Höstföräldrar 2013 del 2

[sassiball]

Var ett tag sedan jag skrev här nu Jag ska börja jobba 1 september, maken ska vara hemma september -oktober. 1 November börjar Elvira hos dagmamman. Då är hon bara 1 år och en vecka...

Ska bli skönt med en anständig lön igen, men kommer sakna min lilla bebis.

 

[Jettan]

Hemma hos oss är det jag som är föräldraledig, maken sätter över dagar på mig plus att jag försöker ta ut så lite som möjligt för att få dagarna att räcka så länge som möjligt. Mannen är inte hemma då han driver eget företag och inte har möjlighet att frånvara någon längre period i sträck. Enstaka dagar brukar han kunna ta.

Jag vill vara hemma länge med mina barn då jag tror att det är bäst för dem.

 

[Jozze]

Kul att läsa om allas småttingar som börjar bli stora! Herregud, snart en ettåring i tråden! Hur gick det till?!

I blir 9 månader nu i veckan. Häromdagen vägde jag henne i famnen på vanliga vågen och då vägde hon 9,7 kg. Vi vet inte hur lång hon är men 74rna börjar bli för små så jag gissar någonstans 73-75 cm. Förhoppningsvis kommer sambon iväg till bvc i veckan och väger och mäter.

Han fixade pass åt henne förra veckan inför min resa med henne till Österrike i september. Hon smilade upp sig av sig själv när de fotade, den lilla fotomodellen. Nu ska jag bara beställa den där nya barnvagnen också, men det svider i plånboken.

@Andromedae Precis, min sambo är fortfarande hemma och har varit sedan dag 1. Nu har jag fått en jobbintervju om två veckor så han får kanske fortsätta vara hemma. I så fall går jag på ledighet i juni nästa år. Vi får se hur vi löser det med dagarna, om jag för över en del på honom eller om det funkar ändå.

 

[Vimsan]

Vi har haft namngivning i helgen med släkten.
Sol, regn och god mat.
Dagen till ära så tittade en tand till fram i överkäken och så gick han en runda på gräsmattan med lära-gå-vagnen!

Hur gick det till? Han föddes ju nyss
För övrigt är han EXTREMT mammig just nu.
Ingen annan duger...

 

[Tramptass]

Plutt var drygt 70 cm och nästan 8 kilo tung (7930). Vikten hade haft ett litet tapp men det var helt normalt enligt bvc-sköterskan när de började bli rörliga med upptäckarlusta, sen var han inte helt enkel med maten en period och mjölken kunde inte ge det han behövde så det jämnar nog ut sig till nästa gång. Remiss är skickad till ögon då han har tendenser till att ett öga "fastnar" lite i ögonvrån då och då. Bvc trodde inte att det var någon fara men det var bättre att skicka iväg honom och kunna fånga upp i tid om det skulle vara något. På en remiss så blev det ett besök nu och sedan ett uppföljande efter sex månader så det är ju bra.

Jag har en del dagar kvar att plocka ut, tror jag har tagit ut full fp tre månader och sedan har jag sparat lite på dagarna de andra månaderna. Tanken är fortfarande att sambon ska vara hemma i vinter och sedan får vi se om han fortsätter, jag går hem eller om vi delar på dagarna. Jag vet däremot inte om han kommer ta ut 100% eller om han lägger 75% och har lite jourarbete.

@Diskurs En balans mellan dina föräldrar/svärföräldrar och min svärmor vore bra. Här får vi bromsa och säga nej när hon kommer och erbjuder sig/tjatar om att ta hand om barnet stup i minuten. Det blir lite för mycket av det goda i stället och man vill helst springa och gömma sig i källaren när man ser att hon kommer för att slippa ta diskussionen ännu en gång. (Fast nu är hon och sambon osams så då blir det lugnt ett par dagar )

 

[Raderad medlem 19815]

@Tramptass ja måttlighet är helt klart bäst. Hoppas det blir ok med ögat.

 

[hljomalind]

Nu är vi igång med den slutliga amningsavvänjningen. Jobbigt eftersom varken jag eller bäbin vill sluta, (men jag börjar jobba kvällar/nätter om två veckor) och just nu är han i en period med mycket tuttande nattetid (dagtid äter han bara annat och är mycket matglad).

Den tappre fadern insisterade på att försöka ta det själv ikväll. Han tyckte jag skulle stänga av mobilen och sticka till puben. Det gjorde jag inte, men tog en långpromenad och en simtur. Mycket skönt att höra att skriken tystnat när jag kom tillbaka. Bob hade varit helt hysterisk och okontaktbar i 45 minuter, vägrat flaska, napp, kramar och bärsele. Så fick han en liten skorpa, blev lugn och "pratade" lite med pappa, bökade runt och somnade. Nu ska jag själv strax gå och lägga mig i soffan här. Än så länge är det tyst från sovrummet.

Vad gäller föräldraledighet så har jag tagit ut 7 dar i veckan, alla mina dar+ de jag kunnat överta av sambon (han jobbar ju inte så vi har varit två hemma). Hade vi haft en "normal" familjesituation hade jag nog börjat jobba tidigare. Nu känns det precis lagom att börja jobba halvtid 1 sep, ha fått en hel sommar med familjen, men få komma in i lite vardag nu i höst. Även om Bob senaste veckorna blivit ganska mammig och klängig på mig så går det jättebra när han är själv med pappa.

Jag har börjat rida igen nu (medryttare) och det är SÅ kul! Fått en liten nytändning där tror jag. Skönt att komma iväg och fokuserera på nåt annat än bäbis, känns som att det bara är hästar som kan få mig att koppla bort allt annat så totalt.

 

[Andromedae]

@hljomalind Gud vad skönt att det går bra med pappan! Jag har för mig att det var ett orosmoment för dig, med tanke på hans problematik?

 

[Freyja_bus]

Ang jobb och föräldradagar så har min man tagit ut 5 dagar i månaden (under en återkommande period där han enligt sitt schema är ledig 6 dagar i rad, ger ca 3000kr)jag har inte plockat ut något sen Idun var tre månader (då tog jag ut 3ddg/vecka). Med detta, min mans heltidslön och barnbidraget för tre barn (nästan 4000kr) klarar vi oss bra. Eftersom min man har ett rullande schema med dag, natt och dygnspass är han hemma mycket och även när jag jobbade 75% innan Idun föddes, behövde han bara vara ledig 2 dagar på en hel månad för att vi skulle få ihop allt utan att barnen var på förskola.

Vi fortsätter såhär så länge vi kan när jag börjar jobba sen kommer vi gå omlott så att ingen av barnen behöver vara på fritids/förskola mer än det som är obligatoriskt i skolan och 15 timmar/vecka på förskola. Känns jättebra!

 

[hljomalind]

@hljomalind Gud vad skönt att det går bra med pappan! Jag har för mig att det var ett orosmoment för dig, med tanke på hans problematik?

Ja, det är jätteskönt! Han har vuxit in i föräldrarollen så bra och de har en jättefin kontakt. Visst har det legat en del på mig att styra upp och instruera, men han har haft en självklar vilja att dela föräldraansvaret så lika det går från start. Sen har han fattat nu att det faktiskt går att lära sig få på sig en krånglig bärsele eller fälla ihop en barnvagn utan att paja den om man bara får träna tillräckligt många gånger, och att han trots dampigheten har oanade resurser av tålamod och lugn när det verkligen behövs. Minns hur det kändes ibland under graviditeten när han hade så negativa tankar om hur han skulle klara att vara förälder att även jag började tvivla. Minns också en jobbig kväll när Bob var ganska nyfödd, och skrek i famnen på pappa, som snabbt fick panik och utbrast "nej, det här går inte, han HATAR mig!" Sån skillnad nu. I natt var det jag som hade panik där jag låg och hörde barnet så hjärtskärande ledset därinne i andra rummet. Men så hörde jag min sambos röst, och hur lugn han var, och kunde intala mig själv att det faktiskt inte var nån fara. Får dåligt samvete över att jag varit orolig över hur han skulle fixa det här.

I morse möttes jag av en nöjd sambo "det här var ju inte så farligt, jag är till och med utsövd", och en glad Bob som faktiskt sen varit lite mer pappig än han brukar nu under dagen (vilket gjort sambon ännu nöjdare). Ikväll var det så dags för nattning igen. Den här gången skrek Bob i 3 min, sen blev han lugn och blev busad/gosad till sömns på 20 min. Det är något snabbare än mina amningsnattningar. Ser ut som att jag gruvat mig hela sommaren helt i onödan!

 

[hljomalind]

Inga som helst problem denna natt. Förutom för mina tuttar. Aj! Hårda ömma knölar. Försöker pumpa ur lite men får kämpa mycket för att det ska komma en skvätt, och det hjälper knappt. Bara att härda ut antar jag och hoppas på att det inte utvecklas till mjölkstockning. Nästan så jag är sugen på att kidnappa grannens unge nu och få brösten tömda...

 

[Tramptass]

Just nu är jag så makalöst arg på min svärmor. Återigen kliver hon bara in i vårat hus, står och larvar sig om "farmors lilla hjärtegull", "ska du med farmor ut" , kör över mig totalt, lyfter upp pojken och GÅR UT fast att jag har sagt att jag är på väg själv och att jag inte behöver hennes hjälp!!! Favoritrepliken är "ja, ska du följa med farmor ut så du får komma ut någon gång". Han är ute v a r j e dag. Vi utforskar världen och så sover han i vagnen.
Sambo är såklart borta och kommer hem i kväll någon gång, nu är det dags att inte bara sätta ner foten utan stampa ner den så golvet spricker som gäller. (Helst även packa hela jäkla bohaget och flytta norrut också)

Hur ska jag få henne att förstå?

Det känns som att jag inte duger, jag är inte bra nog för att ta hand om hennes barnbarn, jag kan inte göra någonting rätt.
Jag vill bara kräkas. Jag orkar inte ta diskussionen med henne fler gånger.

 

[Tramptass]

Nu har vi pratat med damen, tror bara inte hon lyssnade så noga även om hon såg lite besvärad ut när sambon sade att "det är vi som är hans föräldrar" och att det är en förmån för henne att träffa honom, ingen rättighet.
Jaja. Hoppas det blir bra nu då!

 

[Zvinto]

Vår stackars lilla vilding. Han är ju bokstavligen överallt och ingenstans just nu, men tidigare har han klarat sig undan några större sviter av det. Någon bula här eller något litet skrapsår där. Idag är dock inte hans dag.. Vi har varit bortresta 1½ vecka och kom hem tidigare idag och hade helt glömt av den lilla brandsläckaren som står under diskbänken (där han aldrig brukar vara). Vi tittade båda bort någon sekund och helt plötsligt är han där, får tag i brandsläckaren och får den på foten... Jag plockar upp honom för att trösta och maken frågar då om det är lilleman som blöder. Mycket riktigt så rann det ganska bra från lilltån, så det var bara att ställa ner honom i badkaret och spola kallt tills det lugnade ner sig och vi kunde kolla hur pass illa det var. Det är ett par mm djupt jack som ser ut att ha kunnat träffa nagelbädden. Nageln är hel och på plats, så det blev ett omslag och så ringer vi VC på måndag för att se om nageln behöver dras eller om den klarar sig..

 

[Tramptass]

Hua. Tur i oturen att det inte blev "värre". Hållet tummarna för att nageln klarar sig.

.....

Jag har precis fått en "once in a lifetime" chans på hästfronten. Sambon säger "ta den" och jag vill verkligen men tre hästar, 8, 9 och 14 år. Är det ens realistiskt att fundera på med ett barn som närmar sig året?
Kanske kan jag få medryttare till den som är nio men om jag inte får det..?
Jag har ungefär en månad på mig att komma fram till ett beslut.

 

[Jettan]

Hej på er!

Ger mig in i diskussionen om släktingar! Jag har ju bara mormor och morfar som ställer upp. Farmor och farfar är alldeles för upptagna med sina egna liv och verkar ärligt inte bry sig vilket är jätte jobbigt, speciellt när dottern frågar varför hon aldrig får vara där...

Mormor och morfar är guld värda och jag vet ärligt inte hur jag skulle klara mig utan dom! För jag lever inte ett Svensson liv, vi jobbar mycket, och mannen är ofta borta både dagar och nätter. Detta har jag tidigare märkt att många har svårt att förstå, att vi inte jobbar 7-17 och är lediga på helgen och har sex veckors semester. Att vi inte delar lika på hushållsarbetet osv. Min dag just nu är som följer, jag vaknar vid sex med Olle ger välling klär oss, ut till stallet och fodra, väcka dotter, fixa frukost se till att dotter kommer till skolan ta ut hästarna, mocka, söva Olle, fixa tvätt, disk mm. Lunch till Olle, leka på eftermiddagen, hämta dotter från skolan, mellis, om maken kommer hem så fixar jag stallet, rider etc. Handlar mat, laga kvällsmat, läxa med dottern, natta barn, plocka undan, lägga mig själv, och så ett par nattvak med Olle innan dagen börjar om. Är inte mannen hemma på kvällen får jag dessutom fixa allt med hästarna och barnen själv med Olle på höften.

Så ni kanske förstår att det är underbart att få avlastning!!!

Hur som helst så har min ena bror gått och gift sig med en riktig ragata! Hon har tutat i min bror att våra föräldrar inte tycker om honom eller deras barn, att de bara bryr sig om mig och min mans barn, vilket är helt befängt, de älskar deras barn också och vill gärna passa dom, men dom frågar ju aldrig!
Det har varit många turer kring detta och min bror har ringt till mina föräldrar och sagt att dom inte tycker om deras barn osv. Mina föräldrar blir ju jätte ledsna förstås! Sist hade min bror och hans familj lånat våra föräldrars husvagn som står på vår gård, när de lämnat tillbaka den så var mina föräldrar här dagen efter, då kommer min bror och hans familj förbi då de glömt något i husvagnen. Jag är inne och borstar tänderna men ser genom fönstret hur de knappt hinner komma fram innan de kastar sig i bilen å åker här i från. Jag hinner inte ut och hälsa och dottern hinner väl precis utanför dörren och ser sina kusiner åka iväg hals över huvud. Mina föräldrar är helt förstörda, de har inte ens sagt hej, har bara sagt att de inte behöver passa barnen som de skulle göra, för det ska hennes föräldrar göra! Barnen vågar knappt titta på mina föräldrar å så kastar de in barnen och åker... Problemet; mina föräldrar hade mage att vara och hälsa på mig....

Så roligt är mitt liv!

 

[sassiball]

Hej på er!

Ger mig in i diskussionen om släktingar! Jag har ju bara mormor och morfar som ställer upp. Farmor och farfar är alldeles för upptagna med sina egna liv och verkar ärligt inte bry sig vilket är jätte jobbigt, speciellt när dottern frågar varför hon aldrig får vara där...

Mormor och morfar är guld värda och jag vet ärligt inte hur jag skulle klara mig utan dom! För jag lever inte ett Svensson liv, vi jobbar mycket, och mannen är ofta borta både dagar och nätter. Detta har jag tidigare märkt att många har svårt att förstå, att vi inte jobbar 7-17 och är lediga på helgen och har sex veckors semester. Att vi inte delar lika på hushållsarbetet osv. Min dag just nu är som följer, jag vaknar vid sex med Olle ger välling klär oss, ut till stallet och fodra, väcka dotter, fixa frukost se till att dotter kommer till skolan ta ut hästarna, mocka, söva Olle, fixa tvätt, disk mm. Lunch till Olle, leka på eftermiddagen, hämta dotter från skolan, mellis, om maken kommer hem så fixar jag stallet, rider etc. Handlar mat, laga kvällsmat, läxa med dottern, natta barn, plocka undan, lägga mig själv, och så ett par nattvak med Olle innan dagen börjar om. Är inte mannen hemma på kvällen får jag dessutom fixa allt med hästarna och barnen själv med Olle på höften.

Så ni kanske förstår att det är underbart att få avlastning!!!

Hur som helst så har min ena bror gått och gift sig med en riktig ragata! Hon har tutat i min bror att våra föräldrar inte tycker om honom eller deras barn, att de bara bryr sig om mig och min mans barn, vilket är helt befängt, de älskar deras barn också och vill gärna passa dom, men dom frågar ju aldrig!
Det har varit många turer kring detta och min bror har ringt till mina föräldrar och sagt att dom inte tycker om deras barn osv. Mina föräldrar blir ju jätte ledsna förstås! Sist hade min bror och hans familj lånat våra föräldrars husvagn som står på vår gård, när de lämnat tillbaka den så var mina föräldrar här dagen efter, då kommer min bror och hans familj förbi då de glömt något i husvagnen. Jag är inne och borstar tänderna men ser genom fönstret hur de knappt hinner komma fram innan de kastar sig i bilen å åker här i från. Jag hinner inte ut och hälsa och dottern hinner väl precis utanför dörren och ser sina kusiner åka iväg hals över huvud. Mina föräldrar är helt förstörda, de har inte ens sagt hej, har bara sagt att de inte behöver passa barnen som de skulle göra, för det ska hennes föräldrar göra! Barnen vågar knappt titta på mina föräldrar å så kastar de in barnen och åker... Problemet; mina föräldrar hade mage att vara och hälsa på mig....

Så roligt är mitt liv!

Ush då, så jobbigt det låter. Här är det morfar som knappt bryr sig, glömmer när barnen fyller år och det är jag som får köpa present från morfar. Tycker lite synd om barnen, men jag vet att morfar har mycket att göra så jag försöker att inte bry mig. Istället är det farmor o farfar som alltid ställer upp , är så himla glad för dem!

@Tramptass fy så jobbig hon verkar. Har hon själv aldrig hört talas om jobbiga svärmödrar? tänk att det ofta blir så. Jag gillar mina svärföräldrar jättemycket, men visst kan det komma någon giftig kommentar ibland. Men de ställer upp så mycket så jag tycker inte det är hela världen. I så fall säger jag ifrån.

@Zvinto oj, stackars liten. De är ju så himla snabba! Elvira kryper snabbt som attan så man får verkligen vara med hela tiden. Rätt skönt när hon sover så man kan slappna av lite.

 

[Zvinto]

Ja, när de väl sover för natten kan man verkligen pusta ut! Lilleman lär bli en handfull på dagis, har jag en svag känsla utav. Satt igår och kikade igenom mitt schema för de 2 första kurserna, för att kunna lägga in schema för dagis. Tur han än så länge bara behöver gå 2 dagar på dagis åtminstone fram till våren och min praktik startar.

Vi valde för övrigt att avvakta vad gäller tån, då den läker på bra och han inte är påverkad utav det. Igår var han dock lite ledsen, då han var på sin egen stol och lyfte den och träffade sen självklart lilltån igen, men såklart inte alls direkt hårt.

På fredag är det hela 1 år sedan den lille gossen kom till världen! Då åker jag och lilleman till mina föräldrar för att ha kalas för honom och blir sen kvar till måndagen efter. Min man blir kvar med hundarna, dels pga att min pappa är allergisk och dels då vår tik är i höglöp just nu och bör hållas separerad från vår hane.

Tänk att han redan gått från denna lilla parvel...

...till denna stora parvel!

 

[Tramptass]

@Zvinto Grattis i förskott till lilleman

@sassiball Jodå, hon drar inte så jämt med sin egen svärmor för att "hon är så tjatig". Nu har jag inte sett röken av tanten på flera dagar och pendlar mellan lite dåligt samvete och tycka att det är otroligt lugnt och skönt.

@Jettan Fy så jobbigt
---

Någon som har ett bra tips mot sönderbitna tummar? När lilleman blir trött så gnider han med händerna i munnen, nu finns det ju två små tänder där nere och så då skavs det sönder. I dag har han skalat bort en del skinn mellan handen och mitten, så pass att det blir blodigt (använder inte napp). Jag ger honom bitleksaker men dom kastas bort. (Kasta saker och krypa efter är f.ö nya hobbyn).
Det går ju inte att plåstra, det äts upp. Har trätt över en liten "tyg-tuta" (kommer inte på vad det heter) men han blir jätteirriterad på den.

 

[hljomalind]

Och så har det kommit, det vi nog väntat lite på - den lilla solstrålen som senaste månaderna varit så lycklig, nöjd och lätt att ha att göra med har gått in i en ny fas. Nu är det gnäll, ilska, kläng och gråt. Han tycker det är skittråkigt att krypa runt på golvet härhemma, och det spelar ingen roll hur man försöker engagera sig och underhålla honom. Vi har bara två saker som alltid funkar hemma (om än kortsiktigt). Dels älskar han ju att bada, plaskar glatt och stänker ner hela badrummet och blir sen helt hysterisk när det är dags att gå upp förstås. Och så får katten honom alltid glad, han älskar den katten mer än sin mamma och pappa tror jag. Tyvärr är det inte helt ömsesidigt. Den tålmodiga och sociala katten tycker i och för sig att bäbin är helt okej en stund, men tröttnar efter ett tag på gälla lyckotjut och intensiva små händer, och går därifrån.
Så nu försöker vi vara ute på äventyr så mycket vi kan, för det ger också ett bättre humör. Ut och åka vagn, gunga eller kräla i sand och pölar, hälsa på folk, eller åka till något lekställe. Verkar vara gratis på alla lekland tills att barnen fyller ett år, och vi har hunnit prova 4 stycken. Ser fram emot att öppna förskolorna snart drar igång också.

Antar att det är en utvecklingsfas, han börjar visa mer humör och vilja precis som barn ska göra, plus att det säkert är lite jobbigt att tänderna börjat komma. Kanske saknar han amningen lite också, även om det inte är nåt han "ber om" längre, annat än halvt i sömnen ibland på nätterna.