Jag tycker den här tråden bara visar på en massa missförstånd hela vägen..
Folk får gärna "säga till" mina hundar om det är på rätt sätt. Inte för att de går sönder om det görs fel, utan helt enkelt för att jag lärt dom något och vet vad som funkar och som inte gör det värre.
Som tex att börja putta på hanen när han tigger om uppmärksamhet. Då kommer han närmare och tycker det är jättemysigt, det hjälper alltså inte alls utan får ju motsatt effekt. Det betyder inte att han är ouppfostrad utan han lyssnar oftast väldigt bra om man bara pekar bort honom.
Eller tiken då som med lätthet visas bort om hon blir för uppspelt och börjar gapa, hon har ett hemskt skall så det kan vara ganska irriterande
Men det hjälper inte att fräsa åt henne. Även om hon inte blir förstörd av det.
Eller som fd schäferhanen som framförallt när han var ung blev superglad och gick upp i stress när det kom folk och när folk då puttade och skulle ryta ifrån så blev han bara mer intensiv i sitt hälsande. Det hjälpte alltså inte och därför så ville jag inte att folk skulle göra det. Han höll inte heller på att välta någon, hoppade inte rätt på utan studsade liksom runt person med sidan strykandes, eller hur man ska uttrycka det.
Eller som när en kompis kille skulle trycka valpen på tungan när hon bet lite löst på honom. Han satt då hos henne på golvet, så det var inte hon som var hos honom sas. Jag sa då att så gör vi inte utan då ger vi henne något annat att tugga på istället. Inte heller hjälper det att säga nej nej nej nej med bestämd röst när valpen hänger i något, så då instruerar jag i hur folk ska göra samtidigt som jag monterar bort henne. Nu brukar jag ha uppsikt men tycker också det är bra att andra vet hur de ska göra om jag tex är på toa.
Sen litar jag inte på folk. Kanske jag träffar för många med gamla förlegade metoder där hunden ska lära sig veta hut, typ. Så allt beror ju på hur man definierar att säga till hunden.