Sv: Hundavel som gått åt hvete
Genom flera omgångars utskick av hälsoenkäter har vi idag en uppfattning om hur det ser ut i vår ras. Det har visat sig att vår ras har ett mycket gott hälsoläge jämfört med "medelhunden". Detta bekräftas även av uppgifter från de större försäkringsbolagen.
Så mycket för
ganska sunda hundar...
Så där står det om taxar också men jag som har en tigrerad tax skulle aldrig för mitt liv para henne med en tigrerad ändå pga
http://www.evilegil.com/merle.htm
Även om rasen i sig är sund så ska man väl ändå fortsätta jobba för att bibehålla detta???
Jag kan inte kalla mig uppfödare men en vacker dag hoppas jag iaf kunna göra det och då vill jag inte vara en av de som blundar för verkligheten.
Min hunds uppfödare och en kollega till henne har hjälpt mig mkt och jag är dem evigt tacksam för att de har en sund syn på avel och inte en sådan som du verkar ha.
Och förresten...ja jag ville ha en tigrerad tax för att de är så mkt vackrare(enligt mig) än enfärgade taxar. Men jag dubblar ju inte genen trots att jag vet att jag då kan få fler merle i min kull.
Anledningen till att jag tar valpar på min tax har inget med hennes färg att göra. Det är för att hon är en enormt trevlig individ som inte besitter de egenskaper som är mindre positiva hos taxen , exempelvis skällande i tid och otid och svårigheter vid lydnad.
Hon är dessutom enormt duktig ute i spåret och är en genomsnäll och positiv hund som också har gjort hyfsat ifrån sig vid utställning.
Hon är en frisk individ och så även hennes föräldrar och syskon.
Detta gör att jag tror att hon skulle kunna bidra positivt till aveln inom taxrasen.
Det är ett under att det finns människor som blundar så hårt för sanningen att de inte ser att de, istället för att främja sin ras kommer att bidra till dess undergång...det kallar iaf inte jag att brinna för sitt intresse.
Jag hade en underbart vacker tax innan min Nikita. Ronja hette hon. Jag var 13 när jag fick henne. Hon var då 5mån gammal och extremt skygg. Vi blev ett riktigt team och jag älskade henne över allt annat. Min dröm var att kunna få en liten valp att behålla efter henne. Men ju äldre jag blev desto mer insatt blev jag i det här med avel. Jag insåg tyvärr att min älskade lilla Ronja inte var sprungen ur den bästa kenneln. Inavelsgrad var högt över det tillåtna och hennes rädsla gentemot människor(vilket kunde leda till aggressivitet) gjorde att jag insåg att det inte var detta jag ville föra vidare. Min dröm gick om intet.
Men här står jag nu med en tik som snart ska paras och som jag stolt kommer att kunna säga om "jodå, det är jag som har fött upp dessa valpar."
Iaf om det blir några
