hund ogillar pojkvän

[dobbis]

När Boss var valp fick han använda vedträn som leksaker. Alltså fritt fram att gå till vedkorgen och agera bäver om det kliar i tänderna.

Vid ett tillfälle hade personen jag bodde med en gäst hemma, som helt sonika bestämde sig för att min valp inte fick äta på veden, dvs hon kastade sig plötsligt dit och knuffade undan valpen och vrålade åt honom. Jag höll på att explodera.

Här hade den personen "dött" och åkt ut.

 

[Milosari]

Håller inte med dig i det.

Nej men det gör lagen, och det är rådande norm. Du får inte hantera ett barn som du får hantera en hund. Du får inte ens alltid hantera en hund som du hanterar ett barn (hunden får inte vistas lös på vissa platser t ex).

 

[Milosari]

Ja? Det är ju vad jag skriver. Det är gästens ansvar att kommunicera hur hen vill ha det, och värdens ansvar att lösa det.

Edit: bortsett från att jag verkligen inte håller med om att regler är universella, vilket du verkar säga

Är det verkligen gästens ansvar? Jag tror att en majoritet av alla människor föredrar att slippa en stor hund i knät eller ännu värre att bli juckad på. Även bland hundmänniskor.

 

[Milosari]

Ett litet förtydligande; jag tycker personligen inte illa om hundar som är närgångna. Jag tycker om att gosa med stora hundar och delar gärna med mig av min macka (ja jag frågar först!).

Jag hade inte heller accepterat att någon hade börjat skrika och gapa åt mina hundar i mitt hem. Men hade de juckat på någon gäst så hade jag ju skämts ögonen ur mig. Inte blivit arg på gästen som fredade sig!

Det jag försöker få fram är att man kan ha olika syn på hundar och att denna syn påverkar den omedelbara reaktionen. När det visar sig att man har olika syn så får man ju prata om hur man vill ha det men man kan ha ett bra förhållande till sin hund trots att man anser att människor har en högre status.

 

[Snurrfian]

Det är intressant att diskutera barn/hund, jag har rytit till mot hundar som har kommit rusande mot mitt barn (som då var hysteriskt rädd för hundar, på den nivån att han sprang blint) där hundägarna har blivit sura och förklarat att deras hund inte menar något illa. Och jag tror dem absolut, men när valet står mellan att låta en okänd hund göra vad den vill eller freda mitt barn så går mitt barn före. Men det här handlade alltså om människor som vi träffade på "neutral mark" alltså inte hemma hos oss eller hos dem. Under den här perioden när mitt barn var så rädd så åkte vi i princip inte hem till någon med hund. Vi valde ut några trygga hundar i bekantskapskretsen där ägarna visste att vi jobbade med vårt barn och deras hundar var tillräckligt lugna för att det skulle fungera. Idag kan han hantera sin rädsla, han stelnar till och ber om hjälp om det är någon hund som blir för närgången som han inte känner, men han blir inte längre hysterisk, han har alltså varit nära att springa ut framför bilar bara för att komma undan hundar som har gått snällt i koppel på stan.
I mitt eget hem så sätter jag gränserna, jag talar om för folk att om de fortsätter prata/hetsa huliganen på det sättet så kommer han snart att sitta i deras knä, en del lyssnar och en del blir överraskade att få en stor hund i knät. Sen har jag haft en del diskussioner med bekanta med hundar som tillåter sina hundar vara i soffan, något som vi inte gör och det verkar vara svårt för en del att respektera att mitt hem, mina regler. Jag struntar i att din hund är van vid att vara i soffan, hos oss är hundarna inte i soffan, punkt slut. Mycket kanske pga sonen, när huliganen var valp som behövde sonen några fredade punkter och då var soffan ett bra ställe för det.

 

[Monstermom]

Nä, jag menar att det är hundägarens ansvar att i förväg d.v.s. innan en situation uppstått informera och vidta nödvändiga åtgärder så att hund och gäst inte sätts i en situation som blir jobbig för båda/ena parten.

Hundägaren känner sin hund och vet hur den brukar uppföra sig bland folk. vet man att man har en hund som hoppar på folk och ska ha hem en gäst så tar man tag och löser situationen innan den uppstår. Så att både gäst och hundägare vet vad som gäller och hur man ska uppföra sig mot hunden. Alt. stänger in hunden under tiden så att gästen slipper bli hoppade på och hunden slipper bli skälld på/bortföst/knäad av osäker gäst som inte är hundkunnig och därför inte kan förväntas agera korrekt. Gästen kan ju för all del vara hundkunnig men ha en annan syn på saken är hundägaren och även då är det bra att i förväg lägga upp reglerna och anpassa situationen så att alla går därifrån glada.

Men hur ska man veta vilka regler en besökare anser är helt rimliga? Har du en komplett lista på vad dina hundar får/brukar göra som du lämnar över vid inbjudan? Jag har varit med om två olika personer som blivit förbannade för att Monster tittat på dem, den ena pga dominansidioti och den andra pga gula ögon är självklart = läskigt (hade han varit brunögd hade det varit OK), upplyser du gäster om att dina hundar tittar på folk? Eller har du kanske tränat dem att låta bli?

Poängen är ju inte att man ska behöva stå ut med vad som helst, utan att man ger fan i att agera mot en hund som bryter någon regel man själv har, utan att kommunicera med ägarna först att man vill att vad-det-nu-är upphör. Undantaget om man är i fara. Sen får man väl ta det därifrån beroende på svar.

Regler verkar självklara för dem som har dem. Här i tråden är vi säkert många som skulle vara helt överens om massor av regler. Det betyder ändå inte att det är något som ens har ägnats en sekunds tanke åt av random person man besöker. Det går inte att redovisa beteenden man inte någonsin har sett som ett problem! Och kommer man då hem till mig och hutar åt min hund för att han bryter mot deras regler, utan att ens uppmärksamma mig på att de är obekväma med något han gör, då anser jag att de är ena jävla as som kan dra käpprätt åt helvete genast.

Detsamma skulle gälla om de började sortera om ordningen i mina skåp för att det är väl självklart att det är lättare att använda köket om man gör som de gör hemma - vad är det för fel på folk som tar sig vilka jävla friheter som helst med andras saker?

Om jag inte anser hunden vara min jämlike så varför inte? Jag kanske tycker att soffan är till för människor i första hand? Som gäst förväntar jag mig inte att få sitta på golvet för att hundarna har tagit all plats i soffan.

Vilken enkel lösning. Gäller det för alla man anser stå under en? Gäller det oavsett vad man vill ha? Och framförallt, förlorar du förmågan att prata när du är på besök hos någon? Det går inte att säga "och var ska jag sitta?" eller något sådant?

Är det verkligen gästens ansvar?

Ja.

Jag tror att en majoritet av alla människor föredrar att slippa en stor hund i knät eller ännu värre att bli juckad på. Även bland hundmänniskor.

Så även jag. Men jag är kapabel att i första hand be den som har ansvaret för hunden lösa mitt problem.

 

[Lingon]

Men hur ska man veta vilka regler en besökare anser är helt rimliga?

En bra början är att informera om hunden hoppar på folk, slickar på dem, juckar på folk, använder dem som bromskloss i soffan, stjäl mat vid första bästa tillfälle eller vill sitta i knät när gästerna äter, kissar på gästers skor, inte vill bli klappad trots att den kommer fram eller andra egenheter hunden har som ofta uppfattas som obehagliga. Eller t.ex. informera om att för tillfället håller vi på att träna in kommandot skall och därför får du inte säga åt hunden att vara tyst om han/hon skäller.

 

[Monstermom]

En bra början är att informera om hunden hoppar på folk, slickar på dem, juckar på folk, använder dem som bromskloss i soffan, stjäl mat vid första bästa tillfälle eller vill sitta i knät när gästerna äter, kissar på gästers skor, inte vill bli klappad trots att den kommer fram eller andra egenheter hunden har som ofta uppfattas som obehagliga. Eller t.ex. informera om att för tillfället håller vi på att träna in kommandot skall och därför får du inte säga åt hunden att vara tyst om han/hon skäller.

Igen, regler är självklara för den som har reglerna. Ja, vi kan garanterat lista saker som du och jag är överens om är icke önskvärda beteenden hos hundar - det betyder inte att det är regler som gäller hos alla andra. Vad jag pratar om är vad man gör när en hund "bryter mot en regel": uppfostrar man hunden att följa den regeln, eller kommunicerar man med hundens ägare i första hand? Går man omkring och antar att mina regler är minsann allmängiltiga och självklara, så när en hund bryter mot dem så "hjälper jag till" att lära den veta hut?

Jag tycker det är så skamlöst beteende att jag häpnar...

 

[Sel]

Jag brukar snarare tala om för gästerna vad som gäller, än att jag redogör för dem vad hundarna får eller inte får göra.
Man klappar inte på shiban, till exempel utan låter henne snuffla runt i godan ro, och man kastar inte boll åt terriern.
Får vi besök från elmäteriet eller liknande stänger jag in hundarna i sovrummet, men annars får gästerna i stort acceptera att här lever vi som vi gör med hundhår och, om man initierar kontakt, hundpussar. Absolut inte tillrättavisa byrackorna, då säger man till mig om jag inte sett att någon var obekväm redan innan. Så stor är inte lägenheten att jag är för långt borta för att kunna hjälpa till.

 

[fejt]

Jag har läst hela tråden men citerar eller avser inte enskilda (utom @Luff) utan försöker bara sammanfatta mina samlade reaktioner på de åsikter som framkommit.

Om en hund betedde sig mot mig som mot Luff så skulle jag förmodligen ha reagerat på ett liknande sätt. Jag tycker verkligen inte att det är ok att vara våldsam mot andras eller mina hundar (eller andra djur eller barn) men att freda sig i en sådan situation betraktar jag som en befogad och förmodligen rent instinktiv reaktion.

Om ägarna är passiva, hur ska man då kunna veta hur långt hunden kommer att gå? Kommer den att bita mig i ansiktet? Välta mig (när man dessutom i många fall som nyförlöst har svårigheter att gå på grund av stygn, blödningar och smärtor i slida och hela området runt omkring. Delar av kroppen som jag antar att de allra flesta kvinnor betraktar som sina allra mest känsliga)?

Om en människa välkomnar mig in i sitt hem är det dennes ansvar att se till att hundarna beter sig rimligt och det är mitt ansvar att respektera hemmets regler gällande t ex tiggande, gnaga på inredningen eller hundar i möbler. Hemmet är människornas och hundarnas som bor där men min kropp är min! Jag tror faktiskt att de allra flesta kan skilja på detta.

Att jämföra med barn är inte rimligt. Inte med små hundar heller. Man använder väl det mått av självförsvar som är befogat med tanke på den andres styrka i jämförelse med den egna?

 

[Monstermom]

Jag har läst hela tråden men citerar eller avser inte enskilda (utom @Luff) utan försöker bara sammanfatta mina samlade reaktioner på de åsikter som framkommit.

Om en hund betedde sig mot mig som mot Luff så skulle jag förmodligen ha reagerat på ett liknande sätt. Jag tycker verkligen inte att det är ok att vara våldsam mot andras eller mina hundar (eller andra djur eller barn) men att freda sig i en sådan situation betraktar jag som en befogad och förmodligen rent instinktiv reaktion.

Om ägarna är passiva, hur ska man då kunna veta hur långt hunden kommer att gå? Kommer den att bita mig i ansiktet? Välta mig (när man dessutom i många fall som nyförlöst har svårigheter att gå på grund av stygn, blödningar och smärtor i slida och hela området runt omkring. Delar av kroppen som jag antar att de allra flesta kvinnor betraktar som sina allra mest känsliga)?

Om en människa välkomnar mig in i sitt hem är det dennes ansvar att se till att hundarna beter sig rimligt och det är mitt ansvar att respektera hemmets regler gällande t ex tiggande, gnaga på inredningen eller hundar i möbler. Hemmet är människornas och hundarnas som bor där men min kropp är min! Jag tror faktiskt att de allra flesta kan skilja på detta.

Att jämföra med barn är inte rimligt. Inte med små hundar heller. Man använder väl det mått av självförsvar som är befogat med tanke på den andres styrka i jämförelse med den egna?

Självförsvar är inte på tapeten tycker jag, jag har hela tiden påpekat att om man är i fara så måste man givetvis försvara sig.

Svägerskans svärföräldrars hund (kraftig airdaleterrier) körde in näsan i skrevet på mig när jag var nyförlöst. Han lyssnade inte när jag sa nej och det gick inte att trycka bort honom. Då luggade jag honom på bringan. Han skrek förnärmat men fattade i alla fall. Ägarna tyckte att det var lite hårt.
Om inte folk kan uppfostra sina hundar så dom inte går på folk så får dom tåla att jag säger ifrån.

Från näsan i skrevet till luggningen verkar det inte ha gått 0,0001 sekunder precis. Akut fara? Omöjligt att be ägarna kontrollera sin hund?

Hur vet man hur långt hunden kommer att gå om ägarna förhåller sig passiva? Har man att välja på att också vara passiv och vänta och se om hunden tänker bli ännu värre, eller ta saken i egna händer? Igen, har man ingen röst? Ingen förmåga att göra ägarna uppmärksamma på att man anser något hunden gör är ett problem?

(Och när det kommer till mackstöld antar jag att man håller på och svälter ihjäl? När det gäller hundar i soffan så riskerar man en akut kollaps om man inte får sätta sig mjukt exakt nu?)

 

[Milosari]

Igen, regler är självklara för den som har reglerna. Ja, vi kan garanterat lista saker som du och jag är överens om är icke önskvärda beteenden hos hundar - det betyder inte att det är regler som gäller hos alla andra. Vad jag pratar om är vad man gör när en hund "bryter mot en regel": uppfostrar man hunden att följa den regeln, eller kommunicerar man med hundens ägare i första hand? Går man omkring och antar att mina regler är minsann allmängiltiga och självklara, så när en hund bryter mot dem så "hjälper jag till" att lära den veta hut?

Jag tycker det är så skamlöst beteende att jag häpnar...

Jag tror du gör dig till nu. Eller jämför äpplen med päron. Jag (och säkert många med mig) struntar nog i hur hunden beter sig mot dig. Om du är okej med att hunden juckar på ditt ben så är jag också okej med det. Däremot är jag INTE okej med att den juckar på mitt ben. Om jag förväntas stå ut med det när jag besöker dig så vill jag gärna bli förvarnad ja.

Jag organiserar alltså inte om i dina skåp men vill bestämma om jag vill äta med gaffel eller kniv för att använda din egen jämförelse.

 

[Sleepy]

Om jag inte anser hunden vara min jämlike så varför inte? Jag kanske tycker att soffan är till för människor i första hand?

För att det inte har något att göra med din syn på hundar; det är inte din hund.

 

[Sleepy]

Det jag försöker få fram är att man kan ha olika syn på hundar och att denna syn påverkar den omedelbara reaktionen. När det visar sig att man har olika syn så får man ju prata om hur man vill ha det

Eller så inser man i förväg att människor uppfostrar sina hundar på olika sätt och låter ägarna ta sitt ansvar.

 

[Lobelia]

Men hur ska man veta vilka regler en besökare anser är helt rimliga? Har du en komplett lista på vad dina hundar får/brukar göra som du lämnar över vid inbjudan? Jag har varit med om två olika personer som blivit förbannade för att Monster tittat på dem, den ena pga dominansidioti och den andra pga gula ögon är självklart = läskigt (hade han varit brunögd hade det varit OK), upplyser du gäster om att dina hundar tittar på folk? Eller har du kanske tränat dem att låta bli?

Poängen är ju inte att man ska behöva stå ut med vad som helst, utan att man ger fan i att agera mot en hund som bryter någon regel man själv har, utan att kommunicera med ägarna först att man vill att vad-det-nu-är upphör. Undantaget om man är i fara. Sen får man väl ta det därifrån beroende på svar.

Regler verkar självklara för dem som har dem. Här i tråden är vi säkert många som skulle vara helt överens om massor av regler. Det betyder ändå inte att det är något som ens har ägnats en sekunds tanke åt av random person man besöker. Det går inte att redovisa beteenden man inte någonsin har sett som ett problem! Och kommer man då hem till mig och hutar åt min hund för att han bryter mot deras regler, utan att ens uppmärksamma mig på att de är obekväma med något han gör, då anser jag att de är ena jävla as som kan dra käpprätt åt helvete genast.

Detsamma skulle gälla om de började sortera om ordningen i mina skåp för att det är väl självklart att det är lättare att använda köket om man gör som de gör hemma - vad är det för fel på folk som tar sig vilka jävla friheter som helst med andras saker?



Vilken enkel lösning. Gäller det för alla man anser stå under en? Gäller det oavsett vad man vill ha? Och framförallt, förlorar du förmågan att prata när du är på besök hos någon? Det går inte att säga "och var ska jag sitta?" eller något sådant?




Ja.



Så även jag. Men jag är kapabel att i första hand be den som har ansvaret för hunden lösa mitt problem.

Det är ingen som propagerar för att få uppfostra andras hundar, många vill dock kunna freda sig själv. Håller inte ägaren så pass koll på sin hund så att gästerna får äta någorlunda ostörda eller ha sin genitalier i fred så är det hundägarens ansvar att situationen uppstår så gästen behöver freda sig. Hade jag blivit utslängd för att hunden inte fått undersöka mina intima dofter i lugn och ro medan de tittade på då hade jag inte saknat dem som vänner precis. Eller de fått sno maten från mig, bita mig eller liknade och sedan tillrättavisat mig och inte hunden när jag sade ifrån, om jag nu inte provocerat dem medvetet då. I min värld så har man rätt att freda sig med rimliga medel oavsett om det är barn, hund eller en fähund av något slag.

 

[fejt]

Självförsvar är inte på tapeten tycker jag, jag har hela tiden påpekat att om man är i fara så måste man givetvis försvara sig.

Från näsan i skrevet till luggningen verkar det inte ha gått 0,0001 sekunder precis. Akut fara? Omöjligt att be ägarna kontrollera sin hund?

Hur vet man hur långt hunden kommer att gå om ägarna förhåller sig passiva? Har man att välja på att också vara passiv och vänta och se om hunden tänker bli ännu värre, eller ta saken i egna händer? Igen, har man ingen röst? Ingen förmåga att göra ägarna uppmärksamma på att man anser något hunden gör är ett problem?

(Och när det kommer till mackstöld antar jag att man håller på och svälter ihjäl? När det gäller hundar i soffan så riskerar man en akut kollaps om man inte får sätta sig mjukt exakt nu?)

Det där med soffan håller jag med dig om. Angående mackan var det väl inte hunger som gjorde att @Luff reagerade som hon gjorde?

Min åsikt är att hundens ägare har ett större ansvar för att i tid hindra hunden än besökaren har att i tid bedöma hur lång tid denne har på sig att få bort hunden från den egna kroppen.

Tillägg: Det där med självförsvar glömde jag. Det kanske är själva kärnan i det vi diskuterar och det är ju inte konstigt att vi är oense om det. Tolkningar av vad det innebär är ju huvudfrågan i rättegångar och tvister överallt i samhället.

 

[Lobelia]

För att det inte har något att göra med din syn på hundar; det är inte din hund.

Och det är varken hundens eller hundägarens ben som den juckar på, eller skrev den sniffar i. Personligen låter jag varken hund eller människa sniffa i mitt skrev eller jucka mot mig utan att säga ifrån.

 

[Milosari]

Självförsvar är inte på tapeten tycker jag, jag har hela tiden påpekat att om man är i fara så måste man givetvis försvara sig.



Från näsan i skrevet till luggningen verkar det inte ha gått 0,0001 sekunder precis. Akut fara? Omöjligt att be ägarna kontrollera sin hund?

Hur vet man hur långt hunden kommer att gå om ägarna förhåller sig passiva? Har man att välja på att också vara passiv och vänta och se om hunden tänker bli ännu värre, eller ta saken i egna händer? Igen, har man ingen röst? Ingen förmåga att göra ägarna uppmärksamma på att man anser något hunden gör är ett problem?

(Och när det kommer till mackstöld antar jag att man håller på och svälter ihjäl? När det gäller hundar i soffan så riskerar man en akut kollaps om man inte får sätta sig mjukt exakt nu?)

Exakt hur många sekunder ska man stå ut med en nos i skrevet tycker du? Jag tycker att det är väldigt äckligt och hade puttat undan hundens nos av ren reflex.

Riskerar hunden/matte akut kollaps av att man ber den flytta på sig?

 

[Milosari]

För att det inte har något att göra med din syn på hundar; det är inte din hund.

Nej men något är ivägen i soffan där jag tänker sitta. Är det en tröja flyttar jag på den. Är det en hund ber jag den gå ner. Jag frågar normalt sett inte värden om något av det.

 

[Milosari]

Eller så inser man i förväg att människor uppfostrar sina hundar på olika sätt och låter ägarna ta sitt ansvar.

I samma sekund som hundens nos är i mitt skrev så har ju ägaren brustit i sitt ansvar?