Höstföräldrar 2013 del 2

[Andromedae]

Ett lite sent grattis på ettårsdagen till Birk @Zvinto och ett lite tidigt grattis på ettårsdagen till Olle @Jettan!

Hur känns det att inte längre vara mamma till ett spädbarn?

 

[Zvinto]

Birk tackar och bockar för gratulationerna. Nu är allt firande klart och det är dessutom dags att gå "tillbaka till verkligheten". Imorgon börjar jag studera igen och läser sista året. Birk ska börja inskolas på onsdag dessutom och gör sin första dag den 15e. Tack vare mitt och makens scheman behöver han än så länge bara gå 2 dagar varannan vecka, åtminstone fram till slutet på oktober. Sen beror allt på hur mitt förhoppningsvis flexibla schema ser ut.

Det känns precis likadant som innan, men samtidigt väldigt annorlunda, att vara mamma till en "toddler". Det är så mycket som händer nu och så mycket att se fram emot. Nu väntar vi bara på att han ska våga ta steget och gå själv, för han går bra själv längs med möbler, med gåvagnen och han i princip springer om vi håller i honom. Men han törs inte ta det där lilla steget själv än. Men det kommer när det kommer.

 

[Zvinto]

Nu går det undan! Igår tog han sina allra första steg och idag kan han gå genom ett helt rum innan han övergår till att krypa igen. Dessa framsteg firade han med att bli förkyld igår kväll.. Vi började skola in honom i onsdags och även på torsdagen. Och en till av barnen som inskolas verkade börja bli förkyld på torsdagen. Bara hoppas att vi själva klarar oss, för jag vill verkligen inte missa alltför mycket i skolan.

 

[Freyja_bus]

Kl

Igår fyllde Idun ett år. Galet vad tiden går!!

Hon är världens goaste, charmigaste, gladaste lilla unge och ger oss så mycket glädje och kärlek varje dag! Det är en himla fart på alla plan,både utveckling och fysiskt tempo Här om dagen gick hon en km på en grusväg med oss, helt grymt att hon orkade gå hela vägen tycker jag! Hon älskar skor och vill helst ha på sig alla sina skor, tofflor, mockasiner och strunpor på samma gång Pratar gör hon oxå en hel del, både begripligt och obegripligt, och hon förstår väldigt mycket av det man säger (typ "ska vi byta blöja?"-då går hon till toa, " hämta bollen"-då gör hon det etc ). Väldigt kul!

Sover gör hon dock väldigt dåligt. Detta charmanta, nöjda barn vi har på dagarna byts ut till en missnöjd och extremt mammig och tuttig bebis under nätterna. Inget annat än bröstet duger som tröst och hon vaknar väldigt ofta. Från att hon lagt sig på kvällen brukar det ta någon timme och sen vaknar hon med en kvarts-en halvtimmes mellanrum under flera timmar, för att sedan sova lite bättre mellan typ 04-06:30 (bara något tuttuppvak men inte ledsen). Skitjobbigt och svårt att komma tillrätta med. Maja (mellandottern) sov oxå såhär dåligt första 1,5 året men sen blev det bättre, så det är väl bara att bita ihop, men det är jobbigt att inte kunna få någon avlastning alls på nätterna eftersom hon bara accepterar mig då.

Något annat roligt är att vi tingat en liten bichon havanaisvalp som flyttar hem till oss om tre veckor. Ska bli så himla roligt!!

 

[Andromedae]

Galet att det är allt fler av de små som är hela ett år! Det känns ju som igår som jag gick runt och titulerade mig själv som "Valen"

Här hemma så har maken gått på föräldraledighet (han avslutar nu sin första hela vecka) och jag har börjat plugga igen. Han fick en ganska tuff start - lilleman har varit sjuk. Det värker så i hjärtat på en när han inte mår bra Nog för att jag inser att förkylningar och andra sjukdomar är sådant barn måste gå igenom, men fortfarande ... Nåja, nu är han förhoppningsvis på bättringsvägen i alla fall.

 

[Andromedae]

Och idag sa lilleman "pappa" för första gången

 

[hljomalind]

Hehe, Bob sa också Pappa idag, till katten. Och förra veckan kröp han efter katten ropandes MammaMamma! Så han verkar inte ha fått kläm på det där riktigt. Det enda ord han verkar förstå är för övrigt namnet på katten. Säger vi det så skiner han upp och ser sig omkring och undrar var katten är... Otroligt hur kär han är i den där lilla katten.

Visst är det häftigt att vi börjar få ettåringar här i gänget. Jag vet inte hur jag ska lyckas vänja mig av vid att säga Bäbis. Bob fyller elva månader idag, och vi har haft en härlig dag med morfar på stan, klappat getter, lekt i lekpark, badat lite, och ätit våfflor. Han älskar att vara ute på äventyr, och charmar sin omgivning med sin busiga glada uppsyn. Men så är han livrädd för sin morbror! Han har aldrig reagerat så på någon annan person. Han blir jätteledsen bara av att se honom, och morbror blir lite sårad. Vi får försöka träffa honom lite oftare tror jag.
Motoriskt händer det saker i lagom takt. Han reser sig smidigt mot saker och går längs med möbler, men tror nog det dröjer ett par månader till de första stegen. Han är så instabil än så länge och är långt ifrån att kunna stå utan stöd.

Jag har börjat jobba, och det är så roligt! Sen är det också kul att komma hem igen, med nypåfylld föräldraenergi. Och att ha lediga dagar och sovmorgnar som uppskattas på ett helt annat sätt än när man är bara hemma alla dagar. Nu jobbar jag ju bara halvtid också, så det är precis lagom.

 

[Zvinto]

Birk säger varken mamma eller pappa än. Däremot säger han ofta "Ei", dvs ena hunden som heter Evi. Den andra säger han Eddie till, vilket han säger åt alla andra hundar också som han inte kan uttala namnet på. Jag lyckades för övrigt inte klara mig från förkylning, utan har varit sjuk i snart en vecka och nu börjar det äntligen släppa. Birk är fortfarande lite snuvig, men i övrigt är han samma livliga unge som alltid! Det där med att gå gör han lite som han vill med. Ibland tar han några steg självmant, annars får jag fortsätta locka på honom. Men det släpper väl när det släpper helt enkelt.

 

[Tramptass]

J kryper för fulla muggar och vill gärna dra sig upp mot saker, i bland går det bra och i bland blir det en skallning eller en vurpa. Hans tålamod är lite sådär och trivs väldigt bra med att bli buren. Nätterna så sover han någonstans runt åtta timmar innan det är dags för "frukost" (välling mellan 4-5), nu sista nätterna har han börjat sitta och leka en stund (titt-ut med täcket eller kasta gosekatten som är med honom varje natt) innan han "talar om" att han är vaken.

Hans rum har fått nya tapeter men sen gör vi oss ingen större brådska med att låta honom flytta ut ur vårat sovrum. Det är lite mysigt att lyssna på hans andetag innan man somnar

Han har otroligt mycket ljud för sig. Med lite vilja så hör man något som liknar "hej" och kanske en början till mamma "amamamamama" . Jag har sagt att hans första ord ska bli ponny men sambon håller inte med

Jag tycker det är så otroligt häftigt nu när utvecklingen har tagit fart, det händer så mycket och det är så kul att vara en del av det .

 

[Vimsan]

Åh va roligt att läsa om alla STORA bäbisar
Det händer verkligen någonting nytt varje dag här hemma.
Sid har fått sina första skor!
Känns som vi provade 100 par innan vi hittade ett par som var bekväma och satt bra.

Tyvärr har han åkt på sin första riktiga förkylning.
Han är pigg å så men hostar och snorar ganska mycket.
Jobbigast är det på natten när han blir täppt och bara måste ha nappen

 

[Andromedae]

Gushemej så peppad jag är just nu! Fick nyss höra att min bror med sambo visst är på sjukhuset. Hon är gravid i v 38 eller något sådant ... Tänk, det är ju inte ens särskilt osannolikt att det blir bebis snart! En minikusin åt min inte alls längre lika minimala bebis

... och jag som innan jag fick barn inte var det minsta intresserad av dem. Nu sitter jag mest och klurar på vad de nyblivna föräldrarna + lillkusin kan tänkas vilja ha i present. Jag hade tänkt fråga innan det blev skarpt läge, men nu känns det lite sent för det

 

[Andromedae]

Och bara för att jag skrev det fick jag nu reda på att kusin föddes 19.09!

 

[Raderad medlem 19815]

Och bara för att jag skrev det fick jag nu reda på att kusin föddes 19.09!

Grattis faster @Andromedae !

 

[Tramptass]

Förkylt barn med en till tand på g och jag är sådär lagom "ibörjanavförkylningsåkroppenärsegmendetbryterinteut". I natt var det gråt och gnissel mellan 00.20 och 02.30 vilket var makalöst drygt. Inget hjälpte! Varje gång han hostade så kom det tårar för det gjorde ont

Sambon frågade lite försynt om jag funderat något mer kring syskon. Vi hade pratat tidigare om att två år emellan kändes lagom och just nu känner jag nej. Ett barn räcker. I alla fall ett bra tag framöver. Nu när det börjar bli mycket enklare med allt så är jag inte alls särskilt intresserad av att ha en till .
Ni som har syskon till era barn, kände ni att "nu är det dags" eller var det mer "två år - nu får vi börja" känsla?

(Nu är det fortfarande 14 månader kvar tills det är två år men någon gång måste man väl börja, det är ju en viss tillverkningstid och det blir nog minst tre år emellan i alla fall ).

 

[Raderad medlem 19815]

@Tramptass Björn har en storebror som är 2 år och 2 månader äldre. Vi har hela tiden känt att vi vill ha minst två barn, och hyfsat tätt eftersom jag ändå var 31 när vi fick vår första. Vi ville också klara av småbarnsåren så fort som möjligt. Men många säger ju att minst 3 år emellan är bäst, mindre än 2 år emellan hade jag tyckt var väldigt jobbigt.

 

[Freyja_bus]

Jag har 1,5 år mellan ettan och tvåan, och sen tre år mellan tvåan och trean. Det är klart enklare att ha tre år mellan om man har två barn sen tidigare som leker tillsammans, men det är ju stor skillnad mot att bara ha ett storasyskon. Med bara ett storasyskon tror jag nästan att det är lättare om de är tätare, för då har de snabbare glädje av ungefär samma saker. Just nu känner jag tex att det ibland är svårt att vara med de två äldre då de ofta vill göra sådant som inte går att ha med huliganminstingen på (alternativt kräver 100% passning av minstingen). Så upplevde jag det aldrig med de två äldsta.

Jag har alltid känt att jag vill ha tre barn, och gärna tätt, så vi satte bara igång så fort det gick med tvåan. Trean krävdes lite ner övertalning av min make innan vi fick till annars hade jag nog velat haft tätare även där!

 

[Freyja_bus]

Skulle lätt kunna skaffa en fjärde om maken hade velat!

 

[Andromedae]

Alltså, en del av mig skulle lät vilja bli gravid på en gång igen. Jag tror (notera tror ...) att det är en drift snarare än en logiskt underbyggd önskan. Lilleman kommer dock inte att få några syskon på ett par år åtminstone. Inte för att jag/vi inte vill, men för att vi inte har möjlighet att ge mer än ett barn den livsstandard som vi önskar oss. Längre fram kanske det ändrar sig, men nu ... ja, då får helt enkelt önskan stå tillbaka för den krassa verkligheten.

 

[hljomalind]

Och vi är inte det minsta sugna på en till i nuläget. Visst skulle det vara fint med "syskon". Jag älskar mina bröder och att de inte skulle ha funnits är en hemsk tanke. Att se sina barn leka och ha glädje av varann måste vara fantastiskt. Men som sagt, vi är inte sugna. Det verkar skitjobbigt att ha småbarn och bäbis samtidigt, vi har ju knappt ens orkat med katten nu under det första bäbisåret. Men vem vet, visst kan det hända att vi känner annorlunda om ett par år. Kanske får man plötsligt bäbisfeber? Jag är 35 så vi kan inte vänta så många år om vi nu skulle ge oss på en till, men vi behöver ju ändå vara säkra på att vi överhuvudtaget vill det. Hade vi varit det, och frågan i stället bara hade handlat om NÄR, så kan jag tänka mig att vi hade tyckt det känts lika bra att börja jobba på det hyfsat snart, då hade vi kanske inte vågat vänta in "rätta läget".
Bob har i alla fall sin lilla "låtsasbrorsa" en trappa ner, som han träffar nästan varje dag. Det är perfekt att hälsa på grannarna t.ex. under "gnälliga timmen" mellan middag och läggdags, båda killarna blir på bättre humör av att krypa runt tillsammans och testa varandras leksaker.

Åh vad jag just nu saknar min lillskrutt. Han är med pappa och hälsar på farmor, farfar och fastrarna. De for igår morse och kommer hem om tre dar. Det är så tudelat. Jätteskönt och befriande att gå runt och skrota själv hemma, bestämma över min egen tid utan att bli avbruten. Men det är något påtagligt som fattas och nästan gör fysiskt ont. Fast det är skönt också att längta! Jag vet ju att han har det jättebra, och det syns även på alla glada bilder de lägger ut på facebook som jag ideligen måste titta på, trånande och längtande.

Vad kul med liten kusin Andromedae!

 

[Andromedae]

Nu har jag missat ett par födelsedagsbarn och är lite tidig med ett tredje, så ...
Grattis till @Thalia och Joar, @Segelflygarinnan och Erik och slutligen @Glamoroza ox och lilla Sara som kanske inte är så liten längre?