Hemmafruar utan barn?

[Sunshine]

Om inte kvinnans lön bara har en rent marginell betydelse i familjen så kan man kanske anta att den som arbetar och drar in försörjningen kan ha vissa synpunkter på vad den skall slippa göra hemma.
Det måste ju finnas någon typ av fördel med uppdelningen även för den försörjande parten.

Som sagt, i vårt fall så sköter jag det mesta mån-fre och så delar vi på helgerna och under semestrar. Det funkar jättebra.

 

[Sunshine]

Nej, det kan knappast ta så mycket tid. Det måste ju vara därför som hemmafruar ofta berättar om alla intressanta kurser de läst och hur de kunnat odla sina 43 intressen. Det fyller tiden, helt enkelt. Fast jag tycker nog att vuxenlivet ska kräva mer motstånd än så. Och skulle hemarbetet fylla uppemot en heltid, då tycker jag att man bör ha avlönad anställning som hushållerska.

Det beror ju faktiskt på hur stort hemmet är. Ett stort hus (500kvm eller mer) och en stor trädgård på flera tusen kvm kanske med stall, hagar etc samt ett menageri av djur t.ex. hund, katt, häst... kan ju knappast jämföras med att bo i lägenhet.

 

[Petruska]

Du menar alltså seriöst att om man tex diskar och städar hemma så utför man svartarbete? Alla måste väl för sjutton ta hand om hemmet oavsett om man jobbar eller inte, spela roll om man har ett jobb att gå till? Är arbetslösa också svartarbetare om dom sköter hemmet som man bör?
Och har man några pallkragar eller växthus att odla i för att man tycker det är kul och slipper köpa besprutade jordgubbar, eller har några höns för att man tycker det är trevliga djur och har möjligheten att få ägg så är man en svartarbetande jordbrukare, alt. slav?

Det är ju inte riktigt klokt vad det mals på med bullshit i den här diskussionen. Börjar nästan tro jag med att det handlar om bittra, avundsjuka människor som själva är missnöjda med sitt liv som håller på och hackar på hemmafruar såhär, som försöker tala om en "sanning" om hur en hemmafru minsann lever och hur de är sin makes piga och bara lallar runt i hemmet med meningslösa uppgifter oavsett om det stämmer eller inte.
Sen att ett intresse eller kurs nivå av motstånd handlar om ifall man har ett arbete eller är hemmafru att göra visste jag inte heller.

Tråden handlade ju ursprungligen om vad hemmafruar gör om dagarna och man ville ha tips. Och trots att flera hemmafruar kommit hit och berättat så slås det bara bort för att ersättas med någon stenåldersbild av hur hemmafrun ska vara från folk som inte vet något.


Vilken diskussion det blev.

Nej, det menar jag inte och det framgår om du läser inläggen.

 

[sjoberga]

Det beror ju faktiskt på hur stort hemmet är. Ett stort hus (500kvm eller mer) och en stor trädgård på flera tusen kvm kanske med stall, hagar etc samt ett menageri av djur t.ex. hund, katt, häst... kan ju knappast jämföras med att bo i lägenhet.

Oerhört olyckligt att dela upp det så att ena partnern har bra inkomst och den andra nästan ingenting.

 

[Petruska]

Det beror ju faktiskt på hur stort hemmet är. Ett stort hus (500kvm eller mer) och en stor trädgård på flera tusen kvm kanske med stall, hagar etc samt ett menageri av djur t.ex. hund, katt, häst... kan ju knappast jämföras med att bo i lägenhet.

Då tycks vi ju istället vara tillbaka i den där gråzonen av svartjobb-livegenskap. Att sköta en sådan egendom mot kost och logi är ju en usel deal på många sätt.

 

[Riru]

Det är ett enormt samhällsproblem att inte kvinnor och män har samma löner. Att arbeta utan lön är enormt dåligt för egna ekonomin. Ffa på sikt och med tanke på skydd vid problem.

Det är klart att det är ett problem. Men jag ser verkligen inte vad det har att göra med att städa upp hemma, som alla människor som inte vill bo bland smuts och mögel måste göra.
Och vad har det med att göra med hemmaodling på hobbynivå? Menar ni att ni kan gå in i trädgårdstråden här på hem & hobby och anklaga dem för att bidra till män och kvinnors olika löner ute i arbetslivet? Eller att ni kan anmäla dom för svartarbete till skatteverket?

 

[Petruska]

Det är ett enormt samhällsproblem att inte kvinnor och män har samma löner. Att arbeta utan lön är enormt dåligt för egna ekonomin. Ffa på sikt och med tanke på skydd vid problem.

Det handlar dessutom om arbeten som inte bara är obetalda, de skapar heller ingen grund för att personen ska kunna få ett annat - betalt - arbete.

 

[tanten]

Men nu menar jag en sådan beroendeställning som ni talar så negativt om som om att man är dömd till att vara någon slags slav för att man inte har något annat val än att bli försörjd utav ens partner.

Fortfarande är det så att om man inte har någon egen inkomst så måste ens uppehälle komma någonstans ifrån.
Relationen till den/det som försörjer en är egentligen inte så relevant i diskussionen?
Bidrag, eller pengar från någon man delar hushåll med, eller från föräldrar - vad spelar det för roll? Man är fortfarande utan egen försörjning.

Man ÄR beroende. Oavsett relationen.

 

[Sleepy]

"Pigorna i historien

Hon berättar att 1800- talets kvinnor inte hade mycket mer att välja på än att tjäna som pigor.
-När de hade konfirmerat sig betraktades de i stort sett som vuxna, och det tillhörde en kvinnas utbildning att lära sig hur ett hushåll skulle skötas. Till en början i hemmet och sedan i andras hushåll.
En piga tjänade inte mycket i kontanter eftersom det mesta betalades i natura.
Ibland önskar pigorna komma till hem där det bara fanns en ensamstående man. Det gjorde de för att slippa en husmor som bevakade ens sysslor, berättar Lotta Vikström. Men det finns också tankar om att de sökte en äktenskapspartner, och på så sätt såg en chans att gifta upp sig.
-Men det var ju bokstavligt talat ett skitgöra ibland, säger Peter Ullgren, och tänker på den del av tjänsten som handlade om att tömma pottor.
Peter Ullgren delar in herrgårdarnas tjänstefolk i tre kategorier: de som arbetade i det stora huset, de som fanns i stall, ladugårdar och andra uthus, och så torpare som låg under herrgården. Ju närmare gården man kom desto finare.
Pigornas arbete var hårt. Man arbetade i princip ständigt och lönen i reda pengar var mycket låg.
-Den mesta lönen gick ut i natura i form av kläder, husrum och mat
I modern litteratur finns massor av berättelser om pigor som förutom arbetet på dagen också förväntas finnas till hands för husbondens sexuella behov på nätterna.
Varje person gjorde sina sysslor och visste sin plats. Idealet var en person som var flitig, snygg och artig – och därtill i stort sett osynlig:
-Så visst, att fungera i det tysta och verka i det dolda, det var nog vad den perfekta tjänsteanden gjorde, säger han."

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2068&artikel=1914074

 

[Riru]

"Pigorna i historien

Hon berättar att 1800- talets kvinnor inte hade mycket mer att välja på än att tjäna som pigor.
-När de hade konfirmerat sig betraktades de i stort sett som vuxna, och det tillhörde en kvinnas utbildning att lära sig hur ett hushåll skulle skötas. Till en början i hemmet och sedan i andras hushåll.
En piga tjänade inte mycket i kontanter eftersom det mesta betalades i natura.
Ibland önskar pigorna komma till hem där det bara fanns en ensamstående man. Det gjorde de för att slippa en husmor som bevakade ens sysslor, berättar Lotta Vikström. Men det finns också tankar om att de sökte en äktenskapspartner, och på så sätt såg en chans att gifta upp sig.
-Men det var ju bokstavligt talat ett skitgöra ibland, säger Peter Ullgren, och tänker på den del av tjänsten som handlade om att tömma pottor.
Peter Ullgren delar in herrgårdarnas tjänstefolk i tre kategorier: de som arbetade i det stora huset, de som fanns i stall, ladugårdar och andra uthus, och så torpare som låg under herrgården. Ju närmare gården man kom desto finare.
Pigornas arbete var hårt. Man arbetade i princip ständigt och lönen i reda pengar var mycket låg.
-Den mesta lönen gick ut i natura i form av kläder, husrum och mat
I modern litteratur finns massor av berättelser om pigor som förutom arbetet på dagen också förväntas finnas till hands för husbondens sexuella behov på nätterna.
Varje person gjorde sina sysslor och visste sin plats. Idealet var en person som var flitig, snygg och artig – och därtill i stort sett osynlig:
-Så visst, att fungera i det tysta och verka i det dolda, det var nog vad den perfekta tjänsteanden gjorde, säger han."

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2068&artikel=1914074

Och med detta vill du ha sagt?

 

[Petruska]

Fortfarande är det så att om man inte har någon egen inkomst så måste ens uppehälle komma någonstans ifrån.
Relationen till den/det som försörjer en är egentligen inte så relevant i diskussionen?
Bidrag, eller pengar från någon man delar hushåll med, eller från föräldrar - vad spelar det för roll? Man är fortfarande utan egen försörjning.

Man ÄR beroende. Oavsett relationen.

Och skillnaden mellan att vara beroende av bidrag (sjukpenning, a-kassa etc) och att vara beroende av partnerns inkomst är ju tex att det svenska politiska systemet är betydligt stabilare än något äktenskap. Bidrag får man inte på grundval av en enskild persons goda vilja, utan som medborgare med vissa rättigheter. Skillnaden är himmelsvid.

 

[Inte_Ung]

Bidrag får man inte på grundval av en enskild persons goda vilja, utan som medborgare med vissa rättigheter.

Dock så ser jag ett problem ur ett samhällsperspektiv med finansieringen av dessa bidrag och hemmafruar.
För samhället så är det dåligt med friska, vuxna och arbetsföra som inte arbetar.
Särskilt om de kostar i form av dyra universitetskurser för att förströ sig med.

 

[Inte_Ung]

Men jag ser verkligen inte vad det har att göra med att städa upp hemma, som alla människor som inte vill bo bland smuts och mögel måste göra.

Men till det så behövs faktiskt ingen hemmafru, det klarar man av ändå.

 

[Lena Furberg]

Med tanke på att ungefär 50% av alla äktenskap slutar i skilsmässa, borde det vara ännu mer självklart och viktigt att kvinnor kan försörja sig själva och inte lita till en försörjande äkta make. Ingen räknar väl med att man ska skiljas efter x antal år, men så är det, och allra värst är det då, som jag skrev tidigare, för något äldre kvinnor som då ska ut på arbetsmarknaden efter åratal som hemmafruar. HerreG*d, jag fattar inte att den här diskussionen ens förs idag!

 

[hastflicka]

Men holy crap! Det fina med att du inte jobbade var att då hade ni mer tid för varann när han kom hem från jobbet?

En annan variant hade ju faktiskt kunnat vara att ni båda frigjort tid för att kunna vara tillsammans.

Eh, nej ... det gick inte alls da make och barn hade hyfsat fasta tider och kunde oftast komma hem runt middagstid, medan mina tider var betydligt mer flytande och ofta blev till sena kvallar.
Dessutom var det snarare sa att Maken reste sa mycket att vi nastan aldrig sags (lite som med @Inte_Ung som veckopendlar). Da resorna ingick i hans ataganden med jobbet hade alternativet varit att han bytte job ... eller att jag var hemma och foljde med pa vissa resor for att vi skulle fa mer tid tillsammans. Vi ansag bada att alternativ 2 var betydligt battre och gav oss bada ett storre positivt utbyte an alternativ 1.

 

[Hyacinth]

Jag förstår fördelen för dig.
Men vad är fördelen för din man med den uppdelningen?
Eller spelar det ingen roll i det stora hela om du drar in en inkomst eller ej?

Jag kom på att jag har en nästan jämnårig hemmafru i bekantskapskretsen.
De har det mycket bra ekonomiskt. Barnen går på dagis (oftast), hon bakar, inreder, shoppar, läser böcker och sånt. Han jobbar typ jämt. Hon älskar att vara hemma och han älskar sitt jobb typ. Jag kan inte identifiera mig med situationen, den känns så främmande.

 

[Riru]

Men till det så behövs faktiskt ingen hemmafru, det klarar man av ändå.

Exakt!
Men trots att alla städar så blir det ändå skillnad för att man råkar kalla sig hemmafru. Kanske är bättre att säga frivilligt arbetslös istället då det verkar vara ordvalet folk hakar upp sig på.

 

[Kattennizze]

Sättet som samhället fungerar på, kan ju hjälpa eller stjälpa förutsättningarna för jämställda familjer. Sverige försöker åtminstone, England inte fullt så mycket.

Det där volontärarbetet hänger ju ihop med det. Med lägre skatter och en mycket mindre offentlig sektor - och färre kvinnor i yrkeslivet - finns ett större behov av gratisarbete, utfört av kvinnor, ofta.

Jag tror inte att många ser på hemmafrun som du beskriver det. Jag ser hemmafrusystemet som en samhällsform där kvinnors samhälleliga roll och maktarenor begränsas. Oavsett när middagen står på bordet och vem som.lagar den. Hemmafrusystemet medför ju också att KÖN blir en väldigt avgörande faktor för hur individen lever sitt liv. Och det är ju ojämställt och könsrollskonserverande.

Att ta hand om ett hem på heltid, ser jag som en väldigt underlig och meningslös syssla. Så mycket tid tar det ju helt enkelt inte. Jag tycker att det finns goda skäl att kräva mer än så av sig själv.

Och precis när jag läser ditt inlägg såg jag att prinsessan Madeleine är gravid med sitt tredje barn. Där kan man snacka om en märkligt tillvaro! Att med barnflickor till sitt förfogande ta hand om barn och shoppa...ärligt? Kan det verkligen ge en tillfredsställelse i livet?

 

[mandalaki]

Eh, nej ... det gick inte alls da make och barn hade hyfsat fasta tider och kunde oftast komma hem runt middagstid, medan mina tider var betydligt mer flytande och ofta blev till sena kvallar.
Dessutom var det snarare sa att Maken reste sa mycket att vi nastan aldrig sags (lite som med @Inte_Ung som veckopendlar). Da resorna ingick i hans ataganden med jobbet hade alternativet varit att han bytte job ... eller att jag var hemma och foljde med pa vissa resor for att vi skulle fa mer tid tillsammans. Vi ansag bada att alternativ 2 var betydligt battre och gav oss bada ett storre positivt utbyte an alternativ 1.

Alltså var hans jobb, utveckling och försörjning viktigare än ditt.

 

[Kattennizze]

Jag kom på att jag har en nästan jämnårig hemmafru i bekantskapskretsen.
De har det mycket bra ekonomiskt. Barnen går på dagis (oftast), hon bakar, inreder, shoppar, läser böcker och sånt. Han jobbar typ jämt. Hon älskar att vara hemma och han älskar sitt jobb typ. Jag kan inte identifiera mig med situationen, den känns så främmande.

Va? Men baka? Hur kan bakning vara roligare än att jobba? Förutsatt då att man har ett jobb man någorlunda trivs med? Låter som överklassen i England på 1800-talet och de verkade ju sannerligen inte ha det så kul precis.