Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag hade Gbs-profylax eftersom ettan föddes med sepsis. Viktigast är att du får in droppet i tid (minst två timmar, de vill ha åtminstone en dos) så åk in _i tid _ är mitt råd, om du födde snabbt sist. Mitt gick in på 1.55 och var gränsfall.Ni vet. När de börjar kännas som att måttet är rågat och inget mer kan gå ”på tok”
fick preliminära svaret på gbs odlingen idag. Som förstås var positivt (negativt med de två tidigare)
i sig är de ju ingen stor sak men betyder att jag inte kan åka hem som tänkt samt att jag behöver antibiotikadropp under förlossningen. Avskyr bb och planen var hem inom ett dygn. Nu blir de minst två dygn
Jag hade Gbs-profylax eftersom ettan föddes med sepsis. Viktigast är att du får in droppet i tid (minst två timmar, de vill ha åtminstone en dos) så åk in _i tid _ är mitt råd, om du födde snabbt sist. Mitt gick in på 1.55 och var gränsfall.
Jag fick gå hem dagen efter med tösen trots allt, men det beror nog en del på förlossningen också och hur bebis mår. Mitt vatten gick i samband med att hon kom, vilket minskar risken för infektion för bebis ligger skyddat (brorsan hade lång vattenavgång) och sen låg hon kanon på alla tester. Vi fick komma tillbaka sen på 48 timmars koll istället.
Vet inte hur långt du är gången, men jag åt dadlar sista veckorna, jag tror det kan ha påverkat för det finns vissa studier som visat att dadlar minskar risken för överburenhet/inducering och för tidig vattenavgång och ger effektivare värkarbete. Nu skall inte placebo-effekten underskattas, men är du inte diabetiker kan du ju prova om du vill för jag kände som dig, jag ville ha en snabb och okomplicerad förlossning och det hade jag också.
Då har de ju iaf koll på tiden. Sen är det givetvis upp till respektive region, och ser man det positiva så är det ju bra egentligen att de är noga, även om jag förstår dig med. Det var inte kul att ligga själv på BB här heller, därför blev jag glad att vi fick åka hem redan dagen efter.har tid för igångsättning i vecka 39+4 pga snabba förlossningar och långt avstånd. (Senaste gick på 4,5h igångsättning, född 5h efter att man tagit hål på hinnorna)
här verkar de hårda med att man måste stanna två dygn. Kommer behöva vara ensam på bb den tiden då maken måste åka hem till de andra barnen.
Återbesök på bb- mottagningen idag. Hade lite ångest innan eftersom jag inte varit så nöjd med vistelsen och eftersom jag upplevde besöken på bb mottagningen med förra barnet som jobbiga. Men denna Bm var jättefin och va
Lillan har vänt vad gäller vikten och är på väg uppåt igen. Allt annat såg också bra ut. Bvc kommer på hembesök på fredag. Har haft en del bekymmer med amningen och fått fula sår så nu blir det amningsnapp tills såren läkt och jag gör nya försök utan.
Alltså denna bebis är sån skillnad mot sin bror. Tänk om jag haft det såhär förra gången. Hon typ sover, äter och bajsar. Storebror sov bara i bärsele gåendes. Han vägrade vagn fram till 6 mån. Denna bebis somnar av sig själv och sover stående i vagnen, i bilen eller typ varsom. Det enda är att det är svårt att få henne att sova själv på natten, då vill hon gärna ligga nära, vilket är lite läskigt eftersom hon är så pluttig.
Vi är helt i chock över att dagarna inte är en kamp och att man typ hinner göra en massa annat på dagarna.
Ammar du? Är det en ny beställning i amningen? Då upplevde jag, med sonen, att det bara var snutta snutta snutta som gällde.Vi har haft det likadant här hemma. Oj vad jag fått mycket gjort Tyvärr verkar det som att det varit en liten smekmånad som nu börjar gå över för han sover inte själv lika länge längre. Idag nästan inte alls
Ammar du? Är det en ny beställning i amningen? Då upplevde jag, med sonen, att det bara var snutta snutta snutta som gällde.
Vi har haft det likadant här hemma. Oj vad jag fått mycket gjort Tyvärr verkar det som att det varit en liten smekmånad som nu börjar gå över för han sover inte själv lika länge längre. Idag nästan inte alls
Ajdå, ja, det får man ju ställa in sig på, att bebisarna har faser som går över, både på gott och ont.
Igår sov lillan typ hela dagen, men var klarvaken 23-03. Hon har verkligen inte någon känsla för dag och natt.
Åh, låter verkligen som en tuff upplevelse.. Inte bara på förlossningen utan även på BB.. Så otroligt tråkigt att inte din sambo fick vara med på BB heller, känns som att du hade behövt det stödet..Och del 2
Jag blir tilldelad en Bm, H som jag genast fattar tycke för. Vi lägger upp en plan för kvällen och bestämmer att hon ringer narkos för att lägga en tidig eda. En av min och sambons vånda är att det är narkosläkare A som ska jobba vilket är en bekant till oss som är ytterst speciell och mycket riktigt, in kommer han . Men, min önskan om smärtlindring tar över så det är bara att gilla läget. Klockan är runt 20 när den läggs och det går bra. Jag börjar få mer ont så den aktiveras rätt omgående. Läkare A säger då att han slutar vid 22 och vi andas ut.
Skiftbyte och vi får ny Bm, A. Inget fel på henne men känner inte riktigt att vi bondar. Hon är liksom rätt kall och opersonlig. Man planerar för sovdos för att jag ska få sova och återhämta mig men vid 23 går vattnet. Precis som förra gången var det mekonium i vattnet. Direkt får jag mer ont vid värkarna och edan tar inte längre lika bra. A kommer in igen och ger mig en bolusdos. Det hjälper och när Bm undersöker mig har jag öppnat mig till 5-6 cm. Efter detta går bebis hjärtljud ner och jag får bricanyl. Jag mår jättedåligt och börjar skaka helt okontrollerat. Det håller i sig tills jag sätter mig upp. Sitter på en pilatesboll i typ två timmar och andas mig igenom värkarna. Vid 02-tiden ska hon undersöka mig igen och jag har inte öppnat mig mer. Hon bestämmer sig för att ge det en timme till. Jag känner mig besviken och uppgiven. Bebis hjärtljud går ner igen och jag får bricanyl igen. Hjärtklappning och ångest. Vid 03 har jag inte öppnat mig mer utan står kvar på 5-6 cm. Jag får då valet att avbryta för snitt eller få värkstimulerande dropp. Jag blir jätteledsen men bestämmer till sist att jag inte orkar mer. Snitt planeras tämligen omgående.
Förra gången gick snittet helt utan komplikationer. Nu är det en ny narkosläkare, en kvinna som ska ge ryggbedövning. Hon sticker mig tre gånger men lyckas inte. Jag ligger med värkar och utan smärtlindring och bara gråter. Hon får således ringa sin bakjour, vår vän A. Han försöker nog två gånger till innan han till sist lyckas. Under tiden får jag blodtrycksfall och skakar okontrollerat. Jag börjar kräkas och ligger helt plant vilket är obehagligt. Till sist kan de börja operera och 5.43 föds vår lilla flicka. Hon är påverkad vid födseln så de får plocka ut henne omgående och får avnavla direkt. Sambon följer med ut. Efter ett tag kommer narkosläkare A in och berättar att Bebis mår bättre. Tänk vad fint att sambon fick dela denna stund med just A Sambon komme in och berättar att vi fått en flicka. Jag som varit helt säker på pojk tror att han skämtar
Sambon får vara kvar till runt 9 när vi får åka upp till bb. Jättejobbigt att åka ifrån honom BB-tiden har varit jättejobbig med dåligt med stöd från personalen och väldigt mycket personalbyten.
Sammantaget en jobbig förlossning som inte blev bättre av tiden på bb.
Jo, det hade varit bra om han varit med på bb, men jag tänker att det varit ännu värre om det varit vårt första barn. Det hade varit jättejobbigt.Åh, låter verkligen som en tuff upplevelse.. Inte bara på förlossningen utan även på BB.. Så otroligt tråkigt att inte din sambo fick vara med på BB heller, känns som att du hade behövt det stödet..
Mer gnäll....
30 min promenad med pigg ponny idag och kände redan halvvägs hur det började spänna och dra nedåt i livmodern. Sista biten ilade det dessutom nedåt i fiffi....
Haft öm livmoder sen dess.
Hoppas verkligen inte hon tänker stanna därinne till november .
33+4 idag.Usch vad jobbigt det låter. Vilken vecka är det du är i? Jag tycker det går väldigt upp och ner för mig, vissa dagar får jag ont bara jag går till affären och andra känns det som jag kan gå hur långt som helst.
33+4 idag.
Mitt känns bättre idag, även om jag fortfarande är öm. Tack och lov.Jag hade det så från typ v. 25. Var inne på kontroll för att kolla så inte jag hade börjat öppna mig men det hade jag inte. Sjukt jobbigt var det och svårt för mig att ta hand om sonen som är sjukt aktiv för tillfället