För mig är det enorm skillnad mellan en hund som nafsar, en som biter och en som verkligen hugger.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Olyckor kan alltid hända oavsett vad man sysslar med. Men om en förälder fullt medvetet låter sitt barn rida en farlig häst, t ex en häst som har för vana att resa sig och gå över, så menar jag att föräldern brister i sitt ansvar. Det finns dock en väsentlig skillnad mellan hästar mm och hundar. Hundar vistas normalt sett i barnets bostad och kommer i nära och daglig kontakt med barnet. Det gör inte en häst.Det är som sagt skillnad på bett och nafs. Ett nafs kan ta olyckligt så det börjar blöda, men det kan en hårt viftande svans också göra. En hund som verkligen biter, eller som skrämmer barnen/blir skrämd av barnen har naturligtvis inte i barns närhet att göra. För BÅDA parter.
Men om vi jämför med hästar igen, så rider ju många barn. Och barnen blir ju förr eller senare skadade av hästarna. Är det också barnmisshandel?
Hur definierar du sällskapshundar?hundar som är sällskapshundar
j
Jag med: Menar du på fullt allvar att det är ok av en förälder att ha en hund som? biter barnen som du blev biten? Om svaret är ja så är vi verkligen på två helt olika planeter. För mig så det att jämställa med barnmisshandel.
Hundens beteende är givetvis ofta en produkt av den hantering den har utsatts för. Men det blir en 'hönan eller ägget' diskussion. Har den stackars hunden blivit illa hanterad så är det alltjämt den nuvarande ägarens ansvar att se till att den inte skadar någon.Jag tycker inte heller att det är någons rättighet att klappa en hund, däremot tycker jag att det är hundens rättighet att få säga ifrån om den inte vill bli klappad..
De flesta hundar gör ju det på något sätt, t ex genom att dra sig undan eller morra. Precis som en häst kan varna genom att lägga öronen bakåt.
Har man då bestraffat bort morrandet ("Hundar ska minsann inte morra på folk" är ju tyvärr inget ovanligt..) så har man ju tagit bort hundens varningssignal. Har man otur leder det till att hunden går direkt till en högre nivå eftersom den lärt sig att inte morra, och nafsar i stället.
Jag tycker inte heller att en hund ska reagera med att nafsa eller bita om en person trillar i hundens närhet eller om någon vill hälsa på ägaren. Men då är det ju ägarens ansvar att inte sätta hunden i den situationen. Hundens känsla är ju likadan, även om den har munkorg på sig. En större hund kan ju välta en människa och orsaka skada även med munkorg.
Hundens beteende är givetvis ofta en produkt av den hantering den har utsatts för. Men det blir en 'hönan eller ägget' diskussion. Har den stackars hunden blivit illa hanterad så är det alltjämt den nuvarande ägarens ansvar att se till att den inte skadar någon.
Jag kom då i daglig kontakt med hästar när jag red. När jag inte var i skolan så var jag i stallet. ALLA hästar är farliga. Långt farligare än hundar. Jag har aldrig hört talas om någon som aldrig har ramlat av en häst, eller blivit skadad vid hanteringen av dem när de hållit på med hästar ett par år. Jag har ramlat av minst 50 gånger, fått hjärnskakningar, mosat mitt knä, fått en häst över mig, blivit trampad ett otal gånger, blivit biten osv osv. Det ingår liksom i paketet och handlar inte om att hästen är särdeles farlig.Olyckor kan alltid hända oavsett vad man sysslar med. Men om en förälder fullt medvetet låter sitt barn rida en farlig häst, t ex en häst som har för vana att resa sig och gå över, så menar jag att föräldern brister i sitt ansvar. Det finns dock en väsentlig skillnad mellan hästar mm och hundar. Hundar vistas normalt sett i barnets bostad och kommer i nära och daglig kontakt med barnet. Det gör inte en häst.
Ja, men dina föräldrar hade väl knappast en elak ponny hemma i ert hus?!Jag kom då i daglig kontakt med hästar när jag red. När jag inte var i skolan så var jag i stallet. ALLA hästar är farliga. Långt farligare än hundar. Jag har aldrig hört talas om någon som aldrig har ramlat av en häst, eller blivit skadad vid hanteringen av dem när de hållit på med hästar ett par år. Jag har ramlat av minst 50 gånger, fått hjärnskakningar, mosat mitt knä, fått en häst över mig, blivit trampad ett otal gånger, blivit biten osv osv. Det ingår liksom i paketet och handlar inte om att hästen är särdeles farlig.
Ja, men dina föräldrar hade väl knappast en elak ponny hemma i ert hus?!
Du måste vara en extremt överkänslig människa. Jag finner ingen annan orsak till detta annars.Menar du allvar? Jag hoppas verkligen att du hittar på eller överdriver. Att fullt medvetet låta sitt barn växa upp med en hund som biter så det blöder tycker jag inte är ett acceptabelt föräldraskap. Skulle jag få kännedom om något sådant så skulle jag omgående göra en anmälan till socialnämnden om att jag misstänkte att ett barn far illa.
Ja, men dina föräldrar hade väl knappast en elak ponny hemma i ert hus?!
Ja, men dina föräldrar hade väl knappast en elak ponny hemma i ert hus?!
Jag hade egna hästar från ung ålder. Som trettonåring skötte jag fyra hästar och en åsna själv. Det innebär nära kontakt dagligen.Olyckor kan alltid hända oavsett vad man sysslar med. Men om en förälder fullt medvetet låter sitt barn rida en farlig häst, t ex en häst som har för vana att resa sig och gå över, så menar jag att föräldern brister i sitt ansvar. Det finns dock en väsentlig skillnad mellan hästar mm och hundar. Hundar vistas normalt sett i barnets bostad och kommer i nära och daglig kontakt med barnet. Det gör inte en häst.
OM.Om problemet var en agressiv hund och ouppfostrade barn
För mig är skillnaden att hundar är sällskapsdjur och vistas mycket nära människor i t ex bostaden och ute bland främmande människor - det gör inte de andra djuren. Därför bör man ställa andra och högre krav på just hundars beteende.Du måste vara en extremt överkänslig människa. Jag finner ingen annan orsak till detta annars.
Jag har växt upp med hundar. En av dem skvatt när jag gick och lade mig och bet mig i ansiktet. Det hände aldrig igen.
JAg har också växt upp med andra djur. Jag har haft tupp fastsittande och hackande på mig. JAg har jagats av kalkoner och gäss. Jag har hanterat ungdjur (nötkreatur) och fått mina smällar. JAg har hanterat ilskna svin, stångats av får och getter.
Jag har sparkats och bitits av hästar, gått omkull och brutit benet. Fått stegrande häst över mig.
Allt jobb under min uppväxt med kreatur har varit avgjort farligare än en hund som lämnade märke i mitt ansikte.
På vilket vis skulle jag fara mer illa av att en hund biter mig än att en ilsken sugga försöker klippa av mig benet?
Ibland tror jag faktiskt att folk är helt galna!
Gäller det katter också således? Eller kaniner och marsvin. Isåfall har jag en sak att tillägga- katt har bitit mig och det gav mig en mycket allvarlig infektion.För mig är skillnaden att hundar är sällskapsdjur och vistas mycket nära människor i t ex bostaden och ute bland främmande människor - det gör inte de andra djuren. Därför bör man ställa andra och högre krav på just hundars beteende.
Hundar hanteras normalt sett på helt andra sätt än vad dessa djur gör. Så vitt jag vet omfattar strikt ansvar bara hundar, men här får ni gärna rätta mig om jag har fel.Gäller det katter också således? Eller kaniner och marsvin. Isåfall har jag en sak att tillägga- katt har bitit mig och det gav mig en mycket allvarlig infektion.
I övrigt finner jag dina egna uppställda regler mycket märkliga.
Djur är djur. Oavsett om de bor i våra hem eller inte (vilket f.ö. inte alla hundar gör heller).
Hundar hanteras normalt sett på helt andra sätt än vad dessa djur gör. Så vitt jag vet omfattar strikt ansvar bara hundar, men här får ni gärna rätta mig om jag har fel.
Det strikta ansvaret har inget med föräldraansvaret att göra, eller det moraliska ansvaret heller för den delen. Det är enbart en juridisk formulering.Hundar hanteras normalt sett på helt andra sätt än vad dessa djur gör. Så vitt jag vet omfattar strikt ansvar bara hundar, men här får ni gärna rätta mig om jag har fel.
Att det ligger i farans riktning att den som blir biten riktar skadeståndskrav mot ägaren, t ex för kostnaden att akut få en stelkrampsspruta.Det strikta ansvaret är ett ekonomiskt ansvar! Alltså att man är skyldig att ersätta ekonomisk skada orsakad av hunden. Vad har det med något att göra över huvud taget?
(Strikt ansvar gäller även bilar, det är så vitt jag vet de två saker som omfattas av det.)