Hur börja skilja sig med småbarn?

[Framtiden]

Trots era svar och att jag vet att kärleken är död, så tvivlar jag... Vi åker i bilen och sonen säger "hur många nätter ska vi sova där? Jag vill hem för jag och grannen skulle leka"

Och jag känner is i magen och vill kräkas.

Och när han påpekade att jag hade sagt för tre dagar sen att det skulle bli kul i påsk när han undrade om jag ville att han skulle följa med

 

[Otherside]

DU KAN GÖRA SVÅRA SAKER!! (Citerar Glennon Doyle där...) Du kan och du ska - och sen får du ditt liv tillbaka! Bara gör. Du är redan på väg, du är fantastisk och stark och smart och allt jag kan komma poå just nu. Och du kan göra svåra saker!

Ditt liv efter detta kaoset kommer att bli fantastiskt. Fortsätt simma, du är snart på stranden! (Och ja, barnen kommer också att må bättre fastän de inte förstår allt just nu!)

 

[athena_arabians]

Hämtade grejer till mig och barnen.

Han sa att hur hade jag tänkt med huset. Inte alls va? För vem skulle ha råd att ha det? Jag sa att vi får väll gå till banken och se över det. (Sa inte att de sa att jag klarar det med deras kalkyler).


Han sa att han hade sagt så länge att han inte ville ha barn just pga det här. Att det var en risk han inte ville ta. Men jag hade ju tjatat i fyra år, och var vi med facit i hand.

Jag är en egoist. Och han hoppas att jag skulle leva med dåligt samvete och med sonen förkrossade hjärta

Vilken jäkla egoist han är! Du kommer att må mycket bättre med ett barn mindre att hålla reda på... han beter sig som en tjurig barnunge.

Men kom nu ihåg att det är i det här läget det kan bli farligt för dig så träffa honom inte ensam

 

[Nytant]

Trots era svar och att jag vet att kärleken är död, så tvivlar jag... Vi åker i bilen och sonen säger "hur många nätter ska vi sova där? Jag vill hem för jag och grannen skulle leka"

Och jag känner is i magen och vill kräkas.

Och när han påpekade att jag hade sagt för tre dagar sen att det skulle bli kul i påsk när han undrade om jag ville att han skulle följa med

Vad behöver du för att ta dig igenom stunderna av tvivel? För de kommer komma, men du måste hitta något som gör att du kan stålsätta dig ett bra tag till. Hur han talade om era barn, är det något du kommer kunna glömma nånsin? Om du ponerar att du skulle stanna kvar, är det den mannen du vill att din son ska ha som förebild för en fungerande manlighet?

Du vet såklart bäst hur du upplever saker och ting, men jag får kanske inte direkt intrycket av någon som tvivlar när jag läser dina inlägg den senaste tiden. Jag får intrycket av någon som behöver ta sig igenom något oerhört smärtsamt, och som försöker hitta sätt att smälta hur otroligt illa hennes partner behandlar henne och hennes barn, och dessutom konfronteras av nya nivåer av detta beteende om och om igen.

För att ändå prata om tvivel: Kan du kanske leva med att din förståelse av det här bara kommer vara på det intellektuella planet ett tag till, och att det kanske kommer dröja rätt länge innan du kunnat bearbeta er relation helt på det känslomässiga planet? Ibland får man liksom ge sig själv dispens och bara acceptera stormen inombords, men hålla kursen ändå. Jag är tveksam till att ge det här rådet, för jag tycker det är så viktigt att du får lov att lita på dig själv och dina känslor, men eftersom det är just den förmågan som sabbas av psykisk misshandel och känslomässig manipulation så: Ibland får man agera även fast det känns som att man vill kräkas och bara lita på att magkänslan kommer hinna ikapp efteråt

 

[monster1]

Trots era svar och att jag vet att kärleken är död, så tvivlar jag... Vi åker i bilen och sonen säger "hur många nätter ska vi sova där? Jag vill hem för jag och grannen skulle leka"

Och jag känner is i magen och vill kräkas.

Och när han påpekade att jag hade sagt för tre dagar sen att det skulle bli kul i påsk när han undrade om jag ville att han skulle följa med

Han vet uppenbarligen vilka knappar han ska trycka på hos dig för att binda dig till honom. Barnen är uppenbarligen en sådan punkt som han använder sig av hela tiden. Men både dom och du kommer att klara detta alldeles utmärkt. Barn anpassar sig. De sidor han visar nu måste ju göra att du ännu mer inser att han inte är en bra person för dig och barnen att leva med.

Låt honom inte lura in dig i de där skuldkänslorna. Han är ju lika stor del av ert havererade förhållande som du.

 

[TinyWiny]

Trots era svar och att jag vet att kärleken är död, så tvivlar jag... Vi åker i bilen och sonen säger "hur många nätter ska vi sova där? Jag vill hem för jag och grannen skulle leka"

Och jag känner is i magen och vill kräkas.

Och när han påpekade att jag hade sagt för tre dagar sen att det skulle bli kul i påsk när han undrade om jag ville att han skulle följa med

Såklart tvivlar du. Det är vad han har gett dig. Tvivel på dig själv. Du kommer tvivla många gånger och du kommer undra om du gjorde rätt precis lika många gånger som du kommer titta på dina barn och på din egen spegelbild och tacka dig själv för att du lämnade honom. Med tiden kommer du sluta tvivla. Du kommer veta att du gjorde rätt val och när du har läkt kommer du vara starkare än du visste att du kunde vara.

Jag förstår din son. För honom är allt också kaos just nu och det är okej även som mamma att säga att man inte vet. Att allt inte alltid går att påverka eller att det ibland inte blir som tänkt. Ni kan vara ledsna ihop en stund över det som inte blev.

Men, att det inte blev som tänkt nu innebär ett jättekliv mot ett bättre liv för dig och dina barn. Det är okej att tvivla. Det är okej att sörja det som inte blev och att han inte var den du önskade att han skulle vara men nu har du tagit det första klivet. Det är bara (inte så bara) att fortsätta gå mot en bättre framtid.

 

[Tranan]

Du kommer att ha ett bättre liv utan den idoten. Jag förstår att det är jobbigt och påfrestande. Men min det blir bättre. Låt inte hans efterväld förstöra för dig.

 

[Fibusen]

”Att våga är att förlora fotfästet en liten stund, att inte våga är att förlora sig själv mycket längre”

Du gör det enda rätta. Verkligen DET ENDA RÄTTA!

Dina känslor är slut, så VARFÖR ska du sätta ditt liv på paus för att han ska få ha det ”som vanligt”?! Herregud, du har bara ett liv, och det sker just nu. Du har redan för ett år sen velat lämna. Har han gett dig något bra detta år? Något där du känner att han har berikat ditt liv? Antagligen inte… Du har senaste året pausat för att han ska ha det bra, men DU då? Det är du som lever ditt liv, inte han. Han ska inte bestämma att ni ska fortsätta vara i lag bara för att han vill det. Vill du? Nej! Och då ska du lämna.

Han kommer inte förstå förens du verkligen går, han lever på hoppet att du ska ändra dig, eller att du inser att det inte är rätt mot barnen att separera, men det är helt galet att stanna för barnens skull. Dom ser, dom hör, och dom märker. Du gör bara barnen en tjänst genom att gå. Han ville ju inte ens ha barnen från början tydligen… Skaffa dig ett annat, bättre liv för dig och barnen. Nu är det verkligen inom räckhåll!

Nu måste du vara snäll mot dig själv, lyssna på vad du vill, och skita i vad andra säger, speciellt han. Det är ditt liv, och enbart ditt. Var kall, rak, och svara kort och enkelt. Han får säga vad han vill, kalla dig för isprinsessa och hundra saker till, men ta inte åt dig. Kör med ett lågeffektivt bemötande. Svara ja och nej. Sköt konversationen på sms och spara dessa. Sen ser du till att kontakta en jurist och berättar att du ska separera och du tror att det kan bli rörigt.

Gå och prata med någon professionell, för det kommer göra ont. Du behöver också få pysa ur dig, men gör inte det mot honom när han ser/hör, det blir bara mer syre på hans eld. Han vill få en reaktion från dig, sen skiter han i vilken. Ge inte honom det!

Det är INTE lätt, men jag kan garantera att du kommer må så himla mycket bättre ganska snart igen. Barnen vänjer sig snabbt med det nya, speciellt när dom får en gladare och lyckligare mamma.

Se till att ta hand om dig framför allt, ät och sov ordentligt. Sätt dig själv absolut först! Då blir det bäst för barnen också. Jag tänkte bara ”sonen först, sonen först” när jag var mitt i det, vilket gjorde att jag själv kraschade. Så tänk på dig nu!

Det här kommer bli så himla himla bra, nu är du en dag närmare att eländet är över!

Stor kram till dig!

 

[Framtiden]

Det är mer familj här än mina föräldrar och det är skönt barnen är distraherade och jag känner att jag landar lite.

Han ringde och önskade mina föräldrar Glad Påsk. Vi pratade också om annat och han sa att han hatar mig inte, han hade ringt sin släkt och landat en del också. Det var skönt att höra och var faktiskt ett lugnt och bra samtal. Det förlåter hur han agerar i affekt. Men det satte en annan nivå på slutet av dagen iaf.

Vi kommer inte att ses under veckan, och höras av via telefon gällande barnen.

 

[Fruentimber]

Det förlåter hur han agerar i affekt.

Fast alltså nej, det gör det verkligen inte. Karln är en idiot, punkt.

 

[TinyWiny]

Fast alltså nej, det gör det verkligen inte. Karln är en idiot, punkt.

Jag tror det skulle vara ett inte där med tanke på efterföljande mening.

 

[Fruentimber]

Jag tror det skulle vara ett inte där med tanke på efterföljande mening.

Det får man ju hoppas.

 

[Framtiden]

Jag tror det skulle vara ett inte där med tanke på efterföljande mening.

Ja. Det går lite fort med fingrarna och snurr i huvudet. Ett stort INTE

 

[quarterranchen]

Då sa han att han aldrig ville ha dom, att det var för att Jag ville det och att jag hade sagt att våra liv skulle bli bättre då. Att han bara kan se dom nu och att de förstört hans liv, och att på grund av dom kommer han vara fast vid mig föralltid .

Jag är helt i chock

Jisses, detta var spiken i kistan. Bra att du tagit dig och barnen därifrån. Träffa honom inte ensam nu oavsett hur snäll han kommer försöka vara närmsta tiden.

 

[Red_Chili]

Det är mer familj här än mina föräldrar och det är skönt barnen är distraherade och jag känner att jag landar lite.

Han ringde och önskade mina föräldrar Glad Påsk. Vi pratade också om annat och han sa att han hatar mig inte, han hade ringt sin släkt och landat en del också. Det var skönt att höra och var faktiskt ett lugnt och bra samtal. Det förlåter hur han agerar i affekt. Men det satte en annan nivå på slutet av dagen iaf.

Vi kommer inte att ses under veckan, och höras av via telefon gällande barnen.

Att han ringer dem och är trevlig var ju passande just precis nu... Se det inte som att han vill önska dem glad påsk, det skulle inte förvåna mig om han skiter I det. Det han vill är att påminna dig om att han finns, att han är "såå snäll" och att han tycker att du gör fel som lämnar honom.

Kan du kopiera det du skrivit här, skapa någon typ av dagbok av det, skriva ut det och läsa så fort du tvivlar? Risken är enorm att han inte kommer ge sig.

 

[Shaggy]

Att han ringer dem och är trevlig var ju passande just precis nu... Se det inte som att han vill önska dem glad påsk, det skulle inte förvåna mig om han skiter I det. Det han vill är att påminna dig om att han finns, att han är "såå snäll" och att han tycker att du gör fel som lämnar honom.

Kan du kopiera det du skrivit här, skapa någon typ av dagbok av det, skriva ut det och läsa så fort du tvivlar? Risken är enorm att han inte kommer ge sig.

Skulle gissa att det även handlar om att ställa sig in hos föräldrarna så att de hamnar på hans sida i den stundande konflikten för att den vägen manipulera TS.

 

[Framtiden]

Jag läste hela tråden igår när minsta hade somnat brevid mig. Trots att täcker var varmt och hon var brevid började benen att skaka. Jag fick lägga en tjock ullfilt över mig. Är det sant? Är det mitt liv?

Men nu har jag svart på vitt fortsättning... Den här gången gick jag hela vägen. Kan börja gråta av lättnad och sorg. Det är väldigt ambivalent just nu... Men det är väll så. Känslostorm

 

[Red_Chili]

Skulle gissa att det även handlar om att ställa sig in hos föräldrarna så att de hamnar på hans sida i den stundande konflikten för att den vägen manipulera TS.

Precis. Det vore ju otroligt enkelt för honom om även föräldrarna började ifrågasätta TS. "Va? Ska du lämna honom? Han är ju så snäll?" kan vara en förödande kommentar att få mitt i en separation. Ungefär som om någon, någonsin inte skulle ha anledningar nog att lämna någon ÄVEN om denna någon är snäll. Vill man lämna så ska man lämna, oavsett anledning. Jag önskar verkligen att folk kunde bli bättre på att tänka till innan de ställer frågor när någon avslutar en relation...

 

[Red_Chili]

Jag läste hela tråden igår när minsta hade somnat brevid mig. Trots att täcker var varmt och hon var brevid började benen att skaka. Jag fick lägga en tjock ullfilt över mig. Är det sant? Är det mitt liv?

Men nu har jag svart på vitt fortsättning... Den här gången gick jag hela vägen. Kan börja gråta av lättnad och sorg. Det är väldigt ambivalent just nu... Men det är väll så. Känslostorm

Kom ihåg att det inte är farligt att ha en känslostorm, försök inte stänga av och få bort känslostormarna utan acceptera dem och försök hitta tekniker för att ta dig igenom dem och må bättre. Det är SÅ bra att du inte är hos honom nu. Fortsätt så! Och vet du, jag skulle bli mycket(!) förvånad om dina barn inte alls märkt av hur din relation med honom är/var. De vill ha en mamma som mår bra och är glad.

 

[Framtiden]

Precis. Det vore ju otroligt enkelt för honom om även föräldrarna började ifrågasätta TS. "Va? Ska du lämna honom? Han är ju så snäll?" kan vara en förödande kommentar att få mitt i en separation. Ungefär som om någon, någonsin inte skulle ha anledningar nog att lämna någon ÄVEN om denna någon är snäll. Vill man lämna så ska man lämna, oavsett anledning. Jag önskar verkligen att folk kunde bli bättre på att tänka till innan de ställer frågor när någon avslutar en relation...

Nej, dom vet och har pushat mig för att lämna. Att jag har bara ett liv och att jag själv måste vara basen i det.