Känner så igen mig, känns som att det precis blev lite roligare att vara med dem för att de skrattar och ler och pratar men nu när de är vakna längre stunder är det så långtråkigt . Jag blir så trött av att sitta och skratta och skoja med dem och de orkar hålla på så LÄNGE. De ligger mycket på en filt på golvet men eftersom de ännu inte riktigt fattat vad de ska göra med leksakerna de greppar tag i ligger de liksom bara och tittar upp i taket om inte jag är där och pratar med dem. Annars har de precis börjat uppskatta babysittern men bara korta stunder. Försöker ha dem där när nån av oss grejar i köket för de verkar uppskatta att vara med och bara titta på. De är en del i famnen också, tycker det är skönt att de korta stunder kan sitta i knät nu så man slipper ha båda armarna upptagna av att ha dem i liggande ställning. Jag hoppas att de snart ska få lite utbyte av varandra, skulle vara skönt om de kunde le och skratta mot varann till exempel, som det är nu söker båda hela tiden kontakt med samma person även om både jag och min sambo sitter med dem. Det är så stressande att ha två par förväntansfulla ögon på sig .
Man får lite prestationsångest och du som har två att roa Men snart roar de nog varann.