Hur blir man av med ångest?

[Cattis_E]

Hualigen!

Här går man exakt så som man har tänkt, i ett rasande tempo så att man tränar lite ”när man ändå är ute med hundarna”. Att strosa, titta på saker och filosofera är väldigt långt ifrån min personlighet tror jag

Då får du hitta nåt annat. Jag strosar inte heller, men spanar efter djur tex. Så jag inte vara rasar på för att motionera.

 

[hastflicka]

Ja typ.
Om man är väldigt stressad så brukar det vara svårt att vila, det beror på att din kropp bara pumpar ut stresshormon. Det är ett solklart tecken på att du behöver lägga dig på sofflocket även om det känns jobbigt.

Fast vissa av oss ar otaliga till var laggning och behover forandringar och saker att gora for att ma bra. Om jag inte har tillrackligt att gora blir jag super stressad.

 

[Milosari]

Klart du inte hinner vila om du jobbar 120% och pluggar 100%. Det har nog inget alls med barn att göra.

Tiden jag lägger på ett barn är mer än det tiodubbla jag lägger på studierna.., Så jo det har mer med barn än något annat att göra (eller ja jobb tar ju också tid men utan lön ökar nog stressen exponentiellt ).

 

[Qelina]

Jag har i tidigare år haft både PTSD, panikångest, depressioner och diverse mentala åkommor. Men sedan många år tillbaka är jag fullt funktionell, jobbar, har fungerande relationer och är allmänt välmående. Det man skulle kunna påpeka är att jag kanske istället arbetar ”för mycket”, pressar mig till max hela tiden för att känna mig duktig. Kanske kommer detta sig av att man på någotvis försöker jobba ikapp alla år man missat tidigare i livet? Jag skulle beskriva mig som ett klassiskt maskrosbarn med andra ord.

Men trots alla år av välmående och stabil omgivning så krånglar det fortfarande med andningen. Jag får ofta väldigt svårt att dra ner luft i lungorna, det känns lite som att jag inte får in tillräckligt i lungorna. Då försöker jag gäspa och provocera fram ett ”bra andetag”, dvs att lungorna känns fulla och utandningen kommer naturligt. Jag har så svårt att få ordning på just den här biten som jag nog väljer att kalla ångest. Det blir dessutom väldigt stressande att behöva böja sig framåt, hitta konstiga ställningar osv för att få in ett ordentligt andetag. Jag vet att det bara sitter i huvudet, det fysiska är kollat hos läkare. Dessutom kan jag ofta känna mig jagad, få väldigt hårda och snabba hjärtslag som i sin tur gör mig väldigt flåsig och stressad...

Men hur fasiken får man bukt med andningen?! Jag försöker lära mig att varva ner, att bromsa när problemet börjar osv. Ändå tycks problemet aldrig försvinna... det är mycket mer problem med just andningen i perioder och jag har svårt att se ett mönster.

Låter det här väldigt flummigt eller finns det någon som känner igen sig?

Känner igen mig så sjukt, sjukt mycket! Jag får också tvinga fram gäspningar för att få ner luften och grimaserar och gör en massa konstiga saker. Är jag iväg med någon och fikar eller liknande försöker jag hålla temuggen framför munnen för att i alla fall dölja det lite. Skulle vilja komma med någon bra lösning men vet inte vad jag ska göra, har försöka med allt.

Andningsövningar och mindfulness går inte för där är det alltid sådant fokus på andningen och då känns det ännu värre för mig.

Trodde det bara var mig det var fel på, att ingen annan hade det så. Men jag känner så större delen av tiden varje dag

 

[raggsock]

Det blev en tråd om stress eller inte istället för ångest tycker jag?!??

 

[Magiana]

Det blev en tråd om stress eller inte istället för ångest tycker jag?!??

Stress och Ångest är syskon och går hand i hand. Man kan inte ha ångest utan stress.

 

[Fruentimber]

Man kan inte ha ångest utan stress.

Hur menar du?

 

[raggsock]

Man kan inte ha ångest utan stress.

Jo det kan man, och samma sak är det inte.

 

[Fossing]

Stress och Ångest är syskon och går hand i hand. Man kan inte ha ångest utan stress.

Håller med i att de är syskon. Men det går jättebra att ha ångest utan stress. För mig är stress och oro någon konkret, alltså jag är stressad på grund av saker och oroar mig för saker. Detta kan såklart trigga ångest. Men ångesten kan också komma helt oinbjuden och utan förvarning eller någon anledning. För mig är den mer fysisk än att den sitter i hjärnan.

Men alla har såklart olika!

 

[Magiana]

Hur menar du?

Jo det kan man, och samma sak är det inte.

Jag har då aldrig haft ångest utan att ha känt stress. Man är ju inte direkt lugn vid en ångestattack eller när man är orolig. Det är fullt med stresshormoner som far runt i kroppen.

Både ångesten och stressen startas av samma typ av tankar (oavsett om man är medveten om dem eller inte). Både ångest och stress är kroppens fight or flight-svar. De är ett svar på ett potentiellt hot (tänk om jag inte hinner till bussen, , tänk om jag inte hinner lämna in uppgiften i tid, tänk om jag blir allvarligt sjuk, tänk om jag får sparken, tänk om jag inte blir omtyckt o.s.v.)

Tankarna är hela tiden i en framtid.

Det skiljer sig mot en situation där t.ex. en olycka redan har hänt och man bara agerar för att lösa situationen. Stresshormonerna kickar in eftersom de faktiskt stöttar för att man ska klara av situationen. Adrenalin är ett kick-hormon som skärper sinnena, noradrenalin spänner musklerna så de blir klara att agera och kortisol ger oss högre smärttröskel och gör oss lite bedövade i både kropp och sinne så vi inte tar in allt hemskt på en gång.

 

[Magiana]

Håller med i att de är syskon. Men det går jättebra att ha ångest utan stress. För mig är stress och oro någon konkret, alltså jag är stressad på grund av saker och oroar mig för saker. Detta kan såklart trigga ångest. Men ångesten kan också komma helt oinbjuden och utan förvarning eller någon anledning. För mig är den mer fysisk än att den sitter i hjärnan.

Men alla har såklart olika!

Bara för att du inte är medveten om vilken tanke eller vilken anledning som skapat ångesten, betyder det inte att det inte finns en tanke eller anledning.

 

[Sassy]

Bara för att du inte är medveten om vilken tanke eller vilken anledning som skapat ångesten, betyder det inte att det inte finns en tanke eller anledning.

Nu beskriver du en form av ångest, den som har en kognitiv grund. Det kanske är den vanligaste (och den jag också oftast lider av), men definitivt inte den enda.

Ångest av helt fysiska anledningar är ganska vanligt (dvs det finns ingen tankeprocess involverad), ganska typiskt vid situationer som för kroppen påminner om ångest; hög puls, värme, tryck över bröstet osv.

Det är ju inte heller direkt ovanligt med fysisk ångest efter för mycket koffein eller alkohol (och detta helt utan att ha något att oroa sig för, det är substansutlöst).

Svårt iofs när man använder ordet stress både för en situation/kognitiv upplevelse och för stressorer, men om vi är överens om att man inte behöver vara i vardagstal stressad för att man är under påverkan av olika stressorer?

 

[Fossing]

Bara för att du inte är medveten om vilken tanke eller vilken anledning som skapat ångesten, betyder det inte att det inte finns en tanke eller anledning.

Nej, jag skulle såklart skrivit nåt i stil med ”utan synbar anledning” för att vara helt korrekt.
Men jag står ändå fast vid att jag kan få ångest utan att vara stressad, och tvärtom.

 

[MiniLi]

Nej, jag skulle såklart skrivit nåt i stil med ”utan synbar anledning” för att vara helt korrekt.
Men jag står ändå fast vid att jag kan få ångest utan att vara stressad, och tvärtom.

Det är ju dock samma fysiologiska reaktion i kroppen. Vi kallar det bara olika saker beroende på uttryck och anledning.
Själva påslaget är samma alltså.

 

[Grazing]

Nej, jag skulle såklart skrivit nåt i stil med ”utan synbar anledning” för att vara helt korrekt.
Men jag står ändå fast vid att jag kan få ångest utan att vara stressad, och tvärtom.

Fast näe, har man ångest så är det väl väldigt svårt att vara avslappnad och inte stressad. Det kan dock kännas som att ångesten kommer från ingenstans men oftast är det väl en underliggande stress man har som man kanske inte alltid märker av.

 

[Fruentimber]

Fast näe, har man ångest så är det väl väldigt svårt att vara avslappnad och inte stressad. Det kan dock kännas som att ångesten kommer från ingenstans men oftast är det väl en underliggande stress man har som man kanske inte alltid märker av.

Det stämmer inte in på flertalet gånger jag får ångest. Det blir utlöst av något annat jag inte tänker gå in på här, men stress behöver inte vara medverkande.

 

[parellikusken]

Enda som fungerar mot min ångest är stesolid tre gånger om dagen, men det är väl inte hållbart i längden antar jag..

 

[MiniLi]

Det stämmer inte in på flertalet gånger jag får ångest. Det blir utlöst av något annat jag inte tänker gå in på här, men stress behöver inte vara medverkande.

Blir det förvirring utifrån vad man menar med stress?
Stress = mycket att göra
vs
Stress = fysiologiskt påslag i kroppen

Ångest är ju inte samma sak som att ha mycket att göra. Men när man är stressad händer vissa saker i kroppen och samma saker händer i kroppen vid ångest.
Ångestpåslag och stresspåslag är rent fysiologiskt lika.

 

[Kirre]

Känns som att definitionen av stress är nyckeln här.

Jag kan ju vara hur ostressad som helst, generellt/vardaglig stress, och så ska jag tävla med min häst. POFF, ångest, av kroppens stresspåslag. Nu är ju detta ändå ett tydligt exempel men finns ju ziljoner "triggers" som man själv inte ens hinner reflektera över innan kroppen stressreagerat och kan ge ångest.

Den uppfattningen jag har fått är att har man väl utvecklat ångestreaktion så får man det lättare även i andra, tidigare ej ångesttriggande, situationer. Det krävs dock stresspåslag (fysiologiskt) i någon form, medvetet eller omedvetet.

 

[Grazing]

Det stämmer inte in på flertalet gånger jag får ångest. Det blir utlöst av något annat jag inte tänker gå in på här, men stress behöver inte vara medverkande.

Fast kroppen kan ju reagera snabbt utan att man hinner med. Det är långt ifrån alltid man är medveten om hur kroppen reagerar. Det är ju det som gör att ångest sällan är rationellt, det finns ingen "normal" grej att stressa över men kroppen sätter igång den funktionen iallafall och som sedan leder till ångesten. Det är lätt att tro att man kroppen inte stressar när den gör det ändå.