Jag börjar också tänka så. Alltså om han nu kan bestämma att han inte skulle ge sig på barnet. "Jag sover för hårt för att låta dig vara, men inte så att jag hade gjort barnet något"? Kanske finns fall där det stämmer men jag är nog inte beredd att prova heller.
Jag sover ju med mitt barn? Och har sovit med partners barn. Det är en enorm skillnad, man vet det även i sömnen. Precis som man vaknar redan innan de får feber och aldrig skulle kunna boxa till dem i sömnen.
Jag tycker att det är hög tid att avsluta relationen med honom. Du känner att han begår övergrepp mot dig och du är rädd för att han ska utsätta ditt barn. Så kan ni inte ha det.
Talar du av egen erfarenhet nu eftersom du är så tvärsäker?
Jag antar att han får lov att göra det ibland? Eftersom de har en sexuell relation? Sen har jag aldrig upplevt just det (känns lite extremt), bara att man klämmer lite.
Och du har alltså vid flera tillfällen fortsatt att ta på/penetrera (?) någon annan trots att den säger nej? I såna fall låter det väldigt olämpligt.
Oj det var en spännande utveckling på det jag har skrivit. Läs om och läs rätt kanske?
Jag är inte intresserad av hur du sover, jag är intresserad av att höra om du skulle låta ditt barn sova med en partner som gör så som TS partner gör. Alltså fingrar och kön ”där de inte ska vara” och fortsätter trots att den andra säger nej.
Jag tänkte på detta ovan och sedan när jag läst senare inlägg så har jag blivit mera övertygad. Jag tänkte först att partnern får känna efter och om han inser att han är väldigt trött just den kvällen pga dålig sömn natten innan eller pga han druckit alkohol etc så får han ta sitt ansvar och lägga sig någon annanstans.
men! Jag kunde faktiskt göra mig själv känsligare för att väckas av andra. Numera vaknar jag nästan med ett våldsamt ryck om någon petar på mig. (Väckarklockan snoozar jag dock mig igenom gärna ) Jag gjorde detta genom att tvinga mig själv att vakna på en gång när hon väckte mig. Det tog ett tag men det lyckades. Jag har också tafsat på partners i sömnen men eftersom ingen partner har tyckt det varit obehagligt har det inte varit ett problem. Och jag håller med dig om att det är en sjuhelsikes skillnad på partner och barn. Tafsandet sker omedvetet men det är väl ungefär som att man inte vaknar av vissa bekanta ljud i huset, men vaknar direkt av ett obekant ljud. Vi brukar heller inte ramla ur sängen som vuxna, även om vi rör på oss mycket i sömnen. På något sätt vet hjärnan vad som är bekant, invant och vad som inte är det. Sin sambo brukar de flesta (dock inte alla!) ha sex tillsammans med, mer eller mindre regelbundet, medan den absoluta majoriteten aldrig någonsin begår övergrepp på barn.
Jag gör ju som TS partner, bara att ingen säger nej? Jag har haft partner med barn och vi har tafsat på varandra men ingen har tafsat på barnen. Fattar du verkligen inte att det är skillnad?
Och ni sover så hårt att ni inte kan väcka varandra om det blir oönskat?
Är det hur hårt man sover som avgör? Men nej jag har aldrig träffat en person som inte går att väcka på något sätt.
Tack! Ja, jag funderar på att bara visa honom tråden.Jag har också tafsat på partners i sömnen men eftersom ingen partner har tyckt det varit obehagligt har det inte varit ett problem. Och jag håller med dig om att det är en sjuhelsikes skillnad på partner och barn. Tafsandet sker omedvetet men det är väl ungefär som att man inte vaknar av vissa bekanta ljud i huset, men vaknar direkt av ett obekant ljud. Vi brukar heller inte ramla ur sängen som vuxna, även om vi rör på oss mycket i sömnen. På något sätt vet hjärnan vad som är bekant, invant och vad som inte är det. Sin sambo brukar de flesta (dock inte alla!) ha sex tillsammans med, mer eller mindre regelbundet, medan den absoluta majoriteten aldrig någonsin begår övergrepp på barn.
Så jag tycker inte att TS sambo kan klandras för vad han gör när han sover. Han sover.
Däremot, som så många varit inne på, kan han klandras för vad han INTE gör när han är vaken! @Amaranthe, det är aldrig dina känslor det är fel på utan det är fel på att han inte tar sitt beteende på allvar. Möjligtvis har han inte fattat exakt hur jobbigt det är för dig, men det är ändå ingen ursäkt. Jag hade pratat med honom, kanske visat din trådstart om det känns enklare? Eller skriv ner dina känslor, om det är lättare att inte bli urskuldande? Du har liksom inget att urskulda dig för.
Prata, prata, prata! Och lycka till, eller vad man säger. Hoppas verkligen ni (dvs han) hittar en lösning som funkar.
Ja, däri kan ju skillnaden ligga mellan att kunna säga nej och inte. Det vill säga linjen korsas då det blir övergrepp.
Exakt! Vet så klart inte hur det är för TS men jag ser det som helt möjligt att vara svårväckt och omedveten men ändå inte göra vad som helst.
Ja det kan ju ge honom en och annan tanke han kanske inte tänkt innan.
