Hur börja skilja sig med småbarn?

[em-pirre]

Och som många redan sagt: man får lämna bara för att man vill. Partner kan vara världens bästa, men vill du separera så har du rätt att göra det. Du behöver inte få den andra att förstå och godkänna, det behöver inte finnas någon tydlig orsak annat än att det känns rätt.

 

[svea]

TS jag tycker att du ska åka iväg en helg och fundera på hur du vill att ett förhållande ska se ut och om du tror att du kommer att få uppleva det med dina barns far. Det låter inte jättesannolikt i dagsläget.

 

[TinyWiny]

-Om du läser noga vad TS skriver så förstår du att hon gärna vill stanna pga annars missar hon en stor del av barnens uppväxt. Därför kommer jag med förslag på vad hon skulle kunna göra. På vilket sätt skulle jag ha skam eller skuldbelagt henne?! Jag har inte nämnt min gudstro, för övrigt så är den Gud jag tror på säkert inte så som du tror... Du är en av dom som försöker bestämma vad folk får ha för åsikter här på forumet. Jag är en som går mot strömmen.

De förslag du kommer med innebär ingen lycka för någon i familjen och ingen bra uppväxt för barnen heller. Det innebär att hon ska vara dörrmatta, bara svälja och ta emot. Du skammar henne genom att tycka att hon ska gå i terapi (helst hos en man) för att lära sig ta mer skit från sin partner. Dvs. du menar att det är hennes ansvar att lära sig ta skit när det i själva verket är han som måste börja bete sig och ta ansvar för sig, sina känslor och hur han beter sig.

Jag bryr mig inte för en sekund om vilken gud du tror på och jag har inte påstått att du har någon tro ens.

Så intressant! På vilket vis försöker jag bestämma vilka åsikter andra har? Jag menar, hur gör jag det? Hotar? Utpressar? Annat?

Ja, tack och lov är du en av få som tycker att kvinnor ska anpassa ihjäl sig och ta ansvar för vuxna män. Att vårt samhälle har kommit dit är jag enormt tacksam för!

 

[Sonic76]

Vi pratar just nu att OM vi skulle försöka igen... Hur skulle det egentligen påverka vår relation... Tära på honom att jag är osäker och ändå kanske går

Också hamnar det hos dig igen.
Hur HAN skulle må?
Han behöver nog vända lite på sitt tänkande.
Och vet du vad
Att ha barnen varannan vecka gör att man är extra pepp de veckor man har dem.
Och man hinner med att göra annat de veckorna man inte har barnen.

 

[Framtiden]

Också hamnar det hos dig igen.
Hur HAN skulle må?
Han behöver nog vända lite på sitt tänkande.
Och vet du vad
Att ha barnen varannan vecka gör att man är extra pepp de veckor man har dem.
Och man hinner med att göra annat de veckorna man inte har barnen.

Faktiskt är det jag som liksom av nån vana vänder på mitt tänkande kanske också för att försöka få honom att förstå att det blir ohållbart.. jag vet inte

 

[tanten]

Faktiskt är det jag som liksom av nån vana vänder på mitt tänkande kanske också för att försöka få honom att förstå att det blir ohållbart.. jag vet inte

Så bra att du inser vad du gör. Och kan ändra på det.

Du bwhöver inte få honom att inse något alls. Han är en vuxen människa. Det jobbet ska han göra själv.

 

[svea]

Så bra att du inser vad du gör. Och kan ändra på det.

Du bwhöver inte få honom att inse något alls. Han är en vuxen människa. Det jobbet ska han göra själv.

Och tills han gör det kanske han ska ha ett eget hushåll.

 

[Nahar]

Jag känner att jag kanske inte riktigt är rätt person att ge råd, men vill säga två saker ändå, ignorera eller säg emot om ni vill.

För det första. "Now in our culture giving up is seen as failure. Everybody says keep trying, keep trying. We surround people [...] with a certain falseness that comes out of our own fear." - Ram Dass. Det är inget fel med att vända om, att avsluta något som inte blev som en tänkt. Det är väl snarare något underbart och positivt att vilja göra sig själv lycklig, och inte göra samma sak om och om igen trots att det inte fungerar. Och, om en älskar någon så vill en väl ändå göra den en älskar lycklig? Så @Framtiden skilj på de rädslor som kommer från samhället och från din man, från de rädslor som kommer från dig. Och om din man verkligen älskar dig, borde han inte sätta din lycka över sina egna rädslor?

För det andra. Jag har på något konstigt vänster lyckats uppleva tre skiljsmässor som barn. Jag har inte förlorat något alls på det, och inte någon av mina (många!) föräldrar heller. Jag har istället en stor familj som älskar mig, och som jag älskar, och framför allt har jag lärt mig ännu bättre vad kärlek och goda relationer faktiskt är eftersom de vuxna som fanns runt mig visat vad det är att sätta gränser, för sig själv och andra, och hur olika människor kan tänka och känna. Så jag tror att så länge du är öppen och lugn med dina barn, och faktiskt pratar med dem ärligt om hur du känner och tänker, så kommer det att gå bra. Barn förstår och dömer inte. Som någon annan smart person i tråden skrev "barn behöver kärlek, kärlek, och mer kärlek" (vem? du är smart i alla fall!). Hur ska du göra för att bäst kunna ge dina barn det? (Jag tror inte det är att stanna i en dålig relation.)

Och som alla andra redan sagt; hans känslor är inte ditt ansvar.

 

[Lovisaleonora]

Jag känner att jag kanske inte riktigt är rätt person att ge råd, men vill säga två saker ändå, ignorera eller säg emot om ni vill.

För det första. "Now in our culture giving up is seen as failure. Everybody says keep trying, keep trying. We surround people [...] with a certain falseness that comes out of our own fear." - Ram Dass. Det är inget fel med att vända om, att avsluta något som inte blev som en tänkt. Det är väl snarare något underbart och positivt att vilja göra sig själv lycklig, och inte göra samma sak om och om igen trots att det inte fungerar. Och, om en älskar någon så vill en väl ändå göra den en älskar lycklig? Så @Framtiden skilj på de rädslor som kommer från samhället och från din man, från de rädslor som kommer från dig. Och om din man verkligen älskar dig, borde han inte sätta din lycka över sina egna rädslor?

För det andra. Jag har på något konstigt vänster lyckats uppleva tre skiljsmässor som barn. Jag har inte förlorat något alls på det, och inte någon av mina (många!) föräldrar heller. Jag har istället en stor familj som älskar mig, och som jag älskar, och framför allt har jag lärt mig ännu bättre vad kärlek och goda relationer faktiskt är eftersom de vuxna som fanns runt mig visat vad det är att sätta gränser, för sig själv och andra, och hur olika människor kan tänka och känna. Så jag tror att så länge du är öppen och lugn med dina barn, och faktiskt pratar med dem ärligt om hur du känner och tänker, så kommer det att gå bra. Barn förstår och dömer inte. Som någon annan smart person i tråden skrev "barn behöver kärlek, kärlek, och mer kärlek" (vem? du är smart i alla fall!). Hur ska du göra för att bäst kunna ge dina barn det? (Jag tror inte det är att stanna i en dålig relation.)

Och som alla andra redan sagt; hans känslor är inte ditt ansvar.

Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv. ” Astrid Lindgren i en debatt om barns rättigheter i 'Husmodern', 1948.

 

[Skjøldur]

Det här är bland det grövsta förnekande av någons obehagskänsla i en relation som jag har läst här! Det är sånt gammaldags sopande under mattan som främst kvinnorörelsen har kämpat i årtionden för att komma ifrån. Att tro att allt blir bra igen om man får skrika av sig lite på en annan man är grovt förenklande av ts situation.

Nix, så enkelt är de inte!!! Du är så arg på mig att du inte läser innantill vad jag skriver. Att få hjälp att reparera sin självkänsla och lära sig samtalstaktik så att man inte låter sig pratas bort är verkligen inte detsamma som att skrika av sig lite!!!! Om du tror det så vet du nog inget om drama-terapi former.

 

[Görel]

Nix, så enkelt är de inte!!! Du är så arg på mig att du inte läser innantill vad jag skriver. Att få hjälp att reparera sin självkänsla och lära sig samtalstaktik så att man inte låter sig pratas bort är verkligen inte detsamma som att skrika av sig lite!!!! Om du tror det så vet du nog inget om drama-terapi former.

Jag kan läsa inantill, jag är utbildad inom området och har över 20 års yrkeserfarenhet. På vilka grunder ger du dina råd?

 

[Skjøldur]

Banken sa igår att det kan ju bli att han sätter ett bud jag inte kan lägga... Men min pappa sa att han kan hjälpa mig. För att förlora huset och tryggheten till barnen känns också. Och att han kommer bli så arg/ledsen/besviken

Skönt att din pappa stöder dig oavsett. Han älskar dig.

 

[em-pirre]

Nix, så enkelt är de inte!!! Du är så arg på mig att du inte läser innantill vad jag skriver. Att få hjälp att reparera sin självkänsla och lära sig samtalstaktik så att man inte låter sig pratas bort är verkligen inte detsamma som att skrika av sig lite!!!! Om du tror det så vet du nog inget om drama-terapi former.

Nu är det nog du som inte förstår. Alltså ja, det är ju alltid bra att få hjälp med sig själv, men just nu är det ju dumt att börja sätta ansvar på kvinnan. Det är inte det som ska ändra förhållandet.

Lika som att det är bra att lära sig stå emot mobbare, men det är ju inte där felet sitter, utan hos mobbaren.

 

[Framtiden]

Jag har aldrig haft ett längre förhållande att bryta upp ifrån. Vi sågs som unga.

Vi har pratat mer, lugnt och liksom mer "memory lane" om hur vi hade det förr... Och vad som förändrats. Och hur. Och jag har hållt i min rådgivares råd, och varit ärlig. Och just dataspelandet kan han inte förstå hur det kan vara en så stor grej. Han undrar om jag hade tyckt det om det gällde en annan sport/hobby. Så där når jag inte.



Han vill att vi ska försöka "date"a för att lära känna varandra på nytt, nu.



Jag har sagt att jag är osäker och vet inte hur det skulle gå, och att jag är rädd att det skadar relationen. All osäkerhet som skulle ligga bakom det då. Men han vill försöka trotts det.

Att han gett upp så många gånger med annat i livet, men att han älskar mig.



Just det med älskar har jag också tagit upp. För så många gånger har jag känt att hans handlingar är mer för... Annat. Än bara kärlek för kärlekens skull.



Jag är glad över att läsa just att det liksom räcker med att jag inte vill. För jag känner ju hur jag söker skäl för att få gå.





Jag har funderat på att skriva ett kontrakt med mig själv och ta med alla negativa erfarenheter, samt vad jag känner skulle bli de positiva för mig att gå.

 

[athena_arabians]

Jag har aldrig haft ett längre förhållande att bryta upp ifrån. Vi sågs som unga.

Vi har pratat mer, lugnt och liksom mer "memory lane" om hur vi hade det förr... Och vad som förändrats. Och hur. Och jag har hållt i min rådgivares råd, och varit ärlig. Och just dataspelandet kan han inte förstå hur det kan vara en så stor grej. Han undrar om jag hade tyckt det om det gällde en annan sport/hobby. Så där når jag inte.



Han vill att vi ska försöka "date"a för att lära känna varandra på nytt, nu.



Jag har sagt att jag är osäker och vet inte hur det skulle gå, och att jag är rädd att det skadar relationen. All osäkerhet som skulle ligga bakom det då. Men han vill försöka trotts det.

Att han gett upp så många gånger med annat i livet, men att han älskar mig.



Just det med älskar har jag också tagit upp. För så många gånger har jag känt att hans handlingar är mer för... Annat. Än bara kärlek för kärlekens skull.



Jag är glad över att läsa just att det liksom räcker med att jag inte vill. För jag känner ju hur jag söker skäl för att få gå.





Jag har funderat på att skriva ett kontrakt med mig själv och ta med alla negativa erfarenheter, samt vad jag känner skulle bli de positiva för mig att gå.

Du har fått många kloka ord tidigare i tråden men jag vill bara säga att kärlek är inte alltid tillräckligt för att ett förhållande ska fungera. Han kanske älskar dig, han kanske är rädd för förändring eller en kombination av de två. Oavsett, det är hans funderingar och känslor. Inte dina.

Och även om du kanske älskar honom så räcker ju det inte med tanke på hur du mår. Du behöver inte argument för att "få" lämna förhållandet, känner du att du är klar med förhållandet är det så.

 

[Sleepy]

Jag har funderat på att skriva ett kontrakt med mig själv och ta med alla negativa erfarenheter, samt vad jag känner skulle bli de positiva för mig att gå.

Gör det.

 

[Framtiden]

Gör det.

Ja. Jag tror jag behöver det för att ha något fysiskt som stöd om jag krisar igen.

 

[tanten]

Ja. Jag tror jag behöver det för att ha något fysiskt som stöd om jag krisar igen.

Varje gång du hamnar i tankar om att han vill... han tycker, han förstår inte... Varje sådan gång ska du mota dina tankar och styra över till vad DU vill, behöver och ska.

Påminn dig om att ert förhållande inte är bra. Du kan inte vara tillsammans med den han skulle kunna vara.

Du är tillsammans med en man du har framför dig nu, och den mannen mår du inte bra med.

 

[ginnies]

Och just dataspelandet kan han inte förstå hur det kan vara en så stor grej. Han undrar om jag hade tyckt det om det gällde en annan sport/hobby. Så där når jag inte.

Men det hade det såklart varit om sporten/hobbyn blivit ett sorts missbruk.

 

[Sleepy]

Ja. Jag tror jag behöver det för att ha något fysiskt som stöd om jag krisar igen.

Det hjälper. Jag skrev en lista med punkter på allt negativt, som mitt beslutsunderlag. När jag kände att jag vacklade så läste jag och kände mig stärkt i mitt beslut. Stå stark och gör det du behöver.