TS hund har markerat mot ett överraskningsmoment. Tycker jag är helt normalt, det som varierar är vad som är störningsmoment för hunden och hur lättstressad varje individ är. Och så klart vad de reagerar med (markering, gå undan etc). Oavsett vilket, när bägaren rinner över biter alla hundar. Men vissa har djävligt stora bägare som aldrig under en livstid rinner över.
Jag är uppvuxen med bitande hund. Kort sagt: en lättstressad hund som verkligen bet oss barn när hon kände att det var nog. Vi har haft bitskador på riktigt, d v s där blodet sprutade och det tog veckor att läka. Jag ser inte mina föräldrar som dåliga och ansvarslösa föräldrar (för den sakens skull). Kanske en smula hård väg att lära sig hundens språk, och det har varit på gott och ont i vuxna livet eftersom jag är totalt orädd när det kommer till hundbett, även om jag har stor respekt för varje hunds integritet.
Vi har enbart hundar som inte funkar med barn. Det är därför de är hos oss i vår skyddade verkstad. Jag tycker det är märkligare ATT hundar funkar med barn, än att de inte gör det. Barn är reaktiva och stökiga i många fall, oförutsägbara för en hund. Det tycker jag är viktigt att hålla i minne.
För tillfället har vi två barnsäkra hundar, och det är verkligen en ovanlighet - första gången sedan jag blev vuxen faktiskt. Men vi har också en totalt obarnsäker rottis, så det blir ändå inget barnumgänge på hemmaplan och jag skulle aldrig få för mig att utsätta varken honom eller barn för umgänge dem emellan. Varför?
