Ja den är förbi såklart. Men med press på industri, goda ingenjörer och rätt uppfinningar kan vi komma tillbaka, eller i alla fall kämpa för att hålla oss kvar som ett land med god ekonomi som kan ge bra förhållanden för sin befolkning.
Risken med att acceptera att man är medioker och ett land utan möjligheter till industri, uppfinningar, utbildning, forskning osv, är ju att man även förlorar sin välfärd och sin sjukvård.
Jag känner att jag gärna skulle vilja leva i ett land som kämpar hårt för miljön nu så att vi kan behålla några av de saker vi uppskattar in i framtiden. Just sjukvård, skola, utbildning, hälsa, tillräckligt med mat, tak över huvudet känns väldigt viktiga för mig och gärna att detta är spritt någorlunda jämnt över befolkningen.
Att ge upp och lägga sig platt, att lämna problemen till Kina, USA, Indien att lösa gör att vi kanske som sagt inte har råd, eller inte har ett statsskick som ger dessa möjligheter senare. Inget av dessa länder är egentligen väldigt välkänt för sin önskan att brett sprida välstånd och sjukvård i sin befolkning. Ska Sverige, Norge, EU ligga som en dragg efter dessa länder i miljöarbetet, hamna på efterkälken?
För att vi har gett upp? Vi förblir ändå aldrig mer vad vi var så nu skiter vi i det här, skit i skolan och industrin och miljön, vi ser hur länge de gamla lagrarna håller och när de tar slut så är de slut, tjoho. ABB, Eriksson, IKEA, Volvo, Scania sälj ut och ge upp. Vi kan köra pengatvättbanker i Ryssland istället.