Hur börja skilja sig med småbarn?

[Red_Chili]

Ensam igen och jag tror mitt hjärta går sönder på riktigt. Låg inatt och tänkte att man kan väll vara samboende utan att ha ett förhållande. Så jag kan få mornarna och kvällarna med barnen igen. Jag tror jag dör

Du kommer klara det, och det är INTE en bra idé att vara samboende utan att ha ett förhållande. Nu har jag glömt om du sagt hur gamla barnen är, men när de kan välja själva är det inte ens säkert att de vill vara halva tiden hos sin pappa. Oavsett ska du INTE fundera på att bo med honom och framförallt inte förrän ni blivit klara med skilsmässan. Den måste ni få ordning på, precis som bodelningnen, annars kommer det inte bli något "bo ihop utan relation" heller, då blir det "bo med mannen som misshandlar dig och får dig att må för dåligt för att vara en bra mor". Tyvärr.

 

[Shaggy]

Ensam igen och jag tror mitt hjärta går sönder på riktigt. Låg inatt och tänkte att man kan väll vara samboende utan att ha ett förhållande. Så jag kan få mornarna och kvällarna med barnen igen. Jag tror jag dör

I teorin kan man det men inte med den mannen. Det fungerar om man är vän med sin "partner" inte när partnern beter sig som ditt ex med psykiskmisshandel och manipulation. Ett sådant arrangemang kräver att man respekterar varandra och ditt ex visar inte en gnutta respekt för dig.

 

[Gnapp]

I teorin kan man det men inte med den mannen. Det fungerar om man är vän med sin "partner" inte när partnern beter sig som ditt ex med psykiskmisshandel och manipulation. Ett sådant arrangemang kräver att man respekterar varandra och ditt ex visar inte en gnutta respekt för dig.

Och det är dessutom en himla dålig idé om ena parten vill ha ett förhållande, även om man skulle tycka om varann.

 

[Nytant]

Och det är dessutom en himla dålig idé om ena parten vill ha ett förhållande, även om man skulle tycka om varann.

Ja. Kommer spontant att tänka på de gånger TS ex försökt övertala TS till sexuella handlingar trots att TS inte ville. (Det går mig emot att kalla det sex eftersom samtycke är en förutsättning för sex, och det saknades här. ”Tjatsex” är ett paradoxalt begrepp.)

 

[Shaggy]

Och det är dessutom en himla dålig idé om ena parten vill ha ett förhållande, även om man skulle tycka om varann.

Verkligen

 

[Nahar]

@Framtiden Ensamhet är hemskt, men det är inte farligt. Ditt ex är farlig.

 

[Gnist]

Ensam igen och jag tror mitt hjärta går sönder på riktigt. Låg inatt och tänkte att man kan väll vara samboende utan att ha ett förhållande. Så jag kan få mornarna och kvällarna med barnen igen. Jag tror jag dör

Det här lär låta hårt och stryka vissa mothårs, men alltså.. Det fetade, snacka om melodramatiskt.

Nej,ditt hjärta kommer inte gå sönder och nej, du kommer inte att dö.
Ja, det är tufft och jobbigt just nu, men det kommer -som för alla andra- att klinga av i takt med att tid går och den nya vardagen blir just vardag, såvida du inte klänger dig kvar och ältar nuvarande känslor på obestämd tid.

Varför blir du inte arg på honom, hans manipulationer, hans känslomässiga utpressning, hans härskartekniker, hans sätt att spela dig som en fiol?

Allt han gör går ju ut på att få dig att känna och tänka precis som du gör. Ta tillbaka makten han har över dig, bli förbaskad och skit i den rövhatten.

Du kommer få ett fantastiskt liv med barnen istället för ett liv i misär med ditt ex. men det tar tid och måste få ta tid.

 

[Sonic76]

@Framtiden
Det är jobbigt nu i början utan barnen.
Man undrar om de har det bra.
Man saknar nattningen, saknar att höra dem.
Men det blir bättre.
Allt är så nytt för dig än.
Fatta inga beslut nu då din hjärna fortfarande bearbetar och vänjer sig vid det nya.
Att gå tillbaka vore katastrof.
Njut när du har barnen och var ledsen när du inte har dem, det är helt normalt.
Men allt kommer att landa så småningom.
Gå vidare med bodelning och allt och så kommer allt att falla på plats så småningom

 

[Nytant]

Den var jättebra tyckte jag

 

[Görel]

Ensam igen och jag tror mitt hjärta går sönder på riktigt. Låg inatt och tänkte att man kan väll vara samboende utan att ha ett förhållande. Så jag kan få mornarna och kvällarna med barnen igen. Jag tror jag dör

Man kan vara det om båda parterna är överens om att kärleksrelationen är över, är man inte det är det sannolikt att den part som inte längre vill vara i förhållandet blir utsatt för mycket som denne inte vill bli utsatt för.

Jag förutsätter att både juristen och kvinnofridslinjen pratat om att gemensam vårdnad inte innebär att barnen måste bo lika mycket hos båda föräldrarna. Min erfarenhet är att många män tyvärr vill ha barnen lika mycket för att de tänker att de på så sätt kommer åt mamman genom att hålla barnen ifrån henne, inte för att de vill umgås med sina barn. Många barn tröttnar på att pappa inte vill göra lika mycket med dom som mamman gör, och att pappa är med intresserad av att prata om vad mamma gör än vad de själva gör. Vilket är oerhört sorgligt i sig själv att det går miste om chansen att bygga en god relation med sina barn. Så din situation kan förändras. Eller så hittar du ett annat sätt att förhållande till situationen och du kan njuta både av tiden som förälder och tiden utan barnen.

 

[nyttnick]

Ensam igen och jag tror mitt hjärta går sönder på riktigt. Låg inatt och tänkte att man kan väll vara samboende utan att ha ett förhållande. Så jag kan få mornarna och kvällarna med barnen igen. Jag tror jag dör

Jag känner igen känslan från min separation. Och då hade jag ändå barnen mer än halvtid i början. Men det är sorgen som talar. Sorgen över allt som inte blev. Sorgen över att missa så mycket av deras liv (mina var 8 månader och 3,5 år när vi separerade).

Jag tyckte att det var svårt att våga ha det trevligt och bra när de inte var hos mig. Det kändes som ett svek. Jag saknade att inte få natta dem och säga god morgon, men sanningen är att jag oftast började jobba tidigt även när vi bodde ihop - så hur ofta sa jag egentligen god morgon på veckodagar?
Det hela vände för mig när någon vände på hela steken. Barnen är egna små individer, med rätt till ett eget liv och egna relationer. Både till människor i min familj/släkt och med människor utan. De har rätt att göra och uppleva saker med och utan mig, både som små barn och är de blir större. Det gör de hela dagarna i skolan och förskolan. Och den viktigaste punkten - det är ett alldeles för stort ansvar för barnen att din lycka och ditt mående hänger på om de är hemma hos dig eller inte. Ett ansvar som de inte ska behöva bära. De behöver känna sig trygga i att du mår bra och kan ha roligt även om de är på annat håll. De ska inte behöva vara det enda som är viktigt i ditt liv, men de kan fortfarande vara det viktigaste.

När jag hade smält den tanken (vilket ändå tog lite tid att vänja sig vid), så insåg jag att det stämmer. Jag släppte skuldkänslorna, men behöll lite sorg och vemod över att det blivit som det blivit. Även idag längtar jag ihjäl mig efter dem varje gång de är borta, men jag sysselsätter mig utan att känna skuld och skam. Jag skrattar, har roligt och kan till och med känna att det är skönt med egen tid. Skönt att jobba ifred utan att stressa hem till aktiviteter, skönt att fixa saker i hemmet utan avbrott, skönt att handla utan barnen i släptåg, skönt att välja vad jag vill se på TV, skönt att lyssna på min musik, skönt att slippa plocka grejer eller tjata på barnen att de ska plocka grejer, skönt att lägga mig när jag vill och vakna när jag vill, skönt att hänga med vänner ifred osv. Jag älskar inte barnen mindre, jag älskar dem mer för varje dag. Skulle jag få så skulle jag alla gånger välja att ha dem på heltid, men som flera har skrivit så vänjer man sig. Det är ett nytt sätt bara. Inte bättre, men inte nödvändigtvis sämre heller. Bara annorlunda. Och oftast har jag mer ork än jag hade innan, vilket gör att det blir trevligare totalt sett i familjen.

Låt dig känna allt du känner. Känslor är inte farliga, men var försiktig med att tolka in för mycket i dem. Mitt uppe i känslostormarna så är risken stor att man låter hjärnan sätta ord på känslorna - men fel ord. När stormen bedarrat ser man lite klarare.

Du är supersupersupermodig och du kommer att klara detta.

 

[Krystalline]

Varför blir du inte arg på honom, hans manipulationer, hans känslomässiga utpressning, hans härskartekniker, hans sätt att spela dig som en fiol?

För att det inte går än. För att man behöver mycket längre tid på sig för att nå det stadiet.

Det där är att skuldbelägga TS.

 

[yamyam]

Ensam igen och jag tror mitt hjärta går sönder på riktigt. Låg inatt och tänkte att man kan väll vara samboende utan att ha ett förhållande. Så jag kan få mornarna och kvällarna med barnen igen. Jag tror jag dör

Hoppas du fått ha en okej lördag trots allt

 

[Bulldoozer]

Jag hoppas att du haft en ok helg @Framtiden .

 

[Nytant]

Hur är det med dig @Framtiden?

 

[Otherside]

Jag hoppas också innerligen att det går bra för dig @Framtiden OCH att du känner att vad du än gör, finns stödet här på Buke. Oavsett vilka vägar du väljer att gå, vad du än beslutar, eller inte beslutar. Känn aldrig att du måste lyckas med allt hela tiden, livet är minsann inte så jäkla lätt. Vi är med dig på alla vägarna!

 

[quarterranchen]

Hoppas att du har det bra, åtminstone så bra som det kan vara just nu @Framtiden

 

[Framtiden]

Min semester har börjat och jag har haft barnen. Vi åkte till ett semesterställe och jag "loggade ut" från telefon för att vara med dom. Vi har haft det jättebra, sen går jag sönder när jag blir ensam. Inte fysiskt, nej jag vet. Men det är oerhört jobbigt. Och att gå tillbaka har varit så frestande för att få vara nära dom...

Men jag har inte det utan ,det har väll inte hänt något direkt

 

[Otherside]

Min semester har börjat och jag har haft barnen. Vi åkte till ett semesterställe och jag "loggade ut" från telefon för att vara med dom. Vi har haft det jättebra, sen går jag sönder när jag blir ensam. Inte fysiskt, nej jag vet. Men det är oerhört jobbigt. Och att gå tillbaka har varit så frestande för att få vara nära dom...

Men jag har inte det utan ,det har väll inte hänt något direkt

ÅH så lättad jag blir!! Jag har varit orolig på alla möjliga sätt.

Men se detta som en process; inte ett misslyckande eller en förlust utan en process. Du kommer att ha dina barn kvar, förmodligen mer än någonsin. Du blir inte en ensam människa - jag lovar! Det blir bara lite annorlunda och livet ÄR sånt - man behöver släppa taget om det invanda och gå vidare till nya, bättre situationer. Du kommer att få det jättebra - tillsammans med dina barn!!! Fortsätt flyga!! Dina barn lär sig att flyga tillsammans med dig - och det är underbart!

 

[cirkus]

Min semester har börjat och jag har haft barnen. Vi åkte till ett semesterställe och jag "loggade ut" från telefon för att vara med dom. Vi har haft det jättebra, sen går jag sönder när jag blir ensam. Inte fysiskt, nej jag vet. Men det är oerhört jobbigt. Och att gå tillbaka har varit så frestande för att få vara nära dom...

Men jag har inte det utan ,det har väll inte hänt något direkt

Läste du @nyttnick inlägg alldeles härovanför? Hon nailar det så bra.