vi mammor är duktiga på att vara där hela tiden.

När min sambo varit hemma har jag ammat och han har tagit hand om den andra biten.. När barnen börjat med flaskan har han varit kvick som attan att ta den biten.. Så våra barn är lika trygg med sin pappa som med mej. För att han engagerat sej från början. Jag kan absolut jämföra mina barns band till mej som med deras far.
 
Sv: Hur delar ni upp föräldraledigheten?

Fast jag tycker egentligen inte att det är en relevant aspekt. Föräldraledigheten är inte en "låt-mamma-ta-igen-sig-peng" utan det är en försäkring som ger föräldrar möjlighet att vara hemma och ta hand om sina barn. Behöver man paus från jobbet finns det tjänstledighet, semester, möjlighet att gå ner i arbetstid och kanske fler möjligheter jag inte har tänkt på. Om man rent fysiskt/psykiskt inte kan återgå till arbetet ska man ju sjukskrivas, inte gå hemma med föräldrapeng.

Alltså, jag tycker att du borde ha rätt - men är det inte så att föräldraförsäkringen i stort sett används så från FK:s sida? Jag frågar, för min uppfattning är att en gravid ("graviditet är ingen sjukdom!") eller nyförlöst mamma måste må väldigt dåligt för att sjukpenning ska medges, till exempel.
 
Senast ändrad:
Sv: Hur delar ni upp föräldraledigheten?

Alla barn är olika, och därför är alla föräldrars föräldraledighet väldigt olika.Jag har en kompis som valde att avbryta sin föräldraledighet för att hon klättrade på väggarna och var uttråkad efter 4 månader. Barnet sov hela nätterna i sin säng och sov långa perioder i vagn på dagarna. Satt nöjd i babysitter eller låg på en filt. Mamman bakade, städade, åkte och fikade och hade hur lugnt som helst.

Mitt barn sov aldrig på nätterna innan 1,5 års ålder och aldrig mer än 20 min i sträck dagtid. Fixade inte vagn och inte heller babysitter, for illa av att åka bil. Jag var ett vrak. Pga en sjukdomsbild var amningen mkt viktig så ingen annan kunde byta av. Att jämföra min föräldraledighet med kompisens är ju ett skämt, det är ju som två helt olika yrken.

Jag fattar inte varför allt ska delas lika mellan föräldrar. Har ni sett på våra kroppar hur de ser ut? Ser det ut som att mannen är byggd för att ta hand om ett spädbarn? Jag blir så JÄVLA LESS på vårt samhälle och såna här diskussioner ibland.

Jag läste en "fråga psykologen-grej" för ett tag sen. En mamma som for illa av att lämna över sin son till pappan för barnet bara skrek. Barnet var ca 5-8 månader och for illa av att byta famn från mamma till pappa. De försökte "träna", mamman var borta korta stunder osv. Jag blev så GLAD när psykologen helt enkelt skrev, "du är mamma, barnet är tryggt hos dig och mår bra hos dig, låt då barnet vara hos dig. Det har hela livet på sig att knyta an till sin pappa och alla andra vuxna man vill att den ska kunna vara hos men bandet till mamman går inte jämföra med nåt annat."

Du fattar inte varför man ska dela lika? Vad sägs om att barnet ska få lika god anknytning till båda sina föräldrar? Att båda föräldrar ska få lika god anknytning till sitt barn? Barnet har resten av sitt liv att anknyta till pappan? Bullshit. Skulle det inte påverka relationen mellan pappa och barn att mamman ges företräde under barnets hela första levnadsår (som det ofta handlar om)? Jag tror ju att man slipper mycket av det här "men bebisen vill bara ha mamma" om man släpper in pappan på en gång. Självklart kommer barnet bli väldigt bunden till sin mamma och det hela tiden är mamman som tar hand om barnet. En del psykologer har tyvärr köpt EP-fantasierna rakt av utan minsta tillstymmelse av källkritik. Hur kommer det sig att de kvinnor som ammar längst också är samma kvinnor som delar föräldraledigheten mest jämlikt med pappan? Hur går denna ekvation ihop? De flesta verkar få just amningen till ett argument för en ojämlik delning. Forskningen visar något helt annat. Jag ammade i över 1,5 år och sonen åt inget annat än bröstmjölk sina första 6 månader. Trots att jag började jobba (deltid) när han var 5 månader gammal. Det finns flera sätt att dela upp föräldraledigheten än att man tar ut 100% var under olika delar av barnets liv. Sedan har vi samhällsaspekten, hur kvinnor generellt sett missgynnas på arbetsmarknaden och med pensionen för att vi tar hand om barnen.

Och hur ska kropparna se ut för att vara lämplig att ta hand om ett spädbarn? Krävs det stora, svällande bröst som sprutar mjölk? Krävs det verkligen en fitta för att ta hand om ett barn? Det krävs en kvinnas livmoder för att bära fram ett barn och bara kvinnor kan föda barn. I övrigt är män lika lämpliga som spädbarnsvårdare som kvinnor. Vi vet idag att män också förändras rent hormonellt inför föräldraskapet. Testosteronhalterna sjunker och prolaktinhalterna ökar (attans, nu kan vi inte kalla prolaktin för mammahormonet eller mjölkhormonet längre). Det är lika vanligt att fäder drabbas av en depression i samband med förlossning som mödrar.
 
Sv: Hur delar ni upp föräldraledigheten?

Japp, självklart det var allt barnet fick att äta så då kunde jag inte jobba då! :banghead:

Det var ju det du skrev, du prioriterade amningen, och därför kunde du inte börja jobba förrän barnet var 18 månader.

Det verkar ju onekligen lite udda att amma så intensivt så länge, men för den skull behöver du ju inte dunka i huvudet i väggen för att folk tar dig på orden.:cautious:

Alla barn är olika såklart, men även om mina barn har ammat gärna och länge, så har amningen inte varit deras huvudföda när de varit runt året, då har de behövt mycket annan mat också för att hålla vikten. Vilket i sin tur gjort att amningen inte hindrat yrkesarbete för min del i den åldern, än mindre när de varit 18 månader.

Men jag förstår nu att det inte var amningen i sig, utan er planering som var anledningen till att du var hemma så länge. Det verkar ju rimligt, men det var inte det du skrev först.
 
Sv: Hur delar ni upp föräldraledigheten?

Alltså, jag tycker att du borde ha rätt - men är det inte så att föräldraförsäkringen i stort sett används så från FK:s sida? Jag frågar, för min uppfattning är att en gravid ("graviditet är ingen sjukdom!") eller nyförlöst mamma måste må väldigt dåligt för att sjukpenning ska medges, till exempel.

FK är ju en historia i sig och det är helt klart så att det inte är lätt att få rätt gentemot dem. Dock blir ju ingenting på sikt bättre av att vi lägger oss platt och utnyttjar föräldraledigheten för återhämtning när vi istället kanske borde vara sjukskrivna.

Det behövs en attitydsförändring både hos föräldrar och hos FK, möjligen även förändringar i FKs regelverk.
 
Sv: Hur delar ni upp föräldraledigheten?

*KL*

Barn 1: Jag hemma heltid 9månader pappan heltid 6månader
Barn2: Jag hemma heltid 5,5månad pappan 9månader
Barn 3: Jag hemma heltid 6månader, jobbade 30% i 1 månad så då var pappan hemma 30% & nu är pappan hemma heltid i 7 månader.

Vi förlorar på det ekonomiskt ¨då min make tjänar rätt mkt mer än mig men jag tycker att det är skitviktigt att våra barn får tillgång till båda föräldrarna..
 
Sv: Hur delar ni upp föräldraledigheten?

Konstigt svar från psykologen tycker jag.. Så ena föräldern ska vara bunden till sitt barn oavbrutet för att barnet inte vant sig vid båda?
Orimligt i mitt tycke. NÄR tycker psykologen isf att barnet ska vänjas vid den andra föräldern?
Ska barn aldrig kunna lämnas på dagis då för att de gråter när de lämnas?

Alla barn är olika, och därför är alla föräldrars föräldraledighet väldigt olika.Jag har en kompis som valde att avbryta sin föräldraledighet för att hon klättrade på väggarna och var uttråkad efter 4 månader. Barnet sov hela nätterna i sin säng och sov långa perioder i vagn på dagarna. Satt nöjd i babysitter eller låg på en filt. Mamman bakade, städade, åkte och fikade och hade hur lugnt som helst.

Mitt barn sov aldrig på nätterna innan 1,5 års ålder och aldrig mer än 20 min i sträck dagtid. Fixade inte vagn och inte heller babysitter, for illa av att åka bil. Jag var ett vrak. Pga en sjukdomsbild var amningen mkt viktig så ingen annan kunde byta av. Att jämföra min föräldraledighet med kompisens är ju ett skämt, det är ju som två helt olika yrken.

Jag fattar inte varför allt ska delas lika mellan föräldrar. Har ni sett på våra kroppar hur de ser ut? Ser det ut som att mannen är byggd för att ta hand om ett spädbarn? Jag blir så JÄVLA LESS på vårt samhälle och såna här diskussioner ibland.

Jag läste en "fråga psykologen-grej" för ett tag sen. En mamma som for illa av att lämna över sin son till pappan för barnet bara skrek. Barnet var ca 5-8 månader och for illa av att byta famn från mamma till pappa. De försökte "träna", mamman var borta korta stunder osv. Jag blev så GLAD när psykologen helt enkelt skrev, "du är mamma, barnet är tryggt hos dig och mår bra hos dig, låt då barnet vara hos dig. Det har hela livet på sig att knyta an till sin pappa och alla andra vuxna man vill att den ska kunna vara hos men bandet till mamman går inte jämföra med nåt annat."
 
Sv: Hur delar ni upp föräldraledigheten?

Vi förlorar på det ekonomiskt ¨då min make tjänar rätt mkt mer än mig men jag tycker att det är skitviktigt att våra barn får tillgång till båda föräldrarna..

Nu misstror jag inte dig. Men har ni räknat med jämställdhetsbonus och skatteavdrag? Det är väldigt många som missar det...

Bra av er i vilket fall som helst. Jag tycker det är ganska sorgligt att många tycker att pengar är så jäkla viktigt att man inte vill dela ansvaret (och nöjet!) för sina barn! Jag har överhuvudtaget svårt att förstå argumentet med att man inte "har råd" att dela föräldraledigheten för att den ena "tjänar så mycket". Det här sista stycket är alltså inte riktat till dig personligen så klart!
 
Sv: Hur delar ni upp föräldraledigheten?

Märklig psykolog.. Jag hade blivit tvärförbannad om någon hade hävdat att pappans band till barnet inte var lika speciellt. Och angående kroppar så verkar i alla fall mina barn uppskatta sin pappas lika mycket som min! Sticker jag ut hakan lite om jag däremot tror att många kvinnor gör sig själva till speciella i förhållande till barnet och att det får konsekvenser?
 
Sv: Hur delar ni upp föräldraledigheten?

Sticker jag ut hakan lite om jag däremot tror att många kvinnor gör sig själva till speciella i förhållande till barnet och att det får konsekvenser?

Apråpå detta måste jag berätta en anekdot från vår föräldrautbildning. Barnen var vid detta tillfälle ungefär 7-8 månader gamla. En psykolog var inbjuden för att prata (om något jag inte kommer ihåg) och hon frågar oss alla bland annat om vi lämnat våra barn till någon annan vid något tillfälle. Jag och sambon berättar då att vi varit på bio en gång och lämnat sonen med sin farmor, vilket gick bra (sonen var yngst i sällskapet). En annan mamma svarar på frågan "Ja, jag har åkt och hämtat pizza en gång och lämnat henne hos sin pappa". Till saken hör att föräldrarna levde ihop!

Så jorå, det händer nog.
 
Sv: Hur delar ni upp föräldraledigheten?

Jag säger inte emot att amning är ett gott argument för att den ammande kvinnan är hemma i början. Vad jag vänder mig emot är tänkte att mamman ska vara hemma för att återhämta sig, för att hon har ett tråkigt jobb, för att hon minsann har slitit med graviditeten osv. Det är inte det vi har föräldrapenningen till. Det kanske inte heller är det bästa för barnet att vara hemma på heltid med en sliten morsa? Det är ju inte heller säkert att föräldraledigheten kommer ge den där återhämtningen man önskar. I synnerhet inte om partnern jobbar 100% (eller mer).

Fast tjänstledigt med lön är ju knappast något man får, och jag tror inte man blir sjukskriven för att vila efter förlossningen om man inte är rejält justerad och faktiskt inte klarar av att sköta barnet? Om man vaknar många gånger per natt för att amma är det ofta lite lättare att försöka sova igen när bebisen sover än atT göra det på en kvartsfikarast på jobbet. Även om det absolut är slitigt att vara hemma med små barn så kan man ju lite mer styra tiden som man vill än man kan på jobbet, o samma sak om man faktiskt är sliten i kroppen efter graviditeten -man kan bygga upp sig i lagom takt.

Att man har ett tråkigt jobb verkarju däremotvara en konstig anledning till att vara f l
Sedan är jag absolut för delad fl, och jag är fullt övertygad om att pappor är precis lika bra föräldrar som mammor, förutom att de brukar ha svårt att få till det där med amningen ;), och därför faller det sig naturligt att mänga kvinnor är hemma det första halvåret eller så ( om man ammar, men de flesta har ju i alla fall det som A-plan) . Vi delade lika på vår fl som jag skrev ovan.
 
Sv: Hur delar ni upp föräldraledigheten?

Alla barn är olika, och därför är alla föräldrars föräldraledighet väldigt olika.Jag har en kompis som valde att avbryta sin föräldraledighet för att hon klättrade på väggarna och var uttråkad efter 4 månader. Barnet sov hela nätterna i sin säng och sov långa perioder i vagn på dagarna. Satt nöjd i babysitter eller låg på en filt. Mamman bakade, städade, åkte och fikade och hade hur lugnt som helst.

Mitt barn sov aldrig på nätterna innan 1,5 års ålder och aldrig mer än 20 min i sträck dagtid. Fixade inte vagn och inte heller babysitter, for illa av att åka bil. Jag var ett vrak. Pga en sjukdomsbild var amningen mkt viktig så ingen annan kunde byta av. Att jämföra min föräldraledighet med kompisens är ju ett skämt, det är ju som två helt olika yrken.

Jag fattar inte varför allt ska delas lika mellan föräldrar. Har ni sett på våra kroppar hur de ser ut? Ser det ut som att mannen är byggd för att ta hand om ett spädbarn? Jag blir så JÄVLA LESS på vårt samhälle och såna här diskussioner ibland.

Jag läste en "fråga psykologen-grej" för ett tag sen. En mamma som for illa av att lämna över sin son till pappan för barnet bara skrek. Barnet var ca 5-8 månader och for illa av att byta famn från mamma till pappa. De försökte "träna", mamman var borta korta stunder osv. Jag blev så GLAD när psykologen helt enkelt skrev, "du är mamma, barnet är tryggt hos dig och mår bra hos dig, låt då barnet vara hos dig. Det har hela livet på sig att knyta an till sin pappa och alla andra vuxna man vill att den ska kunna vara hos men bandet till mamman går inte jämföra med nåt annat."


På vilket sätt är mäns kroppar sämre byggda än kvinnors för att ta hand om spädbarn (bortsett från amningen)?:confused:

Och vilken, i mina ögon, tragisk inställning till föräldraskap den där psykologen verkar ha. Hade jag varit pappa hade jag blivit fruktansvärt ledsen om mina barns mamma hade sådana åsikter. Att kvinnan automatiskt är en "bättre förälder" eftersom hon är just kvinna. Klart barnet inte knyter an till pappan om mamman förvägrar barnet den rätten. Nä sånt gör mig förbannad.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 826
Senast: Anonymisten
·
Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
2 3
Svar
49
· Visningar
3 432
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 168
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
2 3 4
Svar
75
· Visningar
8 237
Senast: Enya
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp