Grattis ettåringarna!
Bob fyllde också för ett par veckor sen. Blev både jordgubbs- och chokladtårta.
Vad händer med era småttingar just nu då? Har inte varit så mycket uppdateringar här nu på ett tag.
Bob är fortfarande härligt nyfiken och pigg på livet. Han går inte än, och det kommer nog dröja lite till. viljan finns, men inte stabiliteten. Men han är väldigt rörlig annars. Kryper långa sträckor både ute och inne, går med sin gåvagn, klättrar både uppför och nedför trappor med bra kroppskontroll, och favoriten just nu är att åka rutschkana själv på mage. Det började med små, och sen har det blivit större och större.
Prat och ordförståelse verkar han vara lite sen med, men första ordet Mamma verkar nu vara etablerat. Det betyder dock inte mamma, utan mat. Han säger det så fort han ser en macka eller hör ljudet av micron.
Och idag försökte han säga Tack tack när vi lekte ge och ta. Sjunga tycker han också är kul, han ah-ar med när vi sjunger, eller när en bra låt kommer på radion. Så kul att se hur han greppar mer och mer hur världen funkar för varje dag som går, och vilket samspel man kan ha med honom. Den där intensiva kramen man får mitt i en skrattig lekstund går ju inte av för hackor heller.
Mindre kul är att han är extremt mammig nu om nätterna. Gick så bra förut för pappa att natta. Nu kan det bli upp till två timmars skrik ifall jag inte är hemma. Han söker ingen närhet alls hos pappa, vill bara krypa iväg och leta efter mig. Vi intalar oss att det är en period, och det är lika bra att jag tar nattning och omnattning så mycket jag kan tills det lugnat ner sig. Men ibland går det ju inte när jag jobbar konstiga tider, och det är tufft för oss alla att Bob blir så ledsen.
På dagarna går det däremot bra att vara med pappa.
