Sv: Hoppa av häst vid ritt?
Jag har under alla år endast hoppat av vid två tillfällen. Första gången gällde en häst jag ägde för många många år sedan, han var fullkomligt skräckslagen för crosscyklar, det hjälpte inte om dessa så var aldrig så långt bort, han blev fullständigt livrädd i alla fall. Vid ett tillfälle så tänkte jag att om jag hoppar av så blir han nog mindre rädd. Men, precis som någon skrev förut, så tänkte han uppenbarligen att "matte flyr, jag instämmer, hjääääälp!". Nästa gång vi sågs var hemma i stallet, han hann först...
Den andra gången gällde en häst som en god vän hade börjat ridträna (travare). Denna häst var riden på graman och dum som jag var lät jag gramanen hänga på när jag blev övertalad att rida hästen. När jag började korta upp tyglarna så krökte hästen omedelbart ihop halsen o sulade iväg. Det var total kortslutning i kommunikationen. Jag hoppade av i farten av ren självbevarelsedrift. Hade vi varit på inhägnat område hade jag dock suttit kvar och försökt få kontakt med hästen.
Annars sitter jag i princip alltid kvar. Jag vill att hästarna litar på mig när jag rider och att de vågar gå dit jag säger. Jag upplever att jag har mycket bättre kontakt med dem från ryggen, det är lättare att lugna en rädd häst när jag sitter i sadeln. Maken är dock tvärtom, han har mycket bättre kontakt från marken.
Jag har under alla år endast hoppat av vid två tillfällen. Första gången gällde en häst jag ägde för många många år sedan, han var fullkomligt skräckslagen för crosscyklar, det hjälpte inte om dessa så var aldrig så långt bort, han blev fullständigt livrädd i alla fall. Vid ett tillfälle så tänkte jag att om jag hoppar av så blir han nog mindre rädd. Men, precis som någon skrev förut, så tänkte han uppenbarligen att "matte flyr, jag instämmer, hjääääälp!". Nästa gång vi sågs var hemma i stallet, han hann först...
Den andra gången gällde en häst som en god vän hade börjat ridträna (travare). Denna häst var riden på graman och dum som jag var lät jag gramanen hänga på när jag blev övertalad att rida hästen. När jag började korta upp tyglarna så krökte hästen omedelbart ihop halsen o sulade iväg. Det var total kortslutning i kommunikationen. Jag hoppade av i farten av ren självbevarelsedrift. Hade vi varit på inhägnat område hade jag dock suttit kvar och försökt få kontakt med hästen.
Annars sitter jag i princip alltid kvar. Jag vill att hästarna litar på mig när jag rider och att de vågar gå dit jag säger. Jag upplever att jag har mycket bättre kontakt med dem från ryggen, det är lättare att lugna en rädd häst när jag sitter i sadeln. Maken är dock tvärtom, han har mycket bättre kontakt från marken.