Hur börja skilja sig med småbarn?

[lil-sis]

Jag läste hela tråden igår när minsta hade somnat brevid mig. Trots att täcker var varmt och hon var brevid började benen att skaka. Jag fick lägga en tjock ullfilt över mig. Är det sant? Är det mitt liv?

Men nu har jag svart på vitt fortsättning... Den här gången gick jag hela vägen. Kan börja gråta av lättnad och sorg. Det är väldigt ambivalent just nu... Men det är väll så. Känslostorm

Hade det varit lätt att lämna hade du gjort det för längesedan. Men det är inte lätt.

Första steget är taget, håll fast vid det, ta avlastning när du kan (av andra är mannen) och var stolt!

 

[Framtiden]

Tack alla bukefalister helt ärligt hade det var otroligt mycket svårare utan er samlade kunskap, erfarenhet och inputs.

 

[Ramona]

Tack alla bukefalister helt ärligt hade det var otroligt mycket svårare utan er samlade kunskap, erfarenhet och inputs.

Man behöver stöttning. Just för att det är en känslostorm! Att separera är en emotionell bergochdalbana även när man är säker på sitt beslut. Det är separationsångesten i oss alla. Vi alla har det så, det är helt naturligt.

Ta en dag i taget nu, men ha målet i sikte.

 

[Sonic76]

Det du behöver göra nu är att stå stark i ditt beslut.
Det kommer vara stunder när du tänker att det inte var så illa.
Men det var det, annars hade du inte fattat beslutet.
Det blir lättare och lättare med tiden.

 

[Framtiden]

Det du behöver göra nu är att stå stark i ditt beslut.
Det kommer vara stunder när du tänker att det inte var så illa.
Men det var det, annars hade du inte fattat beslutet.
Det blir lättare och lättare med tiden.

Tack för precis så känns det. "har han inte rätt? Han gjorde ju sig och så, han gav mig det och det... Då är det väll inte konstigt att han är arg och besviken på mig?"

 

[SaraXX]

Tack för precis så känns det. "har han inte rätt? Han gjorde ju sig och så, han gav mig det och det... Då är det väll inte konstigt att han är arg och besviken på mig?"

Nej det är inte konstigt att han är arg och besviken på dig, det får han vara. Det ska ju dock inte påverka ditt beslut, och han måste respektera det.

 

[svea]

Tack för precis så känns det. "har han inte rätt? Han gjorde ju sig och så, han gav mig det och det... Då är det väll inte konstigt att han är arg och besviken på mig?"

Kom ihåg att du inte är skyldig honom något. Man är inte skyldig att leva med en annan person bara för att den personen vill det.

 

[Flixon]

Kom ihåg att du inte är skyldig honom något. Man är inte skyldig att leva med en annan person bara för att den personen vill det.

Detta så viktigt att komma ihåg!

 

[Görel]

Tack för precis så känns det. "har han inte rätt? Han gjorde ju sig och så, han gav mig det och det... Då är det väll inte konstigt att han är arg och besviken på mig?"

Du kan också se det som att han är arg och besviken på dig för att du inte längre låter honom kontrollera dig, att du har kommit till insikt att du inte längre vill leva det här livet med honom.

 

[Framtiden]

Jag kommer att flytta in i min väns nyköpta hus. Det behöver dock fräschas upp. De ska börja så fort som möjligt.

Då till nästa problem. Barnen vill hem. Jag sa till honom att jag skulle berätta för dom att mamma och pappa inte ska bo tillsammans längre, men är vänner och älskar dom. Han tycker det är bäst om jag inte är i huset samtidigt som honom. Så, ska jag säga så till barnen, sen åka därifrån när han kommer hem och åka till en vän?

Det känns som allt kommer på en gång för dom. Jag vill inte chocka dom

 

[Framtiden]

Jag kanske kan flytta in och allt är klart förhoppningsvis om ca 2 veckor.

Sen måste vi göra besök på banken för vårt hus osv

 

[tanten]

Jag kommer att flytta in i min väns nyköpta hus. Det behöver dock fräschas upp. De ska börja så fort som möjligt.

Då till nästa problem. Barnen vill hem. Jag sa till honom att jag skulle berätta för dom att mamma och pappa inte ska bo tillsammans längre, men är vänner och älskar dom. Han tycker det är bäst om jag inte är i huset samtidigt som honom. Så, ska jag säga så till barnen, sen åka därifrån när han kommer hem och åka till en vän?

Det känns som allt kommer på en gång för dom. Jag vill inte chocka dom

Det är fint att du är så rädd om barnen.

MEN, barn fattar mer än man tror och är rätt bra på att acceptera fakta.
Försök inte komma med halva sanningar och lite vita lögner.
Säg som det är. Pappa och mamma ska inte bo tillsammans längre.

Du känner dina barn, men lägg inte dina känslor på dem. Det är inte givet att det kommer att bli en chock. En omställning, ja. Men chock? Det är inte alls säkert.

 

[TinyWiny]

Förklara för dina barn i lugn och ro. En och en kan beroende på ålder vara det bästa. Förklara att "hem" just nu innebär att åka till pappa och att de såklart får det om de vill men att du inte kommer vara där. Förklara också att du just nu inte vet hur det kommer bli framöver men att du jobbar hårt på att få ordning på allt. Och, påminn dem än en gång om att du älskar dem.

 

[MJLee]

Var bara beredd på att det nästa steget från honom kan vara att han börjar försöka manipulera dig via barnen. Pappa är så ledsen eftersom mamma inte vill att vi bor tillsammans och inte älskar er/mig längre. Ni kommer inte kunna vara med era kompisar längre och allt är mammas fel. Visst älskar ni pappa mer än mamma eftersom hon är så dum det borde ni tala om för henne, osv, osv.

Min styvfar på den tiden det begavs sig agerade precis så. Nu var jag bara totalt lycklig att de skildes eftersom vi hade en mycket problematisk relation men min syster (som är biologisk) fick djupa, djupa sår av hans beteende och manipulationer även efter skilsmässan. Hon har sagt att det bästa som kunde hända var att de skildes och att det inte borde tagit så lång tid som det gjorde.

 

[Tranan]

Var bara beredd på att det nästa steget från honom kan vara att han börjar försöka manipulera dig via barnen. Pappa är så ledsen eftersom mamma inte vill att vi bor tillsammans och inte älskar er/mig längre. Ni kommer inte kunna vara med era kompisar längre och allt är mammas fel. Visst älskar ni pappa mer än mamma eftersom hon är så dum det borde ni tala om för henne, osv, osv.

Min styvfar på den tiden det begavs sig agerade precis så. Nu var jag bara totalt lycklig att de skildes eftersom vi hade en mycket problematisk relation men min syster (som är biologisk) fick djupa, djupa sår av hans beteende och manipulationer även efter skilsmässan. Hon har sagt att det bästa som kunde hända var att de skildes och att det inte borde tagit så lång tid som det gjorde.

bra råd!

 

[Shaggy]

Jag kommer att flytta in i min väns nyköpta hus. Det behöver dock fräschas upp. De ska börja så fort som möjligt.

Då till nästa problem. Barnen vill hem. Jag sa till honom att jag skulle berätta för dom att mamma och pappa inte ska bo tillsammans längre, men är vänner och älskar dom. Han tycker det är bäst om jag inte är i huset samtidigt som honom. Så, ska jag säga så till barnen, sen åka därifrån när han kommer hem och åka till en vän?

Det känns som allt kommer på en gång för dom. Jag vill inte chocka dom

Jag tycker inte att du ska säga att ni är vänner. Om du gör det tar du på dig ansvaret för hans känslor och beteende på ett sätt som du inte kan göra. Om du säger så och han sedan börjar manipulera barnen för att få över dem på sin sida så blir det hela jättemärkligt.

 

[Framtiden]

Har berättat för barnen nu. Tog rådet och berättade var för sig i lugn och ro, när mycket släkt är här ändå så barnen kan få tröst av andra än mig också. Minsta tar det på sitt sätt. Det kan explodera sen. När förändringen känns.

Stora har varit ledsen,men försöker vara stoisk. Han har fått se huset vi ska bo i ett tag och han tyckte det såg jättebra ut. När jag sa att det bara är några månader så undrade han om vi flyttar ihop igen då. Jag sa att jag inte vet var vi ska bo då, men att det kommer vi vuxna att lösa. Han har haft många tankar och kommer säkert ha fler. Han gråter emellanåt men har berättat för sin bästa vän, som inte har någon pappa.
Han har berättat för några släktingar här som låtit honom få prata fritt.

Phu.

Nu ska vi snart åka hem.

Så jag måste meddela honom när vi åker... Så ont i magen. Och det känns jobbigt att vara i huset även om han inte är där

 

[Framtiden]

Väldigt jobbigt att möta honom med äldsta som frågar och säger olika påståenden. Vi tittade på huset som ska fixas.

Äldre och mycket fix som behövs. Men det är ju tillfälligt ...

Trots att jag önskat det här så önskar jag ju inte processen och alla tårar. Och all hjärtesorg

Sonen precis. "Det känns som det inte är sant... Som att det är en dröm ... Jag vill inte flytta dit"

 

[RedQueen]

Väldigt jobbigt att möta honom med äldsta som frågar och säger olika påståenden. Vi tittade på huset som ska fixas.

Äldre och mycket fix som behövs. Men det är ju tillfälligt ...

Trots att jag önskat det här så önskar jag ju inte processen och alla tårar. Och all hjärtesorg

Sonen precis. "Det känns som det inte är sant... Som att det är en dröm ... Jag vill inte flytta dit"

Det kommer bli bra, tyvärr tar det tid och tårar. Men alternativet är att det aldrig kommer vara bra. Sen är det, precis som du säger, en temporär plats tills dess att du hittar rätt plats för dig och dina barn. Det kommer bli bra. ❤

 

[Acer]

Åh vad stark du är, och vilken bra mamma. Vad fint du berättade för barnen och att du såg till att de har stöd utifrån.

Jag var äldre än vad dina barn är när mina föräldrar skilde sig (100% rätt beslut) men en sak som jag varit besviken på senare i livet var att jag aldrig fick prata med någon. Båda mina föräldrar gick i terapi och pratade men ingen hade någonsin en tanke på att jag kunde behövt en barnpsykolog eller liknande, vilket i efterhand är lätt att se att jag absolut hade behövt. Så det kan vara bra att ha i åtanke senare när allt lagt sig lite.