hund ogillar pojkvän

[Hyacinth]

Förlåt ! Men
Det var denna trådens bästa inlägg

Men jag är faktiskt förvånad över att så många glatt tar tag i främmande hundar. Det gör inte jag, jag vet ju inte hur den reagerar. Hojta kan jag väl göra av pur förvåning men jag räknar med och upplever att de flesta vill att man ska gilla deras djur och därför har lite koll. Sen kanske jag inte gör precis som de, men man kan ju prata med de flesta.

 

[dobbis]

Jag nacksvingar bara odrägliga män. De bits inte.

Skrattar så tårarna rinner,ser det så tydligt framför mig där du står o balanserar på en racklig köksstol ,hojtandes ,vilket kaos det skulle bli

 

[Hyacinth]

Förlåt ! Men
Det var denna trådens bästa inlägg

Det var ärligt i alla fall

 

[dobbis]

Men jag är faktiskt förvånad över att så många glatt tar tag i främmande hundar. Det gör inte jag, jag vet ju inte hur den reagerar. Hojta kan jag väl göra av pur förvåning men jag räknar med och upplever att de flesta vill att man ska gilla deras djur och därför har lite koll. Sen kanske jag inte gör precis som de, men man kan ju prata med de flesta.

Med min grundras ,dobbis så är det inte så många som frivilligt tar tag i dom.Vilket jag uppskattar.

 

[Luff]

Är det bara jag som backar direkt om främmande hund hävdar att den har rätt att äta min macka?
Jag skulle aldrig våga vara fysisk mot en hund jag inte känner, särskilt inte en större modell men även små hundar som nafsar/biter tycker jag är läskigt.
Jag är alldeles för mjuk för att hantera dylikt.
Jag fredar som sagt mina gäster vid behov eftersom jag gillar dem och vill att de ska gilla mig och min hund, men skulle en schäfer (eller typ vad som helst över knähöjd) propsa på min macka- ta den för Guds skull. Vet jag inte att det är ofarligt att freda den med en harkling skulle jag nog kasta mackjäkeln åt andra hållet och ställa mig på stolen i väntan på undsättning.
Aldrig i livet att jag tar en diskussion med främmande hund. Att jag blev rejält skrämd (fick dock inte en skråma men blev livrädd) som yngre kanske spelar in, men jag passar mig.

Jag tror som flera att det tolkas lite olika här i tråden. Låter man hunden komma så nära att den har snoken intill mackan när man äter till att börja med är det väl lite knasigt, och det är skillnad på att helt enkelt innan hunden verkligen försökt nagga tag i mackan saga nej och mota tillbaka ned på golvet än att plötsligt rya till mitt i alltsammans.
Tror ingen talat om att hugga efter strupen här, men det finns djur som tar illa vid sig vid vad de tycker är en obefogad tillsägning. Här i huset bor en sådan.
Nu är hon inte i knät på främmande folk heller, men i exemplet om soffan skulle hon definitivt kunna grumla till om någon tyckte sig ha rätten att köra upp henne från kuddarna. Det är hennes hem, trots allt - och jag står bakom det.

Oj nu blev det ännu mer förklarande.
Schäfern var en trevlig prick av ganska stor modell. Han satt bredvid min stol där jag satt vid ett hörne på bordet. Jag hade en macka i handen - på bordet - och för mackan mot munnen då han hugger efter mackan. Min reaktion är ett NEJ!. Hunden sätter sig direkt. Jag hinner väl tänka att det var en ouppfostrad jycke men ingen skada skedd, jag fick ju stopp på honom. Då förklarar matte att dom inte säger till honom för att han ska visa bra resultat på MH. Dom var helt klart sura för att jag fick deras vovve att lyda och ge fasen att sno mackan. Jag höll på att trilla av stolen.

 

[Hyacinth]

Oj nu blev det ännu mer förklarande.
Schäfern var en trevlig prick av ganska stor modell. Han satt bredvid min stol där jag satt vid ett hörne på bordet. Jag hade en macka i handen - på bordet - och för mackan mot munnen då han hugger efter mackan. Min reaktion är ett NEJ!. Hunden sätter sig direkt. Jag hinner väl tänka att det var en ouppfostrad jycke men ingen skada skedd, jag fick ju stopp på honom. Då förklarar matte att dom inte säger till honom för att han ska visa bra resultat på MH. Dom var helt klart sura för att jag fick deras vovve att lyda och ge fasen att sno mackan. Jag höll på att trilla av stolen.

...kasta mackan...upp på stolen.

 

[Luff]

...kasta mackan...upp på stolen.

Nu fattade jag inte? Skulle du hoppa upp på bordet och mata hunden på stolen med mackan?
Hunden var inte arg eller aggressiv. Han ville bara ha den smarriga mackan. Det var ju inte konstigt alls.

 

[Hyacinth]

Nu fattade jag inte? Skulle du hoppa upp på bordet och mata hunden på stolen med mackan?
Hunden var inte arg eller aggressiv. Han ville bara ha den smarriga mackan. Det var ju inte konstigt alls.

Jag försökte skämta lite på min egen bekostnad, men det gick ju åt skogen.

 

[dobbis]

Nu fattade jag inte? Skulle du hoppa upp på bordet och mata hunden på stolen med mackan?
Hunden var inte arg eller aggressiv. Han ville bara ha den smarriga mackan. Det var ju inte konstigt alls.

Du missade det roliga (och missförstod)

 

[dobbis]

Jag försökte skämta lite på min egen bekostnad, men det gick ju åt skogen.

Nej då,jag skrattar så Gissa undrar vad som är så kul

 

[Luff]

Du missade det roliga (och missförstod)

Det var ju därför jag skrev att jag inte förstod. :-)

 

[Wingates]

Med min grundras ,dobbis så är det inte så många som frivilligt tar tag i dom.Vilket jag uppskattar.

Jag umgås mest med dobbisfolk/annat brukshundfolk så tycker de flesta vågar ta tag i varandras hundar om det skulle behövas

 

[Lingon]

Normalt funtad? Samma som slöare sällskapshund som accepterar allt, alltså?

Nä, men en hund som är stabil mentalt och trygg i sig själv. Det är inte samma sak som slö sällskapshund. Såna har jag liten erfarenhet av då jag är uppvuxen med hundar som tränats i bruks. En var räddningshund. Ingen hund vi hade under min uppväxt var sällskapshund primärt utan tränades regelbundet och tävlades.

Men en även en hund som inte är slö sällskapshund kan vara mentalt stabil och trygg i sig själv och framförallt tillräckligt miljötränad av sin ägare för att kunna hantera situationer utan att visa aggression och bita.

 

[Lingon]

Det är samma med Boss. Hans öppna glada ansikte och utstrålning gör att alla vill gosa med honom. Alla bruksmänniskor blir begeistrade över hur han är att interagera med och oj vad kul han är att träna. Ja, tills han blir rädd då, och behöver mig för att inte äta folk.

Men som du sa - eftersom vi inte låter hunden hamna i de situationer som triggar dumheter så är det få som ser den sidan.

Ja, men då gör du ju rätt. Du känner din hund och undviker att sätta honom och andra människor i situationer där det finns risk att människan inte agerar helt korrekt. Helt rätt gjort!

En hund jag kände klarade inte av att träffa folk som rädda för hundar. Då såg ägaren till att han aldrig träffade någon som var hundrädd. Om en hundrädd skulle hem till dem så stängdes hunden in så att han och gästen slapp träffas. Inga problem.

En annan hund var den mest stabila jag någonsin mött. Honom fick alla träffa.

Man måste ju se till sin egen hund och anpassa situationerna efter den.

Samma som med hästar. Jag sätter ju inte upp en nybörjare på en känslig och het häst som jag vet skulle ha svårt att klara av att ha en nybörjare på ryggen. Nybörjaren får istället rida den stabila trygga hästen.

 

[Lobelia]

Jag kan tydligen inte hålla mig borta. ^^

Om jag utgår från mig själv är det inte alltid det faktum att hunden skulle bli ärrad för livet på något vis, men att man helt enkelt inte kommer in i mitt och hundarnas hem och börjar möblera om. I shibans fall passar det sig inte heller med att fysiskt tillrättavisa eller flytta på hunden, men det har jag för vana att upplysa nya bekantskaper om. "Lämna det till mig" helt enkelt.

Förstår inte att Det är så svårt att förstå. Om en av mina byrackor pep till skulle jag bli rätt upprörd faktiskt, såvida det inte var en ren olyckshändelse.

Nu verkar det ju som att ägarna i situationen med luggandet var mer än lovligt handfallna, men visst sjutton kan man, om hunden inte lyssnar, vända upp blicken till ägaren som är I Samma Rum och öppna munnen?

Det folk talar om är när man handlar reflexmässigt alternativt ägaren inte är tillgänglig tillräckligt snabbt, alltså när det inte går att lämna det till ägaren. Det är väldigt få ägare som är tillräckligt nära 100% av tiden för att reagera och stoppa omedelbart.

 

[Dentaku]

Är det bara jag som backar direkt om främmande hund hävdar att den har rätt att äta min macka?
Jag skulle aldrig våga vara fysisk mot en hund jag inte känner, särskilt inte en större modell men även små hundar som nafsar/biter tycker jag är läskigt.

Just att få försvara sin egen mat är en så grundläggande sak att jag tror att de hundar som inte accepterar en muntlig tillsägelse i de läget är försvinnande få - och i min mening rätt rubbade. För signalkänsliga hundar brukar det räcka med att man stelnar till lite om de blir för närgångna när man sitter och äter.

 

[Lobelia]

Jag är också förvånad över ägarens reaktion (eller brist på, i det här fallet) men tycker fortfarande inte att fostrande av en hund är något slags allmän uppgift utan någonting man överlämnar till den som är ansvarig.
Som sagt, en hand för att stoppa och sedan en uppmaning till ägaren att få väck djuret hade väl fungerat lika bra som att lugga päls? De stod ju ändå där.

Barn vill jag inte ens ta upp egentligen, dem kan man med största sannolikhet resonera med eller helt sonika lyfta över till ansvarig förälder.

Situationen uppstår i de flesta fall om ägaren brustit i uppmärksamhet eller uppfostran av hunden eller rent utav struntar i hunden. Tar man inte sitt ansvar som ägare så situationen inte uppstår (i synnerhet om man tittar på) så får man som ägare finna sig i att folk tar saken i egna händer och fredar sig. Det är inte så att folk sitter och väntar på en chans att tillrättavisa hunden och skrika åt den, att man puffa undan en ovälkommen nyfiken nos och säger nej gör man i förbigående. Det är först om hunden får fortsätta (eller ens börja) det blir ett problem överhuvudtaget.

 

[Raderad medlem 94602]

Det folk talar om är när man handlar reflexmässigt alternativt ägaren inte är tillgänglig tillräckligt snabbt, alltså när det inte går att lämna det till ägaren. Det är väldigt få ägare som är tillräckligt nära 100% av tiden för att reagera och stoppa omedelbart.

Det räcker ju att man sitter på olika sidor om bordet under en "mackattack". Ägaren må kunna vara verbal till hunden men om den struntar i att lyssna är det ju bara gästen som har möjligheten att värja sig.

 

[Christensen1]

Nä, men en hund som är stabil mentalt och trygg i sig själv. Det är inte samma sak som slö sällskapshund. Såna har jag liten erfarenhet av då jag är uppvuxen med hundar som tränats i bruks. En var räddningshund. Ingen hund vi hade under min uppväxt var sällskapshund primärt utan tränades regelbundet och tävlades.

Men en även en hund som inte är slö sällskapshund kan vara mentalt stabil och trygg i sig själv och framförallt tillräckligt miljötränad av sin ägare för att kunna hantera situationer utan att visa aggression och bita.

Så.... En hund med integritet som inte uppskattar ingående hantering är aggressiv?
Eller en hund som inte anser att främmande ska korrigera den är mentalt ostabil?
Du kan inte se att hundar är individer och att egenskaper påverkar varandra inbördes och därmed också påverkar så att alla hundar är olika?

 

[Christensen1]

Vet inte om jag blev så mycket klokare utifrån det svaret hur du menat
Är det utifrån de exakta individer du har hemma hos dig nu som du alltså uttryckt ditt förhållningssätt i tråden ?

Och vad "beror situationen" på rent vardagligt hos er ?

Vi har inga vardagssituationer där folk försöker korrigera våra hundar. De individer vi har nu är allihop olika. Men vi har förstås haft hundar som inte uppskattat främmande alls.
Min gamling som nu är borta var en sådan hund. Maremman tyckte om människor men vaktade.
Oavsett hund så gäller samma regler hos oss.