En hund som står och ylar och hoppar jämfota bakom ett kompostgaller hade jag (hundvan) inte velat hälsa på.
En vän till mig skaffade en valp av stor energisk ras och när valpen var 6 månader ungefär skulle jag hem och hälsa på. Hon gjorde helt rätt tycker jag: När jag ringde på dörren så öppnar hon dörren och smiter ut till mig och säger åt mig att ignorera hunden tills den är lugn och inte skäller och hoppar. Hon stängde in hunden bakom kompostgaller så att jag skulle kunna komma in och ta av skor och jacka i lugn och ro. Jag gjorde som hon sa och efter ett litet tag så lugnade sig hunden och satte sig ner och väntade snällt. Då gick jag lugnt fram utan att titta på den och var noga med att röra mig långsamt och inte göra något som kunde trigga igång hunden igen. Och så klappade jag den lugnt, och den satt kvar lugnt och stilla och var så lugn som man kan begära av en väldigt livlig 6 månaders hund av livlig ras.
Felet jag anser att många gör (både ägaren och gästerna, även om det är ägaren som ska instruera gästerna hur de ska göra och gäster inte alltid förstår vad ignorera verkligen innebär) är att de när de kommer hem (till sig själv eller andra) uppför sig hysteriskt. De pratar med hunden med pipig röst och gör i stort sett allt i boken för att trigga hunden att hoppa, skälla och uppföra sig rätt illa. Sen blir de förvånade att hunden skäller som en dåre när det kommer folk.
