hund ogillar pojkvän

Var har jag skrivit att det är jag som selekterar på detta vis? Ingenstans. Låt bli att dra förhastade slutsatser och läs vad jag skrivit.
Jag har dock full förståelse för de som väljer att inte prioritera skärpa i avel. Och i all avel handlar det alltid om prioriteringar.
Skärpa är inget jag själv prioriterar då de flesta mallar snabbt lär sig och får vinster i tjänst. Således finns det en hel del som har liten skärpa och försvarslust på L-test men som visar helt andra sidor i tjänst.
Det finns också de som enbart arbetar med sin kamplust. Fungerar precis lika bra.
Hos mallen är det ganska vanligt med hundar som testas och har liten skärpa men som fungerar väl ändå.
För egen del väljer jag inte hane med stor skärpa. Min tik och hennes kull har sin beskärda del av både humör och skärpa inkl försvarslust.
För mig är det betydligt mer viktigt att titta på nerver, mod och arbetslust både på individnivå och kull.
Om man tror att man kan få hela paketet hos samtliga valpar i kullen bör man tänka om. Prioritering och jämna kullar där avelsdjur kommer brukar löna sig.
Men säker kan man aldrig vara.

Vet inte varför du snöat in så på skärpa.

Jag är inte ensam om att tycka att en komplett hund är målet med aveln. Jag är ingen idiot som tror att jämna kullar är en garanti men att komma så nära som möjligt är målet. Med att välja hundar som brister i en mental bit (ofta den sociala på brukshundar) för att kompensera med en annan så ökar man risken för ojämn kull. Man behöver inte pruta på mod, kamplust osv. Inte i min ras iaf.

Var och en avlar som den tycker är bäst. Det kommer aldrig bli så att alla enas. Vi har olika tänk helt enkelt.
 
Vet inte varför du snöat in så på skärpa.

Jag är inte ensam om att tycka att en komplett hund är målet med aveln. Jag är ingen idiot som tror att jämna kullar är en garanti men att komma så nära som möjligt är målet. Med att välja hundar som brister i en mental bit (ofta den sociala på brukshundar) för att kompensera med en annan så ökar man risken för ojämn kull. Man behöver inte pruta på mod, kamplust osv. Inte i min ras iaf.

Var och en avlar som den tycker är bäst. Det kommer aldrig bli så att alla enas. Vi har olika tänk helt enkelt.
Förutom att alla har olika åsikter så har många olika värderingar i vad som anses vara tex bra kamplust. Visst finns L-test som visar detta men målbilden kan ändå vara olika.
Många anser tex att livlig hos belgisk vallhund är en hund som alltid har hög fart naturligt i lydnadsarbetet. Den åsikten har inte jag.
 
Förutom att alla har olika åsikter så har många olika värderingar i vad som anses vara tex bra kamplust. Visst finns L-test som visar detta men målbilden kan ändå vara olika.
Många anser tex att livlig hos belgisk vallhund är en hund som alltid har hög fart naturligt i lydnadsarbetet. Den åsikten har inte jag.

En anledning till den typ av hund som vi väljer att rikta in vår avel emot är det som efterfrågas i huvudsak av bruks och tjänstefolk eftersom det är våran målgrupp. Hade vi inte delat deras syn på vad som bör finnas i en hund hade vi självklart haft en annan målgrupp, för det finns otaliga varianter inom Schäfern.
Att det sen finns en å annan både inom tjänstesektorn och uppfödare som har lite andra åsikter är nog inte så konstigt, alla kan ju inte tycka exakt lika. Men som sagt...den breda massan.
Senast förra veckan satt jag i telefon med Stockholmspolisen som sökte hund och diskuterade bla dessa bitar. Vill vi sälja mot vårat avelsmål så får vi leverera det som efterfrågas.
 
Jag tycker den här tråden är superintressant även om jag kanske har behövt göra mer inlägg än jag skulle önskat.
Man får ju inblick i hur olika det verkligen kan vara i hemmasituationer.
För mig har det varit självklart sen barnsben att ta bort morbrors juckande drever från min blöjbärande kusin. Att säga Nähädu till svärmors salukis (alla har dom haft vääääääldigt långa näsor på bord o bänkar). Att grannen med sin ubertjuriga stövartik ryter till åt min schäfertik som skulle fram o hälsa.
Under min schäfertid fick jag ibland agera hundhållare på schäferSM då jag var i volontärgruppen. Hundar som tävlade i skyddet lät sig glatt ledas runt av 20-åriga mig och fika en stund på en filt medans husse hjälpte till att resa något tält. Aldrig fick jag kommentaren att om han försöker ta din macka så ge honom den för han kan bitas annars.
Just när det gäller brukshundarna så förväntar jag mig att dom ska försvara - MEN på kommando.
Inte annars.
En maremma, shiba eller ovtjarka är dock för mig hundar jag inte litar på. Det ligger ju i deras natur att vara mer självständiga.
 
Så.... En hund med integritet som inte uppskattar ingående hantering är aggressiv? :confused:
Eller en hund som inte anser att främmande ska korrigera den är mentalt ostabil? :eek:
Du kan inte se att hundar är individer och att egenskaper påverkar varandra inbördes och därmed också påverkar så att alla hundar är olika?

Det är iaf hundar som inte ska tillåtas umgås med vem som helst.
 
En anledning till den typ av hund som vi väljer att rikta in vår avel emot är det som efterfrågas i huvudsak av bruks och tjänstefolk eftersom det är våran målgrupp. Hade vi inte delat deras syn på vad som bör finnas i en hund hade vi självklart haft en annan målgrupp, för det finns otaliga varianter inom Schäfern.
Att det sen finns en å annan både inom tjänstesektorn och uppfödare som har lite andra åsikter är nog inte så konstigt, alla kan ju inte tycka exakt lika. Men som sagt...den breda massan.
Senast förra veckan satt jag i telefon med Stockholmspolisen som sökte hund och diskuterade bla dessa bitar. Vill vi sälja mot vårat avelsmål så får vi leverera det som efterfrågas.
Jag tror de flesta som avlar på andra raser riktade mot tjänst resonerar på samma sätt. Och som sagt, malle funkar utmärkt med sin stora kamplust. Stockholmspolisen vet jag dock att många malleuppfödare undviker..
 
Knapplån : vilken ras avser smeknamnet Malle ? (Clueless och okunnig :rofl:)

@Lampan eftersom din hund lärt sig att sno mat lönar sig och beteendet är inlärt och befäst, är det givetvis svårare att komma tillrätta med än om hunden lärt sig rätt från början. Så är det ju med alla djur - även människan.

Om man lär valpen att den inte får vistas runt mat och fikabord när människor äter, blir det inte svårt alls.

Våra hundar alla vi haft och har, har samtliga lärt sig direkt och tillochmed skillnaden att när folk "lagt ner besticken" dvs målitid officiellt är över, är det ok att komma runt bordet för en klapp eller att ligga och vila nära oss runt bordet.

Vi behöver inte ens säga ngt - de går och lägger sig långt ifrån när folk sätter sig till bords - oavsett om det är matbord eller fikabord. Någon gång kan de glömma om bordet är något lite mindre "frekvent" - tex frukost framför TVn i tv-rummet , men då räcker det med en neutral röst och hundens namn så lämnar de och lägger sig någon annanstans .
 
Som alla trådar vandrar man vidare i diskussion. TS behöver således inte alls ha med alla svar att göra. Det torde vara bekant för de flesta?
Dock vidhåller jag att vi inte önskar att andra tillrättavisar våra hundar. Säga till kan fungera men för det mesta lyssnar de inte på främmande.
Fast du har ju envetet hävdat att era hundar är helt klart opålitliga om någon skulle säga till dem, däremot så kan man ju lita på att du själv skulle hugga direkt om någon sa ett nej så jag är inte ett dugg förvånad om era hundar gör detsamma.

Jag har aldrig någonsin träffat en belgare oavsett variant som inte tål att något säger nej, men jag ska absolut hålla ögonen öppna efter de linjerna för de vill jag verkligen inte ta i med tång när det är dags att skaffa ny hund.
 
@Mia_R nja. Jag har mer tolkat det som att ägare till hundar är de som formar och sätter/stärker eventuella beteenden i sina hundar .
Det tycker jag är det mest universala generellt ang hundars ageranden och beteenden i människans tjänst . Allmänt .
Men vi är nog kanske egentligen inne på samma sak tror jag . Eller så säger du rent av samma sak ?
 
Öppna munnen och säga "kan ni ta bort hunden". Till exempel.
Jag vill bara flika in att är man lite hundrädd, som jag är, så kan det hända att det enda man får ur sig är "men neeeeej" lite halvt hysteriskt och att man försöker värja sig.

Om jag hade hund så skulle jag vara superobservant på hur andra människor hanterade att vara med min hund. Precis som jag varit med mina hästar. Inte bara för människornas skull, utan för mina djurs skull. Så skulle jag ha en hund och den försöker bestiga någon och personen uppenbart försöker bli av med hunden så skulle jag givetvis bryta in och ta bort min hund från situationen.

Obs jag fattar att det här kan vara uppenbart men ville bara få med att 1) är man rädd kanske man inte agerar så himla rationellt, och 2) oavsett om gästen säger "snälla kan du ta bort hunden" eller inte så kan man jag ju lätt se om gästen vill bli av med hunden och agera på det, oavsett om den ber om det eller ej.
 
Jag vill bara flika in att är man lite hundrädd, som jag är, så kan det hända att det enda man får ur sig är "men neeeeej" lite halvt hysteriskt och att man försöker värja sig.

Om jag hade hund så skulle jag vara superobservant på hur andra människor hanterade att vara med min hund. Precis som jag varit med mina hästar. Inte bara för människornas skull, utan för mina djurs skull. Så skulle jag ha en hund och den försöker bestiga någon och personen uppenbart försöker bli av med hunden så skulle jag givetvis bryta in och ta bort min hund från situationen.

Obs jag fattar att det här kan vara uppenbart men ville bara få med att 1) är man rädd kanske man inte agerar så himla rationellt, och 2) oavsett om gästen säger "snälla kan du ta bort hunden" eller inte så kan man jag ju lätt se om gästen vill bli av med hunden och agera på det, oavsett om den ber om det eller ej.
Ja, jag har inte diskuterat här som om det gällde mina hundar. De stängs bort om jag inte vill ägna fokus på deras sociala interaktion med gäster och om de är med så tar jag absolut ansvar för att de inte ställer till nått. För mig är alltså diskussionen helt teoretisk!

Men jag får erkänna att jag inte tänkte på att man som hundrädd kan utsättas för andras hundar, det är så självklart för mig att hundarna öht inte får ta kontakt med någon som är rädd för dem!
 
Obs jag fattar att det här kan vara uppenbart men ville bara få med att 1) är man rädd kanske man inte agerar så himla rationellt, och 2) oavsett om gästen säger "snälla kan du ta bort hunden" eller inte så kan man jag ju lätt se om gästen vill bli av med hunden och agera på det, oavsett om den ber om det eller ej.
Även om du tar telefonen eller går och hämtar en vinflaska?

Jag vet ingen som håller 100% koll på hundarna när de har gäster. Sånt fokus klarar man inte i ett par timmar eller mer och det är definitivt många som skulle uppleva en som konstig eller oartig.
 
Även om du tar telefonen eller går och hämtar en vinflaska?
Om jag efter två timmars häng går och hämtar en vinflaska och min hund börjar humpa min kompis som inte kan freda sig, ja, då hoppas jag att vännen gapar så högt att jag kan komma tillbaka och lösa situationen.

Men givetvis menade jag i ett mer inledande skede - när de ska hälsa till en början exempelvis, innan hunden och personen klarat av den första 'rushen' så att säga. Eller om jag vet att hunden gärna stjäl mat skulle jag ju vara observant när vi börjar käka och absolut förvarna gästen.

Jag menar inte att jag sitter och stirrar på min hypotetiska hund i fem timmar i sträck, jag menar att jag som ägare tar mitt hypotetiska ägaransvar och ser till att hunden och min gäst kan umgås på ett trevligt och lugnt sätt - hur det än må se ut.

Jag har för övrigt umgåtts med exempelvis @Killaloe i typ tre dagar i sträck och hon hade hela tiden full koll så att jag och hennes söta jycke kom överens. Respektfullt mot både mig och hunden :).
 
Jag tror de flesta som avlar på andra raser riktade mot tjänst resonerar på samma sätt. Och som sagt, malle funkar utmärkt med sin stora kamplust. Stockholmspolisen vet jag dock att många malleuppfödare undviker..

Nu handlar inte tråden om Malle specifikt utan om hundar i allmänt. Men om detta med att de tar vid sig så vid tillsägelser och korregeringar är utbrett i rasen så förstår jag varför allt fler tjänsteenheter börjar gå bort från Mallen.
Nu nämnde jag bara Stockholmspolisen som ett exempel eftersom det var dem jag talade med sist. Men över lag tycker jag det är samma typ av hund som efterfrågas.

Tur vi avlar så olika så det finns en marknad för båda :)
 
Nu handlar inte tråden om Malle specifikt utan om hundar i allmänt. Men om detta med att de tar vid sig så vid tillsägelser och korregeringar är utbrett i rasen så förstår jag varför allt fler tjänsteenheter börjar gå bort från Mallen.
Nu nämnde jag bara Stockholmspolisen som ett exempel eftersom det var dem jag talade med sist. Men över lag tycker jag det är samma typ av hund som efterfrågas.

Tur vi avlar så olika så det finns en marknad för båda :)
Det heter inte bitsk vallhund utan anledning ;)
 
Min första schäfer fick jag ärva. Han var då sex år gammal och pensionär då han hade diskbråck. Han kunde ALLT inom bruks. Saker jag aldrig hört talas om.
Bland annat sökte han fallskärmshoppare i träd på ett speciellt kommando. Var nog det enda jag tyckte var kul. Folk fick gömma sig i träd och så letade han. Kul partytrick.
Ägaren som var bruksnörd och civilanställd inom flygvapnet instruerade oss noga.
Hunden tålde inte katter, absolut inte. Där var jag lite orolig då vi hade 5 vuxna katter och 5 kattungar just då.
Folk som druckit alkohol gjorde vi klokt i att hålla lååååångt ifrån honom. Han var aggressiv mot dessa. Ok, låsa in honom i hundgården om vi skulle ha fest.
Och sen pinnar. Han var pinntokig. Ägaren avrådde oss naturligtvis från att kasta pinnar. Problemet var att han själv letade på pinnar/grenar som han släpade runt på.
Ägaren sa att vi skulle vara mycket försiktiga i början då vi skulle ta ifrån honom dessa då han mot främmat folk kunde försvara dom.
Jahaja. Jag och min dåvarande sambo som vuxit upp på bruksplanen med schäfer åkte hem med hunden.
Kattan gjorde ett fräs åt hunden sen låtsades han att katterna inte existerade om dom så åt ur hans matskål när han fick något gott.
Pinnarna - redan andra dagen var han med mig på jobbet och när vi skulle åka hem hade han hittat en gren som säkert var 150 cm lång och 10 cm grov. Den kunde han ju inte ta med in i bilen. Jag sa Loss. Han släppte pinnen...
Och någon månad efter vi fått honom hade vi kalas. Han var instängd i en del av huset där ingen skulle gå in. Jag hittar honom i köket där en minst sagt överförfriskad man matar honom med köttbullar.
Han var inte alls någon svår jycke. En riktig skön prick som fanns sig i allt.
Han var med mig på jobbet i stallet och från att ha varit en kopplad hund som mellan träning o tävling bodde i hundgård gick han knappt i koppel. När vi någon gång tog vi fram armen och körde lite skydd så plockade han fram sin skärpa och det var häftigt att se.
Ägaren hade lite annan attityd än oss kan man väl säga.
 

Liknande trådar

Hundträning Så, jag har aldrig lämnat mina hundar ensamma i bilen förutom en enda gång på 5-10 minuter. Jag vet ju inte hur dom var när jag var...
Svar
16
· Visningar
1 184
Senast: Lillefrun
·
Övr. Hund Hej! Jag ber om ursäkt för en låång text. Jag är förtvivlad över situationen med min 7 månader gamla valp, jag känner mig så jävla...
2 3
Svar
42
· Visningar
5 561
Senast: fixi
·
Hundträning (OBS! Långt inlägg) Hej! Jag har en border collie tik på över 1 år som jag har fått lite problem med i vallningen, annan träning och...
2 3
Svar
57
· Visningar
5 493
Senast: Ragdoll
·
Hundavel & Ras Vi är hundlösa för första gången på typ 22 år, bortsett från ett glapp på några månader för 13 år sedan och det är så tomt och sorgligt...
2 3
Svar
45
· Visningar
2 538
Senast: Acto
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Lugnande medel till hund.
  • Uppdateringstråd 30
  • Akvarietråden V

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp