Hjälp!

[Fruentimber]

Ja, jag blev lite paff där först men som du säger är det också många som förklarat att problemet ligger hos just honom. Men jag blev nog lite chockad när ett av de första svaren handlade om att jag bör vara tacksam.

Jag hoppas att du förstår att du INTE ska lyssna på sån BS.

 

[Amaranthe]

Jag hoppas att du förstår att du INTE ska lyssna på sån BS.

Ja, men det gör jag!
Alltså hade jag läst en sådan här tråd vet jag exakt vad jag hade svarat, och det hade INTE varit "var tacksam och väck honom snällt".

 

[Pilot]

Har ni dessutom barn i sängen vore det väl ännu rimligare att karln ville göra något åt situarionen. Herregud.

Vad bra att du reagera - ska erkänna att jag blev så paff att jag inte riktigt visste hur jag skulle svara.

TS hade jag varit i ditt läge hade jag velat sova i egen säng, jag hade inte alls känt mig bekväm med att någon beteer sig så mot mig, inte i sömnen och då har jag inte den typen av tuff bakgrund som du har.

Att man rör sig och tar på varandra är en sak, men jag har faktiskt inte varit med om det du beskriver, trots många timmar i säng med partners.

Att låta honom ta ansvar för sina handlingar riskerar att hamna i att inget händer.
Då hade jag bett att få skilda sovrum tills han tar tag i problemet.

 

[stjarnhimmel]

Tack, jag håller med. Tycker också vissa av svaren varit ganska märkliga.

Jag tänker ju så här att om han nu sover så hårt, så kan han väl ändå inte hävda att han inte skulle ge sig på barnet. Hur vet han det om han sover? Så det känns just nu som att antingen sover han inte så värst ändå - eller så är det verkligen dags att han försöker ta hjälp. Jag vill inte behöva känna mig som en mur, som måste vakta mitt barn.

Jag förstår verkligen din känsla TS och jag blev väldigt förvånad över vissa av svaren.
Om man är en person som kan göra såhär i sömnen så tänker jag att den vettiga reaktionen borde vara att hen vägrar att sova med andra i samma säng. Och speciellt inte barn eller djur.

Sen tycker jag att han, inte du, borde kolla upp om det finns hjälp att få. Oavsett om det är sexsomnia eller inte så tycker jag att han borde vara intresserad av att prata med folk som är experter på sömn.

 

[Nytant]

Ja, men det gör jag!
Alltså hade jag läst en sådan här tråd vet jag exakt vad jag hade svarat, och det hade INTE varit "var tacksam och väck honom snällt".

Din rätt att freda din kropp väger tyngre än hans rätt att väckas på ett behagligt sätt. Din rätt att sova tryggt väger tyngre än hans intresse att sova utan reflektion kring vad som händer när han somnat.
Visst kan man göra dumma saker i djupsömnen, och visst kan det ta en stund (upp till minst fyra minuter beroende på sömnfas) tills hjärnan fungerar igen och man minns det som hänt sen man vaknade. Men det är han som är ansvarig för sig själv och sitt beteende i livets alla lägen OCH han är ansvarig för sin del av relationen. Just nu tar du ansvar för båda.

Jag är ärligt talat chockad över vissa svar du fått här. Din reaktion TS är helt rimlig, oavsett vilka erfarenheter du har med dig faktiskt. Absolut behöver ni en praktisk lösning på vad som sker i sömnen, men det handlar också om vad som händer med er relation i detta och där förstår jag inte hur folk bara kan vifta bort parterapi. Det stora problemet är ju att han lämnar dig helt ensam i detta och vägrar ta ansvar för sig själv, sitt beteende och vad som händer med er relation till följd av hans beteende.
Sen vill jag återigen säga att din kropp är precis lika viktig och förtjänar att respekteras precis lika mycket som barnet som samsover med er ibland. Dvs. det är inte okej att du agerar buffert, OCH det är heller inte okej att han på något vis riskerar att ta på barnet på samma sätt.

 

[Amaranthe]

Jag förstår verkligen din känsla TS och jag blev väldigt förvånad över vissa av svaren.
Om man är en person som kan göra såhär i sömnen så tänker jag att den vettiga reaktionen borde vara att hen vägrar att sova med andra i samma säng. Och speciellt inte barn eller djur.

Sen tycker jag att han, inte du, borde kolla upp om det finns hjälp att få. Oavsett om det är sexsomnia eller inte så tycker jag att han borde vara intresserad av att prata med folk som är experter på sömn.

Ja, det säger ju också en del att det är jag som sitter här och försöker komma på lösningar.

 

[Amaranthe]

Din rätt att freda din kropp väger tyngre än hans rätt att väckas på ett behagligt sätt. Din rätt att sova tryggt väger tyngre än hans intresse att sova utan reflektion kring vad som händer när han somnat.
Visst kan man göra dumma saker i djupsömnen, och visst kan det ta en stund (upp till minst fyra minuter beroende på sömnfas) tills hjärnan fungerar igen och man minns det som hänt sen man vaknade. Men det är han som är ansvarig för sig själv och sitt beteende i livets alla lägen OCH han är ansvarig för sin del av relationen. Just nu tar du ansvar för båda.

Jag är ärligt talat chockad över vissa svar du fått här. Din reaktion TS är helt rimlig, oavsett vilka erfarenheter du har med dig faktiskt. Absolut behöver ni en praktisk lösning på vad som sker i sömnen, men det handlar också om vad som händer med er relation i detta och där förstår jag inte hur folk bara kan vifta bort parterapi. Det stora problemet är ju att han lämnar dig helt ensam i detta och vägrar ta ansvar för sig själv, sitt beteende och vad som händer med er relation till följd av hans beteende.
Sen vill jag återigen säga att din kropp är precis lika viktig och förtjänar att respekteras precis lika mycket som barnet som samsover med er ibland. Dvs. det är inte okej att du agerar buffert, OCH det är heller inte okej att han på något vis riskerar att ta på barnet på samma sätt.

Tack, verkligen! Som jag tidigare skrivit så hade jag verkligen inte förväntat mig vissa av svaren här. Men så skönt att ni andra finns som en vettig motvikt, det ger mig stöd i att det här egentligen inte är mitt problem från början. Otroligt värdefullt.

 

[gulakatten]

Jag vill inte behöva känna mig som en mur, som måste vakta mitt barn.

Nej, det förstår jag verkligen. Du måste ju dock skydda ditt barn och vore jag du skulle jag aldrig någonsin låta barnet samsova med partnern. Det är djupt olämpligt och även om inte han kan se det måste du göra det. Du har ju en skyldighet gentemot ditt barn här.

Jag vet att du skrev initialt att du inte vill ha skilda sängar/sovrum men med tanke på allt som framkommit i tråden kan jag inte tycka mig se någon annan lösning. Han ska inte få tillgång till vare sig dig eller barnet när han sover eftersom han inte är att lita på i sovande/"sovande" tillstånd.

 

[karamelldrottningen]

Jag måste säga efter att ha läst mer. Är förvånad över en del svar. Speciellt i början av tråden. Du har absolut inte gjort något fel. Du ska inte skämmas. Du bestämmer och du enbart bestämmer över Din kropp. Glöm aldrig det!
Det spelar ingen roll hur fantastiskt din partner är annars detta får inte upprepas!

 

[Nytant]

Tack, verkligen! Som jag tidigare skrivit så hade jag verkligen inte förväntat mig vissa av svaren här. Men så skönt att ni andra finns som en vettig motvikt, det ger mig stöd i att det här egentligen inte är mitt problem från början. Otroligt värdefullt.

Skönt att du känner att du ändå får stöd

 

[Nytant]

Jag måste säga efter att ha läst mer. Är förvånad över en del svar. Speciellt i början av tråden. Du har absolut inte gjort något fel. Du ska inte skämmas. Du bestämmer och du enbart bestämmer över Din kropp. Glöm aldrig det!
Det spelar ingen roll hur fantastiskt din partner är annars detta får inte upprepas!

Ja, det är läskigt hur många som tar upp sömnen endast som en ursäktande faktor för TS man, inte som en faktor som ger TS extra stor rätt till trygghet – för att man är extra sårbar när man sover.
Istället får hon rådet att inte vara så sårbar.

Det är så uppenbara paralleller till hur alkohol ofta diskuteras. Men TS man är ju vaken större delen av dygnet och har då alla möjligheter att ta både övergripande och förebyggande ansvar för sitt agerande och hur det påverkar relationen.

 

[Milosari]

Ja, ibland finns det (1) barn i sängen. Och det här är BARA min tanke men jag hamnar också i "ok om jag går upp då, vad gör han då, om han nu sover, tar han nästa person då?".

Verkligen inget jag någonsin sett minsta antydan till, men om vi nu tänker att han sover så vet väl inte han vem han tar på, eller? Jag känner mig inte alls bekväm med att bara gå upp i det läget. Jag ser hellre att han är på mig än någon annan liksom.

Eftersom jag har sagt att jag snuskat mig med partner I sömnen måste jag förtydliga att det INTE betyder att man snuskar sig med barn och husdjur. Eller personer man inte är attraherad av. Jag har delat säng med många och har aldrig upplevt att jag har närmat mig fel person, eller att fel person har närmat sig mig. Sen kan jag inte svära på att det är såhär för alla, men att ta på sin partner i sömnen är inte sjukt eller konstigt eller något som per automatik ska behandlas.

Men det verkar som om hans snuskande bara är toppen på isberget nu, det låter inte som en särskilt trevlig person att ha en relation med och att du har blivit projektledare för förhållandet. Är det kanske inte läge för en liten paus där ni diskuterar vad fördelarna med att fortsätta vara tillsammans är? Jag tycker liksom inte att lösningen med våld är särskilt sund, börjar man tänka i de banorna är det nog bättre att avsluta relationen.

 

[Nytant]

Eftersom jag har sagt att jag snuskat mig med partner I sömnen måste jag förtydliga att det INTE betyder att man snuskar sig med barn och husdjur. Eller personer man inte är attraherad av. Jag har delat säng med många och har aldrig upplevt att jag har närmat mig fel person, eller att fel person har närmat sig mig. Sen kan jag inte svära på att det är såhär för alla, men att ta på sin partner i sömnen är inte sjukt eller konstigt eller något som per automatik ska behandlas.

Jag förstår hur du menar. Men i och med att TS inte vill så är ju TS fel person och det sker ändå, och TS sambo/man/partner/whatever gör ingenting åt det.

 

[Amaranthe]

Jag måste säga efter att ha läst mer. Är förvånad över en del svar. Speciellt i början av tråden. Du har absolut inte gjort något fel. Du ska inte skämmas. Du bestämmer och du enbart bestämmer över Din kropp. Glöm aldrig det!
Det spelar ingen roll hur fantastiskt din partner är annars detta får inte upprepas!

Tack, återigen. Verkligen tack. Du skriver det som jag egentligen tänker.

 

[Milosari]

Jag förstår hur du menar. Men i och med att TS inte vill så är ju TS fel person och det sker ändå, och TS sambo/man/partner/whatever gör ingenting åt det.

Självklart är det så att kompatibiliteten är urkass. Men jag vet inte om man kan få sin sovande hjärna att förstå att det är hands off nattetid.

 

[Amaranthe]

Eftersom jag har sagt att jag snuskat mig med partner I sömnen måste jag förtydliga att det INTE betyder att man snuskar sig med barn och husdjur. Eller personer man inte är attraherad av. Jag har delat säng med många och har aldrig upplevt att jag har närmat mig fel person, eller att fel person har närmat sig mig. Sen kan jag inte svära på att det är såhär för alla, men att ta på sin partner i sömnen är inte sjukt eller konstigt eller något som per automatik ska behandlas.

Men det verkar som om hans snuskande bara är toppen på isberget nu, det låter inte som en särskilt trevlig person att ha en relation med och att du har blivit projektledare för förhållandet. Är det kanske inte läge för en liten paus där ni diskuterar vad fördelarna med att fortsätta vara tillsammans är? Jag tycker liksom inte att lösningen med våld är särskilt sund, börjar man tänka i de banorna är det nog bättre att avsluta relationen.

Tack! Kanske också ska förtydliga igen att han inte gjort något mot varken barn eller djur. Jag förstår vad du menar tror jag, bara för att man sover och gör vissa saker betyder inte det att man är något jäkla rovdjur som ger sig på allt i ens väg.

Men jag sitter ju fortfarande med känslan att det kanske är för att jag varit i vägen. Den känslan skojar an inte bort känner jag.

 

[gulakatten]

Sen kan jag inte svära på att det är såhär för alla, men att ta på sin partner i sömnen är inte sjukt eller konstigt eller något som per automatik ska behandlas.

Okej. Men säg att du har barn och en partner. Din partner har vid några tillfällen haft sina fingrar och sitt kön på/i dig på ett sätt du inte trivs med. Trots att du sagt nej har partnern inte slutat. Partnern säger att hen sover och inte kan styra över vad hen gör.

Skulle du låta ditt barn sova med den här personen?

 

[Tonto]

Tack, jag håller med. Tycker också vissa av svaren varit ganska märkliga.

Jag tänker ju så här att om han nu sover så hårt, så kan han väl ändå inte hävda att han inte skulle ge sig på barnet. Hur vet han det om han sover? Så det känns just nu som att antingen sover han inte så värst ändå - eller så är det verkligen dags att han försöker ta hjälp. Jag vill inte behöva känna mig som en mur, som måste vakta mitt barn.

Det kan han inte. Om han har den medvetenheten så skulle han inte ge sig på dig heller. Om han har det så ljuger han om att han "sover".

 

[Nytant]

Självklart är det så att kompatibiliteten är urkass. Men jag vet inte om man kan få sin sovande hjärna att förstå att det är hands off nattetid.

Nej, men det är ju ett problem för den vakna hjärnan att deala med.

 

[gulakatten]

Men jag vet inte om man kan få sin sovande hjärna att förstå att det är hands off nattetid.

Nej, men ens vakna hjärna kan ju fatta ansvarsfulla beslut rörande hur man ska sova, under vilka former och med vem.